Alla inlägg under december 2016

Av Niclas Bernhardsson - 31 december 2016 16:20

Så börjar då 2016 närma sig sitt slut och det här blir, personligen, inget revolutionerande inlägg. Men ändå så kommer det säkert att kännas som det. Under året så har ett mål börjat växa fram och det kan, även för mig, verka ouppnåeligt. Hawaii Ironman! Ju mer jag har tänkt på det, ju sugen har jag blivit. Och träningen har hela tiden ökat och så även allt runtomkring. Men det går liksom i vågor. Det var ju länge sedan jag lyckades riktigt bra med mina mål men nu har det iaf börjat gå åt rätt håll och kroppen verkar börja hålla igen för hårdare påfrestning. Och samtidigt som jag ibland känner att jag nästan är löjlig som tror att det är möjligt så säger mina erfarenheter och rutin att det faktiskt är möjligt. Men det är väldigt mycket som måste stämma, typ allt. Och tiden går alltid fortare än man tror och minsta förkylning kan ställa till det. Men iaf. Nu var det här ju en Årskrönika så varför inte börja i rätt ände?

Början på året då! Jag jobbade som klasslärare och fastän jag tränade så hårt som jag kunde så gick jag bara upp i vikt. Jag hade underbara elever och jag kände att jag nästan alltid gjorde allt rätt. Däremot så var det nästan så att den som skrek minst fick minst hjälp från ledningen. Det var en tråkig och jobbig känsla och det kändes som om jag var själv nästan för jämnan fastän det var en jobbig situation, där sexorna hastigt och lustigt hade slussats in till högstadiet. Hursomhelst så blev det mycket extraarbete och träningen gav inget resultat. Men jag var trots allt riktigt lycklig och det var en ynnest att känna att man betydde så mycket för eleverna. Och även förstås ansvarsfullt. 

Och skolavslutningen var väldigt speciell och jag blev överöst av presenter och Ullis trodde att jag skämtade när jag fick gå flera gånger för att hämta in kassarna med alla fina presenter! 

Sen var det sommarlov och jag hade precis skrivit på för ett år som lärare i idrott och Hälsa. Det kändes riktigt bra fastän jag just då kände att jag skulle vilja ta med mig allt jag lärt mig under året som klasslärare. Att inte det skulle gå till spillo. Men nu var det som det var och jag fick ladda om. Men idrottslärare var ju det jag varit innan på fyra skolor och det hade jag i blodet liksom det här med att undervisa och engagera barn. Så jag kunde verkligen gå in i träningen igen och nu började resultaten komma igen. Och snart skulle man köra Kalmar Ironman igen. Dock med stor osäkerhet vart jag låg. Den tidigare målsättningen på 10 timmar var bara att glömma då jag hade gått upp 7-8 kg och inte kunnat träna på som jag ville. Men slå personligt rekord vore ju roligt. Dock var jag inte uppe riktigt i så mycket mängd som jag hade förr i tiden. Fast klart mer allround nu. Jag hade ju äntligen börjat simma och jag hade som målsättning att simma på 1.20-1.25. 

Veckan innan var det Mora Triathlon, som min kompis Magnus arrangerar. Väl på plats så hälsar jag på min nyfunna "familj" och installerar mig. Under alla dessa år på Vasaloppet, då jag har arbetat, så har jag lärt känna en alldeles underbar familj och de har nästan börjat kännas som mina egna föräldrar och bröder. Jag tror de känner detsamma också. Om inte så blir det nog lite stelt sen! ;-) Hursomhelst så var jag sjukt pirrig inför starten och jag tror de blev tokiga på mig som höll på kvällen innan. Det var typ så att jag inte vågade ställa upp och det kan ju låta konstigt när jag kört så enormt många lopp. Det är garanterat över 300 starter och jag har genomfört 4 stycken Ironman. Men det är också enda sträckan i triathlon och kanske påverkade det. Jag var ju inte alls van vid att stressa så i bytena. Men så var det då dags och jag tvekade men vad f-n! Vad kan hända? Jag går och anmäler mig och ser samtidigt en lång och enormt vältränad kille som dessutom är äckligt snygg! Det var så att man nästan blev sur på honom. Jag får också veta att "Herkules" är där och efter ett tag så förstår jag att det är han. Han verkar dock vara minst lika nervös som jag... Starten går och jag och Marcus, som han heter, är långt till höger för att inte störa. Jag verkar ligga i bakre delen och vad händer! Marcus bröstsimmar om mig och det strular samtidigt med glasögonen för mig. Jag vet inte ens vart han tog vägen och när jag närmar mig land, det är ett varv och det är alltså sprintdistansen jag kör, så verkar jag vara i bakre delen nu också. Upp och byta om. Och ut på cykeln. Men vad göra med klockan? Jag hade fått för mig att jag skulle ta på den då jag cyklade men det vågar jag inte utan slänger den till Nicklas. Bara hoppas den inte träffade asfalten! :-0 Jag får inget riktigt flyt och det spänner i nacken, jag är inte alls van att sitta så tight med armbågarna. Rejält knixigt och det drar ned farten. Men cyklingen går väl bra och två mil är ju inte så långt. Ut på löpningen och jag har ju lite strul med ett ben. På sista biten så börjar det att strula och morgondagens race, Olympisk distans, står på spel. Jag är så nöjd att jag genomförde loppet och vi äter gott på restauranten bredvid starten sen. 

Sen olympisk distans och nu känner jag mig mer hemma. Lite längre och jag är ju mer uthållig än snabb. Men kanske är det också bättre tävlanden nu? Nåja, loppet går ännu bättre och jag får till simglasögonen hyfsat och kan hålla minst samma fart som dagen innan. Och det gäller cyklingen också. Säkert också löpningen men det tar emot lite på slutet. Nöjd som attan!

Sen kommer då Kalmar Ironman. Jag stod över Ångaloppet då jag återigen fick känning i benet. 

Vi installerade oss och allt kändes bra. Simningen strulade dock igen och jag fick stanna ca. 20 ggr och rätta till glasögonen, så enormt trist. Men sista 700 meterna gick helt perfekt och jag bara flöt fram, en magisk känsla då allt bara stämmer. Då plockade jag rätt mycket. Tiden kommer jag inte ihåg men det blev typ 1.38 Sen cyklar jag väldigt bra men bristen på cykelmil kommer och jag tappar på slutet och får 5.54, dock väldigt bra med under 100 cykelmil. Löpningen sen då. Nja, inte så perfekt som jag hoppats på. Det krampar återigen men klart mindre kramp än förra året men dock lite sämre löpning. Jag persar med runt 12 minuter och får 12.08 Och nu börjar funderingarna på att verkligen ge allt till nästa år. Mitt nya jobb som idrottslärare går klart bättre än väntat och jag både kan aktivera mig själv väldigt mycket och samtidigt ha mer ork till träningarna. Allt går bra och jag springer Hässelbyloppet på 45.03 Det har dock funnits tendenser till att springa ännu snabbare och jag är positiv. 

Sen på hösten har det gått väldigt bra med träningarna och jag har kunnat öka mängden hela tiden, dock utan att överarbeta med kvaliteten. 

Och nu har det då vuxit fram. Jag skall göra mitt allra bästa för att försöka kvala in till Hawaii Ironman 2017. Mer om det senare! :-)

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - 31 december 2016 10:00

Så var det dags för Nyårsjoggen igen och i år var jag orolig för att det inte skulle komma så många. Och lite orolig för om jag hade koll på allting var jag också. Alltså innan. Så på natten vaknade jag och var tvungen att gå upp och plocka iordning lite bara för att bli lite lugn. Men allt verkade lugnt och jag kunde gå och sova några timmar till. Sen blev det ändå lite stressigt men vi hann precis. Väl framme så var det endast 1-2 stycken där men snart nog droppade det in folk medan Ullis och jag plockade iordning sakerna. Snart nog var vi iväg och vi var 20 stycken som joggade iväg. Men så dyker Sandis upp och hon hoppar ut från sin mammas bil. Och efter någon kilometer så dyker ytterligare en löpare upp. Så 22 stycken blev vi och vi stannade som vanligt till vid Stadshotellet och tog ett kort. Som vi alltid gjort, det har blivit en tradition och det var fjärde året vi körde Nyårsjoggen. Det är en skön syn då man springer igenom Trosa och man får många glada tillrop och det diskuterades friskt bland gänget. En löpare fick lite problem och snart nog tog han en kortare väg tillbaka till vår samlingsplats. Väl tillbaka skålade vi in året som varit och förstås året som komma skall. Dock i Pommac och på den vägen fortsatte jag och Ullis. Jag längtar redan till vår, också traditionsenliga Nyårdsdagsjogg. Det lär inte vara så många som är pigga imorgon bitti men det kommer förstås jag och Ullis att vara. Vi lottade för övrigt ut lite priser efter vår jogg och alla verkade nöjda. Det var iaf jag!

Gott Nytt Löparår på Er! :-D

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - 30 december 2016 22:45

Fredag och normal en simdag men nu var man ju ledig och man borde ju hinna med annan träning också. Men Ullis ville upp till Stockholm och gå runt lite. Tanken fanns att kanske hinna köra lite på trainern innan men det är ju typ omöjligt att ta sig i kragen på morgonen. Så träningen fick bli senare. Vi packade in oss i bilen och Felix hängde med då han ville lämna in sin dator som strulade lite. Väl uppe så parkerade vi i parkeringshuset vid Hötorget och sen var det ganska nära till Inet, som är duktiga på datorer. Vi hoppas det iaf. Efter det blev det en jäkla massa affärer och Ullis fick för sig att gå och kika på Salming-butiken igen. Och varför inte. Jag var väl inte supersugen då jag provat några skor förut och inte blivit helt såld. Alldeles för smala för mig. Men väl därinne så måste jag har verkat intresserad för jag fick prova ett par skor och de satt riktigt bra. Jag förklarade att jag hade breda fötter och tjejen som hjälpte mig plockade fram två par som var lite bredare. Hmm och rea var det också och jag har inte köpt skor på ett bra tag nu. Det ligger visserligen ett par Hoka One One, i någon nätkassa, på någon site. Men de här har jag nog tänkt att ha mer på tävlingar och löpband. De var nästan för snygga för att skitas ned! ;-) Och likadant är det med Salming-kläderna, satan vad snygga de är. Så en tröja till blev det. Sen var det en massa snabba inhopp på ett antal affärer och det blev även lite mat på restaurant Kalori. Bra mat och trevlig personal. Nja, Felix och Ullis var inte stormförtjusta men jag gillar det.

På vägen hem så hoppade vi in vid Kungens kurva och där köpte vi lite till morgondagens Nyårsjogg och dess utlottning. Hoppas många kommer. Och just ja! Ullis råkade köpa en jäkla massa prydnadskuddar för 1400kr! Men det är nog delvis mitt fel för efter en halvtimme på HM så går jag in och säger: -Köp alla! Tjejen som hjälpte Ullis tyckte jag var väldigt snäll. "Vad snäll man du har!" Själv reagerade jag först när hon sade att jag var snäll. Oj då, vad har jag sagt?, tänkte jag. Trodde bara jag tänkte högt... :-)

Ytterligare ett snabbstopp och då i Södertälje, där vi köpte in lite gott till tidigare nämnda Nyårsjogg. Bara hoppas det blir många som kommer. Bäst att vara utvilad imorgon bitti så man orkar och hinner fixa iordning allt innan.

Väl hemma så blir det faktiskt hämtmat och sen undrar Ullis om vi inte skall skippa simningen men jag är riktigt taggad och snart nog så går vi bort mot Safiren. När vi skall börja så ser jag att Helena och Maurice är där och simmar och det blir lite prat med dem. Efter ett tag så ser jag Rainy och Tokan stå i varmpoolen och titta, jag vinkar förstås. Och sen drar jag igång. Det går väl hyfsat, iaf klart bättre än förra gången. Men det blir inget direkt intervallpass och Ullis verkar inte så taggad och simmar inte superlångt innan hon börjar träna lite annat. Som voltvändningar och studera hur jag simmar och just idag har jag börjat testa en annan sparkteknik med benen. Jag hade under dagen studerat en viss teknik i ett triathlonmagasin. Och sjutton om det inte funkade rätt bra. Ibland så tyckte jag att jag fick en helt annan vridning och liksom fick farten med mig på ett annat sätt. Men jag tryckte inte på laps och det gör att jag inte riktigt vet till hundra procent vilken fart jag hade. Och sen verkar det inte riktigt stämma på sista hundringen och sen nedsimmet. Men det gör inget, det kändes rätt bra och jag är redan sugen på nästa simpass. Snart nog så var klockan slagen och det var dags att gå upp ur poolen. Det blev nog inte mer än 1200-1300 meter, vet inte till hundra procent som sagt var.

Av Niclas Bernhardsson - 29 december 2016 23:24

Torsdag och efter önskemål så tidigarelade vi träningen och det blev en skön social distans idag. Ullis ville först köpa lite nya blommor och det skulle vi hinna med, sade hon. Men det blev stressigt värre och vi hann precis. Men ingen var direkt stressad och vi gjorde oss lugnt iordning och var då iväg. Det blev lite ungefär som vanligt men jag märker att Flaken är lite stressad som vanligt och vill dra lite så jag går upp och lägger mig precis i höjd med honom men under samtalet så bromsade jag lite och det uppfattades förstås. Det blev förresten väldigt mycket prat med honom men förstås även med de andra som var Ullis, förstås, samt Tokan och Putte. Vi pratade lite om vad man hade för mål nästa år och jag talade om mina. Jag har väl inte egentligen gått ut med dem, kanske mer som insinuationer på Instagram då. Och när jag väl gör det kanske det låter som något Nyårslöfte men det kan man absolut inte kalla det. Jag har haft det i tankarna en längre tid och kanske är det nödvändigt att låta det landa. Nu blev ni säkert lite nyfikna men jag återkommer i ärendet. Kanske är det inte ens realistiskt. Ja, nu vet säkert många redan vad jag syftar på. :-)

Hursomhelst så var det en vanlig skön distans men Putte verkade lite sliten. Han hade sprungit varje dag den här veckan och nu började det ta ut sin rätt. När vi närmade oss kyrkbacken så kunde inte Flaken hålla sig utan drog på. Och samma sak vid Mecman-backen. Då drog han på ordentligt och även Tokan hängde på. Jag, Putte och Ullis tog det lugnare. När vi närmade oss Safiren så drog vi en liten extrasväng och jag hörde Putte muttra (!), he he. Och det gjorde att även jag var barmhärtig och rundan kortades sen av lite. Jag hade tänkt lite extra men 10,8 km fick räcka. Efter det så gick vi ned till gruppträningsrummet och Ullis och jag visade några Core-övningar för Tokan och Flaken. Putte nöjde sig med att kolla på eländet! ;-) 

Skönt med bastu efteråt och alla kände sig nöjda. Skönt pass!

Av Niclas Bernhardsson - 28 december 2016 23:15

Så var det onsdag, dagarna går, och dags för lite Olgor igen. Fem stycken var beställda och jag hade sug på att få lite mer träningstid och tänkte gå dit tidigare. Men tiden gick rätt snabbt och det blev knappt någon extratid alls. Vi får låna nyckeln till musikskåpet och så kan vi få lite musik till spinningen. Jag och Ullis kom först men Anna-Lenis kom direkt efter och snart nog var även Svarte-Petter där. Vi startar igång med lite försiktig spinning och den blev lite längre än vanligt då Svarte-Petter var lite svårstartad idag. Och vilket motstånd skulle man ha. Sista gången vi körde så avslutade jag på ett motstånd högre och frågan var om jag skulle våga öppna på det motståndet och sen försöka hålla det... Hmm... Asch, bara testa ju! Vi drar igång och innan man är varm är det riktigt jobbigt. Man får borra ned huvudet och bara trycka på. Men snart nog känner jag att det inte går men man vill ju inte vika ned sig. Kanske är man bara inte riktigt med i knoppen!? Jag kammar till mig och får skrika igång mig om vartannat. Jag försöker peppa hela gruppen och givetvis peppar jag mig själv också. På något sätt så har vi kommit igenom två Olgor och är en bra bit inne i tredje när jag känner att det verkligen är på gränsen. Men vi har tur med musiken och den peppar oss riktigt bra. Fortsatt mycket pepp som emellanåt är högljutt och så även musiken. Men alla verkar vara med på det och man ser hur alla kämpar, klart inspirerande! Men jag frågar om vi inte skall lägga in en längre vila nu då jag verkligen går på reserverna. Det går de andra inte med på och jag får vika ned mig och nu är det kämpa som gäller. Sista, sista, är mantrat och kanske också kämpa, kämpa! Tryck, dra! ekas genom lokalen och mycket annat. Tränings-Göran har nu smitit in och fixat iordning en cykel och han verkar ha joinat vår sista Olga. När den är klar så är man helt färdig och man får ta igen sig en liten stund innan man cyklar ned. Det blev ett grymt pass på närmare timmen och jag är riktigt nöjd. Nu är väl ribban satt så det får väl bli det här motståndet framöver... Pust! :-)


Och vad är då en Olga? kanske ni undrar. Det kommer från en rysk tjej som heter Olga Bondarenko, som bland annat vann OS-guld på 10 000 meter, i Seoul 1998. I hennes träningsprogram så körde hon två-tusingar i två farter runt mjölksyratröskeln, lite över och lite under. Utan att stanna så körde hon 400, 400, 300, 300, 200, 200, 100, 100 meter och alltid lite fortare på den första 400-ingen och så vidare. (Det skiljde 8, 6, 4 och 2 sekunder mellan intervallerna). I spinningen så har jag gjort om det till att istället köra i sekunder - 90, 90, 60, 60, 45, 45, 20, 20. Hyfsat tufft motstånd som man sen inte rör men då spinner vi istället i 95/80 rpm på samma sätt. Dock med endast 50 sekunders vila men då blir det lätt att räkna.


I duschen efteråt så fick vi höra att några gymkillar trodde att det hänt något då det lät så mycket från vår lokal och någon kille som skrek! ;-)

Av Niclas Bernhardsson - 27 december 2016 21:45

Tisdag och vi hade planerat in morgonsimning. Men det var segt värre att komma upp men trots allt var vi snart iväg till Safiren. Där gick det hyfsat fort att byta om men jag fick vänta lite på Ullis. Jag simmade två längder först och sen kom hon. Vi gick ned på en sida och där var det redan en kille. Vi snackade ihop oss och det föll sig så att jag körde i mitten. Men det blev rätt tight och jag fick parera några gånger. Sen smäller det till och jag vrickar nästan handen i killen som kom ut väldigt långt mot mitten. Jag blir riktigt orolig och ömkar mig lite men handen verkar okey. Men jag blev nog lite irriterad för jag byter bana och går över till andra sidan. Han säger inget fastän han måste märkt att jag blev sned... Kanske lite överkänsligt av mig men jag kände mig trött och så blev det så tokigt. Nåja, jag simmar vidare men det blir liksom ingen fart idag. De nya byxorna jag fick i julklapp är jättefina men inga simbyxor utan de tar upp rejält med vatten då man trycker ifrån. Sen känner jag mig klar och får för mig att jag skall köra lite ryggsim. Men det är svårare än man tror och det måste se patetiskt ut och ändå lär jag ut simning på dagarna i skolan. Kanske är jag lite trött och när jag närmar mig poolkanten så försöker jag vrida mig och se hur långt det är kvar och när jag skall fortsätta så sparkar jag foten rakt ned i botten. Men vad f-n! Aj!

Hmm, bättre träningar har man ju haft...

Sen så kämpar vi för fullt med att få bort vår fällda gran från tomten och nu hade den dessutom surnat till sig och vi fick kämpa rejält men snart nog var hela trädet på tippen. Skönt. Efter det så drog vi till Ikea och köpte lite till Tim. En för tidig födelsedagspresent blev det. Men det drog ut på tiden och sen fick jag ringa lite och säga att vi skulle bli lite sena till träningen. Vi hade redan packat våra väskor men när vi kom till löparbanan så hade det redan gått 20-25 minuter och både Ullis och jag var supertrötta och efter uppjoggen så kände vi att det liksom inte fanns någon kraft kvar. Det blev ca. 6,5-7 km och enbart jogg. Hmm, det fick duga.

Av Niclas Bernhardsson - 26 december 2016 22:00

Måndag och normalt så är det ju jobb men jag är ledig i runt två veckor till. Orkar inte räkna dagarna. Jag fortsatte att fixa med trainern och snart nog så ropade jag på Ullis att hon skulle prova. Hon bytte om och blev lite orolig då jag skulle stå och hålla i lite grand. Nja, jag var ju inte säker själv då den inte riktigt klämdes fast. Snabbfästet gjorde ju att man inte kom in ordentligt. Vi startade igång ett program och det visade sig att man var tvungen att kalibrera styret först. Ullis körde rakt i diket och mot ett staket! :-) Snart så kom vi på rätt köl men hon fick då vrida styret jättemycket till vänster. Efter att han trampat i någon kilometer så fortsatte jag att klura på styrningen och hittade snart vart man skulle kalibrera. Det handlade inte alls om, som jag först trodde, att justera något mekaniskt. Det var snarare väldigt enkelt i själva programvaran, eller skall man säga i programmet. Efter lite letande efter bättre hjulpinnar, nu kommer jag inte ihåg vad de heter, så ger jag upp och monterar istället av fästena på trainern och slipar ned fästet på ena sidan så att man kan sätta snabbfästet uppåt och mellan den urslipade luckan. Det blev helt kanon och nu kan man sitta säkert och trampa! :-) Jag hoppade upp och trampade utan skor och i jeans. Helt sjukt kul och inspirerande och jag känner mig verkligen sugen på att träna nu. Det är ju just cyklingen jag är orolig för. Nu har jag verkligen inget att skylla på.

Men nu hade vi fått nys på att Svarte-Petter ville spinna och Ullis och jag kunde ju hänga på. Väl på plats så ser vi att Saffen-Kajsa och Åsis är där och kör lite egen träning. Vi andra tre tar fram våra cyklar och kör rätt lugn distans. Pulsen är förvånandsvärt låg och jag ligger ändå på runt 38 km/h. He he, riktigt nice cykel, tänk om det vore så i verkligheten. Nr. 12 förresten. Den kändes bra för övrigt och bra för självförtroendet om inte annat. Sen får Svarte-Petter ett ryck och trycker på. Han säger att han kom upp i 93,5 km/h som max. Jag tror honom inte för jag körde för kung och fosterland och kom upp i runt 80 km/h. Sen ser jag att han trampar som en galning och när jag också släpper lite på motståndet så ligger jag också i 93,5 km/h. Det verkade vara max. Det låter som en felkalibrering då man kommer upp i högre hastighet då man kör lite lättare. Nåja, det blev tre sådana där rusher och det tog rejält då man maxade. Vi körde i 90 minuter och jag fick en snittpuls på 124 slag/minuten och totalt drog jag på sex gånger. Sen lekte vi lite med stegen i taket och han utmanade oss bägge på chins. Jag trodde inte jag skulle klara en endaste men mäktade med tre, fast det var på gränsen. Fy bubban. Fast det är ju inte mitt huvudmål direkt. Dock kul att leka lite. Lite kaffe på det och sen vidare hem. Där blev det mys och rätt lugnt. Skönt att slappa.

Av Niclas Bernhardsson - 25 december 2016 21:45

Morgon och jag kunde knappt hålla mig. Hos grannen hade ju Hasse Hemström lämnat sin gamla Tacx I-magic, en cool Virtuell cykeltrainer. Så när jag ser att grannen är ute och rör sig så blir det fart även på mig. Jag skyndar mig ut men då hade han redan hunnit in. Jag ringer på och sen går vi och hämtar prylarna. Shit, vad tungt det var. Det var tre stora paket och ett innehöll t.o.m en dator, som följde med för säkerhets skull. Risken var att våra datorer skulle vara för nya. Men det var bra för det var en stor och bra skärm. Jag började fnula lite hur jag skulle få ihop det och bland det första jag såg var att två o-ringar var sönder och behövdes de ens...? Hmm, jag försökte fundera på det men nu hade vi bokat in bio också. Eller det gjorde vi för några dagar sedan. Grabbarna skulle se Stjärnornas krig och jag och Ullis skulle se på 101-åringen. Tiden gick och snart var det dags att åka iväg. Vi käkade först på vår vanliga restaurant, som ligger i Heron City och där skulle vi förstås också se på bion. Och det var nog den störa biografen vi skulle gå på och det var fullt. Det blev ett jäkla sjå att dra in knäna hela tiden. Men så gick då bion igång och vill man att det händer saker hela tiden och uppskattar en massa små fyndiga skämt hela tiden så är det helt klart rätt film. Man försöker hela tiden blanda in historiska händelser och det är väl det som är filmens styrka. Och kanske svaghet. Men det är nästan så att man måste se den, oavsett vad man tycker om den. Jag kommer inte att gå in för mycket på den men de hittade en lite oväntad sak som de byggde filmen kring. Den får en 2:a av mig. Nja, säg 2,5 då.

Väl hemma så myste vi lite men jag kunde inte släppa meckandet, eller skall vi skriva mekandet? Det verkar vara lite diskussion om hur det skall stavas och kanske är det regionsbundet. Nåja, själv är jag kluven men det kanske är för att jag heller inte bor riktigt i Stockholm. Där verkar man vara mer inne på mecka men vi lägger det åt sidan så länge om ingen är sugen att dra igång en diskussion. Jag fortsatte iaf att bygga och runt tolvslaget så var nog klar. Men jag blev inte helt nöjd då snabbfästet till bakre hjulet gjorde att det kändes lite osäkert att sitta på cykeln. Jag startade inte upp datorn utan gick och lade mig istället...

Presentation

Omröstning

Finner du inspiration på min blogg?
 Nej inte alls!
 Jo, kanske liiite då
 Jodå, får sådär lagom sug på att träna
 En hel del faktiskt
 Jag får massor av energi och blir sugen att testa att köra lopp!

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5
6 7 8 9 10
11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<< December 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok

Följ bloggen

Följ Niclas B med Blogkeen
Följ Niclas B med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se