Jag och Ullis pratade om att få till ett långpass under söndagen och även en klubbkompis skulle hänga på. Men jag har lite problem just nu med en kropp som inte beter sig som den skall och klubbkompisen är inte riktigt uppe i långa distanser. Ullis säger att han är ur slag men det är en annan sak. Jag tror lätt hon kan damma av 20 km iaf och det kan nog inte jag. Hursomhelst så visade det sig under lördagen att Ullis redan kommit ut på en mil men skulle nog kunna hänga på iaf. Men på söndagen så drog vi först till Ikea och sen skulle vi på födelsedagskalas. Och det började skymma och teven började locka. Men jag ville ut och Ullis hängde på. Efter bara ett kort tag så känner jag hur kroppen liksom inte hänger med. Backarna tar alldeles för mycket och efter några kilometer så orkar jag inte och får stå still ett tag. Så vi undviker backarna så mycket det bara går och faktiskt. Efter ett tag så rullar det på lite bättre och vid runt 7-8 kilometer så känns det nästan helt bra. Tror vi fick ihop 9 kilometer och det är ju normalt sätt inte ett långpass men det var iaf syftet och då kallar jag det så. 

En härligt god risgryta blev middagen men tyvärr med lite mycket ost på. Kanske i kombination med ett vitaminpiller som passerat bäst före-datum gjorde att jag blev toksänkt! Benen värkte oroväckande mycket men det kunde ju bli lätt distans fastän det stod fartlek på schemat. Det är ju bara att de som kör fartlek vänder om och hämtar upp. Det var Flaken och Sjödinaren samt Ullis och jag. Vi körde mestadels ihop och Flaken drog på i några backar och gjorde det riktigt bra. Själv började jag må sämre och sämre och slutligen så kände jag att det inte gick längre och det fick bli ett längre stopp och försöka andas igen. Till slut så kommer jag igång igen och blir upphämtad men väl hemma så är jag febrig och totalt matt! Skumt! Nu idag så känns allt bra igen. Det blev nog nästan 10 km iaf och ett distanspass avbockat, inte helt fel!