Fredag och dags för begravning av min älskade farmor! Tim skulle passa butiken så vi åkte ned och installerade oss vid Åda och sen lämnade jag honom och hämtade Ullis. Det var fint och vi fick träffa många släktingar vi inte sett på ett tag. Jag förnam kanske ngn slags närvaro och trots att jag inte är kristen så respekterar jag förstås det mesta av vad kristendomen står för och jag vet att farmor själv kände mycket tröst i den. Det är klart orättvist att så fina personer som att pappa och farfar lämnade så tidigt och nu då även farmor. Men jag finner också tröst i att de nu har varandra. Kanske är jag lite kristen jag också... :-)