Så var det måndag och faktiskt lov för mig då mina elever har Påsklov! Det kändes riktigt bra och jag kunde ligga och dra mig till klockan 8. Men sen fick det räcka och jag och Tim hjälptes åt lite på Enklaresport. Det kändes som det var en hel del att göra och vi hade ännu inte fått ordning på allt från Vasaloppsveckan. Och lite beställningar ifrån helgen skulle tas om hand och sen var det fullt upp hela dagen. Jag som hade tänkt att gå och träna en stund. Men Ullis frågade om vi inte skulle gå på cirkelträning då hon kom hem. Och varför inte. Sen såg jag att det var spinning direkt efter och det var jag också sugen på. Men det var fortsatt bra tryck på beställningar och Tim lade ut lite produkter på sidan och jag monterade ett par rullskidor. Sen kom det in en beställning på en stakmaskin och faktiskt på ytterligare en lite senare. Cool! Fullt drag och vi hoppade runt med allting och vi hann knappt äta. Sen kom Ullis hem och jag var återigen hungrig. Men jag tryckte i mig en banan och stoppade ned två gel i väskan. Snabb packning och fort iväg. Cirkelträning hade jag inte provat och instruktören visade hur man skulle göra. Det kändes som en vettig träning och snart var man igång. Det var en bra blandning på folk men jag körde med Ullis för tanken var att man skulle köra det i par. Vi sporrade varandra bra och som vanligt, då man kör i grupp, så sporras man även av varandra. Man vill ju inte bara ge upp då det tar emot. :-0 Hursomhelst så blev det segt på slutet och jag kände mig nöjd med passet. En bra start på mitt nya träningsblock. Nä, jag har inte gjort någon riktig plan men i stora drag så känns det som om man måste öka på nu. Sen var det bara att ställa om till spinningen och jag ser att instruktören, nu en annan, hade olika strumpor på sig. Men vad f-n! Det var ju den dagen och jag sprang direkt och bytte den ena strumpan. Dock i samma färg så det var inte lätt att se men jag visade min ståndpunkt! :-)

Det var riktigt skönt att vara igång och all träning var med Ironman i fokus. Jag hade sadeln rätt långt fram och jag försökte även ligga ned lite mer. Men det är tufft då jag är så stel, det är något jag får jobba med. Cykeln, nr. 17 för övrigt, var en självförtroendehöjande sak då man kunde ha rätt bra belastning utan att storkna. Men ett bra tempo hela vägen och det känns som om jag var tillbaka. Nu är det bara att fortsätta kämpa med formen för övrigt.

Hemma blev det sen lite mat och vi tittade på Chrome-casten och såg Mästarnas mästare, klart sporrande! :-)

Här lite kort om helgens trevliga händelser och jag skriver ju speciellt om träning. Det fick jag och Ullis också till men dock inte så mycket. Men låt oss börja i kronologisk ordning. Fredag och jag slutade lite tidigare på skolan. Men jag hade sagt till Ullis att jag slutade klockan 11:00 och när klockan började närma sig 12:00 så började Ullis undra var jag var och jag jobbade fortfarande då. Oops! Jag slutade visst 12:00. Hursomhelst så var jag snart på väg hem och väl hemma så drog vi iväg direkt. Jocke och Lina satt redan på Clarion Hotell och väntade. Väl framme så checkade vi in och drog omgående på stan och åt lite lunch, alla var riktigt hungriga. Sen var det i princip bara en väntan på att konserten, vi skull till Börsen och se på Niklas Strömstedt. Och vilken konsert, han var skitbra och även hans roliga sidekick. Jag satt precis i gången och passade på att göra en high-five med honom. Ja, det var en rolig kväll och vi åt förresten väldigt gott innan också.

Lördag morgon och det fanns ju ett gym på hotellet och det ville man ju prova. Lites småsegt att träna efter gårdagen men det blev väl en halvtimme iaf. Jag fick ihop 16 minuter på en Crosstrainer och sedan lite vanlig gymträning.

Hmm, jag bloggar ju alltid om min träning men jag ser nu, efteråt, att jag glömt den här torsdagen. Så det blir lite kort bara.

Jag hade ju varit lite sjuk så det passade ju bra om jag skulle hålla nere lite med tiden och eftersom Ullis slutade typ 19:30 så sade jag att jag skulle vara duschad och klar 19:45. Men när vi drog iväg, 19:00, så kändes det så bra så ju längre jag sprang, ju mer tänkte jag att jag kan ju duscha hemma. Sagt och gjort. Vi höll väl runt 6 min/km i snitt och när jag närmade mig Safiren så var det bara att räkna ut när jag behövde vända för att det skulle passa in i tiden. Flåset är ju förstås inte på topp men det gick bra att springa lite drygt 5 km. När jag kommer fram så är inte Ullis riktigt klar så hon hade visst fastnat med lite prat efteråt. Men jag förklarade att jag tänkt duscha hemma och vi traskade hemåt. Skönt pass och det är bara att traggla på nu!

Så var det tisdag och jag tänkte att jag kunde ju iaf vara nere och coacha lite. Eller kunde jag kanske inte också springa lite? Jo, varför inte. Ullis drog iväg till gymmet och ungarna var visst också iväg. Så jag tog det lite lugnt och höll nästan på att somna och fick ta flera koppar kaffe och bytte sen om. Men jag kom iväg i bra tid och var först på plats och tände upp. Sen dyker Ankan upp och strax efter kommer Rainy joggandes. Sen även Flaken och Tokan och slutligen även Rydholmaren. Men det står en kvinna utanför och kikar in och jag ser att det är en som jag coachat. Vi kan kalla henne Stinis. Hon har satt upp ett tufft mål att i princip från noll köra en svensk klassiker. Men hon är taggad och har tränat relativt hårt på slutet. Och idag så körde hon 400-ingar medan de övriga körde astuffa Olgor. Jag körde lite mellanting och bara joggade. Det kändes rätt bra men i skrivande stund, dvs dagen efter, så har jag lite träningsvärk. Jag har inte kollat klockan men det blev väl ca. 4 km.

Ja, nu hade jag varit sjuk bra länge och abstinensen sprutade ur öronen. Så när Ullis undrade om jag inte skulle med och simma så kunde jag inte hålla mig. Vi kikade på hur länge badhuset hade öppet och traskade bort. Efter att ha bytt om så gick jag in i badhuset och kikade efter Ullis och där hoppade hon fram. Oombytt! :-0 Men vad nu då? Hon berättar att det är simträning om 10 minuter och tyckte inte det var någon idé. Oj då! Men jag hade ju varit sjuk en längre tid och det skulle ju bara vara bra om det blev lite lugnare i början. Och jag hoppade i och det vara både äldre och barn på samma gång. Det blev lite slalom och jag tyckte jag drog längd på längd och kanske att jag tog i lite hårt. Sen ser jag i ögonvrån att en unge gör en bakåtvolt samtidigt som jag närmar mig. Jag försöker vrida bort huvudet och hoppas på det bästa. Han snuddar vid mitt huvud och landar väl lite på axeln och ena armen. Han säger direkt förlåt och jag blir väl lite grinig och simmar till kanten och rättar till glasögonen. Jag ser att mamman närmar sig men hon verkar inte bry sig om mig och jag kommer på mig själv att vara en grinig gammal gubbe. En sådan jag aldrig trodde att jag skulle bli. Men det var en bra insikt och det gick ju bra för både mig och grabben. Sen fortsätter jag att crawla och några längder går nog lite för hårt och jag sen får jag nog. Det blir väl 7 minuters träning och jag kom antingen 200 eller 250 meter, tror jag. Nu orkar jag inte räkna. Efter bastu och dusch så byter jag om och när jag gör det så ser jag en bekant komma in från gymmet. Han har nyligen börjat träna och såg rejält trött ut. En liten grabb utbrister helt plötsligt: - Du, du ser ut att ha skitit på dig! :-0 Ha ha, jag kan inte riktigt hålla mig men vad gör pappan? Nä, ingenting. Den gamla grinige gubben, dvs jag, börjar direkt att fundera på hur det kommer att gå för grabben i framtiden om han inte får gränser. :-) Men det var iaf rätt roligt och många drog på smilbanden.

Sen går jag ut och får som vanligt vänta på Ullis... host! Jag menar att jag för första gången får vänta på Ullis och hon ser lite chockad ut att jag redan var klar. Men jag glömmer förstås mina badbyxor...

Ja, då var man då hemma igen och det efter en, som vanligt, hektisk Vasaloppsvecka. Eller förresten. I år så åkte jag hem mitt i veckan, då det brukar vara lite lugnare, och sedan tillbaka på torsdag kväll. Men låt oss starta från början.

I veckorna har jag ju arbetat som lärare men jag åkte på influensan strax innan och var sjuk hela vecka 7. Men jag hade i princip lovat att köra schlager-spinning och det var i slutet på veckan och det var nog dumt. Jag blev lite värre igen, efter det, och sen var det sportlov men jag åkte upp till Mora på torsdagen och passade på att hälsa på Björn, på Skimateria, på vägen upp. Kul men det drog ut på tiden. Väl framme så mötte jag upp Sivert och vi satte upp marknadsståndet. Men jag orkade inte ställa ut några grejer och det var ingen annan som gjorde det heller. Efter det så åkte vi hem och hälsade på Britt. Sen började det då fart och vilka fina förhållanden skidåkarna hade i början på veckan. Jisses! Lättvallat och bra försäljning. Jag hade inte alls haft tid att promota Enklaresport utan tänkte mer ta det som det kommer men helt klart så har det blivit lite mun-till-mun-reklam och gammal reklam verkar funka ännu. Så att man legat lågt ett tag verkar inte spela så stor roll. Lördagen blev riktigt lyckad och sen på söndagen så träffade jag Janne som skulle ta över ruljansen då jag skulle åka hemåt ett par dagar. Som väntat så gick försäljningen ned de dagar då det inte var stora lopp och jag åkte sedan tillbaka på torsdagen. Sent på kvällen var jag tillbaka och jag tog ett par skidor som jag gjort iordning förra året men som jag hade ruggat upp och täckt med fluor brush. Det borde funka till StafettVasan. Tyvärr så saknades det en åkare på våra två lag och jag bestämde mig sedan för att ta både första och sista sträckan. Det var visst förbjudet men det visste jag inte då. Hursomhelst så gör vi en logistisk plan som borde funka och alla hade fått instruktioner. Och vi hade förstås grymt bra hjälp av Sivert och hans familj. De hade också ett lag. Väl på plats vid starten så fryser jag som sjutton om tårna och jag får värma upp dem efter att ha ställt ut skidorna. Sen går starten och jag passerar killen i lag två. Han tror att jag försvinner i backen men det är tvärtom. Jag orkar inte åka alls utan hänger bara på stavarna upp och får saxa hela vägen. Eller gå rättare sagt... Hmm, jag blir lite rädd då lungorna skriker och hjärtat slår alldeles för hårt av att bara gå. Ajdå! Det var inget bra kvitto. Till slut är jag uppe på myrarna men det är bara ett spår som funkar och det blir till slut ett långt led. Efter ett tag så blir man nästan bekant med en kille och vi pratar lite. Tävlingshetsen försvann helt för alla som inser att det inte är någon idé att stressa då man får jobba alldeles för hårt i de spår som går trögt. Mot slutet så öppnar det upp sig lite men jag vill spara mig lite och jag bestämmer mig samtidigt att bara ta det lugnt på Vasaloppet, om jag skall åka. När jag skall in och växla så får jag hjärnsläpp och tror att jag har nummer 1490 och letar efter det numret. Jag hör en tjej ropa och hon verkar stå helt fel. Till slut så säger en funktionär att hon kan åka iaf eftersom hon står längre ned än mig. Jag ser sen att jag har nummer 490 och inget annat. Oops! :-)

Jag är helt slut och går och hämtar min säck och kämpar mig bort mot bussen. Jag hinner knappt gå in i bussen förrän den förste killen skiner upp och hälsar. Det är killen som gick med på att ta förstasträckan i vårat andra lag istället för sista. Allt för att jag skulle kunna dubbla. Men vi ser ganska snabbt att han är mycket, mycket piggare och efter lite övertalning så bestämmer vi att han kör sista också. Nice!

Efter det så byter jag om lite snabbt och försöker ställa ut lite grejer vid marknadsståndet. Det är lite segt och det är väl inte värsta rushen. Sen så blir det hastigt och lustigt lite hockey på kvällen och som vanligt, då Janne och jag gästar, så vinner Mora. Nästa gång så får jag se till att Patrik K fixar gratisplåtar! :-) Det är en gammal elev som numera spelar i Mora, dock utlånad från Modo. Nu är ju inte hockey min favvosport men det är alltid kul att se han spela.

Sen var det då lördag och riktigt, riktigt grymt drag vid marknadsståndet och jag fick inte en lugn stund. Det sicklades och såldes i ett. Men det är kul att det är bra snurr och alla har varit supernöjda med servicen. Och gillar ni vår service får ni jättegärna skriva det på FB och förstås på olika skidforum. Nu kommer vi aldrig att bli företaget som tar åt oss massor av skidor men ändå.

Och Vasaloppet då? Jag bestämde mig för att inte starta då jag blev så slut efter Stafetten och dagen efter så blev jag flåsig av att bara gå. Så jag vågade helt enkelt inte. Egentligen ett lätt val. Man måste vara försiktig med kroppen. Så det blev kaffe och macka framför teven på morgonen och sen, efter ett bra tag, så drog Janne och jag ned till tävlingsområdet och marknadsståndet. Normalt så är det nästintill dött hos vårat stånd den dagen. Men idag var det bättre drag än någonsin. Alltså för att vara Vasaloppsdagen. Så rätt lugnt ändå men jag fick iaf en stålsickel, två rillar samt lite energi. Och så monterade jag på en bindning på Sirres gamla "fiskfjällsskidor". Och sicklade upp dem och Jannes skidor. Sjukt bra belag på Sirres skidor och jag är sugen att testa dem själv. Till slut så hade vi plockat ihop ställningen och jag satt i bilen på väg hemåt. Så underbart skönt att komma hem till mina älsklingar!