Alla inlägg under mars 2014

Av Niclas Bernhardsson - 25 mars 2014 20:00

Så var det tisdag och jag vaknade upp med rejäl värk i vänster knä och en känd knäläkares ord ringer då och då i mitt huvud. "Du får räkna med att inte kunna springa mer"! Det var för ganska mångar år sedan och jag försöker att inte ta det så allvarligt utan gör ett allvarligt försök att bli bra på det jag älskar. Visst är jag sjukligt stel och får på morgonen ta ett trappsteg i taget och sånt men när jag blir varm så funkar det. Men efter sviterna från Vasaloppsveckan så har jag lite problem med smärta under fotsulorna och jag sprang därför med lite annorlunda steg under helgens långpass. Det gjorde nog att jag fick rejält ont i vänster utsida knä idag. På jobbet så smetade jag på lite "Tigerbalsam" på det ställe som smärtade och sen tyckte jag det funkade rätt bra. Ett tips är iaf att verkligen tvätta av sig efter att man smetat ut Tigerbalsam för det är bra drag i det och inget man vill ha på känsliga delar. 

Hursomhelst så var det klart oroande med knäsmärtan och jag trodde nog inte jag skulle kunna springa och lite känning i halsen. Inte mycket men ändå lite oroande även det. Jag ser verkligen fram emot halvmaraton i Köpenhamn. Som sagt var även första halvmaran på mycket länge. Har nog inte sprungit ett lopp på över milen på många, många år. 

Väl framme på plats så är det bara några stycken där men det fylls på hela tiden och till vår glädje är det några som inte varit där på ett tag men även några borta så det var iofs ungefär som vanligt. Många har lopp i helgen så jag föreslog att de skulle dra ned väldigt mycket på intervallerna och även jag själv då förstås. Rätt mycket då jag kände mig riktigt sliten. På uppjoggen så känns det dock lite bättre faktiskt men på slutet blev jag trött och det var ju lite tidigt. Alltså i slutet på uppjoggen. Några andra tjejer kom förresten gående och de var klädda för att springa och jag undrade om de skulle springa med oss men det skulle dem inte men jag sade att de fick joina iaf de ville. Sen blev det löpskolning och det började blåsa alltmer. Även lite regn. Men det brukar ju härda så man försökte bita ihop. Sen är det dags och jag har äntligen på mig min Suunto-klocka men blir paff när jag drar iväg och kommer inte ihåg vilken knapp jag skall trycka och Jochen drar iväg. Men jag lugnar mig och håller mitt tempo. Dock så närmar jag mig lite och på slutet så är jag i rygg och kanske får jag ta i lite mer än tänkt. En minuts ståvila och sen påt igen. Nu blir jag ännu mer slut och det verkar inte finnas så mycket krut i lungorna, tyvärr! Men jag tänker bara köra 3 stycken intervaller i ett Set och kanske 3 set. Nu kom jag nog samtidigt över mållinjen. Sista intervallen och jag sätter upp 3 fingrar till Jochen så han inte kör för hårt om han tror att jag skall köra 4 intervaller. Vi är återigen ungefär samtidigt men nu återhämtar jag mig knappt och ändå så går det över 2 minuter. Flaken ser också sliten ut och jag får honom att dra ned på tempot och vi bildar en liten grupp med Ullis (älsklingen) och Linkan. Först tar jag det lite lugnt och lägger mig bakom Ullis och Linkan och går upp och ökar lite på slutet bara. Flaken joinar på varv två och han vill upp lite tidigare och dra så jag hänger på. Sen går det nog snabbare igen på varv 3 och jag känner mig nöjd men lite oroväckande trött och ett tryck över bröstet. Nu blir det extra vila och max 3 kilometer på torsdag. Det blev knappa 6 kilometer idag. Dock utan mersmak men men. Det kan lossna!

Just ja! Våfflorna! Väl hemma så fixade vi dagen till ära, Våffeldagen, till en härlig våffelfest men familjen delades upp i två delar då det var Machester-derby samtidigt som den roliga filmen "Jättebästisar". Eller om det är en serie. 

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - 20 mars 2014 19:00

En kund kunde inte hålla sig utan ville komma efter butikstid så jag tog med lite skates hem och det blev förstås lite stressigt med att först både lämna produkter på posten och handla och sen hem och laga maten. Sen kom kunden, väldigt trevlig f.ö., och tiden gick. Det slutade med att jag fick slänga i mig lite mat och sen snabbt på med kläder. Ullis var lite trött och hade somnat i soffan, tror jag. Väl ute så ser vid att Jochen, Flaken och Sjödinaren är på plats och vi börjar jogga. Ullis kände av både vader och baksida lår och skulle bara köra jogga. Själv så sprang jag i mina terrängskor och det tog inte lång tid förrän det började värka på både hälsenor och under foten. Jag känner fortfarande av sviterna efter Vasaloppsveckan då man både får stå mycket och sen är skidskorna alltför platta under. Jag väljer att vika av för att byta skor men under tiden jag går så släpper smärtan och det känns lite bättre då jag varvar lite. Jag bestämmer mig för att gå emellanåt och kanske kan jag bli varm så det funkar ändå. Till slut är jag nästan framme och håller dessutom på att springa på en ganska stor padda. Jag ser att de andra kommer springandes och varnar dem och paddan, eller om det var en groda, hoppar nästan på Sjödinaren. Vi kör lite löpskolning och sen är det dags. Ullis joggar iväg och vi andra börjar springa. För det var rejäl fart på speciellt Jochen men Sjödinaren drog på också då och då. Han är lite mer ojämn men har en ganska bra fart då han trycker på. Ett sprint-ämne. Hursomhelst så har jag bestämt mig för att springa med Flaken som jag tror är ganska jämn med mig på backpass. På slätan så har jag nu fått ett litet övertag men i backen så är vi nog jämnare. Det är en fruktansvärd chock på toppen och jag känner nog att det här har gått för fort. Vi håller samma fart, Flaken och jag. Men han blir ganska snabbt rejält trött och vill ha längre vila på nedvägen. Samma sak på nästa intervall, som då är på 200 meter, vi kör fallande stege med 300, 200 och 100 meter, där vi ökar farten hela tiden. Men på första stegen så är det fullt tempo men på nästa 300-ing, snarare 330 meter förresten, så får jag svårt att ta luft. Det är nästan panik då man inte hinner andas. Flaken börjar nu att tappa lite men jag tokkör inte utan är max 1,5 sekunder före honom på vissa så jag kör på hans tider för givetvis så glömde jag klockan igen. Jag hade en tanke på att kanske köra 4 "Superbackar" men jag känner att jag gett kroppen en riktig omgång och nöjer mig med 3 stycken. Flaken tappar nog lite till på slutet men han har bra pannben och bet ihop och höll faktiskt i tiderna på sina sista intervaller, bra jobbat!


Upp  -  ned (inkl. vila)

Uppjogg ca. 2,5 km

300: 1,29 - 3.05

200: 0.51 - 2.06

100: 0.21 - 2.10 (inkl. SetVila 1 min)


300: 1.34 - 3.10

200: 0.50 - 2.09

100: 0.23 - 2.28 (inkl. SetVila 1 min)


300: 1.35 - 3.13

200: 0.51 - 2.11

100: 0.23 - 


Nedjogg: Ca. 2,8 km (Bort till Bilisten och hem)


Nu blir det formtoppning till nästa helgs halvmaraton i Danmark - kul!

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - 19 mars 2014 09:30

Återigen så tog jag fram mina Nordic Skates men nu hade de fått i sig lite mer luft och nu gick det lättare. Jäkligt skönt. Hörde av en klubbkompis att det såg tungt ut men skönt. Ja, jag körde ju inte som ett svin och lite tungt skall det ju vara. Det gick på 19 minuter nu, nära 20 minuter var det nog men då stängde jag inte av klockan förrän jag var framme vid dörren och det var geggigt och mycket rullgrus på slutet så jag fick gå. Tänk om jag kan köra mycket transportstakning, då blir det grymt till Vasaloppet 2015! :-)

Av Niclas Bernhardsson - 18 mars 2014 09:15

 

Ja, det var Nordic Skates då och jag vet inte när jag körde sist så jag var lite orolig att det skulle vara för lite luft i hjulen och pumparna var dessutom på jobbet. Nåväl. Bara att köra. Det gick ganska bra men lite svettig då jag var framme så det var bara ta av sig och självlufta ett tag innan man bytte tröja. Rätt skönt att vara igång. Sen på kvällen var det löpträning med klubben och jag var som vanligt trött på uppjoggen. Sen körde vi en annorlunda löpskolning då vi skulle titta på varandra och det var en annorlunda upplevelse. Går helt klart att utveckla. Sen var det dags för själva träningen då som bestod av snabba intervaller i form av Supertusingar där man springer 100,200,300 och 400 meter lite snabbare än tröskelfart och första hundringen gick åt pipan för fort men vi höll i ganska bra och jag och Jocke A körde ihop. Nu har han tiderna men det men det var ofta som hundringen låg på 22, 200-ingen på 44 och sen 300-ingen på 1.06, tyckte jag han sade och sen låg vi på 1.30 och lite snabbare på 400-ingen men jag körde bara 3 stycken Supertusingar då jag ville hålla ned antalet lite efter mina "bravader". Sen blev det lite mer jogg istället men hur mycket vet jag inte. Ullis var fortfarande lite sliten så vi drog hyfsat snabbt. Jag känner mig riktigt nöjd. 

Av Niclas Bernhardsson - 16 mars 2014 14:30

Ja, idag blev det verkligen ett speciellt pass med både mycket glädje men även med lite övrigt att önska. Tror det handlar om hur man vill se på det och det får mig att faktiskt gör flera inlägg så välj det som passar dig.


Smärtsamt och oroande!

Så var det dags att springa ett långpass och fortfarande var jag ju lite sliten så tanken var att bara springa 15 kilometer idag och Ullis hade laddad ned en app som gick ut på att plocka zoner och man fick visst lite poäng också. Trött och seg men springa måste man ju. Så det var lika bra att få det gjort. Kanske gick det lite bra i början men vi skulle nu springa till Trosa och när vi kommit in i Trosa så börjar det smärta mer under fötterna och hälsenorna kändes spända. Usch, vad långt hem det var nu också då man börjat få ont. Jag ville stanna hela tiden och det var ju iofs positivt med den där appen. Väl tillbaka hemma så var det några som ville prata lite och då stelnade man förstås till också. Hmm... Sen hade jag ont i flera timmar efter och dessutom halsont på kvällen. 


Härligt lekfullt med Ullis!

Så var det dags för långpass med Ullis och jag hängde på direkt när Ullis nämde om sin nya app. Det verkar vara jag som är mest intresserad av den. Lätt beroendeframkallande applikation där man skall "plocka zoner" som man även får poäng för. Jag tror det går rätt fort tills det är många mer som testar den. Tror den heter Turf. Hursomhelst så kommer vi iväg och vi bestämmer oss för att ganska snabbt ta "Turfarna" i Trosa och sen, då vi är tillbaka, ta de sista i Vagnhärad. Men på vägen ut från Vagnhärad så plockade vi direkt 2 zoner och det var härligt väder. Bara lite lätt bris och många var ute och gick och kollade på naturen med sina barn eller barnbarn. Alltid så himla skönt att springa nere vid ån i Vagnhärad där änderna har sitt eldorado. Tyvärr så såg vi inga bävrar men jag höll utkik. Visserligen så förstör de en del men det är ju bara så jäkla häftigt! Skön känsla i början men jag började känna av lite under fötterna men det gjorde mest att jag tänkt på att inte slarva med tekniken. Och det är ju bara att köra lite rehab nu och dra ned lite på träningen inför nästa helg då det skall bli så roligt. Vi springer då en halvmaraton i Köpenhamn. Det rullar på rätt fint och rätt som det är så är vi framme i Trosa och många tutar och vinkar. Vi möter en äldre herre som springer och sånt är alltid upplyftande då det gör att man ser fram emot att bli äldre. Och efter turfen vid Trosa Kvarn så plockar vi den vid kyrkan och sen kommer den häftigaste av dem alla. Det är en zon som ligger en bit upp vid Trosa alper. Så jäkla mysigt och det blev nog en spontanpuss där på toppen - härligt! Det går fortfarande rätt bra men visst känner jag av fotsulorna alltmer men nu är vi här och har det roligt. Så jag försöker att inte tänka på det så mycket och det är lustigt så det kan svänga. Den ena sekunden tar det emot och sen är det helt underbart i nästa. Jag ser verkligen fram emot att få ta i på loppet sen. Första halvmaran på en jäkla massa år. Vi fortsätter ned mot kustvägen, tror jag det heter. Och sen tar vi dem sista turfarna på rad och en är längst ut på piren. Jäkligt skojigt! Kanske borde de flyttas ibland? Bara ett tips. Sen rullar vi på hemåt och nu börjar det bli tungt och Ullis tycker jag ser röd ut! :-) Ha ha, jag får väl ta i. Men jag tar det som träning. Det kanske är tyngre än vanligt men passet görs ju och det är nästa helg som formtoppen skall infinna sig och det är inte så konstigt om Ullis och jag är lite slitna. Jag har ju Vasaloppet i ganska färskt minne och dessutom ett försök på 6-timmars. Och Ullis sprang ju hela 57 km i Skövde. Sjukt bra och det är klart att man är trött nu. Och i slutet så fick man verkligen kämpa och jag låg sen bakom Ullis och hade en mental kamp då benen verkade leva sitt eget liv. Vid stationen så tar vi en uppfriskande Mer och pratar lite med några bekanta, kul! Lite segt att komma igång sen och vi kunde inte hålla oss ifrån att ta de sista turfarna heller. 21 kilometer blev det och en bonus på ca. 5-6 kilometer mot vad vi hade tänkt. Nu blir det lite lugnt tills på tisdag och då blir det bra fart men med lite mindre mängd, nu skall det formtoppas! :-)

Av Niclas Bernhardsson - 16 mars 2014 12:15

Ja, det var jag också. När jag nämnde det så sade Ullis att vi kunde ju gå lite i backarna men jag vägrade. Visserligen kanske det var smart men jag behövde stärka psyket till halvmaran som går i Danmark nästa helg. Men Ullis, som sprang 57 km förra lördagen, kände för att gå i de värsta backarna, och jag vände då och sprang tillbaka. I första riktiga tuffa backen så försökte jag trycka på lite men det fick jag lida för i flera minuter efter. Och när Ullis började springa sedan så fick jag slita ett tag. Och rundan innehåller ju ett par backar och Ullis gick i princip i alla dem och ändå så kom jag bara ca. 450 meter extra och vi fick tiden 1.34 Hälsenorna kändes av lite och även lite värk i själva fotsulan då skidpjäxorna är lite för stela under. Efter Vasaloppet så har jag haft lite ont under fötterna och helgen efter sprang jag ju 34 km i DS Trainer och det slet lite. Hursomhelst så var det en trevlig runda men jag fick slita lite, trots joggtempo. Så lite sliten är man nog men nu blir det lite fart på tisdag men inte lika mastigt som de andra. Sen är jag förhoppningsvis igång för fullt på torsdag och sen börjar det lite nedtrappning i nästa vecka. Nog även lite kortare i helgen. 

Av Niclas Bernhardsson - 8 mars 2014 10:00

Så var det dags för Skövde 6-timmars, endast 6 dagar efter Vasaloppet och onsdagens provjogg gick ju åt skogen då jag fick bryta efter ca. 600 meter. Men på torsdagen så joggade jag iaf 3 kilometer och det kändes ganska bra då det var platt men då det gick uppför så var det som någon lade en tung säck på axlarna. Men varje extra dags vila gör ju susen så det är bara att hoppas på det bästa och jag är ju i förhållandevis bra form så det är ju bara att testa. Men både Ullis och jag kände av lite i halsen så vi tryckte i oss lite förkylningsmedicin och höll tummarna. På fredagen så lämnar vi Vagnhärad och åker via några konstiga vägar, på slutet, till Skövde. Vi checkar in och jag tvekar väl lite om jag skall anmäla mig, när jag tänker efter. Men jag har väl bestämt mig, tror jag! :-) Nåja, det är ju bara att testa och jag taggar igång mig. Det var rejält blåsigt då vi kom och vi kommer i samspråk med Heikke, från Nyköping, då vi käkar på kvällen. Efter trevligt sällskap och mat så kommer vi i säng och jag sover gott. Väl på morgonen så strålar solen och vinden ha lugnat sig lite. Efter diverse problem med skor och nummerlapp så kommer vi ut och ställer upp vårat bord. Sen är det inte länge kvar tills starten går. Och pang! Där gick starten och jag och Micke pratar lite i början innan han drar iväg och jag tycker jag joggar lugnt men farten är ändå långt under 6 min/km. Men det känns lugnt så jag joggar på. I början så finns det många ryggar att lägga sig bakom då det blir motvind. Det dröjer dock inte länge förrän jag måste lätta på trycket och jag ser att Ullis kommer bakifrån och pratar några sekunder med henne och hon får lite dricka som jag släpat med något varv. Jag börjar sen springa lite hårdare och det är ofta farten ligger på runt 4.45-4.50 på delen då det är mer lättlöpt och snittfarten ligger nu på 5.18 som lägst iaf. Men 5.20 verkar den stabilisera sig på och det är ju overkligt om jag kan hålla i det här. Jag varvar Ullis efter ca. 1 timme men blir själv varvad av Micke. Men det gör ont under fötterna och jag förbannar mig själv att jag inte tänkte på problemen jag fick under Vasaloppet då det smärtade under fotsulorna. Jag borde förstås haft skor med mer dämpning men smärtan får jag lägga åt sidan och det fortsätter gå bra. Vid 2 timmar så har jag fortsatt bra tider men det känns som det är något som inte står helt rätt till. Jag har då dock både sprungit ikapp och förbi Torill men det dröjer inte så länge förrän hon är förbi mig igen. Kanske var det någonstans mellan 2 och 2,5 timmar. För nu börjar det bli mer och mer stelt i Piri formis och det drar ned lite vänster bakre lår. Att ha sådan smärta vid 2,5 timmar gör att det känns hopplöst men jag tvingar mig själv till att fortsätta. Men sen går det rätt fort tills jag måste stanna och stretcha. Nu har det dröjt väldigt länge förrän jag såg Ullis och när jag ser henne igen så är det dock när jag tittar snett bakåt. Mitt huvudmål för dagen var 6 mil men att springa 5 mil skulle också vara helt okey. Nu känns det avlägset och jag tänker då i första hand på att kliva av vid maradistansen men problemen som kom eskalerade bara och det hade blivit slitiga och jobbiga varv bara för att få en ganska medioker mara-tid. Jag hör att Ullis nämner något om motivationsproblem och att hon är anmäld i motionsklassen. Jag ser till att ändra det direkt vid varvningen och bryter även själv vid ganska exakt 3 timmar. Min snittid tror jag blev 5.37 men det står säkert lite mer då det tog tid att få in det i datorn. Heikke tror jag också bröt då jag inte såg till henne efter det. Men Ullis tuggar på och jag peppar henne att jag har ändrat klass nu på henne, vi missade visst att skriva in det i efteranmälan. Jag ser att hennes km-snitt börjat öka ganska kraftigt och att hon hade en hög med tjejer före sig i resultatlistan nu. Jag peppar henne och nu stabiliserar sig km-tiden och hon börjar istället plocka placering för placering. Vilka som är vilka vet man inte men till slut så är hon iaf före alla som var ganska nära och hon har en bit fram till nästa tjej som ligger typ ett halvt varv före men nu börjar det bli nära slutet. Kanske endast 15-20 minuter kvar och sen förstår jag vem tjejen är men hon verkar stark nu och jag tvivlar på att hon skulle tappa. Men Ullis kämpar på och nu är det kamp om hon skall hinna gå över 57 km och det kan gå om hon håller i. Och hon inte bara håller i utan ökar igen så t.o.m snittet sänks igen ordentligt. Hon kommer förbi mattan som förkunnar att han garanterat gått över 57 km och kommer några hundra meter till. Grymt bra! Ser nu att hon fick 57212 meter.

Själv får jag vara nöjd med känslan jag hade då det fungerade. Jag körde faktiskt Vasaloppet för mindre än en vecka sedan och jag var inte helt pigg. Trots allt så gav det mersmak och kan jag bli ännu mer tränad så kanske man klarar att dubblera. Ullis är säkert sugen på att köra igen och jag kan ju testa om allt känns bra. Det blev ett bra helgpass för mig iaf och jag ser att jag hade bra fart fram till 2,5 timme iaf. Jag kom 33297 meter på 3.15 Jag är grymt stel nu iaf och kunde inte gjort så mycket mer. När släggan väl kom så kom den ordentligt. 

Av Niclas Bernhardsson - 2 mars 2014 19:53

Så var det dags och jag sov väl hyfsat bra tills jag hörde att de spelade hög musik ifrån mässtältet och sen var typ 1,5 timmar tills jag skulle upp och det var svårt att somna igen. Så efter ett tag så gick jag upp och tryckte i mig lite frukost och det var nog bra då det alltid tar mer tid än man tror. Skidmärkningen glömde jag hemma men allt annat kom jag ihåg och det var bara att hämta upp skidhandskarna som var på tork och sen bege sig till upphämtningsstället. Vi skulle åka iväg 05:30 och jag var nog där ca. 05:20 men först skulle jag hämta lite gel och skidhållare men givetvis så glömde jag förstås skidhållarna men de låg så fint i takboxen så det var ingen fara. Eftersom jag jobbat så mycket i veckan och en kompanjon dessutom stenhårt trodde på en burkblandning så ville jag också gärna tro på det då jag har lite tunt spann. Men temperaturen var inte på minussidan som de först trodde utan istället hela tiden på plussidan, vilket ställde till det, och dessutom så började det att snöa vilket hade gjort rent klister omöjligt. Men väl framme vid Fiskarheden så är det tvärstopp då det inte finns tillräckligt med parkeringar vid start och tiden börjar rinna iväg. Från det som kändes så lugnt. Nu blev det istället att springa till startfållan och att gå på dass var det inte tal om. Sen går jag in i fålla 6 och det är ju fullt ända bak och jag börjar gå framåt på vänstersidan och fuskar lite så jag kommer nästan ända fram på led 6 men Sivert trodde mer på högersidan. Varför skall den mannen alltid ha rätt? :-) Hans son stod på högersidan och var upp i backen med led 2-åkare. Jag höll min plats typ. Kanske en aning mer framåt i led 5 då. Men sen till backen, det fäster absolut ingenting och det är bara att sakta saxa upp när det finns en lucka och väl uppe, det tog lång tid så är det bara att börja staka och det gick klart bättre. Grymt bra glid iaf och nu får jag vila lite. Det börjar snöa alltmer och som vanligt så försöker jag ta på mig glasögonen som bara immar igen och ett tag snöar det ordentligt och i nedförsbackarna är det lite vanskligt.  Det går förresten grymt bra i nedförsbackarna och när det är riktigt isigt så snedställer jag skidorna lite och får ett rejält släpp. Vansinnigt fort går det men det hjälper inte totalt mot att jag blir mer och mer sliten. I uppförsbackarna börjar jag att stå still och några skejtar i backen och när de är tillräckligt nära så ropar jag eller säger till dem. En norrman låtsades först inte förstå men när jag sade till honom igen så muttrade han och slutade med det. Och likadant med en kille som hade en bruten stav. Han försökte förklara sig men jag sade att det spelar ingen roll. Klart som sjutton det är synd men för det får man inte fuska. Det var många som hade problem idag med fästet och många fick underfrysningar och många hade noll fäste. Så det är klart att det var rejält svårvallat men jäkligt surt. Vid Mångsbodarna kommer första käftsmällen och det är att det på 24 km har gått 2 timmar! Men scheisse! I fredags fick jag en dålig start men hade 1.29 dit. Nåja, det kan ju ha försvunnit mycket tid i backen och det fanns gott om tid att avancera och fästet kan ju börja fungera senare. Men fästet lös med sin frånvaro och jag körde runt Risberg bakom en tjej som också bara stakade och vi stakade i princip ihop hela jäkla långa backen och jag sade något om att "det gjorde vi bra". Jag har ju inget val, svarade hon. Det var förresten många som hade tufft med fästet så vi var inga undantag och många bara stakade. Men armarna och magen började bli alltmer möra och jag var så inställd på att inte göra om fästet då det tar sådan tid. Men det tog längre och längre tid i uppförsbackarna och jag var mer och mer snurrig och slut. Och mellan Oxberg och Hökberg är det inte det minsta roligt längre och jag började inse att det var kört med någon medaljtid. Väl framme i Hökberg så är det en som ser att jag är helt slut och undrar om jag vill ha hjälp med fästet och jag svarar ja! Men jag är rädd att det skall bli tjockt och pang så är det klart. Var det så lätt? Jisses! 5 sekunder per skida och jag kunde åka iväg igen och jag får chansen att återhämta mig liiite iaf och kan använda benen mer. Men det är ändå lite vanskligt att få fäste i dåliga spår då man glider lite hursomhelst. Men ibland så funkar det och jag kan köra lite frånskjut och det börjar gå fortare igen. Jag trycker i mig så mycket energi jag kan men magen är lite kinkig nu men det får bära eller brista. Och i början så var det bara två spår som funkade och det blir långa köer. Det förvånar att det inte blir mer utspritt. Men från Eldris kan man mer och mer köra så fort man kan men visst börjar jag bli trött men vem blir inte det efter 90 kilometer och tillråga på allt i tuffa förhållanden. Det blev ingen sjukstuga idag men det börjar småkrampa lite i fotlederna och i låren. Härliga Sivert tipsade om att man skall knyta ett ullgarn runt fotleden så krampar det inte. Jag skrattade lite lätt men han var allvarlig och har som sagt var inte lurats förr! Men någon gång kanske skall vara den första! ;-) Hade jag haft ett ullgarn skulle jag absolut testat i natt! :-)

Totalt så blev Vasaloppsveckan en succé förutom en lite grinig gubbe som jag sicklade upp skidorna till som menade att hans toppskidor med högfluor slog dem jag sicklade upp till honom. Han sade själv att de aldrig gått bra... :-/ Men vilket glid vi haft vi som kört stålsicklat under årets Vasaloppsvecka! Och mycket rolig försäljning och roliga och intressanta kunder. Tack för i år! Min tid förresten blev visst 7.04 och det räckte till led 4 nästa år. Så det blir minst ett lopp till och då skall banne mig silvermedaljen hängas runt halsen! :-)

Presentation

Omröstning

Finner du inspiration på min blogg?
 Nej inte alls!
 Jo, kanske liiite då
 Jodå, får sådär lagom sug på att träna
 En hel del faktiskt
 Jag får massor av energi och blir sugen att testa att köra lopp!

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok

Följ bloggen

Följ Niclas B med Blogkeen
Följ Niclas B med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se