På jobbet har jag inte riktigt hunnit med och kartonger har börjat staplats på hög och sen så blev det fullt i butiken med besökare och idag skulle jag absolut ha behövt en till som hade hjälpt mig. Jag hann inte få ut mina paket ens.

Hursomhelst så var det förstås roligt men jag längtade nog lite till kvällens gympass. Trots att jag haft rejäl träningsvärk. Men jag orkade knäböjen lite bättre och plankan kändes inte så farlig längre. Den brukar jag inte ha problem med men lägg till lite nya övningar och typ 100% ökning av träningsdosen så... Idag var det den statiska crunchen igen och den är f-n sjuk! Jisses! Med oproportionelig stor överkropp, som de flesta killar med mer än 15 kg för mycket har, så var det nästan så jag ville ha en liten vikt på fötterna. Och en annan övning som jag inte vet vad den heter, men du ligger på rygg och juckar upp i luften, var omänsklig! Ja, iaf med tillägget att bara ha ett ben i marken...

Med övningar kanske går bättre och bättre hela tiden. Det gör iaf uppjoggen som jag nu snittar på 5-minutersfart, dvs 12 km/h. Det var nog vad jag hade som tävlingsfart på Oppebylöpet senast. Och det på femman, dvs 25 minuter blankt. Men det är ju å andra sidan bara 2 km uppjogg och jag känner ju av det, helt klart. Men det går framåt och jag har bara kört hårt i 5 dagar. Och hårdare skall det bli. Ni som följt mig vet att jag har som mål att klara Sub3 på maran och medaljtid på Vasaloppet 2014. Det kanske låter som orimliga mål och speciellt med tanke på min sjukdomshistoria där läkarna ville proppa i mig hjärtmedicin men jag vägrade. Idiotiskt tyckte en del om min vägran men jag var mer inne på att det var Borrelia och vad hade hänt om jag fortsatt äta medicinen? Självklart så hade läkarna trott att det var på grund av medicinen som jag mådde bättre. Men jag har varit och nosat på tiderna runt 05-06 men sedan dess har det gått utför med formen.
Och idag fick jag den grymmaste moroten man kan tänka sig! En bekant kom in och köpte lite energi och när jag berättade om mina planera så svarade han direkt: - Aldrig! Finns inte en chans!

Det gör mig så grymt inspirerad och är en bra morot. Fixar jag maran så kommer han till löparklubben också! :-) Hösten 2014 tänkte jag slå till! Följ min resa dit, på vägen så tar vi medalj på Vasan också!

Plankan!