Så kom då dagen för mig också. Visserligen så har jag varit lite småynklig med lite stelhet här och där samt någon uttänjd vad men aldrig har jag fått en riktig löparskada. Eller så kanske jag fick det för två år sedan med vaden iofs. Men iaf. Ullis ville ut på ett långpass och jag var nog mer sugen på att köra alternativ träning eftersom jag ändå skulle springa med klubben på kvällen. Men jag körde med Ullis för det var nog bra med lite längre löpning också. Och jag hann inte riktigt stretcha innan så det var hög puls från start. Som det brukar vara då jag inte är stretchad och uppvärmd. Men det är vi vana vid. Så vi joggade i runt 6.10-fart och pulsen var typ 180 slag/minuten. Men efter dryga två km så var pulsen normal och det började kännas helt kanon helt plötsligt. Ja, jisses så bra det kändes och formen kändes också bra. Tre mil idag skulle inte vara några problem. Iaf kändes det så. Så vi tuffar på men sen bara smäller det till. Eller det kom en accelerande smärta under 3-4 steg. Aj, helvete. Det kändes som hälsenan skulle gå av. Vi stannar förstås, för det går inte att belasta foten. Stretch och fundering på vad som hände. Efter ca. 10 minuter och lite småsteg så testade vi och initialt så fungerade det att jogga rätt försiktigt och vi ökade farten lite grand men då kom det tillbaka. Men vad fasicken är det här? tänker man. Det gick liksom inte att komma på vad det var som spökade. Men springa gick inte och det kändes mer som det var soleus, långt ned, som smärtade. Hursomhelst så bestämde vi att Ullis skulle fortsätta löpa och jag skulle gå framåt för att se om det släppte. Men det var bara att ge upp och vid 11 km så gjorde jag det. Fast jag fick faktiskt skjuts av en trevlig lastbilschaufför som höll på att köra ihjäl oss tidigare. Ja, det var en dråplig historia. När vi sprungit ca. fyra km så kommer vi joggandes i en ganska skarp kurva och en personbil och en lastbil kommer i ganska hög fart och ligger nära kanten så Ullis får slänga sig uåt sidan och det är en hög kant där så hon stoppar upp och jag springer in i henne. Jag ser dock att lastbilschauffören gör sitt för att hålla ut och reagerade väl inte så mycket. Men snart nog kommer lastbilskillen igen, med sitt stora långa släp. Han stannar och ber så mycket om ursäkt med att han blev så jävla förbannad på personen i bilen som inte ens stannade vid stoppskylten, utan bara körde ut. Vilket gjorde att lastbilskillen fick slänga sig åt sida och under en kort stund "jagade" han personbilen och låg nära och tutade. Kanske inte så himla moget iofs. Men nu bad han om ursäkt iaf. Och när han såg att jag var själv så stannade han och frågade om jag skulle ha skjuts. :-)

Och hur är det med foten nu då? Jodå, den känns bättre och jag känner faktiskt av den andra foten lite också så det känske är lite av en överbelastning och jag skall försöka köra mer i skogen ett tag nu och rehaba samt förstås köra mer cykel och simning. Så jag kastar inte in handduken ännu. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På jobbet blev det lite kaos och av sekretesskäl så kan jag förstås inte gå in på vad det var men jag tyckte det sköttes proffsigt. Tänk på att bloggen egentligen är till för att jag skall kunna gå tillbaka och se vad som hänt. Så ni får tyvärr nöja ...

Tisdag och jag satt på bussen och försökte komma ikapp med en massa. Jag såg att jag fått in en massa dokument som jag behövde få koll på och tog en skärmdump på Kivra. Sedan svarade jag några som hade funderingar på sin medverkan i ultraloppet. Seda...

Måndag och idag var det en ny vecka och nya krafter. Tänkte jag. Det började dock rätt dråligt och jag fick avvika på morgonen och fräscha upp mig efter att ha fått något i ansiktet.  På dagen så fick jag en återkoppling på kursen i fonetik och det...

Söndag och vi vaknade rätt sent, ja i alla fall jag. Ullis hade tagit kaffe i biblioteket så jag satte på några koppar i den vanliga bryggaren. Lite morgonteve och sedan pluggade jag en stund. I övrigt så bestämde vi oss för att skjuta upp starten i ...

Lördag och man hade inte sovit som en prins direkt då Felix säng inte var gjord för en tungviktare som mig och Ullis åkte väl in i mig då det blev som en grop.  Men lite speciellt att vakna upp mitt i Stockholm.  Efter lite frukost så försökte ma...