Alla inlägg under september 2016

Av Niclas Bernhardsson - 16 september 2016 09:15

Så var det fredag och alltså dags för Skoljoggen på Frejaskolan. I år så sprang man för SOS Barnbyar, det kändes bra. Det var lite strul med att få ut informationen innan och jag skrev även fel i ett mail. Men till slut var allt rätt och nu, på morgonen, så hoppade jag upp på motorcykeln och drog iväg till Gnesta. Jag åkte direkt till Hagstumosse, där Skoljoggen skulle ske för årskurs 1-3 nu på förmiddagen. Väl framme så var det två killar från Gnesta kommun som såg rådvilliga ut. Jag hälsade på dem och det visade sig att de ville in och kolla något med elen. Jag ringde min kontaktperson, vid ishallen, som skulle komma på morgonen. Så fick jag en kod så de kunde komma in och förstås även jag. Så jag kollade runt lite i omklädningsrummen och snart nog kommer Sandra, som hon heter. Hon är förresten mamma till två av mina elever så vi hade mycket att prata om och jag fick väldigt bra hjälp av henne. Snart kommer även Vaktmästarna, från Frejaskolan, med ljudanläggningen och Sandra fixade fram en mick. Tyvärr var det väldigt mycket reverb, på ljudet, så det var nästan jobbigt att prata. Maaaaan fiiiiick praaaata väääldiiiigt låååångsaaaaamt för att vara säker på att det man sade hördes. Och nu kommer alla elever. Kanske lite försent och det är förstås lite bök att få alla busungar att göra allt rätt på en gång. Men till slut så hade alla fått på sig sina nummerlappar och snart nog drog jag igång uppvärmningen och det blev fantastiskt. Jag körde "Skaka rumpa", med Markoolio. Det blev succé! Men jag hade inte tränat innan så det blev väldigt mycket improvisation men vilken syn att se alla elever och lärare stå och skaka rumpa! :-)

Sen fick jag 3-4 lärare att gå ut på banan. Huvudlärarna var förstås tvungna att stå och räkna varv. Men jag blev lite orolig att de utskickade lärarna stod på rätt ställe, speciellt på ett ställe. Så när starten gick så springer jag framför och när jag ser att funktionären står helt rätt på det ställe där jag var lite orolig, så vänder jag tillbaka. Nu kände jag mig säkert och sen står jag och gör high-five med alla elever och går dessutom baklänges på spåret och kollar så allt ser rätt ut. Och det gör det. Alla elever är duktiga men går förstås lite här och där. Men att springa i en hel timma då man är 7 år är förtås riktigt tufft. Men de tog lite pauser då och då och snart nog så var timman klar och alla var nöjda. Och när alla kommit iväg, och jag packat ihop mina grejer, så hoppade jag på motorcykeln och drog iväg till skolan för att äta. Samtidigt som lågstadiet sprang, dvs åk 1-3, så hade högstadiet, samt åk 6, sprungit vid Björnstigen, och dit skulle jag senare med åk 4-5.

Jag går in i matsalen med mina motorcykelbyxor och alla undrar varför jag har regnkläder på mig... :-0 Ha ha! Efter maten så går jag och tar lite kaffe och passar på att hämta två gula säkerhetsvästar, som är bra att ha på sig då man står vakt. 

Väl framme vid Björnstigen, som ligger nära Skillingavallen, så fixar jag iordning ljudet igen och snart så kommer alla elever. Jag förklarar igen upplägget och passar återigen på att lyfta fram härliga Stopp Hemköp, som sponsrade med frukt till alla. Riktigt nice! Och så på med "Skaka rumpa" igen! Och återigen en fantastisk upplevelse. Att se precis alla stå och följa mig var riktigt grymt! Och roligt! Och alla var energiska men nu hade solen börjat lysa alltmer och det var jobbigt för eleverna. Jag passade själv på att springa med eleverna och jag pushade, hejade och sprang hand i hand. Full fart hela tiden. Snart nog hade jag själv sprungit över 7 kilometer och då ändå stått och dirigerat i ett hörn i början tills alla elever kommit förbi där. 

Efteråt var det en flicka som fick lite frossa då hon blev uttorkad men jag kände igen symptomen så i med lite vatten och vila i en kvart. Helt ofarligt men jag fick lugna en del elever. Normal puls men lite skakningar. Så hade jag själv då jag höll på att börja koka på Stockholm halvmarathon, förra helgen. Jag har nog aldrig druckit så mycket på ett lopp. Men hursomhelst. Allt gick riktigt bra och alla var nöjda. När jag sen skall tillbaka till skolan så hittar jag inte motorcykelnycken. Ett par snälla grannar hjälpte mig att leta och snart nog hittade grannfrun nyckeln som hade kilat ned sig i en släpvagn. Pust! Jag blev riktigt rädd där ett tag. Jag passade på att ta bort snitslarna och jag kunde nästan sitta kvar på motorcykeln hela tiden, smidigt. 

Sen till skolan och in i duschen. Jag åker sen och kollar om frukten, som blev över, tagits omhand. Vaktis J, skulle ta upp den till personalrummet och försöka fördela den. Det var nog inte så mycket heller och allt var borta. Nice! Några snabba ord med några kollegor och sen ned till Gnesta centrum. Ullis undrade om vi inte skulle dela på en Prosecco och varför inte. Vi har ju liksom inte kommit igång med träningen efter Kalmar Ironman. Så några glas ikväll vore ju trevligt. Efter att ha kört fel i början så var jag då på rätt ställe. Kanske ett bra tecken att man inte hittar till Systembolaget på en sådan liten ort. Jag går och tar första bästa flaskan eftersom jag ändå inte har någon koll på alkohol. Men de gånger vi har druckit Prosecco, eller hur det nu stavas, har det alltid varit gott. Jag packar in flaskan i boxen och skall precis ta och sätta mig när jag ser att något hände precis framför ögonen på mig. Men vad var det? Jag kikar upp och ser en massa fåglar och sekunden senare så ser jag att jag fått fågelskit på sadeln. Hade jag hunnit satt mig så hade jag fått det i huvudet! :-0 Asch, då! Jag går in på Ica och skall hämta lite papper. Men när jag ändå var inne så blev jag sugen på lite Coca cola och jag råkar sen slänga ett öga på glassdisken och ser att det finns Rice. Attans då. Laktosfritt och så himla gott. Så det fick bli det också. Cola och glass och solen skiner. Väl utanför så träffar jag några elever med sina mammor och de hälsar. Alla barnen på skolan är så härliga och lyser upp då de ser mig. Undrar om det ens finns ett bättre jobb än det jag har? Men snart så är jag på motorcykeln och åker hemåt. Så skönt att få helg också och jag blev lite trött efter dagen. Det är alltid lite jobbigt då man inte har full koll och det var ju länge sedan jag arrangerade en Skoljogg förut.

Väl hemma så bara måste jag ta en 5-minutare och smiter in och lägger mig men snart plingar det på ytterdörren och Svarte Petter kommer in och trakasserar mig. Då kunde man inte annat än att kliva upp. Speciellt då han springer in och börjar killa mig i sängen! :-0 Ha ha!

Av Niclas Bernhardsson - 10 september 2016 15:15

Helt ofokuserad efter att ha varit rejält låg efter Kalmar Ironman och nu var det dags för Stockholm halvmarathon och på vägen upp fick jag fråga vad det var för lopp vi skulle springa. I tisdags så kunde jag bara jogga lätt i fyra kilometer och det kändes rejält tungt. Och sen lite lätt småhängig efter lättare förkylningar. Det är ju lätt att dra på sig förkylningar då man tömmer ur kroppen rejält. Lägg därtill att vi lämnade blod förra torsdagen. Så förhoppningarna om ett bra lopp vara inte så höga men vi drog i oss en påse Vitargo igårkväll och även en på morgonen. Under har jag ju skett förr och tre dagars vila kan ge mer skjuts i benen. Och nu kändes det bra mycket bättre men Ullis gnällde lite om att hon började bli dålig. Och huset borde vi ju måla... Hmm.... Vi åkte iaf upp och Flaken hämtade upp oss. I Södertälje så hämtade vi även upp Rainy och väl på plats, i Stockholm, så sammanstrålade vi med Brand-Björn, PF, Gisslan, Lindblommaren och Mjau med sällskap. På plats var visst också Låset. Vädret var strålande, minst sagt! Solen lyste alltså och det rejält. Några experter hade varnat att det kunde bli tufft och jag kunde bara hålla med. Normalt så stannar jag bara på max ett ställe och tar ngn klunk och försöker väl svalka av huvudet på några ställen. Nu gällde det nog att svalka av sig på så många ställen som möjligt. Men det tänkte jag inte så mycket på då. Tankarna handlade väl istället om att det var så mycket folk, helt galet! Det var folk överallt och det verkade aldrig ta slut. Ullis och jag har liksom aldrig funderat på det här loppet då vi tyckt att det legat för nära Kalmar Ironman. Det gjorde det förstås nu också men vi anmälde oss väl i ett dumt ögonblick. Jag pussade Ullis och önskade alla lycka till och begav mig bort till min startfålla. Alla fållor var stora och det var visst 15000 löpare. Jag försökte jogga lite lätt vid sidan om och precis innan start så kommer en gammal klubbkompis och morsar. Det var Abris. Han verkade må bra och tränade väl inte så jättemycket längre. Snart dags för start men det strulade för den första startgruppen så den kom iväg två minuter försent och det blev visst en förskjutning för alla grupper.


Så var det då dags. Pang! Där gick starten och jag brydde mig inte om att trycka på klockan utan ville bara ha nettotiden, det är väl den som gäller, tänkte jag. Vid startlinjen så trycker jag igång klockan men den har problem att visa rätt tid och den visar en bra bit över 6 min/km. Det trodde jag inte på och förivrade mig inte. Men i bakhuvudet fanns också att det kunde ju vara så att jag var så slut och inte orkade hålla en högre fart. Efter ett tag så visade klockan istället en orimlig hög hastighet och en km, på klockan, visade 1.38 Det såg jag i efterhand så idag var klockan inte så mycket att lita på. Iaf inte i början. Kanske störde alla löparklockor varandra. Men iaf. Jag springer ganska lätt om Gisslan vid ca. 3 km och det känns hyfsat bra. Men så fort jag försöker öka lite så tar det massor av kraft. Och krafterna tar ganska snabbt slut och det känns som om jag, i värmen, blir alltmer överhettad. Så vid ca. 7-8 km så går det ganska fort och jag orkar bara inte mer! Men vad i h-vete! :-0 Jag har liksom intalat mig att jag alltid kan vara riktigt slut och ändå hålla farten bra mycket längre men nu tog det bara slut. Jag får gå och går i ganska precis en km. Folk ropar och försöker få igång mig och jag är väl inne på att bryta men vill iaf tillbaka mot startområdet. Och snart har jag lyckats svalka av mig och det kommer lite skuggiga partier och jag kan börja jogga igen. Och när jag närmar mig varvningen, vid ca. 12 km så funderar jag på hur jag skall göra. Jag skulle ju ändå få stå och välja och jag vill inte jättegärna bryta ett lopp. Och det som fällde avgörande var att man brukar få lite "godsaker" då man går i mål. Asch, jag kör på, tänker jag. Och emellanåt försöker jag hålla en bra fart och kämpar först mot 1.45 och sen, när jag tappar de farthållarna, som håller den farten, så får jag tänka om mot 1.50 istället. Tyvärr så börjar vänstra bakre låret att krampa och det alltmer hela tiden. Och knäna börjar även göra ont. De gör det om jag inte sprungit på länge. Vilket var fallet nu. Till råga på allt så gör min vänstra hälsena skitont! Men det är bara smärta och det kan jag leva med. Skulle däremot vänstra hamstrings säcka ihop så kommer jag nog inte i mål. 

Och farten sänktes allteftersom. Jag försökte hela tiden hitta ryggar och liksom börja om. Men de rann hela tiden ifrån mig. Det blev så illa så jag började frysa rejält i värmen. Typ som frossa. Vid ca. 17-18 km så ser jag att Mjau sakta glider förbi mig. Aha, tänker jag. Henne kan jag nog försöka hänga på. Jag ropar till och hon ser alldeles förskräckt ut och sätter en satans fart! Jisses! Det tar ca. 10 sekunder och sedan försvinner hon bland alla löpare och sen ser jag henne inte mer. Snacka om att ha mer att ta ut. 

Jag kämpar på och så särskilt platt var inte banan. Men det är klart att värmen gjorde att jag upplevde den som mer tuff än den kanske är. 

Väl i mål så måste jag ta igen mig rätt länge och när jag äntligen fått medalj och goodie-bag samt kommit bort till stället vi skulle samlas på så är redan Ullis, Rainy, Brand-Björn samt PF och Gisslan där! :-0 Men ojdå! Det visade sig att både Ullis och Rainy hoppat av och Gisslan hade sprungit om mig. PF sprang riktigt bra i värmen och fick strax över 1.30 Brand-Björn sprang in på 1.37 Senare kom Flaken i mål och han hade fått kämpat rejält. Liksom jag som hade stora problem att bara ta mig fram och senare få i mig ngt. Jag började må illa också. Men vi stannade till lite snabbt vid Burger King och efter lite vånda fick jag i mig en hamburgare. Iaf nästan hela. Sen blev det lite bättre och ungarna gick sen och köpte lite Coca-cola och godis. Det smakade nice! :-)

Tiden ja! Det blev den klart långsammaste halvmaran i modern tid. Inte ens kul att skriva ut... Men okey då. 1.53'15 På min klocka. Jag har inte kollat de officiella resultaten. 

Av Niclas Bernhardsson - 6 september 2016 22:07

Jag skickade meddelande till den jag brukar samåka med att jag cyklar och då är det bara att kliva upp. Men det var segt värre för kvällen före så hade vi monterat ihop Felix nya säng. En riktigt fin säng från Mio och Mirakel bara älskar den. Eller så är det för att hon älskar Felix kanske... Hursomhelst så är man lite avis och kanske är det dags för en ny säng... Nåja, till saken då. Det var lite segt att kliva upp och det tar alltid lite tid att fixa iordning prylarna. Idag tänkte jag ta nya tempocykeln - Gula faran! Sagt och gjort. I med luft och sen iväg. Klart sämre komfort med ryggsäck på. Den liksom ligger över och klämmer illa. Men cykeln går ju lite snabbare men det är fortfarande en gåta hur jag kunde snitta över 30 km/h på 18 mil, inklämt mellan 4 km simning och 42 km löpning. Utan att dra nytta av andra cyklister. Nu fick jag 27,1 i snitt på hela och 29,3 km/h mellan mina kontrollpunkter. Hmm, jag måste glömt att trycka av klockan vid ett vägbygge. Det förklarar nog det alltför låga totalsnittet. Dock 57,6 km i timmen i topphastighet.

Hem då? Jodå, nu ville jag testa ännu mera och jag fick... *tittar efter* 28,9 i snitt på totalen och ... 29,6 km/h mellan mina kontrollpunkter. Attans! Det är ju bra konstigt men jag är ju heller inte återhämtad och banan är väl inte helt perfekt mellan Gnesta och Vagnhärad. 

Mot kvällen var det ju klubbträning men kroppen känns som bly och i skolan så drog jag upp vänstra bakre låret igen. Det liksom högg till och så fick jag höra. "Asch, du gör det ju!" Hmm, de tyckte att jag gjorde mig så det andra laget skulle vinna! :-0

Men iaf, jag börjar ju bli bra sugen på att springa ordentligt igen men jag var helt orkeslös på uppjoggen och var helt sist! Men det kan ju ändra sig, tänkte jag. Jag joggar väl på och försöker bli varm och sen få lite fart iag. De övriga som var där, förutom mig och Ullis, vi tog motorcykeln ned till Trosa förresten, var: Tokan, Flaken, Låset, Putte samt Mjau och Cillan. Efter ett tag dök Linnsan upp också och gjorde oss sällskap på löpskolningen och sedan på några varv på intervallerna. 

När det väl var dags att starta intervallerna så börjar jag iaf och Ullis drar på rätt hårt och jag försöker komma ikapp. Men bara efter ca. 250 meter så ger vi båda upp. Vi känner oss för slitna och bestämmer oss för att jogga. Jag har dock en liten förhoppning om att det kanske skall lossna men det gjorde det aldrig. Efter 4 km, totalt, så ger vi upp och stretchar lite innan vi säger adjö och drar hem. Då var nog förresten alla klara. Många skall köra lopp i helgen och valde att formtoppa lite. 

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20 21 22
23
24
25
26
27 28 29
30
<<< September 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok


Skapa flashcards