Torsdag och dags för klubbträning men det började inget vidare då både Ullis och jag skulle slappa lite i sängen innan då vi var trötta. Och vi somnade som stockar och en kvart blev till ytterligare 10 minuter och sedan ytterligare 5 minuter. Sen blev det bråttom och jag slängde på mig kläder och drog iväg mot Safiren! Och laget.se strulade så jag hade inte fått iväg något träningsprogram men det var förstås redan gjort. Och idag skulle det bli progressiv löpning i elljusspåret i Vagnhärad. Men start i vanlig distansfart och sedan bara öka tills man gav allt på slutet. Väl på Safiren så möter Rainy upp och strax efter kommer Putte och Tokan. Vi joggar då bort mot Häradsvallen och Rainy och jag pratar om allt möjligt men speciellt om triathlon så tiden går fort. Väl därborta så dyker Lindblommaren upp som har kört ett uppvärmningsvarv och vi stretchar lite och drar igång. Lindblommaren har en helt annan fart och försvinner direkt. Vi andra kör ihop och det ganska lugnt och pratar lite. Och så håller det på och farten trissas så sakta upp. Tokan börjar dra iväg redan på första varvet och strax efter honom så lämnar Rainy mig och Putte. Jag tycker det är lagom fart så jag ligger kvar ett tag men så ökas det efterhand och jag känner mig alltmer start. Jag kommer ikapp och förbi Rainy först och sedan märker jag att avståndet till Tokan minskar och efter ett tag så går det rätt snabbt innan jag är om och förbi och nu har pulsen ökat. Jag ligger på hyfsat hårt och när jag närmar mig slutet på varv 3 så ligger jag nära max och sen på fjärde så kör jag så hårt jag kan och så länge det funkar helt enkelt. Och jag förvånas över att jag inte stumnar alls utan det går att trycka hela tiden. Riktigt nice! Och när jag tittar in på movescount.com så är jag ännu mer nöjd. Jag orkade verkligen öka hela tiden och kanske t.o.m skulle kunnat öka lite till ser jag. Nåja, en skön känsla och den tar jag med mig.