Vi har fortsatt att rea ut många produkter för att underlätta vår tillfälliga flytt men vi kommer att avbryta rean på många produkter nu men fortsätter med skates där egentligen bara kartongerna fått lite sot på sig. Fortsatt grymt fyndläge alltså men vi kan heller inte släpa runt på sotiga kartonger. Så det är win win alltså. Men helt klart är det lite småjobbigt att bara vistas i lokalen där en kraftig brand utbröt på väldigt kort tid men det känns hela tiden bättre och det är skönt att kunniga på området är så säkra på att det är kaffemaskinen som är orsaken och at jag agerat rätt. Hursomhelst så var det nu torsdag och träning igen med klubben. Jag visste att det skulle komma några stycken och vi körde Åda som samlingspunkt. Jag pratade lite med Ullis på Facebook och blev därför lite sen så när jag väl kom så drog vi iväg direkt. Det var Micke F, Sandra, Maria U och Stefan S. Stefan är relativt ny i klubben och alltid kul när nya personer visar upp engagemang och kommer på bägge klubbträningarna. Vi bestämde oss för att testa Sörmlandsleden men Micke och Sandra börjarde försvinna ur siktet och när vi väl kom fram till leden så visste vi inte om de vikt in eller fortsatt. Vi hade pratat lite om att man kunde springa tillbaka om man vill öka lite på farten men de hade inte kommit tillbaka så vi som var bakom körde in på leden och började njuta av lite härlig terräng. Men det dröjer inte länge förrän Maria skriker till då hon trampar snett. Jag tyckte inte det lät tillräckligt högt för att vara en kraftig stukning men vi kollar ändå till det lite grand. Sen kör vi vidare och när vi efter ett tag kör obanad terräng så kommer ett gammalt nedfallet träd som jag skall trycka mig över och hela skiten går av. Jag känner att min hand fastnar i jorden och stammen fortsätter fram och jag undrar för en sekund om armen skall gå av men den värsta smärtan kommer i min, numera otursförföljda, rygg! Ah, shit! Stefan hör mitt vrål. Han hade fått upp en jäkla fart så Maria och jag kämpade för att hålla jämna steg men tappade och därav kanske mitt misstag kom. Han var en jäkel på att springa i skogen! :-)

Hursomhelst så får jag en liten sträckning i ryggen och förstås lite skrapsår på armen där stammen drog emot. Men ganska lindrigt. Vi kör vidare och jag försöker komma igång rätt fort eftersom det inte är så smart att vara för still vid sådana där fall. Det blir väl en knapp timme, tror jag. Maria hade koll på klockan och längden men längden var nog inte så imponerande då vi körde i skogen. Kul pass och skönt att tänka på ngt annat! :-) Väl tillbaka vid Åda så mötte Micke och Sandra upp, de hade missuppfattat oss lite men hade visst pratat på om allt möjligt så inget ont som inte har ngt gott med sig! :-) Det skall jag själv tänka på med branden. Utan motgångar så kan man inte njuta av framgången!

Sen var det förstås kul att komma hem och titta på Diamond League och vad säger man om Kim Amb! Wow!