Fredag och vad skulle det bli för träning idag då? Vi brukar ju simma och det är ju bra att få igång den vanan igen. Som vanligt så hade vi sug på mer träning men idag fick det räcka med simning. När vi kommer in i badhuset så är det helt tvärtomt! Wow! Det kändes som rena lyxen och vi valde en varsin sida, så vi hade tre banor per person, knappast någon risk att krocka direkt. Men jag hinner knappt börja förrän det dyker upp ett äldre par så jag byter över till Ullis sida. Och så börjar jag mitt insim. Efter att ha läst lite om Coltings filosofi, och han är definivt inte ensam om sin åsikt, så bestämder jag mig för att skippa vanlig distans nu köra intervaller, det var länge sedan. Insimningen blev på 250 meter och jag snittade 2.23-fart, det kändes helt lugnt. Sen var tanken att jag skulle uppåt 10x100 meter men det är lättare sagt än gjort att hålla koll på antalet intervaller, så känslan och orken fick styra. Och likaså hur lång vilan blev. Jag har lite dålig koll på vilken fart jag har och orkade inte tänka på att jag alltid skulle starta på en viss tid utan försökte bara känna av att jag vilade runt 20-25 sekunder. Så drar jag igång och startar i 1.47-tempo men det sänktes hela tiden och sista 25:an slutade på 2.09-tempo Pust! Och så höll det på och jag experimenterade lite med benspark och hur jag andades. Efter ett tag så kommer en kvinna ned på våran sida och hon frågar om det är okey att hon kör på samma bana och det var ju förstås helt okey då vi redan gjorde det. Alltså samma bana hela tiden. Ullis på sin, jag på min och hon fick en ledig bana på kanten. Jag märker att jag simmar relativt fort men har ingen koll på om det egentligen är snabbt. Jag är ju van vid att alltid vara klart sämst. Det är ju inte många som slår mitt facit med att ha varit sist upp ur vattnet på Järnmannen två av tre gånger (den gången jag inte var sist var jag nästsist) samt ha simmat Vansbro på 2.06 Men förra året klarade jag simningen trots rejäla vågor och nu har jag tränat mycket mer än vanligt och det verkar ha lossnat. Så därför blir jag helt ställd då hon helt plötsligt, i en av mina vilor, säger att jag simmar så fort! Nej, nej, svarar jag. Jag är jättedålig. Efteråt kom jag på att det var ju inte så snällt sagt då jag simmade om henne ganska markant. Kanske börjar jag få till det, det känns som det. Det här var nog en av mina bästa simningar. På tiderna nedan får man också dra bort en dryg sekund då det tar lite tid att komma upp på fötter och trycka av klockan. 

När jag sedan känner att jag börjar bli slut så stananr jag och simmar sedan av. Då passar jag på att simma bredvid Ullis som kör distans. 

Jag går ned i varmpoolen och pratar med en bekant, det är en äldre kvinna som känner Ullis pappa och hans fru. Då ser jag att kvinnan som berömde mig gjorde voltvändningar. Hmm, hur svårt kan det vara? Jag testade lite försiktigt i varmpoolen och det kändes som en nässköljning de luxe! Men fy vad hemskt. Och det känns som jag är på gång att nysa så jag avlägsnar mig och går och duschar istället. Ullis bara matar på. 

Insim 250 meter: 5:55,4 (2.22-fart/100m), vila 1.09,2

Intervaller 100 meter

1. 1:59,5 (2.00-fart), vila 24,7

2. 1:59,9 (2.00-fart), vila 24,4

3. 1:59,9 (2.00-fart), vila 31,1

4. 1:58,4 (2.00-fart), vila 27,4

5. 2.04,9 (2.05-fart), vila 24,5

6. 2:02,3 (2.00-fart), vila 27,0

7. 2:03,3 (2.04-fart), vila 26,0

8. 2:04,7 (2.05-fart), vila 26,3

9. 2:03,0 (2.05-fart), vila 43,0

Avsim 350 meter i ca. 2.40-2.45-fart

Bravo! 

Totalt 1500 meter. (Lika mycket som jag hade inför första Järnmannen...) Nu har jag iaf lite över 19 km i år och dessutom 9,73 km 2015 efter Ironman Kalmar 2015 (som gick den 15/8). Dvs 28,75 km. Hyfsat bra men det skall bli mer. Har hört att en kompis ligger runt 60 km...

Torsdag och jag ville få in lite cykling också men så kom jag på att jag borde besikta motorcykeln, som jag fått körförbud på. Och efter lite sökande på internet, samt samtal med kundtjänst, så bokade jag in en tid i Norrköping, det verkade vara enda stället. Så det blev ganska snart en uppstigning på "Banditen" och iväg. Riktigt kul att åka och kanske gick det för fort ibland. Men jag knappade in min ankomst och tog en kaffe och satte mig ned i skuggan och väntade. Det blev några nedslag, som måste fixas, dock inget krav på återbesiktning. Fort hem igen och lite jobb innan jag lade mig i soffan och somnade. Ullis hade visst varit ute i 22 km i solen - tufft!

Men till träningen då. Vi käkade gott på Krilles och lite innan 19 så traskar vi ned och ser att Flaken kommer i sin bil. Ullis väljer att simma idag och Flaken och jag drar iväg. Jag är grymt stel så jag får stretcha lite innan. Men på slutet av uppjoggen så nästan låser sig hela kroppen och min puls är över 180 slag/minuten. Men så fort jag stannar så sjunker den snabbt men det var grönjävligt jobbigt att bara jogga. Vi stretchar lite och kör lite löpskolning och nu känns det bättre igen. Vi bestämmer att vi kör intervaller på elljusspåret och har en minuts ståvila. Det känns superlätt från start och jag får hålla igen lite då Flaken får kämpa lite. Kanske har han kört lite för hårt på slutet. Men vi kör rätt hårt iaf och när vi har kört ett varv så trycker jag av och Flaken nämner tiden, som jag inte riktigt kommer ihåg nu. Men jag rann ifrån några sekunder. Sen kör vi igång andra varvet och det känns fortfarande bra så nu släpper jag på lite men hur länge skall man orka. Vi hade ju hoppats på fem varv. Nu går det nog lite väl fort och jag löper igenom hyfsat bra. Vila igen och nu får jag köra själv på tredje och det känns direkt mycket tuffare från start. Pust! Det är nästan så jag undrar om inte Flaken kommer komma ikapp och det sporrar. Ibland så låter det något så jag kan misstänka att han är bakom. Rejält trött då jag är framme och nu har jag istället tappat över tio sekunder från varvet före så jag bestämmer mig för att jogga. Flaken har fått stanna till och när han inte kommer så joggar jag ett varv istället och vi bestämmer sen att vi joggar tillbaka till badhuset, jag är riktigt nöjd med passet. 

Mina varvtider: 

1. 7:48,4

2. 7:33,2

3. 7:42,0

4. 10:05,5 (Jogg)

Totalt: 12,52 km

Onsdag och vad skulle man träna idag då? Vädret var ju lite nyckfullt och jag är inte den person som anser mig måste härdas i regn, iaf inte då jag cyklar. På lopp presterar jag ändå och tycker att vägen dit bör vara njutfull. Iaf hyfsat! ;-)

Hursomhelst så var det ju både Core/Pilates samt spinning med Sara idag och kanske att man kunde simma innan. Ullis var egentligen inte sugen på Core igen då vi fick sådan träningsvärk sist och jag var nog värst drabbad. Det gick knappt att peta på halsmusklerna, som visst fick ta största smällen. (Det var en speciell övning som tog hårt där). Vi kommer iaf iväg i hyfsad tid för att simma och det är lite lek i själva simdelen så jag frågar försynt en ur personalen om det inte var simning på ena halvan och så var det. Kände mig lite gnällig men ändå. Vi börjar och jag är riktigt taggad och trycker på bra. Nästan så jag får svårt med andningen. Man får ibland passa sig så man inte får något barn hoppandes på sig. Och någon gång simmar jag rakt in i ett flytetyg av modell större. Men det stör inte så mycket. Värre blir det nog i Kalmar. En äldre person bröstsimmar så man får anpassa sig då man simmar om och ibland blir det riktigt smalt vid passagerna. Rätt som det var så ropar ett flyktingbarn något, som jag uppfattar som "träna mig!". Jag vrider upp huvudet och ropar "Sen!". Efter det så ser jag han stå och vänta bra länge innan han börjar leka. När jag ser att jag har tio minuter kvar tills vi hade bestämt att vi skulle sluta så stannar jag och letar upp grabben. Han tyckte väl att jag simmade bra och det är ju en remarkabel utveckling i sådant fall! :-) Jag lät honom iaf simma lite och märkte att han inte vågade dra ned huvudet ordentligt men då undrade han hur man skulle kunna andas. Och jag visade. Efter fem minuter så fick jag bryta men jag visade honom några övningar och vi får se om han lärt sig något senare. :-)

In i duschen och snabbt ned till undervåningen och Coren. Där var alla samlade och jag var som vanligt ensam kille. Det kändes rejält i magen men framförallt halsen. Vid övningen som hade tagit mest sist så var det ett rent helvete och jag fick bryta och köra en lättare variant ett tag. Men bra träning och det är bra för simningen. 

Efter det så är det spinning och jag är som vanligast segast på att byta om men snart nog var vi igång. Bra drag och rejält svettigt. Jag ändrade nu ganska mycket mot triathlon-inställning och rätt ofta låg jag kvar i tempobågen. Men det är förstås inte lika roligt som att hänga med i Saras pass. Bra fart på alla och Ullis tryckte på ordentligt - starkt!

Vi avslutade kvällen med lite mys på altanen, den är nog vår lilla oas där hela familjen brukar samlas. Ja, om det inte är fotboll på teven förstås. Då är det svårt att få dit Tim. :-)

Tisdag och jag och Ullis hade tänkt att träna så mycket men det regnade ju om vartannat så vi lade krutet på att fixa lite hemma och dessutom göra en Check-lista för både saker att göra hemma och en inför Kalmar Ironman. Sist så blev jag ju så irriterad att jag missade några enkla saker som säkert kunde ha ändrat utfallet en aning. Hursomhelst så gick dagen och det verkade endast bli klubbträning och det är ju inte fy skam. Men jag tänkte att vi kunde ju åka lite tidigare så kunde vi jogga på banan innan träningen började. Fast sen hittar jag inte pulsbandet - igen... Så när vi väl kom iväg så var det i vanlig tid och väl på plats så är det en tjej som vill testa på att springa med klubben. Och snart nog hör jag att Tokan och Flaken också har kommit. Jag passade på att fixa upp klubbflaggan. Men det kom inga mer och tjejen som ville prova på att springa med klubben gav upp rätt snart då hon var lite halvskadad. Dock så ville hon prova lite grand. Vi joggade fyra varv och körde sen lite stretch och därefter sedvanlig löpskolning. Det kändes hyfsat bra i kroppen men när vi sen drar igång så går det lite för fort och jag blir rätt snabbt trött. Och eftersom vi körde "Olgor" så fick man ju anpassa farten men Ullis körde 400-ingar och Tokan och Flaken fortsatte i lite högre fart och efter den första Olgan, som var på 2 km, så var de 5 sekunder före (eller om det var tio sekunder) och startade därför lite före mig. Jag valde att köra mitt eget race då det kändes som de låg för nära i fart mellan de olika sektionerna. Men jag fick slita och när jag var klar med min andra Olga så fick jag nog. Jag vill inte bara ha tuffa pass nu så jag valde att jogga på slutet. Imorgon skall jag få in lite morgonsim och gärna på Safiren, hoppas det öppnar tidigt. 

Måndag och Sara hade fixat någon Sommarträning och nu var det Core som stod på schemat. Sen var det visst spinning men eftersom det är sommar och sol och vi behöver cykelmil, så vore det ju lämpligare att cykla ute. Men Saras pass var visst riktigt bra, sade Janne. Men men, först var det Core som stod på agendan och hur skulle det gå för mig som är så stel. Jodå, vi kommer iaf upp i bra tid och käkar lite frukost. Med betoning på lite för räkmackan, igår kväll, mättade duktigt och man var inte så hungrig. Jag hade fullt sjå med att få i mig mina tabletter. Jag käkar lite extra proteintillskott, och det i tablettform, samt lite extra magnesium, D-vitamin och Omega3. Pust. 

Väl på plats så är det bara att gå in och ta fram en matta och det är bara tjejer och så jag då. Vart är Janne? frågar jag Tok-fia. Ja, fråga honom, fick jag till svar. Givetvis med glimten i ögat. Så var det bara att köra igång och Sara instruerade bra och övningarna kändes nyttiga och bra och gjorde gott. Fast vissa är nästintill omöjliga men jag gjorde så gott jag kunde. Bålen verkar däremot rätt stark men det är klart att det tar emot på slutet. Sen var det spinning och jag uppfattar Ullis som att vi skall dra ut och köra men hon tyckte det var så trevligt sällskap så hon tar fram en cykel och jag joinar förstås. Nu ser jag att Janne står och gömmer sig i kulisserna. Ha ha, kul! Han är visst lite delaktig i Saras pass och det är ju roligt. Passet är bra och har högt tempo och man får slita om man vill. Det passade verkligen alla. Men fruktansvärt varmt då vi inte kunde öppna dörren. Så två pass direkt, sämre start kan man ju ha! Jag försökte också anpassa cykeln mer mot triathlon och hade sadeln mycket längre fram nu. Och förstås styret också. Efter så softade vi lite med Janne och Tok-fia!

Ja, vilken dag. För prick 25 år sedan så svävade vi på moln i ett Gasthaus, i södra Tyskland och bestämde oss. Vi är ihop typ. Hur vi riktigt sade kommer jag inte ihåg men den 10:e juli, 1991 så blev vi tillsammans iaf. Och nästintill oskiljaktliga. Och det känns fortfarande lika underbart. Och idag så skulle vi ju fira på något sätt, men hur? Vi firar väl numera mest bröllopsdagen men den 10 juli känns fortfarande speciellt. Kanske mer på något sätt. Vi gillar ju bägge att åka upp till Stockholm och strosa runt så varför inte. Men det var ju bröllopsfest igår så man sov någon extra timme idag. Vi hade i princip sagt till var och en att vi skulle upp och springa på morgonen. Men jag hade halsbränna de luxe och att ta ut sig lockade inte alls. Och helt klart så tar alkohol lite på immunförsvaret för jag tyckte det killade lite i halsen. Men vi drack inte så mycket alls och kände heller inte av något på morgonen. Hursomhelst så kommer vi iväg i hyfsad tid och tänkte att vi tränar på kvällen istället. Det går smidigt upp och vi ser att det är kö vid motorvägsbron södergående, i Södertälje. Förstås. Och det gör ju att man bli lite orolig för hur det bli då vi skall hemåt. Men iaf. Ullis vill först till en butik som heter Minilla. Det är en affär som Pernilla Wahlgren är delägare i. Tror jag iaf. Jag är inte så himla insatt. Den verkar stängd och det var ju typiskt. Men hungriga var vi så vi letade lite på Flemminggatan och snart nog så ser vi en rätt häftig restaurant. Det är en hamburger-restaurant och det kanske inte låter så lockande men det verkar vara hög klass och varför inte. Rent och fräscht och vi beställer. Hmm, det var nog det godaste vi har ätit. Men det var rätt snart avklarat och det är bara att sörja att jag betalade så mycket i parkering då vi snart for vidare. Och heller inte så långt. Vi parkerar där vi brukar, ett p-hus nära Centralstation, och det är nära till det mesta. Nu är det raska steg till Provrummet, ytterligare ett av Pernilla Wahlgrens ställen och Ullis ögon lyser. Hon har nog redan fyra på fina klänningar hemma men provar ytterligare två. Jag sätter mig i en soffa och kikar lite på FB, det fullkomligen forsar in grattis från det att jag lade in bilden på Ullis och skrev att vi firade. Jisses! :-) Det värmer i hela hjärtat. Sen kan Ullis inte bestämma sig så vi går och tar en lite kaffe och Cappucino, på ett ställe precis bredvid. Och Ullis suktar efter den ena klänningen, det märktes. Så jag får henne att springa dit och köpa och jag tar mig en påtår. Efter det så börjar vi bege oss hemåt men ett stopp vid Skärholmen kunde man ju göra. Och nu fick jag också shoppa lite. Eller förresten. Jag köpte mig några stumpor på HM ju. Men iaf. Jag tar mig ett varv på Stadium och köper mig lite golfbollar och en "Halv-Vättern-tröja"! Sådana går alltid åt och den borde ju andas rätt bra. Och om Ullis köpte något kommer jag inte ihåg nu. Vidare hemåt och bara hålla tummarna för att det inte är kö. Men det går bra och vi hade som vanligt tur. Väl hemma så har klockan börjat gå och ungarna köper sig något att äta och Ullis och jag tvingar oss ut med löparskorna på. Vi busar lite och kör typ i samma Ironman-kläder och samma 2XU-byxor. Alltid retar det något men samtidigt ger det en slags samhörighet. Det kändes bra och det gjorde också löpningen. Liiite segt i början men det brukar det göra och knappt något jag tänker på längre. Men efter några kilometer så märker man att det går hyfsat fort och det bara flyter på för mig. Vi pratar allt mindre och det betyder att farten höjs. Eller förresten. Jag märker att en löpare skymtar bakom och det gör att jag triggar upp farten. Ullis märker det och tycker jag är löjlig.  Nåja. Men löparen måste ha kört en kortare runda för snart märkte jag henne inte längre. Jag tror det var en kvinna iaf. Väl framme vid Trossen så stannar Ullis till och rättar till sin sko då den klämmer lite. Jag passar på och lättare på trycket. Sen kommer en bekant på cykel och vi slänger några ord innan vi börjar köra igen. Och nu trycker vi på ganska hårt ibland och det är riktigt skönt. Ibland runt 5 min/km och t.o.m lite under någon enstaka gång. Men oftast runt 5.20-5.25 Vi får kämpa lite i uppförsbackarna men på platten var det en njutning. Wow! Det här är löparporr ju! Det var länge sedan det var så skönt att springa. Vi flåsade högre och högre man blev rätt varm. Det blev ganska precis 14 km och sämre sätt kan man ju fira 25-årsdagen på! :-)

Väl hemma så hann vi precis handla innan EM-finalen började men jag hann knappt se så mycket då jag fixade räkmackor och Ullis duschade. Ruggigt gott och jag hann se lite på slutet och vann dessutom för första gången på mitt bettande då jag spelade lika. Ja, ni ser va? En riktig höjdardag. 

Så var det dags att testa nya tempocykeln och det var klart spännande. Det kändes rätt omgående att jag fått in sadelhöjden riktigt bra. Vi rullar ut från biblioteksvägen och vidare förbi OKQ8. Och Ullis trampar på. Jag däremot... Jag trampar ingenting och rullar bara men närmar mig henne hela tiden. Framme vid bron så planar det ut och kanske går det lite uppåt då. Då får jag trampa lite lätt. Hmm, det här bådar gott! Riktigt bra rull på cykeln. Och så fort det går det minsta nedåt så bara försvinner jag, utan att ta i. Så Ullis börjar direkt att prata om ny cykel för hennes var ju inget bra. Fast den är bra men det är klart att det är skillnad mot en snabb tempocykel. Vi körde kustvägen mot Nyköping och det var lite blåsigt och det var ju ett bra test för mig med det fetare framhjulet och dischjulet bak. 

Vi funderade på om vi skulle stanna och ta en fika vid Å-stugan och vi lutade åt att vi skippade det. Men när vi närmare oss så känner vi att det vore skönt att sträcka på sig lite och en kaffe vore ju inte fel. De hade dessutom en god grillmacka. Så de fick bli varsinna sådana och kaffe till. Nice! Sen gick solen i moln och man frös lite. Men precis, då vi skall börja cykla igen, så kom solen fram igen. Riktigt skönt. Och nu vaknade även Ullis till så vi pressade lite hårdare och en km såg jag gick i snitt på 47 km/h. Men det är säkert ned mot sillen. Max var iaf 58,2 km, säkert från samma ställe. Men nästan lite läskigt att köra så fort. Iaf då man ligger i tempobågen. 78 km idag, det får räcka. Nu skall vi på bröllopsfest, det blir kul!

Jag skulle precis börja träningsblogga då jag funderade lite på relativitetsteorin och det här med åldrande och styrka. 

Det är ju bevisat att gravitationen i sig gör att livet går fortare men att minskad gravitation också gör att kroppen inte utsätts för den belastning som är nyttig för den. Astronauter får ju träna extra i rymden för att inte bli alldeles försvagade men tiden går också relativt långsammare för dem i rymden. Det får ju en att tänka på att ökad gravitation per automatik skulle ju ökad träningseffekt på kroppen men samtidigt också ge kortare livslängd. Men också relativt sett och förstås i sammanhanget försumbart om det enbart ges vid träning. Det i sin tur fick mig att tänka på de personer som levt ett kort men intensivt liv. Visserligen kort räknat i år men de kanske har levt ett mer rikt liv än vad de flesta gör på många fler år. Och nu kommer nästa fundering, eller de går in i tankar och lite innovationsideér jag haft sedan länge, och nu verkar de redan bli verklighet. Dock inte med mig inblandad. Jag har jättelänge funderat på det här med mindre luftmotstånd och antigravitation. De två, absolut inte ett måste i kombination, skulle ju innebära stora vinster i vårat samhälle om de kunde förbättras när det handlar om transporter av olika slag. Och mina ideér är att ha vakuumslussar där tåg kan gå. Det verkar redan vara på gång, tror jag. Det andra är liknande saker som kan integreras i bilar. Där man, samtidigt som man kör, kanske inte i ett förstasteg, slussas in i liknande vakuumtunnlar. 

Ett enklare sätt att tjäna pengar är ju att man skall kunna kopplas ihop, samtidigt som man kör. Det verkar också finnas tankar på det. Nu tror ni förstås att jag läst det här innan men det är tankar jag haft i ett tjugotal år. Ett annat, mycket mer sofistikerat sätt, för att få enorma sammahällsnyttor, är att att minska gravitiationen. Det är ju inte bara luftmotståndet som skapar motstånd utan även gravitationen. Skulle man kunna minska den så blir det ju också mindre friktion och mindre motstånd. Det är något jag funderat på väldigt länge. Skulle det gå att implementera ett material, under olika typer av fordon, som ger minskad gravitation? Det skulle ju ge enorma vinster i olika sammahang. Minskad energiförbrukning då man transporterar olika saker och säkert en massa andra saker. Men så slår det en. Skulle det också ge en relativt längre livslängd? Fast till vilken vinst då? Om tiden för ett antigravitionfordon går fortare så kanske det bara blir relativt sett, eftersom relativitetsteorin är obarmhärtig.Man upplever ju tiden som lika länge iaf och tiden på ett sådan fordon, alternativ livet på en alptopp, går ju långsammare Och skulle det gå att få en rymd i rymden sas. Det kanske inte ens är möjligt. Gas är kanske en vettigare idé. Man pumpar ju i gas, som är lättare än luft, i bildäcken numer. Det gör säkert inte bilen så hemskt mycket lättare men det kanske går att göra bilen större, med mer plats för gasen. Fast å andra sidan så lär luftmotståndet öka. MEN i samband med vakuum! :-) 

Men för att återgå till det jag började med. Att alltid träna med för bra grejer, som ger minskad luftmotstånd, bättre och torrare kläder m.m Ger det verkligen en vinst? Är det inte snart att börja vara i rymden sas. Vi kanske skall tryckas ned på jorden, med dåliga grejer, skakiga prylar osv. DET skapar nog vinnare och inte den som har läckrast grejer. Back to basic!