Lite småsliten på slutet och både Ullis och jag ställde in ett pass i veckan men trots att jag varit lite sliten så har jag ändå kunnat legat på så det har känts positivt. Och i torsdags så joggade jag bara 12 km och på kvällen så kikade jag lite på nätet om seedningslopp. Tiden har ju gått så fort på slutet så jag har inte riktigt hunnit med loppen. Och jag hade dessutom lovat en kompis att köra Orsa Ski Marathon, som också gick idag. Men det är långt att åka och jag hade inte kollat om jag skulle få med någon. Så jag valde mellan Värmdöloppet idag och Wadköpingsloppet på söndag, dvs imorgon. Klart kortare till Värmdö men efteranmälan kostade 800 kronor och det fanns en viss tveksamhet om det skulle finnas tillräckligt med start. Hemma så hade en lokal klubb tänkt arrangera KM men det var även där viss oro om snön skulle räcka till. I Stockholm så var det visst ännu sämre med snötillgången. Men det var bara ett visst antal efteranmälningar men de första tjugo var garanterade en plats och jag anmälde mig sent på torsdagskvällen. Skulle jag inte bli garanterade så lutade det åt Wadköpingsloppet och Örebro istället. Sen på fredagsmorgonen så kom ett mail om att jag fått en plats och så fick det bli. Bra lektioner på idrotten och jag var inte med så mycket själv eftersom jag ville ladda på till loppet. Sen vilade jag hela kvällen och Ullis tog hand lite mer om hemmet men lite Tacos kunde vi inte vara utan och det kanske inte är det bästa dagen innan men man måste ju leva också! :-)

Lite smånervös, som vanligt, men bra kontroll. Skidorna skulle jag fixa på morgonen och upp tidigt på lördagsmorgonen och Ullis gick med upp och åt frukost med mig. Men jag var seg i magen och hade svårt att få i mig så mycket. Sen åkte jag iväg och plockade ut pengar men fick åka hem igen då jag glömt nyckeln till butiken. Väl där så struntade jag i att sickla utan lade bara på lite Kuzmin FP-brush och rillade lite extra med hans grymma XRiller. De var redan sicklade bra och rillade med Red Creeks Julgrand och 2,0-rak. Sen på med lite kb20 spray och sedan universal plus-klister. Bara in med skiten i bilen och dra iväg. Det gick fort och smidigt men två stopp på vägen då laddningen driver på lite. Smidigt in på parkeringen och en buss gick visst i skytteltrafik och jag gick dit och man kom fort fram. Sen säger chauffören något om omklädning och till höger men jag fattar inte riktigt och ingen annan heller verkade det som efter. Så alla går mot starten och jag är ju redan ombytt. Gott om tid och jag träffar några bekanta som jag sicklat till och/eller sålt skidgrejer. Men vart är snön? Det är ju helt otroligt om de fått till ett lopp under de här förutsättningarna. Men de verkar ha skottar grymt mycket och speciellt i skogen. Jag packar in mina grejer i en säck och i min väska och lämnar in. Sen går jag mot starten som ligger en liten bit bort. Jag lättar på trycket igeo och efter att ha tagit ett kort och lagt ut på FB så inser jag ju att min tanke med att lämna överdragskläderna i skogen, för att hämta upp senare, inte var någon smart idé då jag hade kvar mobiltelefonen. Nåja, det var ju inte så kallt så jag går tillbaka och lämnar även in överdragskläderna och mobilen. Går sedan tillbaka och värmer lite. Sen närmar sig starten och jag sätter på mig allt. Pang! Där gick starten och jag blev chockade hur fort det gick och jag tryckte på och sen blir det tvärstopp jättefort och det var lite komiskt. Så många spår i startfållan och väldigt få bara efter typ 100-150 meter. Sen kommer jag in i ett lagom tempo och jag har märkbart bra glid i förhållande till de andra och har ingen som glider bättre än mig och det känns bra. Men jag får jobba hårt för vissa ryggar och jag tycker jag kör och kör och kör. Sen kommer varvningen och jag tar mig lite att dricka, det blir sportdryck. Sen vidare igen och jag kommer på mig att jag inte har full koll på antal varv och om sträckningen är olika för olika var. Jag frågar lite om antal varv då jag kör och reagerar när jag får höra att det är fyra varv! Oh, shit! Det känns som jag har kört hur länge som helst. På varv två så märker jag att spåren är lite olika och ibland så dyker det upp något isigt gammalt spår. Där går det lite lättare och jag går ned lite i puls och avverkar kilometerna lite lättare. När jag varvar igen så drycker jag i mig en halv banan och lite sportdryck och vatten. Och ut igen. Stoppet går rätt fort men jag börjar bli mer trött nu och man undrar om man skall träffa på väggen. Det börjar bli mer sörjigt nu och jag har nu inte längre lika överlägset glid utan det är mer jämnt med övriga. Det är klart att jag skulle rillat lite hårdare kanske. Och förstås inte borstat något. Men men.... Man lär sig och jag hade ju inte facit framför mig då jag steg upp imorse. Jag lär mig känna igen flera åkare och någon tenderade att ta lite av skejtskär. Nu var det inte längre några tjejer runt mig utan bara killar och gubbar. Sen blir man omåkt av en duktig kille som förstås leder och man undrar när de andra kommer men de kommer ju typ aldrig. Det tar nästan en kvart innan nästa åkare dyker upp och säkert lite mycket till innan ett gäng på tre åkare kör om. För de som stod still och kollade så var det nog två minuters mellanrum. Och i efterhand så förstod jag att en av de tre åkarna i klunga var en duktig åkare i den lokala andra klubben, dvs TBOK. Jocke. För han slog de övriga och kom trea! Men till mitt race då. Jag har nu börjat bli irriterad på en åkare som kör utan fästvalla och skejtar så fort tillfälle ges och jag hade precis innan pratat lite med honom men när han skejtar framför näsan på mig kan jag inte hålla tyst. -Skejta inte! ropar jag! Och då lugnare han sig men så fort han tror att ingen ser så börjar han igen men när han kommer i större klungor så kommer jag så sakteliga ikapp och mina knarrande bindningar verkar ha en lugnande effekt men vid varje springbacke utan spår så skejtade han frenetisk. Och nu hade jag startat mitt sista varv och där blev det flera dextrosol och sportdryck och benen började nu bli svajiga! :-0 Så fort det blev dåliga spår så ville man stå still men det var bara att trycka på och en morot var ju ilskan mot speciellt den stora fuskskejtaren som jag hela tiden försökte komma ikapp. Och sen kommer tillfället, som jag beskrev ovan, där han inte riktigt kan fuska utan jag kommer nästan ikapp men sen tappar jag ryggen och utan att han då fuskar men det är inom rimlig gräns. Sen blir det utförsåkning och det innebär förstås snart en backe och där trycker jag på och kommer ikapp och snabbt förbi. Men det är även då en tjej, från ingenstans, bara svishade förbi. Hon säger något om mina gnällande bindningar, men det hör jag inte riktigt då utan kopplar lite efter. Jag ropade något tillbaka som svar om typ Tjejstryk. För hon hade verkligen bra fart uppför backen. Men sen stannar det av och jag ligger typ 100 meter bakom och det sporrar att komma ikapp och även en kille som jag hela tiden haft runtomkring mig dök upp igen och jag kämpade på. Sen börjar det gå uppför och från ingenstans som kommer Storfuskaren upp igen och fuskskejtar igen! F-n! Oh, så irriterande men jag orkar inte ropa längre. Det är nästan så att luften går ur samtidigt som jag har lust att ropa något i stil med att "-Du skall f-n vara bakom mig i mål." Jag kämpar på och försöker komma ikapp alla de tre och nu är det nära. Tjejen var alldeles för stark och även killen som jag haft runt mig hela tiden men fuskaren låg inom nära räckhåll och hans kompis. Men fuskaren drar på och jag orkar inte riktigt och hans kompis börjar attackera men nu får det räcka! Jag trycker på för allt vad tyget håller och håller åtminstone honom bakom. Sen står jag och tar igen mig ett tag och försöker bita mig i tungan men säger ändå något om att han fuskade för mycket. Det kände skönt. Sen står jag i kön för att få i mig lite vätska och korv och kommer på att jag glömt stänga av klockan. Sen i efterhand att jag nog fick 2.57'32, får kolla listan sen. Och det får jag väl vara nöjd med. Lite trist att jag blev så trött i backarna men jag har ju fortfarande lite att släpa på. På plattare löplopp så har det ju börjat släppa rejält då jag ökat på träningen. Hoppas snön ligger kvar ett tag nu. Efteråt blev det lite snack med folk och en del verkade ha koll på mig och mina tidern och träning. Roligast var ju en trevlig kund som menade på att jag varit elit förut! Ha ha, hyfsat bra tider hade jag ju men absolut inte nära elit. Jag lurades nog med att jag skrev att en del kallat mig för elitmotionär. :-)

Kul lopp men väldigt dyrt.