Måndag och det blev en annorlunda dag i skolan. På högstadiet så skulle de ha innebandyturnering i gymnastiksalen och därför så fick jag lösa mina lektioner på annat sätt. Med ettorna så besämde vi att jag skulle ta en promenad och förklara lite vägmärken och så fick det bli. Vi avslutade med att gå uppför trappgatan. Riktigt brant med 127 trappsteg. Som tur är så har jag alltid med mig en extra lärare till de två grupperna. Två av eleverna var höjdrädda så det blev en tuff utmaning för dem. Efter det så var det lunch innan det var dags för att ta hand om en åk4. Men då tittade vi på innebandy istället och jisses vad duktiga de är. Jag blev allvarligt rädd för att möta dessa "monster". Förra året mötte jag, med lärarlaget, det vinnande elevlaget i fotboll men det är ju två olika sporter och i innebandy... Ja, jag gissade på att man skulle få stryk med 7-0 typ. Det lag som nog var duktigast fick överaskande stryk lustigt nog hade jag i tankarna redan gjort upp en bild om att möta en av de spelarna som överaskade i "final"! Men jag jobbar ju inte ens längre på högstadiet och hade inga kläder med mig. Men när syokonsulenten tjatade på mig om att vara med så bet inte mina "jag har inga kläder" samt att "jag har ingen klubba". -Du är ju för sjutton gympalärare, svarade hon. Hmm, jag gick och kollade och hittade ett par kvarglömda kläder som satt som limmat på kroppen. Ojdå! Hmm, jag gick ut och vi skulle samsas om klubben. Men hur såg klubban ut! Den var böjd lite hursom och bollen for iväg som ett skott då man sköt iväg den med inte alltför mycket kraft. Så var det då dags och visst var det lite pirrigt. Jag såg framför mig hur vi skulle bli förnedrade. Så stod jag då på plan och efter endast några sekunder så får jag bollen och avancerar lite uppåt. Närmar mig målvakten och skjuter rakt emot honom. Men bollen går stenhårt snett uppåt och i krysset. Jag blev chockad själv och hela publiken blev tyst. Alla blev lika överaskade, för att inte tala om mig själv. Jisses. Jag byter och snart så är det 1-1. Sen går den andra gympaläraren in och bökar/trixar in 2-1. Jisses, vi har ju något på gång! Snart 2-2 dock. Sen är jag inne igen och från mittplan så blir jag utan direkt spelidé och vänder mig bara om och skjuter mot målvakten. Han blir överaskad och den styrs via hans mage in. 3-2. Ha ha, nu får jag nästan hybris men tas ned på jorden av att jag missar några enkla lägen istället. Och på något ställe blir jag irriterad över mig själv att jag inte är beredd på att bollen kan gå igenom försvaret. Jag stod bakom och skulle vara beredd på just det. Och så går bollen igenom... Det var ju bara för mig att peta in den! :-) Matchen fortsätter liksom tidigare och vår historie-guru, Staffan är med och bökar in en boll han också och vi har till slut 5-5. Den riktigt duktiga spelaren börjar nu att gå lite på tomgång och det är klart att det spelar in att de har tre matcher på raken. Själv så är ju min styrka konditionen och jag misstänker att de här snabba rusherna kommer övergå i träningsvärk då jag inte är fullt van vid att explodera. Eller vad man nu kan kalla det som händer... 

Straffar och jag vägrar och lyckas övertala syokonsulenten och hon är tuff. Några av våra riktigt duktiga spelare missar sina straffar men redan nyss nämnda syokonsulenten, Pernilla, lobbar den snyggt i mål. Samtidigt gör vår målvakt, golf-pro Daniel, det riktigt svårt för eleverna och han räddar och vi vinner. Ha ha, det hade man aldrig trott och det var riktigt roligt. 

Eleverna var nog lika glada för det för de hade ju vunnit själva turneringen och vi lärare fick våra få minuter i rampljuset! ;-)

Sen var det bara att duscha av sig och skynda sig till mötet, som jag redan var försenat till. Snart får jag reda på att Felix fått sitt sökta jobb! Wow! Ullis och jag bestämmer oss för att skippa träningen idag och istället överaska med en tårta. Sagt och gjort. Jag skyndar mig efter jobbet, vi avslutade förresten med att repa lite inför morgondagens skolavslutning, och hoppar sen in på det lokala fiket. Humles, tror jag det heter. Jag tipsade kvinnan om att det var skolavslutning imorgon, så det kunde ju vara smart att "bulla upp" lite extra. Hon tackade så mycket för det. 

Väl hemma så kommer till slut även Felix hem och vi firar honom. Han ville ha lite sushi också men det blev det försent för så det får vi ta imorgon.