Alla inlägg under augusti 2015

Av Niclas Bernhardsson - 31 augusti 2015 22:24

Ja, jag kanske inte riktigt visste det själv men kroppen längtade nog! Ullis sade att hon ville springa lite ikväll men jag var mest sugen på att simma, det kändes som om jag verkligen ville det men hon ville se om kroppen svarade och varför inte. Vi fixade lite mat och sedan blev det en snabb fika med R och sedan var vi iväg. Det kändes skönt direkt och känslan var både tung och lätt på samma gång. Riktigt skönt att vara igång och det var nog inte en dag för tidigt. Det är bara att hålla sig lite försiktig de första kvalitetspassen så man inte gör bort sig. Jag har ju cyklat några gånger efter Kalmar Ironman men det är ju lite mer skonsamt. Idag blev det runt 5 km, tror jag. Tyvärr så stängde jag av klockan under passet, så jag får uppskatta lite. Det blev mest runt 5.45-fart men ibland så körde vi lite hårdare bara för att få känna på lite.

I övrigt så har det varit lite roliga dagar och jag har t.o.m sjungit för mina elever. Lite pinsamt men vad gör man inte för dem. I det här fallet så var det för att visa likheten mellan en sång och en dikt. Så nu har vi några som skall göra låtar! :-)

Och igår så fick jag förresten in en geting under tröjan och jag fick verkligen panik. Jag visste först inte vad det var men jag slet av mig tröjan och Ullis såg att en getting flög iväg. Den surrade som sjutton vid utsidan av axeln och den hade säkert mer panik än vad jag hade. Det var nog nära ett stick där! :-0

Av Niclas Bernhardsson - 27 augusti 2015 18:00

Torsdag och återigen så blev det transportcykling och visst var det lite segt till Gnesta imorse. Det borde ju släppa rätt så mycket på slutet men det är å andra sidan nytt jobb och det är ju också en omställning. Lite konstigt att de första dagarna gick så bra med tanke på loppet, som borde sitta i kroppen. Men nu verkar verkligheten kommit ikapp och det var med sega ben jag trampade hemåt. Och lite småvirrig har jag varit på jobbet så helt fräsch är jag nog inte. Och det regnade igen. Cykling i regn tillhör inte mina favoritsysslor men det härdar säkert. Tyvärr så tänkte jag inte på att både mobil och nycklar blev kvar på jobbet då jag valde att lämna ryggsäcken kvar. Så totalt ca. 39 km idag också. Snitt på ca. 25,6 km/h. Väl hemma så blev det lite sport och vad roligt för Malmö FF som får finfrämmande! Real Madrid och PSG! Wow! Risken är väl tyvärr rätt stor att det inte blir så spännande så jag väljer nog att stanna hemma. Men vem vet. Under har skett förr! Sedan Usain Bolt! Så underbart! Och nu gav han verkligen allt i typ 150 meter och kunde nog pressat ned tiden en tiondel till, kanske. Svårt att säga. Hursomhelst så ser det ut att bara finnas en tiondel om han kan klarar att springa lite snävare i kurvan då han ju alltid ligger mitt i banan eller t.o.m längre ut. Och sockerbombningen då? Jodå, jag kände mig så låg på vägen hem så jag hade sjukt stort sug på socker och det verkar Ullis också ha haft. Så vi handlade massvis av godis och det gick inte att spara... Lite magknip men det kändes nästan som det var värt det! :-)

Av Niclas Bernhardsson - 26 augusti 2015 23:45

Onsdag och det var faktiskt lite segt på morgonen, men till slut kom jag upp och iväg. Men jag tog det lugnt och visst var det lite kyligare än igår. Inget speciellt hände och jag var framme redan halv åtta, på morgonen. Så jag fick vänta tills de kom och låste upp idrottshallen. Och efter dusch och påklädning hade jag en kvart på mig att dricka kaffe och förbereda mig, helt perfekt. Och idag gick det återigen bra. Några elever bara som stökade men absolut inte från mina klasser. Och en kille som ville bryta arm och då får man ju ta ett blixtsnabbt beslut om att direkt säga nej eller försöka chilla med eleverna. Och jag är ju som jag är så jag valde det senare. Han blev klart förvånad att det var krut i gubben och fick se sig besegrad. Sen var det dags att cykla hem och trots lite långsam cykling ut från Gnesta så snittade jag 28,5 nu, eller om det var lite snabbare. Orkar inte räkna men jag fick 37.37 och tror det är 18,8 km. Men det tog lite på krafterna så man är inte helt återhämtad. 

Av Niclas Bernhardsson - 25 augusti 2015 23:15

Tisdag och dags för föräldramöte. Men först, på morgonen, så skulle jag lämna bilen på verkstaden och det innebar att jag skulle få ta cykel till Frejaskolan. Dock ser jag att min vanliga racer inte alls var klar och det var den som hade lampor och reflexer. Jag började med att slänga på bakhjulet men jag får lite hjärnsläpp då jag skall få på kedjan och kämpar med att få på den från det håll hjulen rullar och det är förstås bara omständigt. När jag väl kommer på att man skall ta på kedjan bakifrån så går det förstås lätt men jag är alldeles oljig. Sen skall jag ta på sadeln, som jag lossade bara för att få tag på ett flaskställ men jag ser att pedalerna fattas också... Hmm, och var är verktygen? Nä, det verkar bli för mycket jobb och föräldramötet borde väl inte hålla på så länge... Det är väl ljust på kvällarna, tänker jag. Jag slänger på tempcykeln bak på bilen och rullar iväg. Väl framme hos Fredde, som mekanikern heter, så byter vi lite ord och sen trampar jag iväg. Jag bara bakvägen till Gnesta då det annars känns som om jag måste cykla tillbaka och det borde även bli kortare då man kom från Västerljungshållet. Den biten är rätt kuperad och när jag väl kommer fram så går jag till idrottshallen och där är ena idrottsläraren som dessutom låter mig få låna hennes dusch så jag slipper trängas med eleverna. Schysst! Sen är det lite bråttom eftersom jag visst inte fick ta in cykeln på skolan men jag får låna en nyckel av vaktmästaren och ställer in den på ett eget ställe. Lektionerna går rätt bra förutom att jag blandar ihop två ämnen men ingen större skada skedd. Mot eftermiddagen, då lektionerna tog slut, så försöker jag tänka ut hur jag skall lägga upp mötet och visst börjar det kurra lite i magen... Jag går till slut ned på stan och jag hittade inget bra matställe direkt utan väljer istället att gå in och köpa lite frukt och annat på Konsum. Sen är det dags för mötet och vi skulle börja i matsalen. Det kryllar av föräldrar och jag blir faktiskt lite nervös. Ibland känns det som om hjärtat är utanför men jag lugnar ned mig och det avslutas att föräldrarna skall följa oss klasslärare till våra klassrum och jag var själv men det gjorde inte så mycket. Så skulle man då stå där och presentera sig och jag försökte ha en uppsluppen stämning men jag var lite trött och seg men tror jag gjorde ett bra intryck. Men sen skulle jag ju hem och vad i helsicke! Det var ju becksvart ute! :-0 Jag cyklade ut ur Gnesta via trottoarerna och sedan tittade jag lika mycket bakåt som framåt och när det kom en bil bakifrån så stannade jag helt enkelt och ställde mig i dikeskanten. Ruggigt obehaligt annars. Och sikten var i princip noll. På vägen mellan Gnesta och Vagnhärad så var det dock väldigt tomt på bilar så jag kunde cykla en längre stund och till slut så valde jag att helt enkelt byta kant när jag märkte att det kom en bil bakifrån och det var tom framifrån. När de kom från bägge håll så hoppade jag snabbt av och väntade. Man kunde heller inte se något då. Ruggigt obehagligt och det hade det nog varit även med lampor på! :-0 Till slut kom jag hem och med facit i hand så skulle man nog tagit en taxi. Det blev iaf drygt 4 mil och jag var dyngsur då jag kom hem eftersom det regnade på kvällen.

Av Niclas Bernhardsson - 17 augusti 2015 22:39

 

Så var det då dags för Kalmar Ironman och Ullis och jag hade bokat en stuga på Stensö Camping från onsdag till söndag och för min del var det dags för revansch efter min miserabla insats förra året. Då jag simmade i en för trång våtdräkt och dessutom inte provsimmade i den innan. Men i år var jag taggad till tusen men det är så många saker man skall tänka på och så enkelt att göra upp en race plan och sen inte kunna följa den. Vi kom iaf ned till Kalmar smidigt och det blev en del hälsande på bekanta. Både vänner och så även affärsbekanta men många av de senare faller in i den första kategorin också. Jag mötte ganska tidigt grossisten för Orca och han visade en våtdräkt som skulle passa mig bra och jag slog till. Hmm, lite samma sak som sist men den här satt ju riktigt bra. Det visade sig faktiskt att den förra våtdräkten var ihopsydd i vaderna eftersom han hade smala vader. Jag är ju nästan åt andra hållet. Nåväl, det kändes skönt. Och en provsim i den skulle man ju hinna med. Men ganska snart så kommer rapporter om att vinden nu kommer från ost och det innebär helt andra vågor än vanligt och en kompis är riktigt orolig. Jag tror inte riktigt på rapporterna men ju mer vi kollar ju mer sannolikt är det att det kan bli så. Vi fortsätter att kolla på expot och jag får även prova ut ett par glasögon som jag skall ta in. De skiljer ut sig genom att själva stödet för näsan är annorlunda och det går att skalmen kommer högre och det ger mer synfält uppåt då man ligger i bågen. De känns riktigt bra. Vi fortsätter att ladda på med energi. Onsdag kväll träffar vi även lite bekanta över en bit mat på en finrestaurang men jag var nog ute efter enklare mat nu. Men det smakade helt okey. Iaf i början. Sen på torsdag så testar vi då att simma och vågorna är rätt höga. Tycker iaf vi. Kompisen säger att det är panik och han har simmat på en del av simbanan men jag gissar att förhållandena borde vara ganska lika. Men man blir lite orolig ändå förstås. Och rapoorterna fortsätter strömma in! :-0 Sen på kvällen så sitter jag och äter en energikaka när jag liksom tuggar helt snett och hårt. Aj, f-n! Jag biter mig fruktansvärt illa i tungan och vet inte vart jag skall ta vägen. Ullis undrar förstås vad som hänt och skrattar nog lite. Men jag kan inte prata och det värker riktigt mycket. Och det slutar inte värka och jag har sen ont i flera dagar. Sen somnar vi hyfsat tidigt men när jag vaknar så verkar det som värken gått ned, på samma sida, i halsen! :-0 Men jag gissar att det inte är förkylningsrelaterat men nämner säkert det till Ullis, typ 10 ggr... På fredagen så fixar vi iordning våra race-påsar och checkar in cykeln. Jag var inte helt nöjd med servicen på cyklarna då jag tyckte han var lite väl stolt över inställningen över bromsarna som dessutom inte var helt bra. Dock så tänker jag inte på att kolla dem själv ordentligt och det kanske jag skulle gjort. Men själva packningen av påsarna är lite jobbig för man har en plan över loppet som sen kanske får revideras väldigt mycket. OM man ens skulle komma förbi simningen. Hursomhelst så går fredagen ganska fort och vi är rätt trötta och somnar som stockar. Men jag får gå upp några gånger på natten för att lätta på trycket, man har väl laddat på gränsen. Sen vaknar vi och det med lite lätt ångest. Vinden har inte vänt och det blåser rätt mycket. Hmm, det kan mycket väl vara så att 10 000 kronor i bara startpengar gått rätt ned i sjön så att säga. Och typ lika mycket till i andra kostnader. Men vi är taggade och försöker att inte tänka på det. Vi äter vår frukost och åker sen ned till starten. Vi hittar en plats ganska fort och går sedan ned och fyller på cykeln med vätska. Ullis tycker det är dumt att kolla däcken mer än att bara känna på dem. Och det är nog rätt. Det var typ en vecka sedan de fixades. Så jag kollar inte min heller. Och tyvärr inte bromsarna heller. Sen går vi ned till start och ställer oss på typ samma ställe som förra året och sen dyker Tellan upp som vanligt med sina föräldrar. Han är inte alls orolig och det är bara att gratulera. När våtdräkten väl är på så börjar den jobbiga marschen mot start och vi hör först "Just idag är jag stark" och sedan Nationalsången. Det stärker lite men det är ångest. Rejält ångest! Sen är det nära och man nästan tvekar när man skall i för vågorna är stora redan från start. Och ned i vattnet och andningen är åt helvete! Jag får börja bröstsimma väldigt fort men gör några försök att crawla men får nära nog panik. Jag guppar till höger och får iaf ingen som vill simma över mig. Jag försöker trycka bort känslorna att det är kört och bara jobbar på men det känns nästan som jag är sist ganska fort. Det är jag förstås inte men jag kan, eller vågar inte, kolla bakåt. Några försök här och där till crawl men jag vågar inte riktigt. Jag vet inte hur länge jag kämpar till första bojen och efter den blir det bara värre. Och jag förlorar förstås massor av tid. Jag vet att jag försöker crawla ibland och när jag ligger på en våg och den bara försvinner så är det fritt fall en meter och det har man förstås inte varit med om förut. Och innan jag förstår att det går bra att fortsätta crawla så blir det massvis med växlande mellan bröst och crawl. Det är förstås mest bröstsim, eller vad man skall kalla det. Det är folk överallt som måste ha hjälp och folk som har stora besvär med kallsupar och man vet inte om man skall ropa på hjälp men jag har fullt sjå själv och måste lägga allt krut på mig själv. Jag får inte... Nä, jag får inte ge upp! Det skulle bara vara för mycket och jag skall verkligen ge allt och absolut inte ge upp förrän det är försent. Glasögonen funkar och ingen kramp än så länge. Till slut så har jag kommit längst bort på banan och jag får lite vågor i ryggen och jag crawlar nästan hela biten bort till nästa boj, där jag skall vända tillbaka. Nu simmar jag helt snett och folk på båtarna börjar ropa och jag hittar till slut den bortre bojen. Ja, iaf en kort stund då vågorna var rätt för mig. Så det blir till att åka tillbaka och nu har jag till och med gått på grund. En kille på en båt pekar förträffligt och nu blir det minst hälften crawl men känslan är overklig att liksom åka upp och ned som en jojo. Men det funkar och nu passar det bra att andas till höger. Sen är jag äntligen vid bojen och får vända in mot hamnen igen. Och nu är vågorna rakt bakifrån och det funkar hyggligt. Dock blir vattenläget annorlunda så det tar ett tag att få grepp på det nu. Många simmar på fel sida om de gula bojarna men de vinner inget på det så ingan rättar dem. Jag simmar nu rakt på och får faktiskt bröstsimma lite fast varför förstår jag inte då jag inte tjänade på det. Kanske för att ta igen mig. Jag har på något sätt överlevt och vill pusta ut. Jag känner att känslorna vill bubbla ut men får hålla det inom mig. Det är fortfarande långt kvar. Och nu under bron och spärrgränsen verkar jag ha klart och nu crawlar jag mer men det är lite vågor igen. Men snart nog har jag rundat bojen men jag bröstsimmar runt den och märker hur sakta det går. Så ganska fort går jag över i crawl och nu är det crawl hela vägen in. Typ 600 meter iaf. Och folk är som galna på bron och jag kanske öker lite då och vinkar faktiskt under ett crawltag. Men i nästa sekund så får jag världens kram i vänster bakre lår! Aj! Jag försöker trycka bort den och sen crawlar jag med benen bara släpandes. Stannar några sekunder och försöker förstå vart jag skall upp på rampen och fortsätter sen. Men när jag skall upp så lyder inte benen och jag krampar igen! Men vad f-n! Folk undrar vad jag håller på med men det går inte att gå! :-0 In i tältet och jag vill nästan gråta. Nacken svider sjukt mycket och jag undrar om någon har solskyddskräm och får en flaska slängd till mig. Jag sprutar på och skriker! Det gör skitont och svider MEGA-mycket. Det var visst skavsår från våtdräkten. Sen till cykeln och upp på den. Det går fort ut från Kalmar men rätt snart så viker man av mot Ölandsbron och nu är det motvind. Lite häftigt att cykla på bron och många tutar. Sen är det tuff sidvind och när snart, när man möter varandra efter en liten krok, så ser jag Ullis och hon skiner upp! Jag vill bara gråta! Shit! Hon klarade det också! Hur sjutton klarade hon simningen, tänker jag. Jag har ju ändå fått till min crawl och jag var osäker på om hon skulle kunna crawla i de här vågorna. Och att hinna bröstsimma sträckan i dessa förhållanden på våra nivåer trodde jag inte var möjligt! Jag vill berätta för någon men de skulle förstås inte förstå något. Men jag ler för mig själv och rätt snart är jag ikapp henne och vi får en stunds njutning genom att bara se på varandra och göra knoge mot knoge! Häftigt! Jag kör vidare och håller uppe ett rätt högt tempo och sen är det full motvind till östra sidan och sen är det sidvind upp igen. Över Alvaret och nu med vind i ryggen så uppförsbacken var inget att tala om. Fort ned från kyrkan och över Ölandsbron gick det rasande fort och jag hade 63,5 km/h där som snabbast. Dock så tycker jag det går riktigt trögt då farten var låg. Det kändes nästan som någon broms var på. Men men, nu var det med vind i ryggen och livet lekte. Fast det var väldigt varmt kände man då man hade vinden i ryggen och jag sköljer mig med vatten då och då. Och får jag i mig tillräckligt. Det var frågan. Jag hade inte behövt stanna en enda gång. Men jag började bli trött men tanken på att det skulle bli lugnare på cykelvägarna norr om Kalmar hjälpte. Fast sex mil kan vara långt om man börjar bli trött och nacken gjorde sjukt ont. Jag fick tyvärr sitta mer upprätt än ligga i bågen. Och när vägen inte var självklart så kunde jag inte ligga ned för då såg jag inget. När det var bättre markeringar så gick det lättare och det räckte att kika upp var tionde sekund typ. Till slut så kommer jag då in för växling och det känns underbart. Men kroppen känns trött och när jag skall få på mig de svara kompressionsstrumporna så går det bara inte. De är för trånga och efter en minut så avbryter jag och gör ett försök med de lite störra gula strumporna, som jag för säkerhets skulle plockat ned i påsen. Och det funkar. In med lite energi i de små bakfickorna och sen iväg. Eller iväg och iväg. Det händer inte så mycket och på cykeln så fick jag ont i halsen. Men man ligger inte på så hårt på så här långa sträckor. Men jag tvingar mig att jogga lite grand men det känns som en rejäl uppförsbacke då man har 40 km kvar och benen känns som stockar. Efter typ 3-4 km så kommer en station och jag känner att jag för första gången måste lätta på trycket. Jag tråcklar ned min tri-suit och pinkar och ser över axeln en bekant som verkar spana efter någon och säger något om att "nu måste han komma". Jag ropar på henne och hon skrattar och sade att de letade efter mig. Det var lite roligt och jag fick höra att det gick bra för hennes man. Hon sade något om att jag cyklat bra men det tyckte väl inte jag. Jag fortsätter iaf och tvingar mig att jogga mellan varje station men jag kanske gick lite för långt efter några av de första. Men sen vaknar jag till och håller ibland runt 5.10-5.15/km och det känns lätt och bra. Benen verkar komma igång men jag har svårt med energin. Jag kör bara på vatten och cola i början och gelen funkar inte så bra. Någon isotonic gick nog ned men det är typ alltid vatten och cola och mycket vatten över mig. I början borrar jag ned huvudet och bara kör men ju längre tiden går ju mer medveten blev jag om omgivningen och det är ju sjukt mycket folk! Det är riktigt roligt och man sporras. Men vid runt 20 km så börjar kramperna komma och det är främst vänstra bakre låret. Det borde jag ha stretchat mer innan. Några gånger även tendenser i det högra och även i bägge vaderna. Men det vänstra! Shit! Det är stenhårt några gånger och helt omöjligt att springa och det blir akutstretch. Och det blir bara värre och värre. Några funderingar har jag om jag överhuvudtaget kommer i mål. Vid runt 8 km kvar så kommer jag ikapp en kompis och i början så kommer han alltid ikapp mig då jag krampar men sen lyckas jag behålla mitt försprång och det sporrar mig lite att han är bakom. Jag borde ju också vara lite mer rutinerad och vill inte få stryk! :-) Sen är det nära och man vill gråta av lycka. Vilken dag! Och nu bara en lång raksträcka och jag ökar farten och PANG! Aj! Där kom krampen! En kvinna ropar! -Men det är ju så nära!? -Ja, men säg det till mitt ben, svarar jag! Publiken spanar in mig och efter tjugo sekunder försöker jag igen och samma sak igen. Nu hoppar jag på ett ben och kommer sen in på Ironman-mattan och jag gör lite gester till publiken och sen får jag för mig att spurta förbi en kille och ökar och krampen slår till! På mållinjen!!! :-0 Den som filmade fick härliga bilder och jag får nog försöka få tag på filmen! Jag jublar och är så glad! Men sen tar jag helt slut och kramperna börjar ta över och jag får hjälp medicinteamet och där inne så berättar jag förstås att jag är hela Kalmar Triathlons sämste simmare genom tiderna men jag gjorde det! Jag klara de värsta förhållandena de haft på simningen! Fy f-n! Jag är så stolt och känslorna svallade! Jag ombeds att vila lite med salttablett på tungan och jag blundar och vill se mig själv springa i mål men vad får jag se!? Jo två stora vågar som sköljer över mig. När jag försökt klara mig från den första och ta luft efter den så hinner jag inte utan nästa meterhöga våg sköljer över! Shit! Nästan traumatisk och jag får ligga en hel timme och få hjälp. Jag ville ju se Ullis springa i mål och när jag äntligen får tag på henne så gråter jag. Men hon mår riktigt dåligt och måste också ha hjälp. Ja, jäklars vilka bragder vi gjorde! Jag är så stolt över oss båda för idag var det riktigt, riktigt tufft! På något sätt så lyckas vi hämta cyklarna och ta oss hemåt till stugan och somna. Min tri-dräkt, som var typ oanvänd, förstördes helt av bara mitt svett. Sen märker jag att bakbromsen ligger på och man kan inte alltid fundera på om det även gjorde det under cyklingen eftersom det kändes konstigt i låg fart. Nu har jag fått rejält ont i halsen och även det gör att jag tror att det kunde gått bättre men framförallt så tror jag att energi och vätska kunde gjorts bättre för träningen är jag rätt nöjd med. Men det skiter vi i nu! Jag, och Ullis!, klarade det! YES! Jag tror min tid blev 13.20 och jag hade tre mål för loppet. 1. Klara av det. 2. Slå på pb på 12.20 3. Slå Sub11. Men de målen fick jag göra om under loppet. Nu var det viktigaste att göra det så bra som det gick och jag är nöjd. 

Av Niclas Bernhardsson - 14 augusti 2015 08:04

   


Ja, nu är det snart dags för loppet och det har varit så mycket förberedelser innan. Så många möten men roliga förstås. Velande hit och dit vilken utrustning man skall köra med. Jag hittade även några snabbspännen till skorna som var häftiga och dem slog jag till på. Gjorde en deal med en generalagent på våtdräkter så nu har jag en ny våtdräkt, som jag förstås testat. Träffat duktiga Daniel Westman, från Mighty Sport, och skaffat både tips och mer energi! Och nu skall det sista in i race-påsarna och vi fortsätter ladda in energi och snart skall benen rakas! ;-) Lite mer stretch vore bra också. Träningen ja! Ullis och jag simmade lite igår och det var rätt mycket vågor men det är bara tvinga sig att crawla mer. Det kanske blev 400-500 meter. Totalt så har jag väl tre gånger så mycket simning innan nu iaf. Det säger tyvärr inte så mycket men kanske 6 km iaf. Cykling typ prick 100 mil och inkluderat spinning omräknat så 120 mil. Löpning lite över 100 mil. Samt lite annan träning. Jag är rätt säker på att jag aldrig tränat mer så jag är spänd av förväntan men allt kan ju hända på en Ironman! :-0

Av Niclas Bernhardsson - 9 augusti 2015 21:09

Söndag och killarna skulle på match på Tele2-arenan och Ullis och jag ville kika in på den coola Triathlon-butiken Trispot, som ligger i  Hammarby Sjöstad. Men först cyklade jag och Ullis en sväng och jag ändrade lite på sadeln och det kändes kanon! 18 km med några fartökningar.

Matchen började 17:00 så killarna följde med till butiken och jag blev helt salig då jag klev in! Shit! Men vi gick ut med endast två par nya glasögon. Ullis valde Tyr och jag gick på ett par större Zone. Sen letade vi efter ett matställe och till slut gick vi runt Globen och de restaurangerna kunde ju iaf krydda priserna. Ullis tyckte jag gnällde lite om pengar så snart satt vi på en Kinarestaurang och åt gott. Precis innan hade vi parkerat och jag fick en påse med massa småmynt av Ullis, då hon ville bli av med dem på ett smidigt sätt. Tyvärr blev vi också av med pengarna och det väldigt enkelt. Maskinen tog inte mynt och jag ställer ifrån mig påsen och glömmer den. 250-300kr puts väck. Men det kom vi på senare. Sen lämnade vi killarna och åkte till Kungsholms strand och tog en fika på Bomans glass. Dock först efter att ha velat var man fick stå och som tur var så flyttade vi oss ifrån första stället där många fick böter. Sen tillbaka, efter att ha njutit av solen, och vi tar en påtår vid OKQ8 Globen. Där brukar vi stanna till men idag ställer vi oss på ett annat ställe och jag reagerade att det inte stod ngt om de vanliga 30 minutterna. En varsin kaffe och lite ätbart men efter några tuggor går jag tillbaka och klagar lite. Det var torrt och jag tog ngt annat till Ullis men för mig fanns inget men jag ville inte ha några pengar tillbaka. Ni är alltid schyssta, sade jag. Vi drack upp vårat kaffe och gick sen tillbaka till bilen. Böter på 650kr! Men vad f-n! Jag gick och pratade med en chef och var irriterad men han svarade bara snabbt att han tog hand om den! :-) Ha ha, det var en jäkla dag! 

Av Niclas Bernhardsson - 8 augusti 2015 14:00

       

Så var det då dags för Ångaloppet Sprint igen men i år så har tankarna i princip bara varit på Kalmar Ironman. Och jag hade knappt ens tänkt på vad jag skulle springa i. Men jag valde Asics Hyperspeed med Ezeefit ankelstödsstrumpor. Väl framme så blev det som vanligt lite prat hör och där. Lite montrar med både bra och mindre bra saker. Sen börjar det närma sig och visst började man tagga till. Och i det seedade startledet också. Det måste ha varit på gränsen... Nåja, det skulle ju bara bli bättre för oss. Jag körde med ett par vanliga tights och en dolme, som jag hade i ett rep. Starten gick och några drog ifrån direkt och vi lade oss längst bak och avancerade endast lite grand i början. Men det gick ganska hårt och efter ett tag blev det riktigt tekniskt och där briljerade Ullis. Jag fick helt klart ta i för att hänga på! Men när första vattnet kommer så är andningen lite för ansträngd för bägge två och vi får mestadels brösta men jag blandar lite. Liten missräkning. Sen blir det bara bättre och bättre för mig som verkar bli varm och både löpning och crawl går bra och jag pushar Ullis! Nu kör vi så hårt det går men Ullis tycker det går dåligt men det är nog bara för att vi ligger på så. På slutet så närmar vi oss ett mixedlag som vi sprungit ganska jämnt med en längre tid och Ullis gör en grym vattenpassage och trots att de crawlar så får hon en lucka och jag kommer knappt i vattnet på de hala klipporna. Sen byter jag några ord på mitten, där det var några stenar, och crawlar sen ikapp Ullis och vi får en liten lucka där. Men ett damlag kommer snart bakifrån, på ett gropigt fält, och springer lite kaxigt förbi oss. Jag får en känsla av att de ökade farten just då och efter ett tag måste en av tjejerna stanna och hon andas kraftigt och "måste ta en gel!" Nåja, vi närmar oss slutet och ligger på så mycket vi kan. Sen kommer damlaget igen med en jäkla fart så jag går åt sidan och en tjejen sade lite kaxigt till Ullis att hon "tog en gel". Men Ullis tänder till och vi gör allt för att ta rygg och som vanligt så mattas de. Och nu är det nära men vi ligger lite för långt efter men ett annat par, nu ett mixedlag, drar förbi oss och jag trycker på ryggen på Ullis och vi bara matar. Vi närmar oss och i sista backen så tokspurtar Ullis och jag får verkligen ta i för att byta växel och komma ikapp. Swish, så var vi förbi damlaget och i nästa sekund även mixedlaget men Ullis spurt kom för tidigt för paret, som var lite äldre än oss, var grymt starka och blixtrar till och svarar. Målet låg i nästa kurva och vi kunde inte svara! Starkt gjort! :-)

Men vi är nöjda och väl hemma röjde vi lite på tomten och sen fick det bli en glass på Sille Krog! :-)


Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3 4 5 6 7 8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25 26 27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok


Skapa flashcards