Ja, nu har bloggande lyst med sin frånvaro och ni som känner mig vet ju att det oftast beror på att jag inte tränat, alternativt haft alldeles för mycket att göra. Nu är det en kombination av bägge. Inför Stockholm Marathon så blev jag förkyld söndagen innan och var således sjuk en hel vecka innan och fick slänga in handduken. Och samtidigt så har det varit hektiskt värre inför skolavslutningen med betyg och allt. Men nu kände jag mig pigg nog och var riktigt sugen på att springa. Det stod "Olgor" på schemat men de allra flesta var sugna på att ta det lite lugnare och så även jag. Speciellt då jag varit förkyld. Så det blev social distans, runt i Trosa istället. Vi som var där var, förutom jag, Ullis, Tokan, Flaken och Putte. Vi höjde farten lite allteftersom och sen ville Flaken springa uppför backen mot vattentornet och där ökade han allteftersom och jag hängde på. Jag kände att baksidorna högg lite men det funkade. Men hur långt är det  och vart slutar det. Jag kunde inte hålla mig och jag tryckte på och fick en lucka. Men när jag kommer fram, till vad jag tror är slutet så kommer snart Flaken och fortsätter en bit på en grusväg. Och då har jag bränt ut mig helt. Men kul att ta i och snart nog är vi igång igen men min puls är fortfarande väldigt hög. Det tar ett tag innan den lugnar ned sig. Skumt. Sen springer vi baklänges på Stadsloppsbanan, iaf till stora delar och snart är vi uppe i lite 10 km och det får räcka. Jag kände mig rejält trott och loggade 10,6 km på min klocka.