Alla inlägg under augusti 2011

Av Niclas Bernhardsson - 25 augusti 2011 14:50

Dagarna går och nu var det onsdag igen och fotbollsträning. Undrar om barnen vet hur mycket tid man lägger ned på dem? :-) Fast jag tycker förstås också att det är roligt och man vill ju gärna hjälpa till. Sen brukar jag ju också försöka vara med själv också. Dels för att hålla igång men också för att jag tror att det hjälper killarna.

Men idag så ville jag spara benhinnorna tills lördagens Bellmansstafett så jag körde egentligen ingenting idag. Jag joggade med i några hundra meter och sen fixade jag och Tomas ut målen och satte ut koner och annat. Sen var jag mest instruktör faktiskt. Jag testade en övning som jag inte varit med på förut men jag vet att Fredde har kört den med ungarna och den fungerade utmärkt. Men innan den så körde vi lite Gladiatorerna och det var uppskattat. Fast i fotbollsform då förstås.

Så inte så mycket träning för mig som bara stod i mål under den och jag körde lite löpskolning med barnen bara.

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - 24 augusti 2011 09:29

Så var det tisdag igen och det var stort sug efter löparträningen. Nu kunde jag ju testa på om benhinnorna skulle hålla inför Bellman. Och som vanligt, höll jag på att säga, så var det deltagarrekord igen. Men skall man vara ärlig så beror det ju på att klubben är ny och det tillkommer ju lite nya sköna löpare hela tiden. Känslan är iaf att klubben växer så det knakar just nu. Klart inspirerande och man känner ett visst tryck på sig att de både skall känna sig välkomna och göra en bra och inspirerande träning för dem. Jag tror vi var 15-16 stycken på plats. Och jag körde en liten kort information och sen körde vi igång uppjoggen. Därefter lite stretch och sen igång med löpskolningen. Jag själv körde ytterst försiktigt då jag inte ville fresta på benhinnorna för mycket. Därefter så var det intervaller och de nya fick inte köra mer än 2x3x400 medan de som sprungit ganska mycket och var fria från skadeproblem körde hela 4x4x400. Rejält mastigt alltså! Och alla låg och kämpade på sin egen nivå och man sporrade varandra. Jag hade lite för mycket att tänka på i början så min första 400-ing låg jag och körde alldeles för sakta och den gick på 1.44.6 Idag var det ståvila 1 minut. Nästa gick på 1.33.3 Hmm, nu gick det lite fortare och lite för fort om jag skall vara ärlig. Sen gick den tredje och sista i det setet på 1.36.2 Rejäl spridning alltså. Sen vilade jag i 2 minuter och nu blev jag själv då Patrik, som jag först körde med, satsade på det tunga programmet. Därefter så körde jag på 1.25.4 - 1.38.6 och sen 1.37.5 Tyvärr så började jag bli för trött och därigenom så sprang jag mer stelt och benhinnorna orkade inte stå emot. Det började värka lite för mycket på slutet. Och med facit i hand så gick jag lite för hårt på vissa intervaller vilket förstörde en del. Jag hade planerat 3x3x400 men fick nöja mig med 2x3x400. Men jag orkade iaf springa och det gick relativt bra. Sen att man får stryk av mer och mer personer skall man ju inte bry sig om. De har ju gått fram rejält på slutet. Och jag har lång väg kvar att gå.

Det blev lite nedjogg på slutet och jag passade på att filma lite. Får se om jag kan få ihop några sekvenser sen.

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - 23 augusti 2011 15:01

Så var det måndag igen och dags för fotbollsträning. Men först ett litet möte mellan ledarna. Och jag var inte så supersugen, om jag skall vara ärlig. Det har blivit för bökigt med att ringa hit och ringa dit. Alltid få jaga spelare osv. Men när det blivit dags för träning så var det 10 spelare på plats och det inspirerade ju lite. Så jag gör mitt bästa för att det skall bli en bra träning. En del teori först och sedan kör vi lite mer fys än vanligt. Och mycket övningar. Till slut så går jag över och frågar om tjejerna vill möta oss. Jag tänkte själv stå vid sidan och coacha. Dels för att det var några nya tjejer och dels för att spara på benhinnan. Men ingen ville stå i mål i vårat lag så jag ställde mig istället. Faktum var att det inte blev ett enda skott på mål men vi stod ganska bra. Det är några killar som man får skrika på men de är för övrigt sjukt positiva så det är bra att bromsa dem lite! :-) Killarna spelar bättre och bättre och det börjar bli riktigt kul att se dem spela. Tyvärr har vi haft lite otur i de senaste matcherna men det kommer ju och går det där. Ibland vinner man, ibland förlorar man. Idag vann vi iaf stort och killarna spelade ut ordentligt - kul!

Av Niclas Bernhardsson - 22 augusti 2011 08:37

Kalle böjde sig ned och började snöra på sig sina skor. Han skulle snart fylla 36 år och hade väl börjat med löpningen för att hålla nere sin vikt. Det var nu nästan 5 år sedan och arbetskamraterna hade fått honom att ställa upp i det lokala stadsloppet. Det hade gett mersmak och nu hade han ställt upp 4 år på raken men det var allt svårare att motivera sig. För Kalle var löpningen en ensamsport och visst hade han hört om den nya löparklubben, enklaresport Running Club, som hade startat i kommunen. Men han förstod inte vitsen med att träna i grupp och anpassa sig hela tiden. Gunnar, en löpare Kalle kände, hade dock gått med och var lyrisk. Han berättade om hur otroligt kul det var att springa i grupp och vilken gemenskap man kände. Men Kalle var skeptisk. Det var han nog av naturen och det här med löpning. Det hade han nog bestämt sig för att det var just en ensamsport. Gruppträning? Vad sjutton skall det vara bra för. Man springer väl inte lättare för det, tänkte han. Men Gunnar, som han litade på, tyckte ju att det var så otroligt. Man kanske.. Ja, man kanske ändå kunde springa i närheten och se vad de håller på med, tänkte Kalle.

Och visst var det idag, klockan 19:00, som de hade klubbträning. Det var ju precis nu och det var nog bara 5 minuters jogg bort till löparbanorna. Kalle kunde inte hålla sig ifrån tanken utan började jogga bortåt. Men han hade nog inte riktigt erkänt för sig själv att han var nyfiken utan intalade sig själv att han ville springa åt det hållet. Nu, igenom några buskar, kunde han se att det var ett ganska stort gäng. Usch, det verkade läskigt. Det var ju säkert 20 stycken personer på banan och de sprang ganska långsamt och tillsammans. Kalle saktade ned sina steg. Nyfikenheten tog över. Han kunde säkert springa på cykelvägarna runt om. Bara för att hålla lite utkik. Nu ropade någon tjej. Men Kalle kunde inte se henne. Det verkade vara någon eftersläntare. Det verkade som hon var ny i klubben och Kalle tyckte sig höra att de hälsade henne välkommen och nu kunde han se henne. En rätt ung tjej och nu började han betrakta deltagarna lite mer. Det verkade vara av alla olika åldrar. Det var några äldre herrar, säkert över 60 år och så verkade det vara väldigt varierat. Som Gunnar hade berättat så var det 2 medelålders herrar som hade startat klubben och den ena ägde dessutom ett sportföretag som kunde gå in och sponsra lite. Och nu, på kort tid, så hade klubben vuxit ganska kraftigt. Kalle kände förstås igen Gunnar, som sprang i några korta tights. Det var först otänkbart för Kalle men när han väl själv börjat springa i tights så var det så skönt så han hade fortsatt att göra det. Visserligen, i början, så tog han bara på sig sina tights inför joggingturerna tidigt på morgonen och sent på kvällen. Men nu, i år, så hade han t.o.m haft på sig dem på det lokala stadsloppet och inte hade folk tittat konstigt på honom för det.  Det var ju så många andra som också hade tights. Tankarna flöt runt hos Kalle och utan att tänka så mycket på det så hade han råkat komma in på cykelvägen som leder rätt in mot löparbanorna och nu ropade Gunnar! -Så du bestämde dig till slut, Kalle! Kalle blev lite paff och ropade tillbaka att han bara skulle springa lite på banorna och frågade om det var okey. -Ja, absolut, svarade mannen, som verkade vara ledaren. Nu låg hela gruppen på backen och stretchade. Det var ju inte så jobbigt hittills, tänkte Kalle. Men han förmodade att det skulle bli mera. Gruppen hade sprungit ca. 4-5 varv på banan i lugn takt och några hade sprungit på lite på de sista varven. Och nu låg alla och stretchade. Det var säkert något bra i att börja försiktigt. Det hade han ju läst om. Kalle kunde nu studera träningen på mycket närmare håll och han insåg själv att han varit väldigt nyfiken. Nu samlade alla ihop sig och ledaren körde igång något som han själv kallade för löpskolning. Det var låg skipping och sen var det hög skipping. Det sista kände Kalle igen som höga knäuppdragningar. Och sen var det alla möjliga saker och ledaren kallade dem för både tennsoldaten och travaren. Några av övningarna gick det inte att höra då Kalle var för långt bort. Kalle fortsatte att springa och var väl lite trött. Kanske tog han i lite mer då det var mer folk runtomkring. Efter mellan kanske 10 och 15 minuter så hade gruppen slutat med sin "löpskolning" och nu hörde Kalle att det skulle bli intervaller. Det hade han också läst om, i någon löpartidning. Det verkade vara någon mirakelmedicin. För det gjorde visst alla proffs. Och nu blev det en helt annan fart hos vissa. Ett par stycken drog iväg i en jäkla fart och Kalle hajade till. Hela gruppen springer på ganska fort men i olika farter. 2 personer är i särklass men bakom dem så bildas det flera grupper och det finns även några som inte håller så hög fart. Nu började det bli intressant och Kalle kan inte dölja sin nyfikenhet men alla verkar upptagna med sina intervaller. Och det ropas saker som "fram med höften" och "slappna av i axlarna"!

Men efter bara ett varv så saktas farten ned betydligt och nu joggas det väldigt sakta. Och det bara i 200 meter, märker Kalle. Och sen är det en jäkla fart igen. Och det hejas och peppas för fullt. Kalle kan inte undgå att bli imponerad av den synen han ser och den gläde och entusism han känner av från deltagarna. Helt plötsligt så ropar Gunnar "Häng på!" Och Kalle tvekar lite men känner att han kan ju lika gärna låtsas som om det var det här han hade tänkt. Ledaren stannar till och frågar lite om vad han hade för tid på stadsloppet och förklarar vad tanken med intervallerna är. Han pekar mot en grupp och att det bara är för Kalle att hoppa in i den gruppen för uppvärmd var han ju redan. Och skulle det bli för jobbigt så är det bara att sänka farten. Men han hade ju sagt till ledaren att han inte var så van vid intervaller så för många fick det inte bli.

Känslan var obeskrivlig! Det var så häftigt att springa i grupp och man ville verkligen inte släppa kontakten och inte var det jobbigt att ta i längre. Det var som om man istället fick tänka på att inte springa för fort. Kalle sprang med ett leende på läpparna och det här var ju inte vad han hade tänkt då han startade sin joggingrunda. Då det joggades sakta så fick Kalle höra lite mer om klubben och vad det var för syfte med de olika passen. Som det var nu så körde de hårt i 400 meter och sen joggades det sakta i 200 meter och då blev det lite småprat, när de hade hämtat andan. Efter 4 intervaller så blev det en Set-vila som var dubbelt så lång. Då fick han höra ännu mer. Det bestämdes att han skulle nöja sig med 2 Set. Och det fanns även fler som var ganska nya och också nöjde sig med detsamma. Så då hade Kalle en del att prata med även på nedjoggen och man hejade samtidigt fram dem som körde flera Set. Trots att det skiljde en hel del mellan de snabbare och de långsammare löparna så fanns en otrolig samhörighet, i klubben. Efter så blev det lite stretch och när ledaren för enklaresport Running Club frågade Kalle om han ville vara med så svarade Kalle direkt ja. - Det var skitskojigt det här. Precis vad jag behövde, sade Kalle. Det visade sig att det hade blivit alltmer motigt på slutet. Alltför många gånger så hade han ställt in träningen på grund av vädret och allt oftare kom något annat i vägen. Och vad roligt att hitta flera som har samma intresse.

För Kalle så var det här början på något nytt. Kalle hade hittat hem.

Av Niclas Bernhardsson - 21 augusti 2011 22:04

Så var det söndag och jag skulle hålla i en liten Inlines-kurs för nybörjare! Det verkade bara bli Viveca och Ullis men det gjorde ju inget då jag aldrig hållt i en Inlines-kurs förut. Men då vi trodde att vi skulle haft fotbollsmatch idag så hade vi förlagt Inlines-kursen redan vid 09:00... Och matchen blev inställd till råga på allt. Men det var bara att knata upp och Viveca var punktlig. Jag körde pyttelite teori direkt utanför och sedan satte vi oss i bilen och drog bort till en schysst cykelväg. Där körde vi lite övningar och visst var det lite vingligt i början men det är ju helt naturligt. Även jag kände mig lite ringrostig då jag inte kört på ett bra tag. I min sko låg förresten ett kvitto från Radison Hotel och det var ju ett tag sedan vi var där. Och då åkte vi inte heller! ;-)

Hursomhelst så var de väldigt duktiga och det var kul att instruera. Finns det mer intresse så kanske jag håller i en till kurs men det blir nog fortfarande för nybörjare. Vi höll väl på i kanske 45 minuter.

Sen på väg hem så blev jag riktigt sugen på att orientera med Ullis och hon var på. Fast först så röjde vi lite hemma.

Och när vi skulle dra iväg så passade vi på att låna en kompass av Henke. Det vore ju kul att kunna dra en kompassriktning men den kompassen hade inget svängbart hölje, där den nordliga pilen skall vara. Men det gick rätt fort att komma på att man kan hålla koll på pilarna genom att hålla tummen som referens där den nordliga eller sydliga pilen var. Jag tror vi spikade så gott som alla kontroller men tänkte lite fel en elledning och letade 30 meter åt fel håll. Och sen när vi skulle hem, och har några kontroller kvar, så blir vi skrämda av ett stort djur ett trettiotal meter bort. Det lät högt när den gick i den täta skogen och Ullis ser att det är något stort svart som springer iväg. Jag hör den iaf tydligt och det gick rätt fort. Jag tror stenhårt på att det är en stor älg för det dunsade rejält. Sen ser vi att det är "grymt" uppbökat i jorden framför oss och lite varstans. Då blev både Ullis och jag lite rädda men jag vill ändå ta den kontrollen vi var ute efter och vi korsar vägen där "monstret" hade gått. Lite småläskigt var det allt då jag inte alls har så bra kännedom om vildsvin. Hursomhelst så sätter vi även nästa kontroll direkt och nog sjutton börjar Ullis att hitta en massa kantareller vid kontrollerna och en gång även då vi sprang. Sen spikar vi även kontrollen efter det men vid sista kontrollen så håller jag nog kartan upp och ned så kompassriktningen blir helt åt andra hållet. Den nordliga pilen pekade alltså neråt. Och inga stigar och inget att gå på så vi kör helt på kompassen. Sen blir jag lite förvånad då jag hittar ett typ av staket och ser att vi gått åt fel håll. Nja, vi låter det vara så och är nöjda med dagens 2-timmars-pass. Väl hemma så hittar vi en liten fästing som kryper på Ullis också! :-) Kantarellerna smakade iaf kanon!

Av Niclas Bernhardsson - 19 augusti 2011 12:23

Det är alltid antingen eller och som i det här fallet angående fallet Morinho - är han en dåre eller ett geni? Varför kan man inte klicka på bägge? ;-)


http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/spanien/article13492026.ab

Av Niclas Bernhardsson - 18 augusti 2011 00:03

Så mötte vi Mariefred eller om det är Åker/Mariefred, då de slagits ihop. Först så sken jag upp då jag kände igen en trevlig ledare från det andra laget men det var som om allt förbyttes till ett jäkla hat. Speciellt den andra ledaren spydde ut sin galla hur våra spelare inte borde vara på en fotbollsplan och domaren tyckte han var urkass. Man blev nästintill chockad och det var nästan så den andra ledaren också föll in i det. Det var rent ut sagt skittråkigt och det är alltså barn från 12 till 16 år vi skall ha hand om. Vi försökte efteråt prata med ledarna, eller iaf med den normalt sätt trevliga ledaren men den andre for fram direkt och sen var det lönlöst att försöka säga något. Ordet rabiat kommer till mig och det är nog så man kan beskriva honom. Vad som än händer med det här så står jag för det och jag är ledsen men han hör inte hemma som ledare. All heder åt den "trevliga" ledaren som efteråt kom och bad om ursäkt.

Matchen i övrigt kändes som att vi borde kunnat kontrollera men de andra var starka och tog över alltmer. Och vi kom heller aldrig riktigt till avslut, det saknades inte chanser egentligen men vi väntade nog lite för länge. Hemmamatch och den slutade 1-4. Vi jobbar just nu på i motvind men vi ger aldrig upp! Bra kämpat killar! Och domaren framförallt! Utan Er blir det inga matcher! :-)

Av Niclas Bernhardsson - 16 augusti 2011 23:16

Sjukt kul idag med några nya medlemmar till klubben och jag tror vi var 13 stycken idag. Lika kul var det inte att benhinnorna inte höll hela vägen. Men jag fick mig en tankeställare på vad som kan tänkas trigga igång dem. Sjukt maffigt då typ hela skocken låg på en långsida och pumpade på. Och då skall man tänka att typ 6-7 stycken fattades. Ah, det är så jäkla häftigt att alla vill samma sak!Me like! :-)

Presentation

Omröstning

Finner du inspiration på min blogg?
 Nej inte alls!
 Jo, kanske liiite då
 Jodå, får sådär lagom sug på att träna
 En hel del faktiskt
 Jag får massor av energi och blir sugen att testa att köra lopp!

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8 9 10 11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22 23 24 25 26 27
28
29
30
31
<<< Augusti 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok

Följ bloggen

Följ Niclas B med Blogkeen
Följ Niclas B med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se