För några dagar sedan läste jag äntligen ut Flickan med majblommorna och nu har läsandet stannat av lite och det beror helt enkelt på att det blivit mer jobb och att även träningen upprioriterats. Så det har blivit kortare och kortare stunder av läsning helt enkelt. Men hur var boken. Jo, den var faktiskt ett litet guldkorn. Kanske lite mer känsla än den förra boken och det hela hölls ihop på ett bra sätt. Fortfarande så är det lite så att böckerna hänger ihop men nu är det istället den förre huvudpersonens kollega som det handlar om mest. Louise heter hon och får för första gången själv hålla i utredningen. Tyvärr så har hon samtidigt problem på hemmafronten och det gör det extra tufft. Som vanligt så är boken lite lärande med lite små moralkakor lite här och var men absolut inget som stör. Det hela handlar om ett mordfall och ett samtidigt försvinnande av en liten flicka och i början så ser ingen sambandet. Betyg då, frågar vän av ordning, och den får en ganska klar 4:a! 

Nu har jag faktiskt gått emellan med en självbiografi av Tsunamikatastrofen och den är inte alls lika välskriven men jag kommer nog få svårt att släppa den för på något sätt så känner man sig nödgad att ändå "lyssna" på vad den människan har att säga. Man kan inte gå med skygglappar genom hela livet. Som det verkar så kommer det mesta i boken handla om själva byråkratin efter och det kanske rent krasst inte var vad jag var ute efter men har man rätten att rösta politiskt skall man nog också sätta sig in i hur katastrofer hanteras. Och förstås, rent humanitärt, hur människor mår efteråt. Jag, liksom många andra, har också närstående som är hårt drabbade av Tsunamin. 

Ah, så underbart! 

Jag var lite loj under dagen och en kund kom som tog lite tid så jag kom inte hem i tid och hade dessutom en bråttomleverans så jag fick stå och passa på postbilen på kvällen. Så sen blev det sjukt bråttom och jag fick slänga på mig kläderna och strunta i löparklockan som låg på jobbet, det fanns inte tid till att stanna. Väl framme så är det förstås mörkt men även väldigt öde. Och jag kommer prick 19:00. Och telefonen har jag glömt och Ullis som nog ville ha skjuts hem från Åda då hon var där och tränade. Hmm, inte bra. Efter ett tag så kommer Jocke och Steneråsen farande i en bil och de hade tagit bilen då de var sena och dessutom varit där innan och vänt då det var tomt. Hursomhelst så verkar det bara bli vi tre men sen dyker Paret Rydholm upp joggandes och de hoppar in under uppjoggen. Sen vid löpskolningen så dyker Flaken upp och det var mycket välkommet så jag fick lite koll på intervalltiderna. Sen är det bara att dra igång och jag har liksom ingen koll på farten och frågar flera gånger Micke om det verkar bra. Rydholmen drog iväg med Jocke lite bakom sig och sen bildade Rydholmskan, jag, Flaken och Steneråsen en egen grupp. Den sistnämnda hade valt att gå ut lite lugnare en sist då hon brakade in i väggen men det är ju allid en avvägning. Hursomhelst så går första intervallen på 4.45 och det var en klar besvikelse men inget jag direkt kände att det gick så sakta. Hursomhelst så kör vi sen igång den andra och nu höjer jag tempot ganska direkt och då är vi tre kvar. Det är jag, Flaken och Steneråsen och nu får vi istället 4.25 och det är klart godkänt. Rydholmskan kommer några sekunder bakom men på tredje intervallen så ökas tempot ytterligare och det är jag som håller i taktpinnen och nu börjar Micke få alltför stora problem och andas kraftigt men kommer in typ sekunden efter mig och jag får 4.19 Sen vid fjärde intevallen så börjar både Flaken och Steneråsen tappa och kanske sporrar det men framförallt så är jag då förvånad att inte "klubban" kommit. Jag liksom bara väntade på den men tekniken satt väldigt bra nästan hela tiden och jag fokuserade på att bra löpsteg och det var klart vägvinnande. Nu räknade jag att jag stod i ungefär 15 sekunder innan Flaken kom men det är svårt att räkna pustandes och säkert så räknade jag några sekunder för fort så jag drog ned sekundrarna lite grand speciellt på 5:e tusingen där jag fick ett ganska stort avstånd. På den sista blev det en hyfsat grov uppskattning då jag enligt Flaken låg ca. 70 meter framför på sista rakan men låg endast ca. 2 sekunder före Steneråsen som kom med en grym avslutning och flåsade mig i nacken. Kul att ta i och kul att det höll hela vägen! Så jäkla nöjd! :-)

1. 4.45

2. 4.25

3. 4.19

4. 4.18

5. 4.17

6. 4.17

Sen blev det en skön nedjogg på 1600 meter. 

Så var det söndag och dags för långpass. Ullis hade kurat ihop sig i sängen och det var återigen igen (!) jag som fick trycka på så att vi kom ut, det brukar inte tillhöra vanligheterna. Kanske är det för att Ullis drog en mil igår iofs. Hursomhelst så kom vi ut men jag provade mina Kayano igen och det är bara att inse att de inte funkar så bra för mig nu. Det blir lite för mycket stöd och med tanke på att det inte är så mycket stöd att tala om så behöver jag ganska neutrala skor. Så det var väldeliga problem ganska länge i början med att jag grymtade om att vägbanan lutade för mycket och vi frös som grisar. Ullis hade alldeles för tunna löparhandskar som dessutom sett sina bästa dagar och jag är ju så frusen av mig så fastän jag hade ganska bra skidhandskar så gjorde det riktigt ont. Jag tror det dröjde i ca. 5-6 km innan jag började klara av kylan och jag hade dessutom fått göra ett antal småpauser då det värkte i fötter, fotleder och benhinnor. Kanske lite i knäna också. Men sen runt milen så kändes det rätt bra faktiskt men vi hade bestämt oss för att stanna runt 17 km idag eftersom det vankas 38 km nästa söndag. Ganska tufft alltså! Sen började det bli kallare igen och med ganska låg fart så fick vi inte igång blodet ordentligt och vi började frysa igen. Så en tuff runda och jag kände mig mer sliten än väntat. Kanske var det jobbigare än jag trodde att vara barnvakt. Fick dessutom en redig nackspärr efter att ha småsovit i brorsans nya fina soffa. Det blev jobbiga 17,34 km på 1.51. 

Ullis sprang en mil på bandet och jag kom inte riktigt igång. Jag funderade lite på att ställa mig bredvid och staka men jobbade på lite istället. Jag var ju ändå tvungen att avbryta när någon kom in i butiken. Sen, när jag hade jobbat lite, så bytte jag om lite snabbt och började staka. Det blev 35,5 minuter med 1 lite längre avbrott då jag fick samtal. Två stycken förresten så det var bra att de kom direkt på varandra. Sen fick jag för mig att springa lite på bandet men hinner bara springa i någon minut innan jag fick besök i butiken och sen hann jag inte med något mera. Så den träningen loggade jag förstås inte i Movescount. Såvida det inte sker automatiskt sen då jag kopplar upp den. 

Så var det fredag och dags att kika lite på teven, Ullis och jag kom hem lite sent och missade inledningen, som visst var lite rolig, men vi hann se, ja, iaf jag för Ullis är inte superintresserad av Idol, de bägge finalisternas idolframträdanden och skall ärligheten fram så är Elin en bättre artist men Kevin har ngt speciellt över sig och tar dagen lite som den kommer. Eller har iaf gjort. Idag var han mycket bättre än vanligt och vinnarlåten gjorde han klart bäst. En fröjd att lyssna på och med tanke på att han var favorittippad innan, med många som sjöng bättre, så var han en klart värdig vinnare idag, när han satte låtarna! Men grymt att de kan verka så avslappnade trots tävlingsmomentet, imponerande. Eller spelar de bara? Hursomhelst så förmedlar årets idoler sköna känslor till ungdomarna. 

Jag köper bägge artisternas skivor, helt klart. För givetvis kommer Elin att lanseras, ingen tvekan om saken. Och kanske den som slår bäst i längden, who knows! :-)

Ullis tog bilen förstås och jag hade inget annat val än att gå eller skejta till jobbet men det sistnämnda är ju roligt och bra träning. Men jag tog på mig för mycket och fick dessutom pumpa hjulen innan jag startade. Sen hinner jag knappt iväg förrän jag hör att det piper om klockan hela tiden. Det visar sig att handsken kommer åt en knapp vid varje stavtag och jag får stanna och justera bak klockan. Sen är jag igång igen och på vissa ställen är det klart blött och när jag sen böjer mig ned i en nedförsbacke så stänker det upp i ögonen! Fy! Jag försöker torka torrt men det irriterar. Jag trycker inte på så värst hårt men eftersom jag tagit på mig lite för mycket så blir jag klart svettig och går runt lite halvnaken på jobbet tills jag svettats klart. Skönt pass men lite smutsigt! Nu börjar snön att falla så det blir väl kanske inte rullskidor hem direkt. 18.33 tog det och snittade 14,5 km/h. 4,5 km men snittet drogs ned rejält vid den leriga grusvägen. 

Ja, herregud, vilken dag! Felix skulle på konsert och vi skulle skjutsa honom och en kompis till honom. Helst skulle jag smita en kvart innan jobbet men ett telefonsamtal precis innan gjorde att jag inte kom iväg förrän precis innan och ändå så glömde jag det viktigaste av allt så det spelade ingen roll. Väl hemma så bytte jag om till löparkläder då vi skulle springa lite i Stockholm då konserten pågick i Fryshuset. Vi plockade upp Felix och hans kompis och åkte vidare. Det var ruggig kö för att komma in och sedan försökte vi komma fram till ett bra ställe att springa på och vi kom till slut till stället jag tänkte på först - Årstaviken. Vi frågade en tjej om det gick att springa "där nere" och det gick utmärkt. Vi hade parkerat vid Årsta IP och det var bara att jogga ned så kom man rätt. Sen springer vi en bit men det var jäkligt halt så man fick passa sig och det gillade inte varken hälsenor eller vader direkt. Vi stannar en kille som bli märkbart irriterad över att stanna så jag ställer frågan snabbt om det går att springa runt och när han ser att det inte var något allvarligt menat då jag frågade så ville han förklara mer utförligt men jag kände att jag inte ville störa utan tackade så mycket. Sen så chansar vi lite och springer faktiskt rätt hela tiden, tror jag iaf. Till slut är vi tillbaka och har då sprungit ca. 7,5 km och jag hade börjat bli varm men eftersom Ullis varit sjuk i veckan så orkade hon inte och jag hade dessutom tränat bra på slutet så lite mindre än planen gjorde inget. Skönt att springa på nytt ställe och det blir helt klart fler gånger runt Årstaviken men då i bättre väder. Jag glömde klockan men tror Ullis nämde ngt om att det var 7,5 km och vi höll 6´14/km. 

Sen är det bara att invänta att konserten skulle ta slut och det höll den aldrig på att göra. Och fullt kaos vid Fryshuset där alla bilar skulle samlas för att plocka upp folk, eller ungdomar skall man väl kanske säga. Vi valde en av de bättre vägarna att invänta men det tutades och polisen stod och försökte styra upp det och någon valde fel väg och fastnade helt. En buss skulle ta en skarp sväng fast det stod bilar alldeles fel. Det var nästan jobbigt att se allting! :-0 Vi har sen hemma efter midnatt, pust!

Onsdag den 4 december och det var 16 år sedan min far gick bort. 16 år! Det är inte riktigt klokt och faktiskt lite svårt att greppa. Och förra året, vid samma tidpunkt hade precis min mamma gått bort så kanske var det extra tungt då men det handlar väl om hur mycket man orkar ta in. Vissa kan ju reglera det rätt bra och ibland så blir det bara för mycket. Det har kommit över mig ganska ofta på slutet. En känsla som är lite svår att förklara men hör förstås ihop med saknad. Men livet går vidare och jag har så oerhört mycket att vara glad över så man kan inte gå och deppa ned sig och det finns även alltid det som har det värre. Men många säger ofta. Ja, stackars dig som inte har några föräldrar kvar och visst är det jobbigt ibland men sen finns det ju faktiskt de som inte tar vara på att man faktiskt har sina föräldrar kvar i livet. Det kanske inte är så mycket bättre? Och vems fel det nu är så försök att avdramatisera det hela. Man behöver inte alltid ha rätt. Känns svårt för mig att skriva som faktiskt är en sån som alltid varit ganska noga med sånt. Men man lär så länge man lever! :-) Ta hand om Er och tänk efter lite mer, det är alldeles för lite sånt och sätt Er särskilt in i hur den andre tänker. Då brukar man se saken på ett annat sätt. 

Men för att återgå till pappa och förstås även mamma. Ullis och jag gick mot kyrkan på kvällen med två gravljus och jag höll på att dra i backen på en isfläck men stannade precis upp. Tyvärr drog det till i ryggen lite grand. Väl framme så tänkte jag lite extra på mina föräldrar men även på några andra som gått bort. Hoppas Ni har det bra, var Ni än är.