Alla inlägg under juli 2016

Av Niclas Bernhardsson - 21 juli 2016 19:00

Torsdag och klubbträning och dagen till ära stod Nicke Special, på schemat. Tanken var bara att köra ett liknande upplägg som Tokan-special, fast i Vagnhärad. Ullis och jag möter upp Flaken och det blir bara vi. Jag är typ semesterklädd och kanske var jag förberedd på att det inte skulle gå så bra. Vi joggade väl iaf typ 200 meter, minst, innan det börjar protestera i höger häl/gastrocnemiusfäste. Så det är bara att jag traskar bort till utomhusscenen, där vi skulle ha lite fys. Jag förbereder lite innan de kommer. Sen kör vi lite fys i ca. 10 minuter och Flaken fortsätter medan Ullis verkar nöjd. Kanske drog jag ned henne omedvetet. 

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - 21 juli 2016 15:45

Så var det dags att få till vårat långpass på cykeln och vi hade haft det gemytligt hos vännen S, igår kväll tillsammans med goda vännerna Tok-fia och Svarte Petter. Det var trevligt men det blev riktigt kallt när solen gick ned. Så vi bröt ganska tidigt och cyklade frusna hemåt. Hursomhelst så drog vi oss ganska länge i sängen och kom iväg strax innan 10. Vi ville cykla lite längre men ibland blir det inte så. Vi körde gamla E:an mot Nyköping och sedan blir det in mot Runtuna och mot Björnlunda. På vägen där så ropar och viftar en gubbe och jag hör inte vad han säger så jag vänder om och frågar vad han ville. Han undrade om det var vägen mot Runtuna och jag förstår då inte att det är det så jag pekar tillbaka honom, samtidigt som jag ser hans fru sittandes med en karta i famnen. Efter ett tag så kommer de iaf förbi oss och han vinkar, eller viftar, lite. Pinsamt så ser vi snart att vi åker igenom Runtuna. Oops! Snacka om att ha koll. Vi bestämmer oss för att äta lite i Östermalma, där är det alltid gott. Och som vanligt så träffar jag en gammal elev där så vi snackar lite och tiden går. Hans mamma jobbade också på samma skola som jag, så det är trevligt. Efter det så går väl luften ur oss lite och istället för att köra lite längre så viker vi av mot Gnesta och kör via Lästringe hemåt. Det blir ganska precis 10 mil. Men det fick duga. 

På kvällen sedan så ville jag se om jag kunde jogga med klubben men det höll i ca. 300 meter... Hmm, nu blir jag riktigt orolig. 

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - 20 juli 2016 12:00

Onsdag morgon och jag och Ullis samt vännen S, hade bestämt att simma tillsammans och ta kaffe på bryggan efteråt. S hade fått låna en våtdräkt av Gisslan och vi hämtade upp henne runt 10 och åkte ut mot Stensund. Idag var det lite lugnare och vi bytte om till våtdräkterna. Jag var ovanligt (och det säger mycket!) seg och kom ut i vattnet sist. Efter att ha kämpat med att komma i, det nu betydligt kallare, vattnet så skulle vi då dra igång. Men jag fick verkligen inte glasögonen att sitta bra och det läckte in vatten hela tiden. Så vid de första bojarna så fick jag stanna och tömma ur på vatten och även mitt emellan. Men sen verkade jag få till det och jag kunde simma på bra och det kändes ruggigt bra. Jag provade att inte ligga och glida på varje tag nu utan körde en snabbare frekvens, helt klart ett "vinnarkoncept". Men vi nöjde oss med 750 meter idag och gick upp, tog av oss dräkterna och bytte om, och satte oss sedan på en klippkant och fikade. Helt underbart. Mer träning än så blev det inte idag. 

Av Niclas Bernhardsson - 19 juli 2016 22:27

Eftersom det inte blev någon klubblöpning så åkte vi bara dit en snabbis och hälsade och åkte sen vidare mot Stensund med våra våtdräkter. Där var det visst ett läger så det kryllade av ungdomar. Men de verkade hålla igång på fotbollsplanen. Vi bytte om och skulle sen ned men det var lite kallare än sist och det tog emot. Ullis hade väldigt tufft att komma i men jag fick också kämpa lite. Sen funkar det liksom inte. Vi får vända efter bara några meter och ladda på igen. Det här blir en tuff träning, helt klart. Till slut så kommer vi då iväg och det går väl hyfsat efter ett tag. Men Ullis får lite problem och måste rätta till sina glasögon och så blir det lite för mig också men det räcker att jag trycker till dem då jag simmar. Men man ser ju inget! Solen lyser oss rakt i ansiktet och vi får stanna upp hela tiden och kika vart vi skall. Och då är vi inte så värst långt ut. När vi är inne igen, vi tog inte hela sträckan utan vände bara inåt efter första bojen. Väl inne så är det några ungdomar som undrar vad vi tränar till. Vi säger att det är till Ironman och de svarar "grymt!". Hmm, fast vi kände oss inte så grymma. Vi bestämmer oss för ett till försök men nu är det helt omöjligt att få till mina glasögon och jag undrar om de blivit vikta på något sätt. De läcker som såll och jag får stanna hela tiden. Och när vi skall tillbaka så är det etter värre! Men vad sjutton. Och Ullis säger att det kryllar av ungdomar där inne vid stranden nu. Och det ser jag också efter ett tag. Vi trixar oss emellan ungdomarna och klarar oss ifrån att få någon boll i huvudet. Jag ser typ ingenting och det måste ha varit en syn. Vad som gick fel med glasögonen vet jag inte men det måste jag kolla upp. Vi kör nog en repris igen imorgon bitti. Kanske går det bättre då. 

Av Niclas Bernhardsson - 19 juli 2016 14:00

Så kom då dagen för mig också. Visserligen så har jag varit lite småynklig med lite stelhet här och där samt någon uttänjd vad men aldrig har jag fått en riktig löparskada. Eller så kanske jag fick det för två år sedan med vaden iofs. Men iaf. Ullis ville ut på ett långpass och jag var nog mer sugen på att köra alternativ träning eftersom jag ändå skulle springa med klubben på kvällen. Men jag körde med Ullis för det var nog bra med lite längre löpning också. Och jag hann inte riktigt stretcha innan så det var hög puls från start. Som det brukar vara då jag inte är stretchad och uppvärmd. Men det är vi vana vid. Så vi joggade i runt 6.10-fart och pulsen var typ 180 slag/minuten. Men efter dryga två km så var pulsen normal och det började kännas helt kanon helt plötsligt. Ja, jisses så bra det kändes och formen kändes också bra. Tre mil idag skulle inte vara några problem. Iaf kändes det så. Så vi tuffar på men sen bara smäller det till. Eller det kom en accelerande smärta under 3-4 steg. Aj, helvete. Det kändes som hälsenan skulle gå av. Vi stannar förstås, för det går inte att belasta foten. Stretch och fundering på vad som hände. Efter ca. 10 minuter och lite småsteg så testade vi och initialt så fungerade det att jogga rätt försiktigt och vi ökade farten lite grand men då kom det tillbaka. Men vad fasicken är det här? tänker man. Det gick liksom inte att komma på vad det var som spökade. Men springa gick inte och det kändes mer som det var soleus, långt ned, som smärtade. Hursomhelst så bestämde vi att Ullis skulle fortsätta löpa och jag skulle gå framåt för att se om det släppte. Men det var bara att ge upp och vid 11 km så gjorde jag det. Fast jag fick faktiskt skjuts av en trevlig lastbilschaufför som höll på att köra ihjäl oss tidigare. Ja, det var en dråplig historia. När vi sprungit ca. fyra km så kommer vi joggandes i en ganska skarp kurva och en personbil och en lastbil kommer i ganska hög fart och ligger nära kanten så Ullis får slänga sig uåt sidan och det är en hög kant där så hon stoppar upp och jag springer in i henne. Jag ser dock att lastbilschauffören gör sitt för att hålla ut och reagerade väl inte så mycket. Men snart nog kommer lastbilskillen igen, med sitt stora långa släp. Han stannar och ber så mycket om ursäkt med att han blev så jävla förbannad på personen i bilen som inte ens stannade vid stoppskylten, utan bara körde ut. Vilket gjorde att lastbilskillen fick slänga sig åt sida och under en kort stund "jagade" han personbilen och låg nära och tutade. Kanske inte så himla moget iofs. Men nu bad han om ursäkt iaf. Och när han såg att jag var själv så stannade han och frågade om jag skulle ha skjuts. :-)

Och hur är det med foten nu då? Jodå, den känns bättre och jag känner faktiskt av den andra foten lite också så det känske är lite av en överbelastning och jag skall försöka köra mer i skogen ett tag nu och rehaba samt förstås köra mer cykel och simning. Så jag kastar inte in handduken ännu. 

Av Niclas Bernhardsson - 17 juli 2016 21:30

Så var det äntligen dags för vår långspinning där vi skulle äta och dricka gott efteråt. Sara stod för spinningen och Janne för grillningen och vi andra för lite av varje. Och spinningen var en önskespinning där vi själva hade önskat låtar och en del blev riktiga höjdare, andra inte. Men smaken är som baken förstås. Jag och Ullis låg emellanåt en hel del i tempo-position för att vänja oss. Och passet var riktigt tufft och svettigt värre. Snittpuls på 134 och max på 164. Det låter inte så mycket men jag har fått allt svårare att få upp pulsen på spinningen, jag vet inte riktigt varför men pulsen skiljer ju sig mellan olika sporter. 

Efter passet blev det snabb dusch och hem och tända på grillen. Sen var det en underbar kväll i goda vänners lag och roliga och intressanta sportanektdoter. Dock några glas för mycket så det kändes typ hela dagen efteråt. Men vi hade planerat in en vilodag men med facit i hand så tog det på kroppen. Speciellt då man tränat hårt och heller inte är van vid att dricka! :-0

Av Niclas Bernhardsson - 17 juli 2016 11:00

För min egen del så tänkte jag skriva ned några enkla värden. Så att jag har koll. När jag (och Ullis) började köra hårt för tre veckor sedan, har jag gått ned från 90,0 till 85,7 kg. Och vi har bara fokuserat på att ta bort det uppenbart dåliga, som godis och läsk, samt tänkt på att äta lite nyttigare. Samt förstås ökat på träningen. Det i kombination är rätt tufft för helt klart har vi börjat äta lite mindre också. Men iaf. Jag kollade av pulsen, under tre minuter, i morse och det var galet stabilt med slag på 33 sl/minuten under någon minut och annars 34. Nu kommer jag inte ihåg vad jag hade då jag började men det känns bra, helt klart. Idag väntar två timmars hård spinning. Ullis har redan varit ute och joggat en mil med Tanjis. Vi får väl se om jag också hinner träna något mer än spinningen men lite löpning ikväll vore inte dumt. Fast å andra sidan så struntar vi i det, när jag tänker efter. Vi skall grilla och dricka lite bubbel med spinninggänget, kom jag på nu. :-) Inte illa det heller! :-D


Av Niclas Bernhardsson - 16 juli 2016 20:15

Lördag och Ullis och jag hade verkligen planerat in att få in ett bra långpass på cykeln. Men vi sov som berg och kunde fasicken inte komma upp. Och vädret, som skulle bli så bra, lockade inte heller. Men vi har ju semester så vad sjutton. Vi drog oss bra länge men bägge verkade lite slitna så vi omförhandlade vår cykelplant till en kortare runda. Och jag missförstod Ullis. Jag trodde hon ville ta var vanliga runda fast åt andra hållet. Hon ville snarare åka helt åt andra hållet, dvs åt Södertäljehållet. Oj då. Men för mig, som mest stirrar ned i asfalten, så spelar det inte så stor roll. Dock så gillar jag att det är ganska raka vägar åt Nyköpingshållet och det skulle ju vara gott med en kaffe på vägen. Okey, svarar Ullis. Men då kör vi åt det vanliga hållet så inte kaffet kommer för snabbt. Ullis är rätt seg i början men vaknar till liv efterhand. Och jag trycker på ibland och ligger i tempobågen, det går bättre och bättre faktiskt. Det vore ju en dröm att kunna ligga i bågen hela Ironman-cyklingen. Det vinner man mycket på. Fast nacken lär ju kännas av. Vi morsar på lite cyklister och rätt som det var så tappade jag liksom allt. Jag blir ledsen och rädd på samma gång. En svart volvo kommer i hög fart och passerar mig med ca. 25-30 centimeter. Och jag som dessutom ligger i tempoställning och har disk-hjul. Det blåste en del och man vinglar ju lite då och då. Hade jag vinglat till lite där, som man gör ibland, så hade jag legat på sjukhus nu. Det bara kom över mig och jag blev helt orkeslös ett tag. Usch! Men snart nog är jag igång igen och trafiken glesnar också - skönt! Rejält blåsigt emellanåt och det var bra att träna i. Nu kör jag med diskhjul om det är tillåtet, så hemskt var det inte och bara känslan är sjukt cool. Me like! :-) Kanske lite barnsligt men det blir liksom en annan grej. Sen att det är viktigare vad man har fram, är en annan femma. Och vem som trampar. ;-)

Hursomhelst så får vi upp lite fart emellanåt och rätt som det var så är vi framme vid Å-stugan. Min cykel blir som vanligt ett kul objekt att gå och titta på. Den här gången var det mest barn som var framme. Vi käkade gott och tog en kaffe, det behövdes. Sen var vi igång igen men pausen tog längre tid än beräknat. Men vad gör det. 

Sen får vi som vanligt mer fart på vägen hem och i vissa nedförsbackar trycker man på. Jag var uppe i 60,8 km/h och det var läskigt. I en backe så släppte jag bågen och höll mig i de "vanliga" handtagen istället. Det kom läskiga kastvindar där. Snittet på snabbaste kilometern blev 52 km/h, rätt kul! Men snittet totalt blev bara 26,2 km/h. Vi håller ned tempot och trycker på ibland. Då orkar vi nog mer träning också. 

Presentation

Omröstning

Finner du inspiration på min blogg?
 Nej inte alls!
 Jo, kanske liiite då
 Jodå, får sådär lagom sug på att träna
 En hel del faktiskt
 Jag får massor av energi och blir sugen att testa att köra lopp!

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2
3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18
19 20 21
22
23 24
25 26 27 28 29 30
31
<<< Juli 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok

Följ bloggen

Följ Niclas B med Blogkeen
Följ Niclas B med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se