Så var det söndag och dags att få till ett långpass. Igår hann jag ju med att både morgonträna och sedan sickla 5 par skidor. Men nu var det löpning som stod på agendan men kroppen började bli sådär seg igen. Kanske beror det på slarv med maten och så. Men jag skulle banne mig försöka fastän kroppen sade annat. Jag fick bestämma banan idag eftersom jag tänkte reka cykelvägen som min fina klass skall cykla om en dryg månad. Det är bättre att vara ute i tid och passa på att göra bra träning utav det. Och så var det ju så fina vägar också. Vi började springa ut mot Vårdinge folkhögskola och det via grusvägen från Vagnhärad. Och allt kändes hur bra som helst i början. Efter sju kilometer var vi framme vid skolan och vi ser en löpare springa lite framför oss och det är kul att det är fler som är ute. Sen blir det 700 meter på stora vägen innan vi tar in på den mycket mindre Mölnbovägen och det är kul att springa på lite nya vägar.

När vi närmar oss Vårdinge kyrka, då har vi sprungit ca. 13 km, och det börjar ta emot. Vi tar in lite energi och nu vill Ullis springa stora vägen hem men jag protesterar. Men vi kompremissar och bestämmer oss för att ta in vid Vårdinge folkhögskola igen. Så det blir lite både och. Men nu börjar det bli segare och segare och jag bara längtar till gruset. Skorna är visst helt slut nu och i  helgen köper jag nya. Så här länge har jag aldrig sprungit i ett par skor. Förr, då jag var rätt duktig och vägde typ ingenting, så bytte jag skor redan vid typ 60 mil. Nu, med betydligt större kroppshydda, så är jag nog uppe i det tredubbla! :-0. Hursomhelst så blev det ett lyft att komma in på grusvägen sen men det brukar ju per automatik också innebära mer kupering och visst är det så. Men det vara bara att bita ihop och tänka på målen. Men hur mycket man än taggade så var man helt slut då man närmade sig Vagnhärad. Det blev 26 km och på sega ben. Vi avslutade med att gå till Safiren och tog oss ett varmbad och bastade. Jag hann förresten med två längder i bassängen innan Ullis kom ut.