Lördag och rätt isiga vägar och det lockade inte att springa ute. Och idag var även Ullis med på att köra inomhus. Första löpbandspasset på bra länge - nice! Det var som om jag längtade. Men löpband är ju löpband och det kräven lite av en mentalt. Jag lägger min mobil och nyckel på ett löpband och känner att jag måste lätta på trycket och springer iväg en stund. När jag kommer tillbaka så står en kvinna och skall börja och jag ursäktar mig. Jag har ju tänkt att springa i ca. 20 km men det nämner jag ju inte. Hon går till en roddmaskin istället. Ullis har redan börjat springa och så sätter även jag igång. Tanken är väl att bara köra lugnt och jag försöker få pulsen att ligga runt 130-135 och det är bra mycket lägre än på länge. Träningen har helt klart börjat ge resultat och det blir kul att se hur tävlingarna går nästa år. Jag började lugnt på 10,3 km/h men det kändes för lätt och jag höll hela tiden på att springa in i plasten på bandet. Sen ökar jag efter någon km till 10,5 och strax efter till 10,8 km/h. Där håller jag mig till 12-13 km och då har pulsen börjat smyga uppåt 140 slag/minuten och jag sänker till 10,4 och sen till 10,3 km/h där jag håller mig till jag kommer till 15 km då jag kör en fartökning i två kilometer i 13,8 km/h. Det tog dock hårdare än jag trodde och jag avslutar med en km lätt nedjogg och jag känner mig rätt färdig. Så det blev 18 km med en snittfart på 10,7 km/h (5.36 min/km) och en snittpuls på 136 s/min. Med sedvanlig pulsökning första 1-2 kilometerna då jag får en liten rusning. Känns bra. För något år sedan var pulsen betydligt högre. Nu låg jag på 0,5 % lutning, tror det är vettigt.

Efteråt var det ett trevligt kalas och har man sprungit närmare 20 km så slinker det gärna ned en godsak...