Så var det söndag och dags för Hässelbyloppet. I år så var det väldigt lågt prioriterat och vi pratade faktiskt om ifall vi skulle skippa det i år. Men det är ju rätt kul så vi bestämde oss för att köra det men vi laddade inte det minsta och jag och Ullis delade faktiskt på en flaska vin som vi tog något glas på fredagen och lördagen. Och så stod jag på en stege i tre timmar och målade på lördagen. Så det var ju inte med direkt stora förhoppningar vi åkte upp, med lånad bil, mot Hässelby. Väl framme så träffar vi några klubbkompisar men tyvärr är det en hel hög som blev kvar hemma då de fått förhinder. 

Vi gjorde oss iordning och joggade i runt 20 minuter och jag pressade in lite stretch i det också. På väg till start så undrar Peresen om jag redan sprungit då jag flåsade så mycket. Hmm, det kändes ju inte så bra om jag flåsade pga lätt jogg. Men jag värmde upp lite till och snart var det start...

Jag gled in längst bak i fältet och där gick starten! Jag gick i runt tio sekunder och sen kunde man jogga lite grand. Och snart var jag framme vid startlinjen och tryckte på lite och tryckte förstås på klockan. Men trycker på "bakåt-knappen" och det blev ju fel. Tusan! Jag trycker rätt igen och får knappa mig fram till Löpning och söka satelliter igen. Det tar elva sekunder, det såg jag sen efteråt, och sen är klockan på. Det är rätt mycket folk men det känns som det är lagom fart. Det känns som om det går rätt lugnt men jag sneglar på klockan och den visar runt 4.30-fart, helt perfekt. Och ja! Det känns rätt lugnt men visst känner jag att hjärtat slår och det är långt kvar. Men jag tuffar på och steget känns jäkligt bra. Helt tiden är det fokus på att springa så rakt som möjligt. Efter några kilometer så försöker jag hela tiden hålla så hög fart jag kan på den sträcka som är kvar och jag har kommit in i det nu. Ruggigt jämn fart, som det verkar, och jag håller hela tiden jämn fart med någon svartklädd, lång kille. Vid fyra kilometer så undrar jag om jag kommer att palla, En kilometer till och jag har fortfarande inte träffat väggen men kommer ihåg att jag väggade lite grand vid den här tidpunkten, förra året. Men jag springer hela tiden ifrån en massa andra som öppnat för hårt. Nu går det bättre och bättre och väggen verkar inte komma, det känns hårt men bra. Nu glider jag ifrån mina "ryggar" och runt sju kilometer så kommer det en smal kille, klädd i några beiga kläder, och han och jag verkar vara jämna. Jag märker att han vill gå ifrån lite grand och jag får verkligen trycka på för att få hans rygg. När jag orkar komma upp och ligger där bakom och "vilar" lite, så känns det bra och jag vill gå förbi men det kostar för mycket. Så jag lägger mig bakom och får ibland blodsmak i mun för att klara det. Vid en sväng, så gör jag ett smartare val och får någon meter men det går nu uppför och vid halva backen så glider han förbi och jag får då kämpa för att klara ryggen. 

Grrr! Nu är det det tufft men nu bara två kilometer kvar och det är lite småkuperat. Snart lite lättare och det är även lättare att hålla ett så hårt tempo men kan på slutet. Jag kämpar för att hålla den "beiga" ryggen och jag börjar undra om jag kan klara 45 minuter. Jag har faktiskt inte kollat så noga på klockan. Nästsista svängen in mot Stadion och jag går förbi killen och det är klart svårare att hålla tempot nu. Kör jag för lugnt? Eller för hårt? Jag har haft en riktigt fin resa fram till nu men nu blev jag osäker. In på stadion och nu är det proppen ut. En hel del går förbi men jag håller visst närmare 3.30-tempo i sista svängen in mot målet, så mer än så går det inte. Och den beiga ryggen sprurtar förbi och nu håller jag på att kräkas. Jag tappar helt klart tempo och stapplar in mot målet och jag kräks lite grand i målfållan. När jag tittar upp, för att söka upp killen, så ser jag honom inte. Jag tänkte tacka honom, men det gick inte. Jag fick tiden 45.03 och är riktigt nöjd. Klart det är lite surt att inte gå under 45 men jag väger mer i år och förra året hade jag 45.12 Som bäst har jag väl haft runt 39.40 i Hässelby och med smarte "Asfaltslöparens" beräkningar på vikt så borde jag redan nu ligga runt det om jag går ned till runt 70 kg. Så det sporrar.

Jag återhämtar mig lite och går sedan mot väskinlämningen och ser Tokan och Willhansan. Den förstnämnde sprang som vanligt bra men missade nog sitt mål med 17 sekunder då han sprang på 40.17 Sen så börjar jag bli ruggigt kall och när jag skall hämta väskan så är det en ruggig kö och jag spelar lite dum och går förbi och låtsas inte se den. Pust, det gick bra och snart nog är jag lite mer påklädd och hinner gå bort och heja på Ullis när hon spurtar mot mål! :-) Hon verkar trycka på bra men klarar inte riktigt sitt mål men det var tufft och hon hade heller inte prioriterat loppet i år. Efter ett tag så får vi ursäkta oss då iaf jag fryser riktigt mycket och måste iväg. 

Vi passar på att äta lite på Ikea och shoppar samtidigt lite och kikar sen på lite bilar. Jag hittar en riktigt fin C5:a men Ullis verkar inte tycka att allt lull-lull är nödvändigt. Hmm, kanske inte jag heller men det är nog en gammal dröm att ha en fin C5:a. Vi får se vart det slutar, det blev iaf ingen affär idag. Vidare hem och kvällen avslutades mysigt med varma mackor och teve.