Lördag och så var det då dags för Spin of Hope. Vi hade ju samtidigt fixat en överraskning för Sara, som är drivande för arrangemanget i Vagnhärad, och jag hade tränat lite mindre på slutet. På fredagskvällen så hade vi packat för en längre semester och laddat upp käk för ett helt fotbollslag. Allt för bara mig och Ullis. Efter en god natts sömn så gick vi då upp och lite småsegt att komma igång men det var bråttom att komma på plats för att få till överraskningen och den gick helt enligt planerna men väldigt spänt och oroligt eftersom det var så känsligt. Sara blev förvånad och det blev lite tårfyllt. Sen var det då dags att komma igång med spinningen och det var Lisen som började och det var bra drag och väldigt engagerat. Stark och pådrivande röst och hon är dessutom gravid men detvar knappast något som märktes på passet. Bra start och kroppen svarade bra. Jag verkade dock inte kunna maxa för det var dagens lägsta maxpuls. Efter det så var det en timmes paus för mig och det var dags för tuffa Elin och det var rätt tufft på en gång. Men jag gav verkligen allt och försökte inte spara på krutet. Tyvärr var spinningcykeln jag körde på då riktigt dålig och jag var orolig att den skulle gå sönder. Men den höll ihop och under utlottningen så drog jag högsta vinsten och fick en start på Halvvättern, precis som jag hoppades på. Sen var det full fart hem eftersom en kund väntade, eller iaf skulle komma runt 10. Väl hemma så märker jag att en bil står utanför häcken, fast mer åt grannens håll så jag antog att det inte var kunden. Så jag tog fram min pastasallad och tryckte i mig när jag märker att bilen har flyttat sig mer mot vårat hus och jag märker även att han går ut och verkar gå mot butiken. Oj då! Jag tar med mig pastan ned och går och möter kunden. Jag ursäktar mig och förklarar att jag måste få i mig energi och vi sätter igång och provar skates när jag helt plötsligt kommer på att hans bil nog står på fel ställe. Jag frågar vart han har ställt sig och förklarar att han kan få böter om han står på gatan. Eftersom han har skates på sig så lånar jag hans nycklar och går upp för att flytta på bilen och vad ser jag! En liten längre bit upp på gatan står parkeringsvakten och räknar ned. Host! Jag hoppar in i bilen och parkerar den och ser att vakten åker vidare. Snacka om tur. Kunden köpar sina grejer och jag är snart på väg tillbaka till Safiren, badhuset där spinningen är. Det blir lite chilltid då och då under dagen. Tredje passet var nog det jag längtat till mest. Och det var Saras Schlagerspinning. Faktiskt lite tuffare än vanligt men roligt och varierande som vanligt. Passet var mellan klockan 12 och 13. Sen ytterligare en timmes paus innan nästan pass och då med en annan Elin, Elin L. Hon är från Friskis och jag kände först inte igen henne, lite pinsamt men så blir det ibland. Jag som jobbade i lokalen bredvid Frisks förut. Hursomhelst så var det korta intervaller och det tog ett tag innan jag förstod upplägget. Men det blev bra drag på slutet och klart inspirerande och Elin "vann" svettkampen! :-) Alltid kul när man ser att lederna själva tar i och snacka om förvånande när hon hur lätt som helst sjunger med i låtarna och dessutom bra. Det är inte så lätt att sjunga ens i lätt pulshöjning. Grym!

Sen var det bara byte av cykel och då äntligen för Team Alice! Och bredvid älsklingen! :-) Men passet drog igång och musiken blev rätt hög och jag hade en högtalare rakt framför mig. Men satan i gatan, jag hörde ingenting av vad Susanne, som ledaren heter, ropade! Så jag försökte bara kolla på vad hon gjorde men det var inte alldeles lätt och jag kom inte alls upp i samma nivå som tidigare. Jag fick ungefär, ganska precis faktiskt, samma pulsnivåer som första passet men nu var jag ju uppvärmd och borde ligga högre i puls. Och så en timmes paus innan sista passet och nu var det jäkligt dött utanför spinninglokalen. Alla var trötta och några låg och sov t.o.m :-) Men snart var det dags och visst hade jag blivit lite trött men inte så farligt. Förvånandsvärt bra känsla i kroppen och så var det då dags för sista passet. Det höll Tomas i och passet hette Skäggrock och Tomas är bra och riktigt engagerande. Men nu kändes det mer som att ro det hela i hamn men passet var bra och skönt, kanske fuskade jag en del också. Jo, det gjorde jag. Men ändå klart högre puls än föregående pass - me like!

Riktigt, riktigt nice dag på alla sätt och vis!

På vägen hem så får vi höra att Zlatan haft show igen. Hat trick! :-)

Så här dagen efter så har allt börjat sjunka in och det har verkligen varit överväldigande och det finns så mycket att skriva och kanske får jag sålla en hel del, vilket förstås är synd. För det var verkligen en superdag! Normalt så skriver jag nästan enbart om träning men nu var det så mycket mer än så, ja livet i sig kan man säga. Det började med att några personer, jag nämner inga för då kommer jag bara att missa någon eftersom det var så många som gjorde så mycket och så bra, som gick ihop och ville överraska Sara, som miste sitt lilla barn Alice i cancer. Sara är drivande på Spin of Hope, i Vagnhärad, och brinner verkligen för att bekämpa barncancer och hon är verkligen en godhjärtad människa. Vi, i gruppen alltså, fixade tröjor och hade förberett att överraska henne på morgonen och dessutom fixat så att den lokala tidningen, Södermanlands Nyheter, skulle komma och intervjua Sara. Allt det gick så himla bra och det var fint och känsligt och jag hade svårt att hålla tårarna borta. När jag dessutom såg på Saras film, dagen efter, så kom då tårarna. https://www.facebook.com/sara.burmansvantesson/videos/440030809416729/

Sen var det då spinning för hela slanten och ett skönt häng med deltagarna däremellan. Jag kommer köra ett separat blogginlägg om träningen men det blev 6 pass för mig och Ullis körde hårt som vanligt och fick ihop hela 9 pass, det tror jag hon hade förra året också. Men för mig så blev det verkligen en rejäl ökning och till min förvåning så kunde jag trycka på hela tiden och både kropp och huvud hängde med. Ledarna var Lisen, Elin, Sara, Elin L, Susanne och Tomas. Alla körde på hårt och skall man kora en vinnare utefter hur hårt det var så får min pulsklocka bestämma och vinnaren blev då.... Tadaaa: Elin! Men det var jämnt skägg (!) och alla pass var bra. Tyvärr så hörde jag i princip ingenting på Susannes pass och det påverkar ju också att jag inte hade så höga värden då. Lite för hög musik och jag satt just då precis bredvid en högtalare. Men men, vi återkommer till det senare. Det var en fantastiskt dag och underbar träning! Nu skall jag iväg på familjemiddag.