Alla inlägg under april 2016

Av Niclas Bernhardsson - 28 april 2016 21:30

Ullis tog bilen imorse och jag var lite orolig över hur vädret skulle bli då jag då var tvungen att ta motorcykeln till skolan. Och när jag ser prognosen blir jag riktigt orolig och stressade för att komma iväg tidigt. Det verkade som om jag skulle klara mig till skolan iaf. Men jag hinner inte ens få ut motorcykeln förrän det börjar regna... Attans då! Men jag skyndar mig för att kanske kunna åka ifrån regnet men den tanken fick jag snart slå ur mig. Det var för sent och man fick bara ta det lugnt istället. Väl framme, det gick ganska bra förresten, så hälsade hela min klass på mig, då de hade paus från spanskan. Kul! Jag hinner få av mig de blöta kläderna och få i mig lite kaffe för att sen planera min kommande lektion. Jag skall presentera uppgiften och nu har jag blivit lite mer varm i kläderna än jag var första gången. Och de började ganska snabbt att arbeta. Efter skoldagen så var det bråttom hem då Ullis och jag skulle lämna blod i Nyköping. Och nu regnade det ganska kraftig och var förstås ganska kallt. Det påminde mig om att jag måste skaffa nya motorcykelhandskar. Väl framme så var jag så kall och blöt att jag bara skakade! :-0 Snabbt in och byta om och sen in i bilen. Men nu var vi sena och vad händer med vädret? Satan i gatan, det blir bara värre och värre. Först ser vi att det är helt vitt, på backen, och snart är det nästan snö och is på vägen och det är riktigt obehagligt att köra. Och att vi redan är sena stressar men man skall ju inte köra ihjäl sig för att lämna blod. Hursomhelst så kommer vi fram och är då tio minuter sena. Men det var ingen fara och de hade överseende med det. Blodgivningen gick riktigt bra, det kan ibland göra lite ont och dessutom vara lite obehagligt, och snart var vi på väg ned mot stan. Min mobil är helt kass nu och förutom att glaset är sönder så laddar den ur direkt och bara strular. Jag hade först bestämt mig för att köpa en ny telefon, då jag var övertygad om att det var det mest ekonomiska, men vi gick först in på Telenor, där jag redan har bra deal, och där blev jag överbevisad, eller skall vi säga övertalad, om att fortsätta skaffa telefon genom dem. Sagt och gjort. Tyvärr så fanns inte den mobil jag ville ha inom överskådlig framtid men en bra nog gick att få inom 3-5 dagar och så fick det bli. Det blev en iPhone SE, 64GB. Nu kan jag knappt bärga mig! Men tiden gick och vi ville hem och instruera till dagens klubbträning men vädret var ju som det var och när vi äntligen kom till Safiren så är klockan typ 5-6 minuter över och ingen syns till. Men attans då! Eftersom vi lämnat blod så var träning inte att tänka på för oss. Men vi ville se om vi hittade dem andra och tog oss en biltur och åkte runt i Vagnhärad. Men snart nog fick vi ge oss. Kanske hade vädret skrämt bort de flesta och några visste vi inte skulle kunna komma. Nåja, vi åkte hem och mina nya skor, Hoka One One, hade visst kommit och vi hämtade avin och drog till affären. Det var förresten ett par nya Stinson. Min gamla modell hade de bra rea-pris på, men tyvärr inte i min storlek. Så det fick bli fullpris och det var ju lite surt. Men sjukt snygga och man är riktigt sugen att testa dem nu.

Av Niclas Bernhardsson - 27 april 2016 21:38

Onsdag och som vanligt lite möten på skolan. Ser att jag får en påminnelse om möte precis innan ett annat möte och får nästan panik! Oops! Men när jag kollar upp det så visar det sig att jag skrivit fel på en månad. Pust! :-) Efter mötet, det riktiga alltså, så far jag hemåt och väl hemma så går Ullis och jag och fixar lite käk innan vi försöker få till ett pass på Safiren. Men simma verkar vi vara för sent ute för. Vi passar på att messa Flaken, för att se om han vill joina oss på passet, men han vill köra själv och lite lugnare eftersom han varit sjuk. Ullis och jag bestämmer oss för att köra ett eget pass i grupprummet och vi ser att de precis kört ett pass med 10 set med 6 burpees, 12 kettelbells-swingar och 18 squats. Som vanligt så känner man sig helt rökt efter 1-2 set men man orkar, dock med mycket vånda, ta sig igenom hela passet. Och nu med en klar sänkning på tiden. Vi satte full fart, dock kontrollerat, och sänkte tiden med typ 1 minut. Minst! :-0 Hmm, det blev nog klart mer än så, ser jag. 16.06,2 blev tiden. Och vi hade full koll på alla set. Kanske inte så konstigt att man blev helt slut då. Uppvärmning 3 minuter och 4 minuters nedvarvning. Efter det så drog jag fram en spinningcykel och körde i tempoställning i 15 minuter. Skönt, ja riktigt skönt, att komma igång med den träningen också. Lite kort med tid men bra träning.

Av Niclas Bernhardsson - 26 april 2016 21:19

Inläsningsdag på skolan och jag hade i princip blivit lovad att, iaf på eftermiddagen, få lite hjälp men återigen så blev jag helt själv. Lite surt och tufft att få ordning på allt och dessutom nästintill få skäll för att inte ha lämnat tillbaka saker som jag omöjligt kunde hunnit med själv. Lite surt, men iaf... Direkt på det var det lagledarmöte och det blev avkortat, iaf för mig, för ytterligare ett möte som var mycket viktigt, men rätt tufft mentalt, då man verkligen ville vara delaktig och gå in och hjälpa. På slutet blev jag nästan lite stressad, då jag såg att klockan gick. Man skulle ju hinna hem och både fixa käk och komma till träningen, jag är ju ändå coach! :-) Men jag hade tränat relativt hårt på slutet och frågan var ju om det vore så smart att köra på för hårt idag. Och vart sjutton stod jag? Ja, löpmässigt alltså. Jag pratade med Ullis om det igår och jag har just nu superdålig koll. Men iaf. Jag kommer hem och grabbarna hade visst försökt att nå mig men mobilen hade som vanligt laddat ur sig. Tim säger att det är bra pris på hamburgare, på Krilles, och det passade ju perfekt idag. Jag är på direkt och går rätt omgående dit och beställer. Tim och Felix skulle först träna, men för mig skulle det bli för sent. Jag äter och skriver samtidigt om dagens pass, och går sen hem och byter om. Sen fort iväg och väl på plats så ser jag att Putte kommer joggandes och när jag går ur bilen så kommer jag på att jag glömt nyckeln... Hmm, det fick ju gå ändå. Tanken var att jag skulle jogga mig varm först men jag är så seg så det blir mest prat. Och nu har fler dykt upp. Det är Tokan, Perez, som för övrigt inte kört med oss på väldigt länge, och Thellan. Sen ser jag att Mie kommer joggandes med en kille och han presenterar sig som Timpan. Han var ny och skulle testa och springa med oss, kul! Vi kör som vanligt uppjogg på fyra varv och sen stretch, eller skall vi säga töjning? Det är väl mer åt det håller iaf. Sen blir det löpskolning och det är ju nytt för Timpan och han undrade om man alltid gjorde så här. Jo, på dessa typer av pass iaf, svarar väl jag. Sen är det då dags för själva intervallerna och nu delar vi upp oss lite. Vi som har mara-inriktning satsar på tusingar och de övriga kör 800-ingar. Jag hade som sagt var rätt dålig koll på farten och bestämmer mig för att ligga runt 4.15-4.20 Det får bli planen. Och så tipsar jag de övriga som undrar. Sen drar vi igång och jag ser att Tokan drar iväg rejält men med facit i hand så körde visst de flesta för lugnt på första. Sen vaknar vi till på andra och nu är det jämnare. Eller egentligen så var det var nog bara så att jag helt enkelt körde för hårt. Men det är bara att bita i det sura äpplet. Jag fick Perez i ryggen och det hjälper ju en att vara på tårna. Men det börjar bli för jobbigt och frågan var hur många man skulle klara. Tanken var sex stycken men på tredje så ropar Perez "Kom igen!". Det blir hans sista, tyvärr! Så jag kör fjärde själv och trots att jag trycker mig i mål så kan jag inte öka farten och jag bestämmer mig för att det var min sista och att jag joggar ned resten. Då bestämmer sig Flaken, som stod bredvid och hejade på då han var förkyld, att jogga med. Sen kommer även Perez med, och vi joggar ett par kilometer. Skönt och jag är nöjd med passet. Varje tendens till fart, idag, skulle vara en bonus. Och så blev det. Helt klart ett okey pass och jag har tränat på bra. Jag börjar redan längta till vad Ullis och jag hittar på imorgon, onsdag. På torsdag lämnar vi blod, så det blir lite mindre träning, ett par dagar, efter det.

Gör saker som gör dig lycklig, det är bara du som kan bestämma vad det är! :-)

Av Niclas Bernhardsson - 25 april 2016 21:27

Måndag och av många ansedd som vilodag men både Ullis och jag ser kanske måndaglen som en bonusdag istället. Och Ullis messade, då jag var på skolan, om vi skulle springa ikväll. Och det skulle ju innebära löpning tre dagar på raken. Jag brukar ju försöka dela upp träningen men långpasset igår gick ju inte som planerat, så varför inte. Men väl hemma så var båda lite småtrötta och det kom lite andra förslag men snart nog var vi omklädda och utanför huset. Frågan var väl hur långt då. Vi börjar att springa mot Häradsvallen och väljer att springa på våtmarkspromenaden. Sen framme vid vägskälet så kör vi på ursprungsplanen och kör mot Hunga och så fick vi se hur långt vi skulle springa. Lite segt i början, med alla backar, men efter ett tag så började det att rulla på allt lättare och samma sak för Ullis. Och snart blev det mindre kupering och livet lekte. Nice! Framme i Trosa och backen upp mot de lite mer centrala delarna gick lite lugnare men stabilt. Sen genom Trosa och när vi kommer ut på stora vägen så har vi vinden i ryggen och farten gick upp lite och någon som  vinkar och man hejar förstås på andra som springer. Framme vid Åda ocha bara fyra kilometer kvar men nu börjar det kännas alltmer. Det är allmänt tungt och man börjar räkna ned. Sista backen, upp mot Vagnhärad, suger men jag orkar förstås utan problem. Det känns dock som om man är lite för slut men jag tänker också att jag inte alls har toppat mig och inte ens förberett mig för att springa. Sträckan blev 16,9 km och tiden blev 1.39 blankt och det blir ett snitt på 5.51/km Lugn start och sen ökade vi lite grand. Snabbaste kilometern blev 5.36

Av Niclas Bernhardsson - 24 april 2016 18:07

Vi hade i flera dagar planerat att springa lite längre idag men det är ju en sak att planera och en annan sak att genomföra det man har planerat. Ja, ni hör va? Det låter förstås som om det inte gick som planerat alltså. Både Ullis och jag hade rejäl träningsvärk ifrån det tuffa, men roliga, backpasset i torsdags. Och jag kunde knappt stödja mig, då jag fick något rejält sendrag, i höftböjaren. Men men... Vi käkade en god pannkaksfrukost, kanske inte det nyttigaste men tränar man mycket så kan man gott unna sig ibland, och kikade sen lite på frukost-teve och tog lite kaffe till det. Smakade helt perfekt men det kändes lite som om tiden fram tills dess att man snart skulle inse att det var omöjligt att springa idag. Men vi bytte snart nog om och stod sen utanför huset och inte ens gps-klockan gav oss någon extra tid utan hoppade igång t.o.m inomhus och direkt. Hmm, bara att testa alltså. Sen säger Ullis något om Skottvångs gruva och att det skall finnas ett bra spår där. Typ 9 km och det skulle vi ju kunna springa två varv. Jag nappade direkt och vi lade in våra "badhus-väskor" i bilen, så att vi kunde åka direkt till badhuset efter löpningen. Om det skulle finnas tid över alltså. Men det är ganska långt och vi satt bara och väntade på att komma igång. Till slut så hittade vi stället och vi ser att det kommer ett par och de ser rätt slut ut. Jag frågar dem om rundan och de pekar ut vart man skulle springa in och det verkar ha varit den rundan de sprungit. Sagt och gjort. Vi startade igång klockan och började. Rätt plant i början men rätt mycket trixig småsten. Och sen blev det bara värre, och värre, och värre! :-0 Ja, jisses! Supertekniskt men roligt. När man anstränger sig så mycket så rinner det lite om ögonen och det gör ju inte saken värre. Men jag klarar mig från att ramla och man tycker att man har sprungit hur långt som helst men får en chock när klockan bara visade på 4,5 km och det skulle vara hälften då. Superhäftigt ställe och bra för fotlederna. Men sen vänder de uppför och det är så brant! Ullis svär lite och jag försöker vara hurtig och nästan ökar farten. Men bara för att flåsa som en gris en bit högre upp i backen. Nä, fy satan! Vilken tuff bana och när vi är framme och tillbaka så är ingen alls sugen på ett varv till. Det skulle nästan vara farligt. Speciellt med de skor vi hade på oss. Vi snittade ... 7,4 km/h! Mohaha! Sen åker vi hemåt igen och jag ser att en elev, Malin, är ute på sin tomt men hon ser inte mig och jag vill inte tuta. Vi tankar lite i Gnesta och vi hinner knappt börja åka förrän det börjar att vräkna ned. Både hagel och regn. Hmm, vi hade visst tur där. Tillbaka i Vagnhärad så åker vi direkt till Safiren och när vi väl är inne på badhuset så ser jag en söt lite tjej ropa på mig: -Niclas! Det tar någon sekund innan jag ser att det är lilla Indra, syster till Inka, ytterligare en elev i min klass. De var förresten och hälsade på en snabbis i fredags. Vi hälsade på både barnen och på "pappan" innan vi började simma. Vi fick förklara att vi skulle träna, då de verkade leksugna! :-0 Ja, kanske inte pappan då! :-) Och Ullis och jag började. Det var rätt lugnt på simhalvan men man fick kryssa lite och en kvinna verkade lite småirriterad då man kom lite nära. Och det gick skitbra idag! Vet inte vad det var men farten i början låg på 1.55-2.00-1.54 och 2.14 Sen blev snittet 2.16/100 meter men ibland så drog jag på och och det bara flöt på. Sen blir det en smäll i huvudet och några barn har kommit över med en jättestor leksak och den ser jag inte. Sen åkte Ullis också in fast inte lika brysk. Ett litet ofrivilligt stopp men snart nog är jag igång igen. Vi bestämmer oss för att simma i 2 km och allt bara flyter på. Sen blir det några barn som återigen är på våran sida och det blir tokstopp. Efter det så får jag inte glasögonen att sitta bra och eftersom jag simmat 1900 meter så får det duga. Jag stannar där och sen är tjejerna riktigt exalterade och jag leker lite med dem. Eller leker och leker. Jag var nog en besvikelse då de ville att jag skulle glida på magen ut på deras leksak de hade. Och det vågade jag inte! :-0 Till slut så står jag ändå på den och försökte iaf glida på knäna men även det var visst inte något att komma med. "Du går ju bara!" Ha ha, men jag försökte iaf vara dem till lags och vågade hoppa från trampolinen. Fast det tog någon minut och var en nära-döden-upplevelse. Det kändes som om jag aldrig skulle komma upp. Och jag kan ju knappt simma! Konstigt! Det är en helt annan sak att crawla långt mot att bara vara still i vattnet. Till slut så blir det lite bus i varmpoolen, kanske till någons förtret, innan vi fick säga adjö till tjejerna. Bra träningsdag till slut! Skönt!

Av Niclas Bernhardsson - 23 april 2016 11:03

Så var det lördag morgon och då jag gick och lade mig så bokade jag in morgonträning, på Safiren. Dvs cirkelträning i grupp. Och med duktiga Carina som ledare. Ullis jobbade så jag fick själv försöka komma upp och iväg men det har ju funkat förr och skall ju inte vara några problem. Men idag var jag trött och jag snoozade friskt. Tror jag var uppe i 7-8 gånger innan jag var uppe. Men snart nog var jag iväg men jag kom några minuter för sent och Carina var i full färd med att visa övningarna. Så var det uppvärmningen och det var bara att skaka liv i kroppen och snart nog var man igång. Jag försökte tänka på vart jag skulle börja så man inte får en alltför tuff avslutning och dessutom på det en sista gemensam övning som är i samma stuk som det sista man gör. Jag ser att triceps kommer att brinna och tänker mig att jag börjar på övning två, så slipper jag få två i följd men tji! Det var en dålig idé, tyckte Carina. Upplägget var ju att man skulle ha två övningar i följd. Nåja, jag lyder och det är bara att sätta igång. Bra tempo och man får jobba hårt som vanligt. Sen får jag då, trots att jag försöker tänka ut det innan, de tuffa bröstövningarna som sista övningar och är det då någon typ av armhävning, som i t.ex Burpees, så lär man bara stå och krampa efter ett tag. Till min lycka så läggs fokuset på magen. Fast säg den lycka som består. Det gick rätt fort tills magen krampade iaf och den, till synes, beskedliga och snälla Carina förvandlades till en riktig sadist! Oops! Satan vad man fick kämpa men bra övningar och nyttiga! :-) Sen lite stretch och därefter dusch och bastu! Bra start på dagen! Nu väntar lite jobb på Enklaresport.

Skrivet med darriga armar av er hängivne vän Nicholas Bernardo!

Av Niclas Bernhardsson - 22 april 2016 19:00

Fredag och vi avslutade dagen i skolan med brännbollsmatch mellan två klasser, som vi lärarkollegor, Johanna och jag, har ihop. Fast tyvärr hade inte bägge klasserna fått samma tips så det blev väl kanske lite ojämnt men det får jag ta upp senare. Hursomhelst så skjutsar jag hem Inka och fastän det nog var ganska nära, det lät iaf som det, så var jag tvungen att åka rätt långt med bilen. Jag lämnade av henne och tog mig en snabb koll på skolan innan jag åkte hem. Ullis sprang från Vagnhärad och jag skulle plocka upp henne. Och jag ser att hon varit ute i nästan en timme och samtidigt så tornar molnen upp sig! :-0 Oj, skall himlen öppna sig? Fort iväg och när jag precis passerat Usta, en plats mellan Gnesta och Vagnhärad med en bondgård, så ser jag Ullis komma löpandes på lätta ben. Hade inte hon ont? :-) Och det börjar samtidigt regna tajmingen var perfekt. Det blev ca. 11 km för henne. Väl hemma så stupar vi i säng. Eller i soffan rättare sagt. Vi skulle bara sträcka på oss lite och jag bytte om till pyjamasbyxor! :-). Klockan drar iväg till 19 och så ringer det från butiken! Oj! Vad är det nu, tänker jag. Fort ned och ställer mig lite i dörröppningen och där utanför står Inka med syrran och deras mamma! :-) Riktigt roligt och jag springer upp och tar på mig ordentliga byxor och säger till Ullis. Så går vi ned och släpper in dem och pratar om allt möjligt. Jag får beröm så jag blir alldeles blyg, jo jag kan bli det, och låtsas inte höra då mamman pratar med Ullis. Och så busar jag lite med både Inka och syrran Indra. Barnen ville absolut gå och bada men de hade inga badkläder så när jag säger att jag och Ullis skall gå och simma så suckar de uppgivet. :-( För övrigt så är de nog det mest godhjärtade barn jag träffat, iaf så har jag bra koll på Inka. Hon är godheten själv och det är en ynnest att få vara hennes lärare. Men nu var det simning som gällde och vi säger adjö och tackar för besöket och skyndar oss. Väl på Safiren så ser vi att det är typ helt tomt, jag tror bara jag ser Rainy i poolen. Hon är igång och verkar ta det lugnt idag. Väl inne så säger han att det är första gången på länge och att han har tappat. Och Ullis och jag är inte sugna på intervaller utan bara sträcka ut lite. Och så får det bli. Men det sporrar alltid att ha flera i poolen och jag kör emellanåt lite hårdare och när passet är slut så har jag snittat 2.19/100m och med dolme. Jag använde typ bara benen några gånger och då var jag nere i 2 min/100 meter. Och idag blev det i princip utan stopp. Jag stannade bara först 15 sekunder, efter 400 meter, för att få bättre sikt i glasögonen och sedan i 11 sekunder efter ytterligare 100 meter. Därefter blev det lite prat med Ullis i en knapp minut (53 sekunder) och det efter ytterligare 550 meter. Sen avslutade jag de sista 450 meterna i ett sträck. Det enda är väl att jag börjar få problem med imma på glasögonen fast det gör faktiskt att simningen går lite bättre då jag inte tittar framåt så mycket utan mer ned. Efter det så väntar jag in Ullis som vilade lite mer idag och fick ta några längder till för att komma upp i 1500 meter, som blev målet för idag. Jag är sjukt nöjd! 1500 meter på 36 minuter och utan problem. :-) Efter det så kikade vi lite på Let´s dance men det börjar ju att tappa lite. Det är väl Hellenius som är den stora behållningen. Fast det är klart att man inspireras av kändisarnas insatser.

Av Niclas Bernhardsson - 21 april 2016 19:00

Så var det torsdag och det blev behövlig vilodag igår. Men idag kunde inget stoppa oss... eller? Nja, vi var ju bara tvungan att lägga oss ett tag, efter jobbet. Och det vet ni ju hur det brukar bli med det. Vi tävlade (!) i att snooza och snart nog så började det bli bråttom och ingen var direkt pigg men jag kände ju ett större ansvar att komma dit förstås i egenskap av coach. På vägen dit så ser vi att det börjar mulna på ordentligt och vi misstänker att det snart kommer att vräka ned. Usch då! Det spär ju inte på entusiasmen och man nästan hoppas att det skall vara tomt på folk som väntar. Och vi är några minuter sena och vad ser vi? Jodå, Rainy, Tokan och Putte sitter och väntar. Och Wirren hade aviserat att han kanske skulle dyka upp men det gjorde han inte. Men jag slänger in min väska och så går vi ut och startar upp våra klockor. Det tar någon minut sedan är vi alla igång och jag passar på att förklara upplägget med passet och vi väljer att köra ungefär 3,5 km innan själva backarna. Och nu har det börjat vräka ned. Fy bubban! Men det är inget att fundera på. Bara borra ned huvudet och köra. Vi valde att utgå ifrån själva slutpunkten, sas, och tänkte oss bakåt istället. Så att man hela tiden skulle bli klar på ungefär samma ställe, oavsett vilken längd på intervallen. Nu var det 4x45 sekunder, 5x30 sekunder och slutligen 6x15 sekunder. Kul när alla kör samtidigt och Tokan låg hela tiden lite före på de längre intervallerna och sedan närmade vi oss, kanske mest av rent matematiska skäl, honom på de kortare intervallerna. Men vi var faktiskt nästan jämna på de kortaste. Men efter den första långa, dvs 45 sekundaren, så undrade man om man skulle orka. Fast passet var grymt och bra genomtänkt. Alla tog ut sitt max och man kämpade sida vid sida. Och regnet bara tilltog och man tittade rakt ned på asfalt och man var skyblöt! Helt slut på de sista intervallerna och vi kämpade både med och mot varandra. Kul med bra sparring!

Vi bestämde oss för att springa samma väg hem igen och det innebar att vi kom upp i lite drygt 11,5 km - me like! Bra pass och alla var nöjda! Själv låg jag riktigt högt i puls.

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14 15 16 17
18 19
20
21 22 23 24
25 26 27 28
29
30
<<< April 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok


Skapa flashcards