Först och främst ett stort tack till att Ni finns grabbar och tjejer!
Idag sprang Kenneth, Kenth, Bosse, Ullis och jag iväg på en kortare långrunda på 15 km, men rätt kuperad ändå. "Långa skogsrundan" brukar jag kalla den. Ganska direkt så gör benhinnan lite väl ont och det var jag nog ganska beredd på att det kunde bli så. Till slut så måste jag gå och tror Ni inte de övriga kommer springades tillbaka, trots mina protester. Jag kämpade på och får gå i backarna och det steniga underlaget var inte till min fördel direkt. Så när jag nästan är ikapp så vinkar jag åt dem att springa på så fick jag själv se om jag skulle komma ikapp. Några gånger är jag rätt nära men så kommer en försmädlig backe som gör att det värker rejält. Men jag fortsatte och till slut så kommer jag ikapp Ullis och Bosse och nästan jobbiga backe springer jag upp utan att få alltför ont och det dröjer inte alltför länge förrens vi är ikapp Kenneth och Kenth som också gjort en liten sväng tillbaka för att möta upp oss. Efter det så avtar smärtan och det känns oförskämt bra efter ett tag. Kanske börjar man känna av sträckan när det var några kilometer kvar men det var inte så mycket. Tiden blev hela 1.34 men idag så låg fokuset på att inte springa snabbare än just 6 min/km.

 

Malin Golve

2 november 2010 19:25

Jag blir så imponerad! Att inte du har givit upp än med all värk? Jäkligt duktigt!

http://www.malingolve.se

 

Niclas B

2 november 2010 22:44

Tack, Malin! Tror jag... :-) Kanske är det för att jag sett tillbaka i träningsdagboken och sett att jag haft de här problemen förr och det har ändå gått bra efter det. Nu har jag ju min ökade vikt att slåss med också, det påverkar ju också. Det lär gå lättare om jag går ned typ 10-15 kg.

 

Malin Golve

9 november 2010 08:39

Klart det var en KOMPLIMANG :D På riktigt *hahaha*
Ökad vikt och sämre kondition är inte kul. Våren 2009 sprang jag en mil lätt som en plätt. Snygg och smal! Våren 2010 träffade jag en ny kille. BOOOOOFFFF! Nämen gick jag upp sju kilo på ett par månader *urk*.
Nu har jag gått ned dem, men jag springer inte ens sex km *skrattar*
Skitsamma egentligen! Jag mår ju som en sessa ändå ;)
Jag håller tummarna och hejar på över vintern nu då.
*WIIIIIIIIIIIII*

http://www.malingolve.se

 

Niclas

9 november 2010 11:43

Man skall ju inte överdriva problemen i det stora hela. Skulle jag inte springa så skulle jag förstås inte märka av problemen så mycket men morgonstelheten lär ju alltid finnas kvar. Som doktorn sade så skulle jag ju få räkna med att aldrig kunna springa mera men på det örat lyssnade inte jag! :-) Det går förhållandevis bra med knäet och benhinnebesvären får det gå som det går med. Jag älskar ju det här!
Ja, det verkar vara mer regel än undantag att man går upp i vikt då man är i förhållande och jag och Ullis firar ju 20 år nu så det har varit en hel del kamp med vikten för min del! :-D Dock så är det ju inget som direkt syns men visst märks det när man springer.
Tack för tumhållningen och ut och jogga med dig! När väl "giftet" sätter in så är det så jäkla skönt! :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Söndag morgon och jag hade sovit riktigt dåligt. Vet inte om jag tog för mycket kaffe igår kväll men jag låt och tänkte för mycket på hur bra koll jag hade på loppet och allt det runtomkring. Så var det möte idag men det är ju nästan två veckor kvar ...

Lördag och Ullis var upptagen med annat och jag kämpade på med mina examinationer. På något tråkigt sätt så hade jag tre av fem examinationer, i nuvarande kurs, som jag blivit underkänd på. På en av kurserna råkade jag ut för ett rejält slarvfel som ...

Fredag och det är mycket att hålla koll på nu då loppet närmar sig och i helgen behövde jag väl få in en drös omexaminationer. Det kanske var förlängd inlämning men jag behövde ändå bli av med det. Hursomhelst så var det som vanligt på jobbet och d...

Torsdag och det blev återigen en annorlunda dag på jobbet men det finns alltid att göra och jag hann även plugga ikapp lite. Tror det var okej då det ändå gynnar min framtida skolgärning.  På kvällen så lade jag ut en ny sponsor och nu var det Tros...

På jobbet blev det lite kaos och av sekretesskäl så kan jag förstås inte gå in på vad det var men jag tyckte det sköttes proffsigt. Tänk på att bloggen egentligen är till för att jag skall kunna gå tillbaka och se vad som hänt. Så ni får tyvärr nöja ...