Ett lättare varva-ned-pass men jag körde med clip clap-skidorna. Det fäste hyfsat bra men jag fick gå där det var som brantast. Jag visar Rolle lite teknik och han chockar med att omedelbart ta upp allting och gör det helt perfekt. Nästan lite surt att han direkt får till en lite bättre stakteknik än jag själv har. Hursomhelst så ligger jag bakom honom då jag känner att det liksom bara tar stopp! Jisses, har någon slängt ut ett ankare från MS Bernhardsson? Och jag känner mig väldigt osäker och det liksom bara hugger i. Vi kollar skidorna och ser att is har sprängt upp belaget. Det har liksom kommit in fukt mellan fästdelen och resten av skidorna och när det sen fryser så har det expanderat. Jag måste förstås vända men upptäcker att det är omöjligt att åka i spåren men märker sen att det går mycket bättre på skejtbädden och speciellt då man skejtar så det är bara att börja skejta och jag vill nästan förklara mig för folk som jag åker ikapp för ett tränat öga ser naturligtvis att jag inte har skejtskidor och dessutom lite för korta stavar. Jag åker lite snabbare in än ut och det är förstås för att jag skejtar och det är ju lite roligt men mindre roligt att skidorna gick sönder. 

Men en varm bastu och ett par öl livade upp stämningen! Och dessutom att se Hellners upplopp i repris! Wow!

Fortsättning på föregående inlägg.

Jag sov bra men nu var det upp och hoppa och fixa skidorna till en kund som skulle komma på morgonen och sen iväg till frukosten. Lite bökigt att ta upp alla prylar men det är ju alltid kul att få fler att inse fördelarna med stålsickling så det fick jag ta. Efter frukosten så var det direkt iväg och själva grunden för mina skidor lade jag redan igår men nu var vi sena. Jag hade lite kb20 som grund och sen hade jag klossat dit två lager VR50 för att sen fixa resten vid start. Men det hann jag inte riktigt och var det rätt längd? Jag har ju inte kört på flera år utan mest stakat hemmavid då jag väl varit ute. Jag får stressa och med facit i hand så blev fästet en riktigt katastrof. Jag, och Rolle, kommer längst bak och där går starten. Vi hör speakern säga något om att nu blir det stopp som vanligt i första backen och mer rätt än så går det inte att ha. Men jag tar varje lucka jag ser och kämpar mig förbi. Men fästet är mycket dåligt och tar egentligen bara vid sidan av spåren så jag får springa lite där. De första kilometerna så plockar jag förstås en hel del placeringar men det är nästan bara stakning och att diagonala är inte att tänka på. Kanske ett lättare frånskjut då. Sen får jag slita hund då man skall uppför en lättare slakmota för jag är inte van vid att staka så mycket och jag har använt armarna för mycket. Det var väl själv f-n! Nu har jag tränat stakning ganska mycket och ändå missar jag den detaljen. Armarna börjar blir rejält möra och jag blir omåkt av ganska många i början men när det planar ut så går det bättre och jag inser att jag har det lättare vid sidan av spåren. Spåren är förresten överaskande dåliga och då är vi ändå inne på första varven och när man sen kommer till riktiga uppförsbackar så ser man mer och mer som riktigt fuskskejtar uppför backarna. Själv så i princip går jag upp och börjar bli förbannad över fusket. Det är ju en rejäl skillnad att skejta uppför en backa och bakom storfuskarn så börjar några andra också göra det. Det börjar koka i mig men jag har redan sagt till en kille som tog lite väl stora skär, han kom förresten fram efter loppet och tackade mig att jag sade till honom. Det var trevligt. Men jag ville inte gorma mer under loppet så jag fick bita mig i tungan och själv slå ned de lockande tankarna på att börja skejta för börjar man bli trött och se alltfler skejta så känner man att jag inget hellre vill... Men nä! Fuska skall jag f-n inte göra så det är bara att gå ,eller hoppsaxa då jag orkar, uppför backarna. När jag sen kommer till varvning ser jag att jag har 1.32 vid halva. Det var ju klar deprimerande men jag ser å andra sidan många som jag har bakom mig så jag tänker inte så mycket på seedningen då. Men vart sjutton är spåren? Nu är det rena katastrofen och man måste spänna benen ganska mycket hela tiden för att korrigera. Vid en korsning så ser jag "Globen", som jag förresten träffade lite innan loppet då jag höll på att spetsa hans sambo med mina stavar. Han hejar på men jag är lite ofokuserad då jag inte riktigt ser hur jag skall åka. Sen när jag lämnat "Hund-pulka" bakom mig och kommer ut på själva vägen så närmar jag mig åkare nr. 500 men jag upptäcker att det är ganska bekvämt att ligga där bakom och då jag provar spåret bredvid så märker jag att jag ta i lite mer och det är nog inte så dumt att spara sig till de värsta backarna. En man ropar sen att vi inte får glömma magen och visst f-n! Det har jag ju missat och dragit för mycket med armarna. Jag känner ganska fort att jag få in tekniken igen men nu kommer den lite jobbiga slakmotan där man liksom inte har råd att gå och masa sig. Men jag tappar snart ryggen på nr. 500 och många passerar mig. Till slut så kommer jag upp vid sidan av spåren och småtrippar där istället. Nu blir jag i princip helt själv och bara längtar till nästa vätskekontroll, det gör jag hela tiden förresten. Spåren är usla nu och benen krampar pga det för inte är det för att jag diagonalat för det blev det inte mycket av. Lite sämre glid runt det sista av "Stor-mon" och det är lite synd men det verkar alla lida av. Så kommer då vätskan och man får glida nedåt. Fortfarande lite dåligt glid nedför men sen släpper det på där det är lite mer blaskigt och isigt i spåren. Nu funkar stakningen bra igen men jag bävar för backen men ser samtidigt fram emot den roligaste nedförsbacken. Den går rätt ned och den plogade förstås sönder redan under första varvet och då kunde jag inte stå på. Då kom jag upp i 26 km/h och nu närmar jag mig den men en äldre herre stod på näsan innan den och jag hinner smita förbi vid sidan men har ytterligare en äldre herre som börjar åka 10 meter före mig och jag satsar som en tok för att komma förbi för att slippa bromsa. Jag trycker mig förbi innan det börjar luta ordentligt och jag är före och kör som störtlopp och nu är det fantastiskt härligt då det inte är några spår alls och man kan sladda i sista svängen. Nu fick jag lite över 33 km/h i den korta backen som var överhärlig! Rolle stod förresten på näsan i den, hörde jag. Eller om det var i svängen efter. Och apropå Rolle så bara väntade jag att han skulle komma ikapp nu då jag började bli trött. Och de som fuskade blev alltmer och jag blev rosenrasande och fick bita mig själv i tungan. Jag tänkte kolla startnumret på den som fuskade mest men det glömde jag förstås bort. Vi misstänker också att några genade och en persons tider och fart stämmer inte alls och det är ju jäkligt trist om det skulle vara så. Allt för att komma upp några startled. Men tillbaka till loppet då. Jag börjar ta i lite mer och mer och på slutet så springer jag uppför backarna stakar på som bara den. En duktig tjej drar förbi och jag ger allt för att hålla hennes takt men det går inte. Däremot så ser jag att bekant startnummer mot slutet och det är nr. 500 och jag kommer närmare och närmare och i sista svängen är jag i rygg och första tanken är att låta det vara så men sen byter jag spår och bara stakar i och blir uppropad precis innan jag går i mål. Tyvärr så verkar det som jag missar en startgrupp med några sekunder men jag missade nog flera startgrupper bara i uppförsbackarna. En rejäl katastrof. Dagen efter så lade jag på en Ski-gos gula och det blev ett helt annat bett i ungefär samma förhållanden. Det hade ju varit bra att hunnit prova lite mer. I målfållan fick jag förrestan en varm kram av min vän P-E M, kul! Inte lika kul att se min kund från morgonen visa sina nysicklade skidor. En skida var av efter ett fall och han fick bryta! :-0 Men han var grymt nöjd med glidet dock. Rolle och jag bestämmer oss för att ge sjutton i att stå i kö för en dusch som kanske inte ens är varm då det är vår tur och beger oss till bilen. Där kommer vi inte loss i uppförsbackan och detsamma gäller bilen bakom så vi får backa lite försktigt tills vi kan vänta.

Jag vet själv hur svårt det kan vara att arrangera lopp och hur bra jobb många gör men det här var tyvärr ingen höjdare. Man måste kunna packa spåren lite bättre så det håller för sen på kvällen, i Mora, så var det grymt mycket bättre spår och det brukar vara tvärtom. Tror jag fick tiden 3.13'48 vilket är en klar besvikelse och i värsta fall så räcker det inte mer än till led 9... suck! Och jag kom typ 12-13 minuter före Rolle som åkte in på 6.07 på öppet spår sida och ändå fick byta skidor då en gick sönder. Det blev lite för utspritt men frågan är om de tar hansyn till det.