Ullis ville ut på ett långpass och jag var lite mer sugen på att åka skidor. Men eftersom det snöat ganska friskt så var det ju inte så stor chans att det fanns några spår. Och jag hade lite ont i ljumskarna från gårdagens fotboll och jäkligt stel.

Men efter lite frukost och stretch så kom jag på andra tankar. Dock så var jag inställd på att kanske få bryta då jag hade rejält ont i ljumskarna och att springa på en massa ojämnt packad snö är inte det bästa för ljumskarna.

Vi började att springa mot Trosa och cykelvägen var väl täckt med ungefär 5 cm snö och det var ju inte så farligt. Sen upptäcker vi en jäkla massa fotspår och det var liksom lite för många för att det bara skulle vara några på söndagspromenad. Det visade sig sedan att det var den årliga marschen från Södertälje som en kanotistförening arrangerar. Det sporrade ju lite grand och fick mig att tänka på lite annat än mina ljumskar. Vi bestämmer oss iaf för att springa till Trosa och tillbaka. Rejält frusen och isig i skägget men då hade vi faktiskt lite vind i ryggen. När vi sedan vände hemåt så fick vi alla "småspik" i ansiktet! Fy bubban! Det var riktigt hemskt och jag fick dra ned mössan över ögonen så jag bara fick en lite glugg att kika ned mot fötterna. Det gjorde riktigt ont att få snöflingorna i ögonen och det rev även fint i halsen när man, under samtal, fick en snöflinga i halsen. Emellanåt så gick det ändå att ligga på hyfsat men allt snöande hade gjort det lite värre när vi kom tillbaka till Vagnhärad.

Rätt stolt efter att ha sprungit 1,4 mil i det här vädret och när jag ändå var svettigt så passade jag på att skotta bort snö på uppfarten.

Så var det fotbollsträning för laget igen och jag passade på att spela lite själv och vad jobbigt det var! Shit! Man tappar flås rätt snabbt, det märks.

Men riktigt kul och Felix tyckte också att det var roligt idag.