Alla inlägg under januari 2013

Av Niclas Bernhardsson - 24 januari 2013 21:42

Fick ju bryta intervallerna i tisdags då kroppen inte var helt okey och idag började jag känna mig lite småvarm så jag bestämde mig för att följa med på cykeln bara. Men Ellen, som vi läste skulle komma, var lite sen så jag väntade in henne och när hon kom så cyklade vi direkt mot backen där backintervallerna skulle ske. Men när vi kom fram så hade hälften av gänget splittrats och redan startat i backen utan löpskolning och Ullis och Sandra kom joggande då de tänkt att ta längre uppjogg, som tanken var från början men som kanske inte hanns få ut till alla.

Hursomhelst så körde tjejerna lite löpskolning och hängde sen med resten av killarna på deras andra Superbacke, som det heter. Men Ullis var lite sliten och efter ett tag så ville hon köra enkel jogg och jag hängde förstås med henne då jag ändå inte körde själv. Vi vinkade av de andra och joggade hemåt. Men på slutet så frös jag så in i hel...e så jag var tvungen att gå in och värma mig och Ullis hängde min in och jag fick tina tårna.
Lite kortare pass för Ullis men hon körde hårt igår och de andra verkade fått ett bra pass, bra jobbat alla!

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - 22 januari 2013 22:00

Så var det tisdag och träning igen med Enklaresport Running Club. Har tyvärr känt av halsen lite tidigare på dagen så jag velade lite. Men jag bytte om och väl på plats, med alla löpare, så var förkylningen som bortblåst! :-) Vi joggade upp i ca. 2 km och körde sen lite löpskolning. Sen drog vi på och jag drog i mig lite väl mycket kalluft och sen var jag tvungen att sänka farten lite. Och efter ytterligare ett tag så protesterade kroppen och framförallt magen. Så det var bara att köra lite jogg på slutet. På sista intervallen så kom Danne Lyth farande med ett jäkla löpsteg så det såg ut som man var på plats inne på en arena med den riktiga eliten - kul att se! Nedjoggen blev nog närmare 3 km iag och jag uppskattar mitt pass till 8-9 km.

Undrar Ni vad stegar är? Kom till vår träning så visar vi! ;-) Skämt åsido så kör vi just nu, den här perioden, i typ stegar där vi t.ex springer i 2 minuter, har ståvila i 1 minut. Springer i 4 minuter, ståvila 1 minut och så vidare. Idag så vände röda gruppen på 8 minuter medan gula gruppen skippade 8:an och gröna gruppen körde endast 1 6:a.

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - 17 januari 2013 22:00

Torsdagsträning med Enklaresport Running Club. Och nu var det fartlek som stod på schemat igen och nu skulle det banne mig inte fuskas och bli en snabbdistans utav det hela. Tyvärr bara 4 stycken med idag men vi som var med var taggade. Det var jag och Ullis samt Sandra och Putte. Efter 2 km uppjogg där typ 10 barn skulle larva sig och springa med en bit så var det dags för lite löpskolning. Vi busade förresten tillbaka med grabbgänget och sprang på lite och några av dem ville inte ge sig men efter några hundra meter så kippade dem efter luft. Vi också men det avslöjade vi inte! ;-) En av killarna flämtade att det här var värre än fotbollsträningen och jag hade förstås full koll på när fotbollsgrabbar tycker det är jobbigt då de inte har en boll framför sig.

Hursomhelst så kände jag mig lite väl seg och kortade ned löpskolningen och vi drog iväg. Vi turades om att hålla i taktpinnen och satte upp lite olika mål. Jag började t.ex med att springa i 80 % av max uppför en backe och därefter tog nästa vid som bestämde jogg och själva fartökningen. Så höll det på och vi fick ihop totalt 10 km med 2 km uppjogg, ca. 6,5 km fartlek och 3,5 km nedjogg. Putte, som haft det lite tufft på slutet, bet ihop bra och gav sig inte. Riktigt grymt och fastän det kändes hyfsat bra, när jag väl kom igång, så lyckades jag inte lämna honom bakom mig alls.

Av Niclas Bernhardsson - 15 januari 2013 22:00

Assisterande Coach Kenneth ringde på morgonen och hade gått och funderat på ett Snöpuls-pass. Vi hade snackat en del om det förut och det lät ju roligt. Sen när det hade vräkt ned så var tisdagens pass med 1000-ingar typ bortsnöade och istället så ville han då köra sitt Snöpuls-pass och varför inte. Jag tänkte väl att det skulle vara helt okey för styrkan och så men hade inga egentliga förhoppningar på passet. Kenneth skrev lite om att vi ändrat i schemat så att man kunde förbereda sig lite med kläderna och så var det bara att hoppas att alla fick veta det. Väl på plats så var det en ny ung tjej där och jag kände väl att det kanske inte var bästa starten att komma till en ny klubb och så blir det värsta snöpulsen i typ 30 cm snö! :-) Men hon var pigg och framåt och gnällde inte. Jag genade lite direkt till löparbanorna som förstås var täckta med massa snö och resten av klubben körde en uppjogg på typ 2 km. Jag tände upp banan och sprang sedan och mötte dem för lite löpskolning. Kul att Robert T var tillbaka för att köra med oss ett tag innan han försvinner tillbaka till V-ås. Jag provade några nya övningar som mottogs med stor tvekan men det är för att öppna upp höften. Men dem kändes jävligt bra och jag kommer att kämpa ned eventuella klagomål! ;-) Men jag förstår att man tvekade, helt klart. Det såg klart fjolligt ut! :-0

Hursomhelst, till passet då. Vi blåste igång och jag drog på alldeles för hårt. Eftersom det var så lätt snö så kändes det inte så jobbigt. Många körde ute på banan men där var det lite för hårt under. På gräset så gjorde det mjuka underlaget det lite värre. Men men, det är ju bara att springa lite fortare. Efter min för hårda öppning så kändes det som om hjärtat var utanför kroppen efter 2 minuter. Fy f-n! Jisses! Vilan på 1 minut var ju ett skämt! Och sen var det bara att bita i. Efter min fjärde intervall så fanns det ingenting kvar alls och jag var den förste att kliva av.

Alla verkade tycka att passet var riktigt roligt och Kenneth poängterade att passen skall vara roliga så det blir en bra balansgång mellan mitt tänk och så får Kenneth fortsätta att komma på lite roliga pass. Det passade verkligen bra in i schemat. Sen joggade jag ned i drygt en kilometer innan jag bytte om till torra strumpor och andra skor.

Av Niclas Bernhardsson - 11 januari 2013 09:11

Hade slarvat med maten under dagen och kände mig helt vimmelkantig mot slutet. Jag hade helt enkelt glömt bort att äta så maten står visst kvar i kylskåpet här på jobbet. Så det var knappt att jag ville ut på passet. Så det blev precis så att jag orkade en enkelt distans. Ullis och jag sprang tillsammans för hon har fått en sträckning eller något i ryggen. Och Johan Thell började att springa med oss men drog sedan på ganska hårt de 2 sista varven själv.
2 km uppjogg, Sedan lite löpskolning. Sen körde vi runt det lilla varvet (1,3 km) runt ån. Nedjogg ca. 1,5 km. Totalt tror jag det blev ganska prick 10,1 km.

Under löpskolningen så kände jag för att vika ned mig, så illa var det. Men så här i efterhand så är jag nöjd.

Av Niclas Bernhardsson - 11 januari 2013 08:57

Ja, i lördags så fyllde Ullis 40 år och vi hade ställt till med lite fest och eftersom Tim fyllde 18 år söndagen efter så samkörde vi förstås det. Det var en jäkla massa folk och normalt så brukar jag inte bry mig om att vi har litet kök men nu så märktes det med all tydlighet och när det var som allra mest så stod jag hela tiden i köket och försökte hålla undan på disk och annat. Det var riktigt trevligt och Ullis blev jättenöjd. Tyvärr så hade jag haft alldeles för mycket på jobbet så min present var kanske inte den allra bästa men men. Det blir en hotellnatt och shopping i stan, i vår. Och sen kom jag hem med en fin pannlampa också. Och Tim samlade grabbarna och var nog både på sitt rum och nere i källaren. Man hann ju liksom inte med. Men vi firade honom lite extra sedan på söndagen. Jag hoppas han blev nöjd.

Hursomhelst så var det riktigt trevligt och jag kände helt klart av det dagen efter.

Av Niclas Bernhardsson - 4 januari 2013 09:18

Ja, jorden gick inte under men det var omvälvande på många andra sätt. Och förlåt att jag flera gånger tidigare dragit upp det där med jordens undergång. Självklart kommer jorden gå under, allt, precis allt, kommer att försvinna men det är så oerhörda tidsperspektiv så det är läskigt att ens föreställa sig. :-)

Hursomhelst, om vi skall komma tillbaka till år 2012 och mitt omvälvande år så var det flera sjukhusbesök, roliga besök av vår prins Carl Philip, butiksflytt och förstås lite träning med Enklaresport Running Club. Men tyvärr så gick också min mamma bort. Jag låter "pennan" glöda och skriver det som det kommer.


2012 - ett omvälvande år!

Det började redan på hösten 2011 att jag insjuknade i, iaf vad man trodde, Borrelia. Jag fick ett flertal behandlingar och rätt som det var så hade jag visst aldrig haft Borrelia. Men sämre blev jag men det blev hela tiden bättre så framåt jul och nyår mådde jag rätt bra. Jag kunde helt plötsligt hålla mig före Ullis på en del intervaller fastän jag haft ett längre uppehåll och varit rätt sjuk. Kunde knappt gå då det var som värst. Sen i början på februari så smäller det till rejält. Jag känner, mitt uppe i ett samtal med en kund, mig alldeles förvirrad och när jag sedan försöker prata så kommer det bara rena rama barnspråket. Läpparna lyder mig inte alls och efter andra försöket att prata så får jag panik och avslutar snabbt samtalet. I samma veva kommer en kund in i butiken och ser lite förvånad ut. Telefonkunden blir orolig och ringer upp men efter några minuter så mår jag lite bättre och talet flyter igen men efter konsultation med sjukhuset så vill de hämta mig men jag mår ju rätt bra, säger jag. Jag lyckas få till att Ullis skall köra in mig och eftersom hjärtat slår lite som de vill så blir jag kvar i 3 dygn och så håller det på flera gånger under våren. Jag åker in och mår hela tiden sämre då jag är där. Jag ljuger och säger att jag mår bättre då jag inte har tid att vara borta från jobbet och mot sommaren så kommer jag på att jag verkar bli sämre av laktos. Troligtvis en följdsjukdom av Borrelian och det blir en massa symptom som förstås känslig mage men även saker som ljuskänslighet, hjärtarytmi, huvudvärk, migrän och sist men inte minst trötthet. Jag slutar då med hjärtmedicinen och det hade många svårt att ta men eftersom jag mådde så mycket bättre när jag slutade med laktos så kändes det som rätt beslut. Dock så var inte hjärtläkaren övertygad men sen träffade jag en annan läkare som var inne på min linje. Eller iaf att det inte verkade vara något fel på mitt hjärta och det kändes jättebra.

Men för att komma till något roligare så fick jag strax efter att ha kommit hem från det första sjukhusbesöket faktiskt besök av prins Carl Philp och jag vill inte skvallra för mycket men han är väldigt trevlig och de få saker som jag nu kommer att berätta handlar mest om hur jag betedde mig.

Jag står och jobbar nere i garaget och då, när jag jag tittar bakom axeln, så tycker jag att jag känner igen den ena killen som frågar något. -Tjena! Är det du igen? frågar jag. Det är då alltså prinsens kompis jag ser först och han påminner mig om en annan kund. Efter ett tag så ser jag ju att den andra påminner om prinsen och jag börjar tänka lite på vad jag säger och beter mig. Men Ni som känner mig vet att jag inte har några direkt spärrar så jag kör på. Det är alldeles för jobbigt att tänka på massa annat. Hursomhelst så vill jag bli alldeles säker så jag frågar om han åkt Vasaloppet och han svarar "En gång!". Då är jag nästan helt säker men jag frågar på vilken tid. -6.21, säger han. -F-n, det är du, säger jag. Jag lyckades på en sekund både svära och säga du till prinsen. Härligt, Niclas! Då blev han lite paff men fattade sig snabbt. I nästa stund, när jag skall slå in på kassan, så glömmer jag att trycka in varugrupp och på kassan så står summan med runt 2,5 miljoner och han skruvar sig lite lätt och skämtar: -Det blev lite dyrt det där... Ha ha, jag jäklars. Jag hade inte haft kassan så värst länge så ibland blev det lite fel och typiskt att det var just då. Sen, nu hoppar jag lite framåt, så blev det lite fel igen då han ringer upp och inte presenterar sig med sin titel utan endast som Philip. Jag förstår inte vem det är och han får försöka förklara sig. Lite smådråplig faktiskt. Men rätt kul då jag sen utbrister: -Jaha, är det DU!. Typiskt. Men jag blev lite ställd men det visade sig att han ville ha hjälp med sina skidor och det ställde jag förstås upp på. Sen visade det sig att det var Magdalena Forsbergs gamla skidor som jag sicklade upp och han verkade nöjd med glidet sen - kul!

Nu vill jag inte skvallra för mycket men han var väldigt trevlig och det var kul att han kom till min lilla butik och handlade. Jag har ju haft några kända kunder men prins Carl Philip är förstås den mest kände.

Sen, om vi går vidare, så var det förstås Vasaloppet. Och då fick jag hjälp av en bekant i Vagnhära och förstås av Ullis. Det var ett bra drag och det märktes att det blev mer och mer känt det här med stålsickling. Flera kom fram och var grymt nöjda med glidet. Fastän jag vet att det alltid funkar så är man alltid lite nervös av hur det tas emot. Speciellt om man även fästvallar till kunderna. Ullis fick äran att köra med släpvagnen då jag fått körförbud då jag då låg i riskzonen för stroke. De trodde att jag fått en TIA, som det heter. Än idag så är jag inte helt säker på att jag verkligen inte fick en TIA-attack, för symptomen är väldigt lika och visst tar jag en liten risk som "vägrar" att äta medicinen men jag mår bättre och bättre hela tiden och försöker nu äta lite sundare igen.

Butiksflytten! Så var det dags att flytta till nya lokaler och valet föll på Åda Handelshus. Kanske lite avsides men alla lär få nys på butiken då det är ett ställe som i princip alla i Trosa kommun passerar lite då och då. Samt förstås turisterna som skall till Trosa. Butiken blev jag jäkligt nöjd med. Charmig men ändå med bra och högt i tak. Och förstås ett kök till - me like! På sommaren så hade jag en sommarjobbare och jag spelade golf på Öland och hade det mysigt. Sen kom hösten och ekonomin blev lite sämre generellt i Sverige och fortfarande så strulade det med leveranserna från Powerslide så det blev lite kämpigt ett tag. När första snön kom så började dock beställningarna på stålsickar ta fart och det var i rättan tid. Skönt!

Sen får vi indikationer på att det inte står rätt till med mamma som på kort tid blivit sämre. Och det går rätt fort och sen avlider hon då kroppen, pga osunt leverne, tagit slut. Vi får dock ett fint slut och begravningen är ljus och fin. Prästen håller ett fint tal och tackar sen mig för fint samarbete, som han säger. Jag hade öppnat mig och berättat både de fina men även de dåliga minnena. Men det blev jättefint i kyrkan och han sammanfattade det bra och repsektfullt. Träningen gick lite sämre på slutet, av förståeliga skäl. Men jag blev alltmer taggat och nu inför år 2013 är jag full av tillförsikt. Riktigt taggad och som nyårslöfte så har jag lovat att sluta äta godis samt inte dricka läsk. Nu jäklar skall det bli andra bullar! :-) Nu kör vi!


Av Niclas Bernhardsson - 2 januari 2013 20:52

Så har det blivit ett nytt år och jag skall snart köra en liten årskrönika men sladden till hemmadatorn har gett upp och jag orkar inte köra det via mobilen. Så snart så... Sen har jag gett lite nyårslöften och det är att inte äta godis eller dricka läsk under hela året. Dock med undantag efter eller under ett marathon eller liknande. Vilket bog inte är så aktuellt i år iofs...Och så skall jag föra träningsdagbok också, inget fusk där. Syns snart! (Hatar att blogga via mobilen...)

Presentation

Omröstning

Finner du inspiration på min blogg?
 Nej inte alls!
 Jo, kanske liiite då
 Jodå, får sådär lagom sug på att träna
 En hel del faktiskt
 Jag får massor av energi och blir sugen att testa att köra lopp!

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok

Följ bloggen

Följ Niclas B med Blogkeen
Följ Niclas B med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se