Alla inlägg under februari 2014

Av Niclas Bernhardsson - 10 februari 2014 10:59

Kopplingen försvann visst till Facebook så här kommer en liten länk så kan Ni scrolla ned om Ni vill läsa. 

Av Niclas Bernhardsson - 10 februari 2014 09:03

Söndag och dags att åka hem. Musklerna ropade inte direkt efter träning men det är klart vi skall ut. Rolle var taggad att få ihop totalt 10 mil den här korthelgen och själv var jag ganska nöjd som det var men det är klart att man skall köra på då man är här. Men som sagt... Musklerna ville inte riktigt vara med och nu fäste det ingenting så det var bara att stann och lägga på något riktigt kletigt. Det var typ helt omöjligt att klossa ut det utomhus men det fick duga. Med facit i hand så blev det rätt bra iaf och nu fäste det mycket bättre. Jag känner jag jag måste ta ut fästzonen lite grand och inte snåla med fästet. För glidet verkar jag behålla utan problem. Jag tryckte på i början av ren eufori men efter en kort tid så upptäcker jag hur trött jag är och lägger mig efter Rolle. Men vid något tillfälle, då vi passerade flera stycken, så fastnade Rolle och jag började känna mig bättre och då jag märker att han är lite bakom samtidig som jag börjar känna mig piggare så trycker jag på. Och ganska rejält. Det blir ett rejält avstånd men sen ser jag Rolle efter ett tag och han plockade in allteftersom Vid Eldris så märker jag att han är typ endast 100 meter bakom och väntar in honom. Men nu börjar jag bli törstig och när jag ser att det står en vattenbehållare vid stationen så blir man glad men det var förstås bara en träningsgrupp... Illa. Nåja, det är bara att tugga på men nu har snöfallet ökat och det är inte alls lika lätt att köra om och vi kommer bakom några som åker lite långsammare men tillräckligt fort för enkel distans. Vid en mil så ropar jag till Rolle att jag vänder och nu är det mycket mer fritt och jag blandar lite. Lite långsammare på väg hem igen men vid uppförsbackar så trycker jag på hela vägen upp. Det känns ändå hyfsat bra. Summa summarum så blev det en bra träningshelg med lite över 8 mils skidåkning. 

Av Niclas Bernhardsson - 8 februari 2014 15:00

Ett lättare varva-ned-pass men jag körde med clip clap-skidorna. Det fäste hyfsat bra men jag fick gå där det var som brantast. Jag visar Rolle lite teknik och han chockar med att omedelbart ta upp allting och gör det helt perfekt. Nästan lite surt att han direkt får till en lite bättre stakteknik än jag själv har. Hursomhelst så ligger jag bakom honom då jag känner att det liksom bara tar stopp! Jisses, har någon slängt ut ett ankare från MS Bernhardsson? Och jag känner mig väldigt osäker och det liksom bara hugger i. Vi kollar skidorna och ser att is har sprängt upp belaget. Det har liksom kommit in fukt mellan fästdelen och resten av skidorna och när det sen fryser så har det expanderat. Jag måste förstås vända men upptäcker att det är omöjligt att åka i spåren men märker sen att det går mycket bättre på skejtbädden och speciellt då man skejtar så det är bara att börja skejta och jag vill nästan förklara mig för folk som jag åker ikapp för ett tränat öga ser naturligtvis att jag inte har skejtskidor och dessutom lite för korta stavar. Jag åker lite snabbare in än ut och det är förstås för att jag skejtar och det är ju lite roligt men mindre roligt att skidorna gick sönder. 

Men en varm bastu och ett par öl livade upp stämningen! Och dessutom att se Hellners upplopp i repris! Wow!

Av Niclas Bernhardsson - 8 februari 2014 11:00

Fortsättning på föregående inlägg.


Jag sov bra men nu var det upp och hoppa och fixa skidorna till en kund som skulle komma på morgonen och sen iväg till frukosten. Lite bökigt att ta upp alla prylar men det är ju alltid kul att få fler att inse fördelarna med stålsickling så det fick jag ta. Efter frukosten så var det direkt iväg och själva grunden för mina skidor lade jag redan igår men nu var vi sena. Jag hade lite kb20 som grund och sen hade jag klossat dit två lager VR50 för att sen fixa resten vid start. Men det hann jag inte riktigt och var det rätt längd? Jag har ju inte kört på flera år utan mest stakat hemmavid då jag väl varit ute. Jag får stressa och med facit i hand så blev fästet en riktigt katastrof. Jag, och Rolle, kommer längst bak och där går starten. Vi hör speakern säga något om att nu blir det stopp som vanligt i första backen och mer rätt än så går det inte att ha. Men jag tar varje lucka jag ser och kämpar mig förbi. Men fästet är mycket dåligt och tar egentligen bara vid sidan av spåren så jag får springa lite där. De första kilometerna så plockar jag förstås en hel del placeringar men det är nästan bara stakning och att diagonala är inte att tänka på. Kanske ett lättare frånskjut då. Sen får jag slita hund då man skall uppför en lättare slakmota för jag är inte van vid att staka så mycket och jag har använt armarna för mycket. Det var väl själv f-n! Nu har jag tränat stakning ganska mycket och ändå missar jag den detaljen. Armarna börjar blir rejält möra och jag blir omåkt av ganska många i början men när det planar ut så går det bättre och jag inser att jag har det lättare vid sidan av spåren. Spåren är förresten överaskande dåliga och då är vi ändå inne på första varven och när man sen kommer till riktiga uppförsbackar så ser man mer och mer som riktigt fuskskejtar uppför backarna. Själv så i princip går jag upp och börjar bli förbannad över fusket. Det är ju en rejäl skillnad att skejta uppför en backa och bakom storfuskarn så börjar några andra också göra det. Det börjar koka i mig men jag har redan sagt till en kille som tog lite väl stora skär, han kom förresten fram efter loppet och tackade mig att jag sade till honom. Det var trevligt. Men jag ville inte gorma mer under loppet så jag fick bita mig i tungan och själv slå ned de lockande tankarna på att börja skejta för börjar man bli trött och se alltfler skejta så känner man att jag inget hellre vill... Men nä! Fuska skall jag f-n inte göra så det är bara att gå ,eller hoppsaxa då jag orkar, uppför backarna. När jag sen kommer till varvning ser jag att jag har 1.32 vid halva. Det var ju klar deprimerande men jag ser å andra sidan många som jag har bakom mig så jag tänker inte så mycket på seedningen då. Men vart sjutton är spåren? Nu är det rena katastrofen och man måste spänna benen ganska mycket hela tiden för att korrigera. Vid en korsning så ser jag "Globen", som jag förresten träffade lite innan loppet då jag höll på att spetsa hans sambo med mina stavar. Han hejar på men jag är lite ofokuserad då jag inte riktigt ser hur jag skall åka. Sen när jag lämnat "Hund-pulka" bakom mig och kommer ut på själva vägen så närmar jag mig åkare nr. 500 men jag upptäcker att det är ganska bekvämt att ligga där bakom och då jag provar spåret bredvid så märker jag att jag ta i lite mer och det är nog inte så dumt att spara sig till de värsta backarna. En man ropar sen att vi inte får glömma magen och visst f-n! Det har jag ju missat och dragit för mycket med armarna. Jag känner ganska fort att jag få in tekniken igen men nu kommer den lite jobbiga slakmotan där man liksom inte har råd att gå och masa sig. Men jag tappar snart ryggen på nr. 500 och många passerar mig. Till slut så kommer jag upp vid sidan av spåren och småtrippar där istället. Nu blir jag i princip helt själv och bara längtar till nästa vätskekontroll, det gör jag hela tiden förresten. Spåren är usla nu och benen krampar pga det för inte är det för att jag diagonalat för det blev det inte mycket av. Lite sämre glid runt det sista av "Stor-mon" och det är lite synd men det verkar alla lida av. Så kommer då vätskan och man får glida nedåt. Fortfarande lite dåligt glid nedför men sen släpper det på där det är lite mer blaskigt och isigt i spåren. Nu funkar stakningen bra igen men jag bävar för backen men ser samtidigt fram emot den roligaste nedförsbacken. Den går rätt ned och den plogade förstås sönder redan under första varvet och då kunde jag inte stå på. Då kom jag upp i 26 km/h och nu närmar jag mig den men en äldre herre stod på näsan innan den och jag hinner smita förbi vid sidan men har ytterligare en äldre herre som börjar åka 10 meter före mig och jag satsar som en tok för att komma förbi för att slippa bromsa. Jag trycker mig förbi innan det börjar luta ordentligt och jag är före och kör som störtlopp och nu är det fantastiskt härligt då det inte är några spår alls och man kan sladda i sista svängen. Nu fick jag lite över 33 km/h i den korta backen som var överhärlig! Rolle stod förresten på näsan i den, hörde jag. Eller om det var i svängen efter. Och apropå Rolle så bara väntade jag att han skulle komma ikapp nu då jag började bli trött. Och de som fuskade blev alltmer och jag blev rosenrasande och fick bita mig själv i tungan. Jag tänkte kolla startnumret på den som fuskade mest men det glömde jag förstås bort. Vi misstänker också att några genade och en persons tider och fart stämmer inte alls och det är ju jäkligt trist om det skulle vara så. Allt för att komma upp några startled. Men tillbaka till loppet då. Jag börjar ta i lite mer och mer och på slutet så springer jag uppför backarna stakar på som bara den. En duktig tjej drar förbi och jag ger allt för att hålla hennes takt men det går inte. Däremot så ser jag att bekant startnummer mot slutet och det är nr. 500 och jag kommer närmare och närmare och i sista svängen är jag i rygg och första tanken är att låta det vara så men sen byter jag spår och bara stakar i och blir uppropad precis innan jag går i mål. Tyvärr så verkar det som jag missar en startgrupp med några sekunder men jag missade nog flera startgrupper bara i uppförsbackarna. En rejäl katastrof. Dagen efter så lade jag på en Ski-gos gula och det blev ett helt annat bett i ungefär samma förhållanden. Det hade ju varit bra att hunnit prova lite mer. I målfållan fick jag förrestan en varm kram av min vän P-E M, kul! Inte lika kul att se min kund från morgonen visa sina nysicklade skidor. En skida var av efter ett fall och han fick bryta! :-0 Men han var grymt nöjd med glidet dock. Rolle och jag bestämmer oss för att ge sjutton i att stå i kö för en dusch som kanske inte ens är varm då det är vår tur och beger oss till bilen. Där kommer vi inte loss i uppförsbackan och detsamma gäller bilen bakom så vi får backa lite försktigt tills vi kan vänta.

Jag vet själv hur svårt det kan vara att arrangera lopp och hur bra jobb många gör men det här var tyvärr ingen höjdare. Man måste kunna packa spåren lite bättre så det håller för sen på kvällen, i Mora, så var det grymt mycket bättre spår och det brukar vara tvärtom. Tror jag fick tiden 3.13'48 vilket är en klar besvikelse och i värsta fall så räcker det inte mer än till led 9... suck! Och jag kom typ 12-13 minuter före Rolle som åkte in på 6.07 på öppet spår sida och ändå fick byta skidor då en gick sönder. Det blev lite för utspritt men frågan är om de tar hansyn till det. 

Av Niclas Bernhardsson - 7 februari 2014 19:00

Fredag och jag kom iväg ganska okey för att hinna hämta upp Rolle vid 19:00 i Västberga. Sen är det ganska schysst väglag men vi åker lugnt och försiktigt då vi inte behöver stressa på något sätt och väl framme i Mora, vi stannade förresten och åt på ett hak på vägen, tror det heter Savoygrillen, så drog jag igång värmen i husvagnen. Efter det så åkte vi iväg för att handla lite mat. Rolle var sugen på att ta en öl i bastun efter kvällspasset och det lät ju gott men det fick absolut stanna vid en med tanke på loppet dagen efter. 

Det blev ett lättare pass på Clip clap-skidorna som förstås är klara att åka på. Lite förvånad att det inte var bättre fäste men det är ju helt klart lite svårvallad med fästet. Glömde klockan men jag tror att Rolle sade att jag fick ihop 5,5 km. Rolle ville köra på lite längre så det tog ett tag innan han kom och efter det så traskade vi bort till bastun och visst smakade en kall öl gott i bastun. Det går inte att förneka. Sen var det bums i säng och jag slog på kassetbandspelaren i husvagnen som vi, familjen Bernhardsson alltså, alltid har på under natten. Rolle trodde visst att den skulle stängas av men den rullade på och jag sov som en stock. Rolle sov inte lika bra och kunde nog till slut alla låtar... :-0

Av Niclas Bernhardsson - 4 februari 2014 19:00

 

Tisdag och dags för träning. Vi har kört fortsatt hårt och nu var det verkligen dags att tagga ned för att börja toppa sig inför helgens skidlopp. Tanken var att INTE springa ifrån Flaken för att inte riskera att bränna ut sig. Vi kom iväg alldeles för sent och fick stressa som sjutton. Ser att jag fått ett sms från Sjöslaget som inte hinner komma men att han kört 10x1000 på löpbandet på jobbet i 3.45-fart Känns som ursäkten är godkänd! ;-) Bra jobbat! Hursomhelst så kommer vi ned några minuter försenade och idag så kryllar det inte direkt av folk. Vi möter Flaken på väg dit så vi vet att han kommer. Väl på plats är Putte och Eldragarn! Kul! Efter några minuter kommer då Flaken och vi börjar jogga bortåt Trossen-rakan och efter ett tag dyker Rydholms-paret upp så vi är iaf sju stycken som kan peppa varandra. Efter lite löpskolning på lite halt underlag så beger vi oss till rakan och det är lite halt precis i början sen även vid en liten passage där bilar åker för att komma till en närliggande byggnad. Snön har liksom tryckts till och blivit is. Jag startar alldeles för fort och Rydholmen ligger inte så långt före och min tanke att göra sällis med Flaken verkar som bortblåst och jag har svårt att sänka alltför mycket då jag startar så fort. Eller är det fort? Jag är lite stel från all träning och har jättesvårt att känna av farten och när jag kollar så ligger den efter ett tag på 4.20 och jag låter det vara så. Jag har Rydholmen hyfsat nära och när han säger att han fick 4.04-4.05 så regerar jag. Hur fort sprang jag egentligen... Och Flaken uppger att han fick 4.30 Shit, jag kände att jag kom ganska mycket före honom och tänker väl att jag fick något på runt 4.14-4.15 och jag vet inte riktigt hur man kollar varvtider under tiden man springer utan försöker bara tänka vad jag har för totaltid då jag är klart så jag vilar som jag skall. Så är det då dags igen och nu rullar vi hemåt, det är iaf lite lättare. Det är snuskigt halt vid själva vändpunkten och jag är rädd att någon skall halka. Jag ser att vi håller väldigt jämnt och fint emellan oss och Putte och Ullis pushar varandra bra. Det känns som Ullis inte tar i max men hon tränar mycket och fokus ligger på mängd så det är helt kanon. På andra intervallen så går det ännu snabbare och jag får 4.12 Oj då! Jag ligger nog rätt hårt nu. Sen håller jag nästföljande på 4.15 - 4.22 och 4.14 En blev lite långsammare då men jag känner mig riktigt nöjd och sen höll jag bara igång och joggade och då kände jag att man spände sig mycket mer, i halkan, och jag får direkt lite kramp i vaderna. Ullis och Putte kör sex tusingar och de övriga tror jag drog till med hela åtta stycken. Lugn och skön nedjogg. Jag ser i efterhand att pulsen bara fick två korta tokryck och troligtvis så fungerar den bättre då Ullis klocka lade av. Ligger vi för nära varandra så tror jag att de krockar lite grand. Nu känner jag tyvärr av halsen liten grand men har tryckt i mig lite frukt och även lite Echineaforce. Det verkar alltid hjälpa så nu håller jag tummarna för att det inte bryter ut någonting. 

Av Niclas Bernhardsson - 3 februari 2014 22:35

Ullis hade planerat in ytterligare ett dubbelpass och jag tänkte försöka staka hela tiden igen. Men handflatorna var ett bekymmer då de börjat bli skinnflådda och jag hade återigen med mig cykelhandskar men skulle det räcka? Hursomhelst så dyker en kund/vän upp sent med skidorna och det blev lite kaffe och trevligt samtal och tiden drog förstås iväg. Så pang in och byta om fort och sen börja dra i trissorna! Bra fart direkt men återigen så strulade Ullis iPad eller strulade och strulade. Det var lite för lite batteri så efter ett tag så springer jag iväg och kollar om det finns någon sladd och visst! Så det blev en liten paus på några minuter och så påt igen. Nu körde jag vidare och tittade klart på Marcialonga 2013. Men jag verkade komma ihåg fel för blev det inte en masskrock i en kurva där en skoter var inblandad? Nåja! Jag blev iaf grymt inspirerad och stakade ytterligare en bit på samma motstånd som sist. Tror jag var uppe i en bit över 14,5 km nu på timmen. Men det började värka alltmer och sista biten blev en plåga så vid 1.09:20 så lägger jag av och får 16,946 kilometer. Bra jobbat men lite av en besvikelse att inte klara av det man tänkt. Så jag går och deppar i några minuter och ser till min fasa att det nu även droppar in i köket över mina papper! :-0 Men vad sjutton! Det har visst kommit upp snö på vinden där man kan köra upp bilar m.m och då har det droppat ned genom taket. Illa! Jag slängde dit en liten hink där också. Det andra stället var ute i butiken mitt på golvet så det gjorde inte så mycket. Så vi får se om det går att rädda papperna imorgon bitti. Allt finns ju på datorn så det är ju inte hela världen, tror jag. Hursomhelst så började jag att springa på bandet och det var riktigt segt i början men efter en liten stund så kunde jag öka till åtminstone 6 min/km och kilometerna rullade på så jag kom iaf upp i 6,9 km på 40 minuter då jag ökade på slutet. Svettigt värre och jag gav förresten ett litet kaxigt svar till en som skulle vara lite rolig. Tror han sade: -Så där långt fram böjer sig inte Northug. -Då får du titta igen, sade jag. Nåja, vad skulle jag säga? Lite roligare var väl när Ullis kommer in och säger att hon vänt tröjan ut och in. Själv blir jag konfunderad över den stora Enklaresport-loggan fram på bröstet. Jag kommer förstås på att jag vänt tröjan bak och fram. Familjen virrig? :-)

Av Niclas Bernhardsson - 2 februari 2014 22:40

Ullis hade bokat in ett dubbelpass på Friskis men började tveka lite men jag var direkt på och då kunde jag ju staka samtidigt. Men dubbelpass och staka så länge. Nåja, det blev ju ingen skidåkning idag på grund av vädret så det var bara att ta tjuren vid hornen. Jag började samtidigt som de drog igång det första passet och höll väl hyfsat bra drag i linorna men Ullis iPad strulade med uppkopplingen och jag fick stänga av den i tron att det var dåligt med batteri men det blev hela tiden samma sak fastän jag laddade upp den samtidigt. Det var bara att staka på och jag fick ju höra lite musik från lokalen bredvid. Efter ca. 35 minuter så kommer ledaren för nästa pass och efter det så droppar det inte fler och fler och det sporrar lite. Speciellt när det uppmärksammas att jag stakar. Jag ser att jag håller lite högre tempo när det är folk i närheten och det är ju kul att det sporrar. Sen vid nästa pass så får jag sällskap av Robban som väntar på sin Carina som också kör dubbelpass liksom Ullis. Då märker jag att tempot sänks men det är ju inte hela världen och att bara klara av hela tiden är ju bra. Sen kommer någon av oss på att vi kan ju prova att koppla upp på jobbets nätverk och Robban springer iväg och hämtar min dongel, som jag tror att det heter. Och visst sjutton! Nu blev det helt annorlunda och jag kunde byta till bättre upplösning. Samma motstånd hela tiden och det var precis över strecket mellan 2 och 3 på Erconlinan och jag kom dryga 29 km på 2 timmar och 15 minuter. Det blir nog ett dubbelpass imorgon också. Pust!

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4
5
6
7 8
9
10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok


Skapa flashcards