Fortfarande trött efter söndagens långpass gjorde att jag försov mig imorse och jag som hade en kund som skulle komma vid 10:00. Jag provade att ringa svärmor som egentligen inte hade tid men var snäll och ställde upp och jag var grymt tacksam för det. 2 minuter försenad kom jag och kunden hade full förståelse och det blev som vanligt mycket prat och precis när han skall gå så ringer telefonen och jag hinner inte svara men ser att det är min älskade faster och jag blir stel av skräck. Att hon ringer vid den här tidpunkten kändes klart oroväckande och jag känner direkt att något är fel och tänker förstås på farmor som varit dålig en längre tid. Jag ringer och ringer men det är upptaget och sen ser jag att hon talat in på telefonsvaren och jag lyssnar av den först och jag börjar gråta. Så väntat men ändå så jobbigt. En underbar människa som är godheten själv men haft det mycket jobbigt med att först sonen, dvs min pappa, gick bort och bara några år efter så gick mannen bort. Förstås min farfar som även han var 100% godhet. Det fanns inte ett uns ont i dem och det är nästan så man skulle önskat några gram dumhet i dem för att stå emot vår hårda värld bättre. Gifta i över 50 år och aldrig grälat en endast gång, måste vara något slags världsrekord. Hursomhelst så var farmor själv i många år och mådde väldigt dåligt på slutet och nu har hon det bra. Kram och tack för allt, farmor! Du ville alltid väl...