Alla inlägg under maj 2016

Av Niclas Bernhardsson - 27 maj 2016 23:15

Det var iaf nästintill tomt och det var rena lyxen att simma idag. Jag plockade med tre olika glasögon och ett par, från Decathlon, hade jag inte provat på länge. De ser lite billiga ut men jag hade för mig att de var riktigt bra sist. Så de provade jag och visst var det så. I början så såg jag hur bra som helst men som vanligt så blir de sämre efterhand. Men nu såg jag bra i ca. en kilometer. Ett par tränade med docka så jag höll mig på kanten. Sen får de för sig, trots att jag hållt mig på en sidan hela tiden, att simma på min sida och den ena gången så är jag nära att krocka med tjejen och den andra gången så räddas jag av att simtränaren ropar och jag hinner precis svänga undan. Då hade mina glasögonen börjat imma lite och det var inte alls samma sikt nu. Jag nöjde mig med 1350 meter och jag lånade en dolme och jag har ännu inte laddat ur passet från klockan men såg, när jag kollade på klockan efter en dryg kilometer, att jag låg på 2.17/km Fast då stod klockan på 1025 meter men det borde varit 1050, så 25 meter var nog inte registrerade ännu. Nåja, det flöt på ganska bra. Jag hann snacka lite med några bekanta och det är alltid trevligt.

Av Niclas Bernhardsson - 26 maj 2016 23:15

Efter ytterligare en vilodag så var det då dags igen för lite träning men vilka skulle komma? Ullis skulle upp till stan men jag traskade förstås ned till Safiren. Jag ser att Tokan går ur sin bil och vi undrar om vi får sällskap. Men ingen mer kommer och vi börjar jogga. Jag är fortfarande sliten och behövde all pepp jag kunde få. Och Tokan är ju ingen som viker ned sig så det var positivt. Jag vill inte sinka honom så jag joggar säkert lite snabbare än jag brukar, i början. Snart nog är jag varm så nu rullar det på bra. Efter lite drygt tre kilometer var vi framme vid backen. Idag var det korta backintervaller, som stod på schemat. Tufft och kort med bra spänst och styrka. Vi kör löpskolning och det är nästan så att jag vill dra ut på det. 10x25 sekunder i brant backe. Vi räknar ut ungefär var vi måste starta för att få så brant som möjligt och snart nog är vi igång. Tokan säger att han skall ta det lite lugnt och det är ju lite halvknäckande då han hela tiden går ifrån liiiiite grand i backen. Men avståndet är konstant och jag ligger hela tiden ca. 4-5 meter bakom honom. Och jag blir heeeelt slut och orkar precis 10 stycken. På slutet så får jag stå och pusta bra länge och nedjoggen känns initialt riktigt tufft. Men passet gick som en klocka och det blev hela tiden exakt lika lång upp -som nedjogg - me like! Jag låg på 179-180 slag/minuten på varje topp. Väl tillbaka så blev det en hel del snack och jag hinner precis in på affären för att köpa lite kattmat.

Av Niclas Bernhardsson - 24 maj 2016 22:45

Tisdag och Ullis var iväg och sprang VårRuset så jag fick ta cykeln till träningen. Och det var ju inga problem. I lagom tid så fixar jag mig iordning och börjar rulla mot Trosa. Men t.o.m cyklingen kändes lite jobbigt. Helt klart är jag lite nedtränad men nu börjar ju nedtrappningen och lite kortare intervaller stod på schemat. Det kändes skönt. Väl på plats så är jag lite före alla andra men vilka skulle komma? funderade man. Jag börjar ta av mig cykelkläderna och ser att Flaken och Tokan kommer joggandes. Och Putte kommer på cykeln. Han är lite halvskadad och vill inte springa för mycket. Var det någon mer? Vi börjar jogga upp och snart ser vi Mie komma joggandes och hon hänger med de sista varven. Sen är det nog ingen mer som kommer och vi kör lite stretch och sen löpskolning. Vi får även in lite styrka och det helt enligt schemat.

Efter det så kör vi då igång och Mie drar iväg som en avlöning och Tokan strax efter. Mie som borde vara lite sliten också. Men hon fick sota för den öppningen och drog sen ned på farten och kände förstås av "Varvet" och tog det sedan lugnt. Tokan fick iofs sällis av Flaken några gånger. Den sistnämnda är lite ojämn och kan ibland dra på riktigt ordentligt. Själv var jag overkligt jämn idag och kom hela tiden ganska precis 200 meter på mina 40 sekunder. Vi körde Tre set med tre gånger 40 sekunder i varje set. Kort vila på 40 sekunder mellan varje intervall och sen dubbla tiden på setvilan. Kort men grymt bra pass. Sen joggade vi ned och jag fick ihop knappa sju kilometer. Kanske lite klent men då cyklade jag lite innan också. Hem så tog jag bilen, som Ullis lämnade kvar på sitt jobb.

Av Niclas Bernhardsson - 22 maj 2016 21:00

Så var det söndag och nu hade Piff och Puff bestämt att vi skulle ut på en längre cykeltur. Och Piff och Puff är ju, för obekanta, Ullis och Sara. Men Sebbe ville hänga på och tanken slog mig, är han inte liiiite lik Svarte Petter? ;-) Så snart nog var vi iväg och jag startade klockan och vi rullade ut ur Vagnhärad och jag borde vara mer trött än jag var. Men det kanske kommer. Det har, på väldigt kort tid, varit klassutflykt med tältning och lite sömn, 70-årsfest samt en hel del träning. Vi hinner knappt rulla ut från Vagnhärad innan Sebbe säger något och försvinner som en avlöning. Vi andra skrattar lite och gissar att han hade svårt att hålla sig. Det är rätt kuperat i början och vi tuggar på bra. Vid varje mil så säger jag till och trots att regnet duggar rätt så är vi vid gott mod och det känns riktigt bra. Tempot ökar så sakteliga och i vissa nedförsbackar trycker vi på lite och jag toppar på 48,6 km/h. Vi ligger oftas på ett led och på slutet, mot Nyköping, är det ruggigt fin asfalt. Tyvärr gäller inte det övriga delen av rundan. Men vi vänder upp och snart nog är vi framme vid Å-stugan och där står Sebbe och väntar. Han hade inte väntat mer än 8 minuter så vi fick bra fart på slutet. Det blev ett snitt på 26 km/h dit och tog vi bort första kilometerna så fick vi 27,2 km. Helt okey. Fikat är underbart gott och personalen grymt tillmötesgående. Rekommenderas starkt! Efter ca. 20 minuter så är vi igång igen och nu är det med segare ben vi kör vidare. Sebbe drar på igen och vi hinner knappt börja cykla förrän Ullis ropar. Kedjan har hoppat och jag vänder tillbaka och fixar det. Ingen svår sak men kedjan är lite kletig. Sen kör vi på igen och det går inte riktigt lika fort nu fast det är lite lättare. Vi håller ändå ca. 26 km/h på hela rundan och vi är alla nöjda. Total stigning på 470 meter, sträckan lite drygt 77,5 km och tiden prick 3 timmar. Snittpuls på ganska låga 131 slag/minuten och det får väl vara godkänt med tanke på att jag låg först och borrade hela tiden. Tack för sällskapet Piff och Puff samt förstås Svarte Petter! ;-)

Av Niclas Bernhardsson - 21 maj 2016 22:18

Upp tidigt då Ullis ville ha gjort sin långrunda rätt snart och det tar alltid emot på morgonen. Men jag gjorde vad jag kunde och vi var iväg strax efter 8. Och visst tog det emot. Riktigt mycket och jag misstänkte att det var många faktorer som spelade in. Jag brukar alltid bli piggare efterhand men idag var jag mycket tveksam men jag gav det en chans. Och visst var det lite som det brukade. Efter någon mil började det lätta lite men istället började det hugga i baksidorna. Och nu började Ullis gnälla lite. Hon brukar alltid orka mer än vad jag gör. Så jag tänkte inte så mycket på det. Och för mig gick det lite i vågor men när det högg till och krampade så blev det lite små stretchingstopp. Men någon längre runda fick det absolut inte bli. Det skulle räcka gott med Långa kommunrundan samt en extra sväng genom Erikslund. In mot Trosa nu och Ullis började bli alltmer slut. Ja, jag också och det blev fler och fler småstopp. Det kändes ju lite pinsamt. Några vinkade i ett par bilar och vi var inte riktigt säkra på vilka det var men vinkade förstås tillbaka då vi såg det. Sen, när det är platt, så börjar det gå alltmer lätt för mig men det fick absolut räcka att bara komma hem. Väl hemma, på gatan bredvid, så tror vi att vi möter Ullis storasyster och stannar klockan. Men inte var det hon men då hade jag redan stängt av klockan. Det blev knappa 25 km. Gott nog. Är man slut så är man.

Sen skulle jag iväg och hämta en soffa men först var jag då tvungen att tömma släpet och väl på tippen, så var det fullt med folk och jag fick kämpa med att hitta plats och springa lite. Jag hämtar sen Tim och när vi skall hämta soffan så är det nog bland det värsta jag gjort. Soffan är tung, stor, klumpig och passagen nedför trappan alldeles för trång. Och vi får hålla på en halvtimme, minst, och svetten bara rinner. Soffan fastnar hela tiden och den väger bly, med insatsen i. Det var en bäddsoffa förresten. Till slut, när vi vänt på hela soffan, längst upp i trappan, så försöker vi igen och då lyckade vi men kroppen är helt död. Mobilen ringer och det är kunder som väntar. Vi kämpar och snart är vi på väg hem och jag försöker vara så klar i knoppen jag kan. Kunderna blir nöjda och snart nog väntar duschen. Gästerna, till svärmor, har redan kommit och jag är snart ute men dricker rätt mycket Coca cola, det behövs nu!

Trevlig fest och det blir mycket prat och svärmors trevliga syrror håller låda. Riktigt nice! Det var en skön stund och ett trevligt kalas! Grattis Siv!

Sen blir det lite rött vin och nu spelar Zlatan sin sista match! Kan det bli bättre? :-)

Av Niclas Bernhardsson - 20 maj 2016 21:45

Fredag och alltså sista dagen på klassutflykten. Det började alltså pratas i tälten på morgonen och vi vuxna lät det hållas. Snart skulle vi till Utsikten och äta frukost men jag hade glömt bort att vi bokat in kl. 09:00 så när vi stod och bankade på vid 08:00, så var de lite oförberedda men det löste sig snabbt. Bra fart! Vi åt och snart nog var vi hemma igen och det var dags att börja packa ihop. Och det tog lite tid och när vi skulle iväg så var det två som inte hittade sina cykelnycklar. Till slut så hittade vi en men till det andra låset fick vi ta fram vinkelslipen. Och nu gnälldes det rätt friskt. De flesta hade rejält ont i rumporna och någon trodde inte hen skulle orka. Jag peppade på och snart nog var vi iväg. Rejält tufft i början men snart vi vi samlade och när det började bli lättåkt så hängde alla på och det gick riktigt bra. Lagom vind i ryggarna och det gick rätt fort. Alla tyckte att det gick mycket bättre nu och jag gav dem lite tips. Typ att känslorna för smärta och när det är skönt, är rätt lika. Att man kan programmera om hjärnan till att tycka att det är skönt med lite smärta. Sen, efter ett bra tag, så ropar en elev. - Det funkar! Vadå, frågar jag. -Att tänka som du sade.  Jag tyckte det var roligt och när vi var tvungna att samla ihop gruppen så passade jag på att berätta det och flera stycken räckte upp att de också hade provat. Riktigt roligt. Bara lite synd att inte fler hade hört det lite tidigare. Efter det så var det i princip bara en tuff nedförsbacke kvar och alla klarade den galant. Sen fick vi gå en bra bit då vi var ute på den större vägen men sista biten in mot Stopp cyklade vi. Sen stannade vi och gjorde vår, numera klassiska manöver, och gick samtidigt över till andra sidan. Sen var det ingen idé att cykla utan vi gick resten och alla var nöjda och glada. Sååå roligt och så stolt är jag! Och alla föräldrar och elever också. Det känns redan nu vemodigt att lämna de här eleverna till sommarlovet. Sen hade jag inbokad spinning men jag ville träffa min kommande chef till hösten och drog upp till skolan. Hen var kvar och jag kommer avslöja allt när det är påskrivet. Men riktigt kul och spännande är det.

Sen fort hem ja men det tog emot lite och givetvis var det rätt tuff motvind. Men jag kämpade på och min bag var redan färdigpackade och jag traskade bort mot Safiren och där var alla redan igång. Jag var visst tjugo minuter sen och nu var det två timmars önskespinning. Alla, som ville, hade fått önska låtar och jag var absolut värst. De flesta av mina önskningar var uppskattade men kanske var Robyns "Do you really want me", en av de som inte tillhörde favoriterna... Efter det var det mat på på Mira och det smakade riktigt bra! Jag var faktiskt lite trött. Kombinationen av för lite sömn och cykling samt spinning hade börjat ta ut sin rätt. :-)

Hursomhelst så var det en riktigt lyckad klassutflykt och jag hoppas, och tror, att alla är nöjda!

Av Niclas Bernhardsson - 19 maj 2016 17:00

Torsdag och så var det dags för klassutflykten, då mina elever skall cykla från Gnesta hem till mig. Och tälta på min tomt! :-0 Ibland så undrade jag nästan om det var riktigt genomtänkt men eleverna var taggade fast kanske inte fullt så förberedda på hur långt det var. Jag försökte vara så förberedd jag kunde men det var mycket att tänka på och lärarna som skulle förbereda lite arbete till eleverna kunde/hann inte. Nåväl, det fanns väl chans att improvisera väl på plats.

Jag gjorde mig iordning men hittade inte min ena cykelsko. Aj då! Jag valde ett par gamla Hoka One One-skor, men de är ju för mjuka, med facit i hand. Jag cyklar på i lagom takt mot Gnesta och på 45-46 minuter, så är jag framme och jag åker direkt till matsalen och försöker lösa matbiten. De var grymt samarbetsvilliga och allt skulle lösa sig. Härligt! Sen tar jag lite kaffe och åker försiktigt nedför den branta backen och försöker spilla så lite som möjligt. Väl på Stopp så samlar vi alla barnen och jag instruerar lite. Som regler och annat bra att veta. Två föräldrar följer med på cyklingen och det börjar ganska snart med en brant backe och det blir en chock för många och snart nog så hör man frågor hur långt det är kvar. Det är ju inte så roligt att berätta sanningen då. Typ att det är mer än hälften och så... Men snart nog är det lättare åkning och det rullar på riktigt fint. En förälder tycker gott att vi kan cykla även på den större vägen. Men jag bestämmer att vi går en bit först för att lätt kunna få över hela klassen på en och samma gång. När allt är lugnt så ropar jag och alla springer över. Sen är det uppstigning och vi cyklar fint på ett led, med två meters lucka och när vi närmar oss svängen så gör jag stopp-tecken och vi stannar försiktigt. Sen samma sak igen. Alla över direkt, på min signal! Så smidigt och man blir lite rörd över hur bra det går. Men sen är det in på tuffare vägar igen och nu börjar det ta emot för många och vi får vänta in rätt ofta då det blir lucka. En elev har en riktigt tuff och trög cykel och jag byter med honom. Det är jobbigt nog för dem. Sen kommer vi äntligen fram och efter en kort vila så går vi och förbeställar maten på Krilles. Sen tillbaka och sätter upp tälten. Det är rätt bökigt för många och jag har aldrig hört mitt namn så många gånger på så kort tid. Till slut är det dags att gå till badhuset och där får jag sällskap av en annan förälder och jag kunde passa på att dra några längder. Jag fick ihop 750 meter och resten blev bus med barnen. Sen dusch och bastu. Riktigt skönt! Sen var det god mat på Krilles. Efter det så hade jag bara att alla skulle följa med till Ungdomens Hus. Där blev det lite bordshockey, Kalaha (med reservation för stavningen) och förstås lite pingis. Lite ovant med racketen men sen var jag igång och jag kunde förstås inte hålla min tävlingsdjävul ifrån mig. Efter det så var det lite mys och tyvärr en hel del oroligheter bland eleverna. Jag tror de försökte lösa världens alla problem den kvällen och Johan och jag försökte lugna lite då och då. Sen fick vi alla i säng och de hade själva pratat ut och visat stor empati. Så stort gjort och vi misstänkte att alla skulle få en skön sömn efter den här tuffa dagen. Tyvärr blev det sämre för mig för snart, då jag ligger och fryser i min sovsäck, får jag ett sms från Ullis som säger att Felix inte kommer hem. Bussen kom inte! Men vad sjuttsingen. Ullis skall ju upp klockan 06:00, så jag låter henne sova och drar iväg med Tim, som vill följa med. Väl tillbaka så försöker jag knoppa in men det är vansinnigt kallt och jag är riktigt trött. Kaffet på kvällen gör sig påmint och tre gånger får jag gå upp och lätta på trycket. Lite irriterande och man blir ju inte piggar av det. Det gör ju iofs så att jag ändå kommer upp på mina inspektionsrundor och på den första så trampar jag på en plånbok och det är lite typiskt den här klassen. Det är lite småslarvigt men rätt gulligt. Till slut vaknar man upp och det dröjer inte länge förrän man hör att det pratas lite varstans i tälten....

Av Niclas Bernhardsson - 17 maj 2016 22:31

Tisdag och jag var fortfarande lite trött, men inte i närheten av vad jag var igår. Det vanliga mötet på jobbet drog ut på tiden och jag kom hem lite sent. Väl hemma så stod vi i valet och kvalet på att gå och handla eller bara slänga ihop lite pannkakssmet. Jag blev själv lite sugen på pannkakor, när Ullis kom med förslaget. Sagt och gjort. Vi stekte på och när allt var klart så började vi att äta och samtidigt kom ungarna från gymmet.

Lite kaffe på det och snart bytte vi om och åkte iväg till träningen. Det är några till på banan men vi skall ju springa på elljusspåret idag och från klubben är det faktiskt bara jag, Ullis och Tanjis. Vi joggar bort mot Vitalis och utegymmet. Där har jag planerat in lite styrka men tjejerna vill springa så snart nog är vi iväg och min tanke är att köra progressivt. Jag börjar lugnt och sedan ökar jag bara men kuperingen är grym och jag får verkligen bita ihop. Jag ser att två tjejer gått ut från en bit och efter 10 meter på spåret så får en av tjejerna håll. Jag skrattar lite och nämner att hållet kom fort. "Innan jag ens hunnit springa!", säger hon. Men hur gick det för mig då? Jodå, inget håll men jag tog ut mig och första varvet gick på 12.43, det andra gick 22 sekunder snabbare och då undrade jag om jag skulle fortsätta kunna öka på tredje. :-0 Men jag fick låtsas som om det kom snabbare löpare bakifrån och bara matade på. Backarna sög rejält och på de tre varvet så lyckades jag sänka ytterligare en sänkning på 26 sekunder från varv två. Härligt!

Det blev ca. en mil och jag är nöjd! Tack Ullis och Tanjis för bra sparring!

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3
4
5
6
7 8
9
10 11 12 13 14 15
16
17
18
19 20 21 22
23
24
25
26 27
28
29
30
31
<<< Maj 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok


Skapa flashcards