Så tog jag återigen ut lite semester för att försöka komma ikapp lite med det egna företaget och det började väl sisådär när jag hade lite svårt att komma upp på tisdagen och sen imorse så glömde jag telefonen i sängen vilket gjorde Ullis lite orolig så efter en lustig tur i Trosa med Inlines så ser jag att svärmors bil står parkerad utanför huset! Men jag var i livet och inga skråmor alls! :-)

Men turen till Trosa var lite speciell. Jag hade på något sätt glömt bort vara Posten Företagscenter låg så efter att ha kört ganska fort med Inlines till Trosa och klockat av mig på 20.04 vid Trossen vänt tillbaka och då kände jag att jag nog haft ganska bra medvind till Trosa faktiskt. Men i början är vägen riktigt dålig och det är först vid Åda det händer grejer. Då börjar det gå undan och man hinner inte ens med med stavarna, riktigt kul! Väl borta i Trosa så letade jag ju efter Företagscentret och svänger in där jag tror att det ligger och tittar ganska noga men hittar det inte. Då fick jag för mig att det låg i centrum och drog dit. Men inte f-n låg det där.... En tant går in på den centrala mataffären och säger att det låg borta vid bensinstationen där man kommer in i Trosa. Dvs Statoil och där var jag ju. Hon trodde nog att jag var en utböling men jag sade att jag hade bra koll och drog väl tillbaka dit igen men nu åkte jag rakt fram vid bensinstationen och kollade. Men icke sa.... jag! Men när jag frågade några på Camfil Farr så visade de vägen och det var precis där jag var från början. Men dåligt skyltat men när jag åkte in lite till höger så känner jag igen mig helt. Men för tusan! Jag hade ju varit där förut, fast för något år sedan.... Hmm...

Så det blev nog närmare 40 minuters träning idag, kanske 45 minuter för jag skulle tillbaka till Ullis jobb och hämta bilen och åka tillbaka....

Fattar inte vad det är men man lägger ned sin själ i att träna och så är det små, små grejer som gör att det hela inte blir riktigt bra. Känns som om man måste ta i med hårdhandskarna för det är inget kul när det blir för mycket larv och stoj.

Tim gick till och med ifrån samlingen efter träningen då han blev less och jag kan faktiskt förstå honom. Dock så tyckte han att träningen inte var bra och det höll jag nog inte med honom om men det var mycket folk och då kan det ibland bli lite trångt. Fast det framkom visst att det nog var larvet som hade stört honom mest.

Sen vid själva matchspelet, de sista 20 minuterna, så är det några som inte alls gör sitt bästa och det smittar av sig på hela laget.

Fortsätter det så här så hoppar jag av, det är alldeles säkert. Det finns säkert ngn som är mer följsam med barnen. Dock så har jag en bra tro i mig själv på fotbollskunnandet. Har ingen lust att börja uppfostra barn som är mellan 13-15 år...

Nåja, det brukar alltid vara mycket bättre efter att man fått avreagera sig och det gjorde jag också. Match på torsdag!

Försöker att förbereda mig på att stå helt på egna ben med företaget vilket gör att bloggeriet kommer lite i andra hand. Kanske lite synd för det är ju ändå ett skönt andningshål att få skriva av sig. Så var har hänt sedan i lördags då?

Jo, på söndagen så ville Ullis ut och springa på en grusväg som hon gått och varit lite nyfiken på ett tag. Det var en jobbarkompis till henne som snackade om att man kunde komma ända fram till Västerljung och den började redan i Vagnhärad. Lite skum att man har så dålig koll på vägarna som ligger så nära men visst var det så, iaf nästan. Vi hade bestämt oss för att både gå och springa, precis som vi kände för. Och vi började att jogga i rätt skönt tempo, inte så lockande att gå mitt i samhället och var tysta nu! Jag jämför mig med mig själv bara! Och jag vill komma tillbaka till gammal form - minst! :-) Hursomhelst så känns det rätt bra men i backen efter gamla Vägverket så viker vi då av under viadukten då vi tror oss komma rätt in på grusvägen och fortsätter vägen bort. Där börjar vi att gå lite och funderar på om vi kommit rätt. I princip så börjar vi lite försiktigt med att gå i alla uppförsbackar och springer resten. Men sen tar det stopp. Vi kommer fram till en grillplats och vägen tar slut! Hmm, vi hann inte så långt och det var bara att vända. Sen framme vid bron så genar vi över järnvägen (ja ja, vi kollade ordentligt) och sedan kommer vi fram till en ny grusväg och den följer vi. Fortfarande så stannar vi och får i de värsta backarna men allteftersom så börjar vi att springa även i dem då det känns bättre och bättre. Sen springer vi återigen lite fel då vi nästan kommer ut på Studsviksvägen igen och vänder om. Därifrån så joggar vi på och börjar bara gå i en brant nedförsbacke och vi funderar på om vi skall vända hemåt men beslutar oss för att fortsätt och börjar därifrån att springa oavbrutet och rätt som det var så kommer vi ut på rakan som går mellan rondellen och Västerljung. Där vänder vi mot rondellen och springer hemåt. Helt utan att stanna och det känns fantastiskt lätt och jag har bara lite problem med att vägen lutar lite, jag får lätt lite problem i fotlederna. Men i övrigt känns det helt okey och det är väl i någon backe jag vill börja gå men Ullis tuffar på så det är bara att bita ihop. Men efter den perioden så är det jag som får massor av energi, det brukar bli så när man närmar sig slutet. Så jag får hålla igen på stegen och det känns riktigt bra. Dock så inser jag att det var nog det sista i energiväg och benen hade nog inte orkat så mycket mer för när det kommer den minsta lilla backe så vill jag bara dö! :-0 Shit! Men ett riktigt skönt pass och det blev totalt 1 timme och 17 minuter med kontinuerliga 40 minuters jogg/löpning på slutet! Skönt!

Efter det så var det match mot Mariefred och det är värt en egen historia men jag är lite lat och länkar till mitt matchreferat: http://www.laget.se/public_lag/public_po...rat&item=1603862 Vet inte varför det inte fungerar men kapa bort det sista som kommer upp efter ...382