Så var det fredag och alltså dags för Skoljoggen på Frejaskolan. I år så sprang man för SOS Barnbyar, det kändes bra. Det var lite strul med att få ut informationen innan och jag skrev även fel i ett mail. Men till slut var allt rätt och nu, på morgonen, så hoppade jag upp på motorcykeln och drog iväg till Gnesta. Jag åkte direkt till Hagstumosse, där Skoljoggen skulle ske för årskurs 1-3 nu på förmiddagen. Väl framme så var det två killar från Gnesta kommun som såg rådvilliga ut. Jag hälsade på dem och det visade sig att de ville in och kolla något med elen. Jag ringde min kontaktperson, vid ishallen, som skulle komma på morgonen. Så fick jag en kod så de kunde komma in och förstås även jag. Så jag kollade runt lite i omklädningsrummen och snart nog kommer Sandra, som hon heter. Hon är förresten mamma till två av mina elever så vi hade mycket att prata om och jag fick väldigt bra hjälp av henne. Snart kommer även Vaktmästarna, från Frejaskolan, med ljudanläggningen och Sandra fixade fram en mick. Tyvärr var det väldigt mycket reverb, på ljudet, så det var nästan jobbigt att prata. Maaaaan fiiiiick praaaata väääldiiiigt låååångsaaaaamt för att vara säker på att det man sade hördes. Och nu kommer alla elever. Kanske lite försent och det är förstås lite bök att få alla busungar att göra allt rätt på en gång. Men till slut så hade alla fått på sig sina nummerlappar och snart nog drog jag igång uppvärmningen och det blev fantastiskt. Jag körde "Skaka rumpa", med Markoolio. Det blev succé! Men jag hade inte tränat innan så det blev väldigt mycket improvisation men vilken syn att se alla elever och lärare stå och skaka rumpa! :-)

Sen fick jag 3-4 lärare att gå ut på banan. Huvudlärarna var förstås tvungna att stå och räkna varv. Men jag blev lite orolig att de utskickade lärarna stod på rätt ställe, speciellt på ett ställe. Så när starten gick så springer jag framför och när jag ser att funktionären står helt rätt på det ställe där jag var lite orolig, så vänder jag tillbaka. Nu kände jag mig säkert och sen står jag och gör high-five med alla elever och går dessutom baklänges på spåret och kollar så allt ser rätt ut. Och det gör det. Alla elever är duktiga men går förstås lite här och där. Men att springa i en hel timma då man är 7 år är förtås riktigt tufft. Men de tog lite pauser då och då och snart nog så var timman klar och alla var nöjda. Och när alla kommit iväg, och jag packat ihop mina grejer, så hoppade jag på motorcykeln och drog iväg till skolan för att äta. Samtidigt som lågstadiet sprang, dvs åk 1-3, så hade högstadiet, samt åk 6, sprungit vid Björnstigen, och dit skulle jag senare med åk 4-5.

Jag går in i matsalen med mina motorcykelbyxor och alla undrar varför jag har regnkläder på mig... :-0 Ha ha! Efter maten så går jag och tar lite kaffe och passar på att hämta två gula säkerhetsvästar, som är bra att ha på sig då man står vakt. 

Väl framme vid Björnstigen, som ligger nära Skillingavallen, så fixar jag iordning ljudet igen och snart så kommer alla elever. Jag förklarar igen upplägget och passar återigen på att lyfta fram härliga Stopp Hemköp, som sponsrade med frukt till alla. Riktigt nice! Och så på med "Skaka rumpa" igen! Och återigen en fantastisk upplevelse. Att se precis alla stå och följa mig var riktigt grymt! Och roligt! Och alla var energiska men nu hade solen börjat lysa alltmer och det var jobbigt för eleverna. Jag passade själv på att springa med eleverna och jag pushade, hejade och sprang hand i hand. Full fart hela tiden. Snart nog hade jag själv sprungit över 7 kilometer och då ändå stått och dirigerat i ett hörn i början tills alla elever kommit förbi där. 

Efteråt var det en flicka som fick lite frossa då hon blev uttorkad men jag kände igen symptomen så i med lite vatten och vila i en kvart. Helt ofarligt men jag fick lugna en del elever. Normal puls men lite skakningar. Så hade jag själv då jag höll på att börja koka på Stockholm halvmarathon, förra helgen. Jag har nog aldrig druckit så mycket på ett lopp. Men hursomhelst. Allt gick riktigt bra och alla var nöjda. När jag sen skall tillbaka till skolan så hittar jag inte motorcykelnycken. Ett par snälla grannar hjälpte mig att leta och snart nog hittade grannfrun nyckeln som hade kilat ned sig i en släpvagn. Pust! Jag blev riktigt rädd där ett tag. Jag passade på att ta bort snitslarna och jag kunde nästan sitta kvar på motorcykeln hela tiden, smidigt. 

Sen till skolan och in i duschen. Jag åker sen och kollar om frukten, som blev över, tagits omhand. Vaktis J, skulle ta upp den till personalrummet och försöka fördela den. Det var nog inte så mycket heller och allt var borta. Nice! Några snabba ord med några kollegor och sen ned till Gnesta centrum. Ullis undrade om vi inte skulle dela på en Prosecco och varför inte. Vi har ju liksom inte kommit igång med träningen efter Kalmar Ironman. Så några glas ikväll vore ju trevligt. Efter att ha kört fel i början så var jag då på rätt ställe. Kanske ett bra tecken att man inte hittar till Systembolaget på en sådan liten ort. Jag går och tar första bästa flaskan eftersom jag ändå inte har någon koll på alkohol. Men de gånger vi har druckit Prosecco, eller hur det nu stavas, har det alltid varit gott. Jag packar in flaskan i boxen och skall precis ta och sätta mig när jag ser att något hände precis framför ögonen på mig. Men vad var det? Jag kikar upp och ser en massa fåglar och sekunden senare så ser jag att jag fått fågelskit på sadeln. Hade jag hunnit satt mig så hade jag fått det i huvudet! :-0 Asch, då! Jag går in på Ica och skall hämta lite papper. Men när jag ändå var inne så blev jag sugen på lite Coca cola och jag råkar sen slänga ett öga på glassdisken och ser att det finns Rice. Attans då. Laktosfritt och så himla gott. Så det fick bli det också. Cola och glass och solen skiner. Väl utanför så träffar jag några elever med sina mammor och de hälsar. Alla barnen på skolan är så härliga och lyser upp då de ser mig. Undrar om det ens finns ett bättre jobb än det jag har? Men snart så är jag på motorcykeln och åker hemåt. Så skönt att få helg också och jag blev lite trött efter dagen. Det är alltid lite jobbigt då man inte har full koll och det var ju länge sedan jag arrangerade en Skoljogg förut.

Väl hemma så bara måste jag ta en 5-minutare och smiter in och lägger mig men snart plingar det på ytterdörren och Svarte Petter kommer in och trakasserar mig. Då kunde man inte annat än att kliva upp. Speciellt då han springer in och börjar killa mig i sängen! :-0 Ha ha!