Tisdag och klubbträning och eftersom jag bröt på simningen så borde jag vara pigg men icke sa Nicke!

Men för att börja från börja så fick Ullis en härlig applåd då hon klev ut ur bilen och det var ngt jag själv tänkt dragit igång men det behövdes verkligen inte! Härligt för Ullis och hon körde lite stretching då vi andra sprang. Men det gick inget vidare för mig då benen var riktigt sega. Fortfarande stela vader och jag fick nöja mig med en halvtimmes jogg och till någras förvåning drog vi hem. Men man har ju barn som man gärna träffar om man ändå inte kan träna. Nåväl. Det kändes lite lustigt att det gick så dåligt men eftersom det gått rätt bra tidigare, under lång tid, så är jag inte jätteorolig. Mina kramper från i lördags sitter nog i.