Tisdag och nu tröttare än någonsin. Mötena har avlöst varandra på skolan och flytten av Enklaresport har tagit mycket kraft. Och så var det ju tisdag och alltså löpträning. Men idag fanns det inte så mycket sug och jag började planera in en veckas vila och det kändes helt rätt. Men Ullis var desto piggare och jag hörde att hon ville ned och springa lite. Sagt och gjort. Jag kunde ju vara med på uppjoggen och sen köra löpskolning med gänget. Och inte hade jag hunnit gjort något program men intervaller i form av Norska Superintervaller skulle passa bra in. Så vi slängde i oss käk och sen tog vi en tur till gamla butiken, då några skulle ha en hylla, och sen vidare mot Trosa. Väl på plats så tänder vi upp och jag går in och lägger mig på ett bollnät och nästan somnar. Oops! Nåja, efter ett tag så kommer det iaf några stycken och jag förklarar läget. Ullis verkar också lite låg så jag lurar iväg henne med att låtsas som vi bägge springer iväg men jag stannar kvar... He he. Fast efter några varv så testar jag men det går inget vidare. Vi snackar sen om att springa runt stan idag och det lät ju mysigt. Och Putte skulle visst passera 100 mil idag och sen förstod jag att det var samma sak med Rainy. Det var ju lite roligt. Och idag skulle även min pappa fyllt 70 år, det är inte klokt. Nu dog han iofs för 18 år sedan, men ändå. Det känns för jävligt och förstås väldigt ledsamt.

"Att döden skulle vara så definitv - så kall hård och skoningslös.

Men du finns i våra hjärtan - ja, lever än.

Så svårt att förstå att du är borta.

Sov gott pappa, sov gott min vän!"

Vi stannade till på vår jogg, precis när grabbarna passerade 100 mil, och det roligaste var att det på något sätt gjort det i princip precis samtidigt! Och det märks förstås att de springer bättre ju mer de tränat. Det påminner förstås en själv också att det kanske inte var konstigt att jag själv uppvisade hyfsat bra resultat då jag, vid samma tidpunkt, uppvisade mer än dubbelt så många mil. Bara kämpa på. I skrivande stund kommer jag inte alls ihåg vart jag ligger nu. Men jag vet att jag sprang mer än 300 mil 2005.

Det gick iaf bättre och bättre att springa fast jag var riktigt kort i mina hamstrings. Skön jogg och det är bara att tagga för peppningen. Det var inte så värst många idag. De andra, som jag inte har nämnt, var Flaken och Westaden, alltså sammanlagt 7 stycken. Eller 6 stycken blir det förstås...

Väl hemma så stannar vi till vid Hemköp och pratar med en gammal bekant och sen är det fort hem för att kika på Zlatan och jisses vad bra PSG var idag. Eller förresten. Real Madrid var en aning tama men det tror jag mest var pga motståndet. Fast ibland rullar inte bollarna in. Men ingen ko på isen ännu. Det här var ett bra kvitto.