Från helgens lite halvrossliga skidåkning så hade jag tagit det lugnt ett par dagar och dessutom så hade jag fått ett litet pinsamt tips! Ja, pinsamt i den bemärkelsen att jag som ju skall kunna det mesta om träning och kost inte ens kunde komma på tanken att min huvudvärk på slutet kunde bero på vätskebrist... Hmm, det är inget jag gått och tänkt på men det är klart att all snö tär på energin när jag både cyklar till och från jobbet samt skottar snö. Dyngblöt för jämnan och inte dricker jag något vatten.

Hursomhelst så hade jag gått och blivit lite nervös inför föreläsningen som jag skulle ha idag och det tar jag lite tid att plocka ihop alla produkter och prylar som behövs. Det slutade med att jag fick slänga min in i bilen och fort upp med allting. Pga vädret så blev det inte fullsatt men när jag skall börja så hittar jag inga sicklar!!! Men vad f-n! Jag ber om ursäkt och ber alla att börja med fikat och slänger mig in i bilen igen. På vägen hem så ringer jag Felix som hittar en hink med diverse pryttlar i och kommer sedan ut med dem till bilen. Och så tillbaka igen!

Där försöker jag komma igång igen men presentationen men jag hade egentligen inte hunnit gjort något schema så jag fick ta det pö om pö och en kvinna var på tårna och ställde lite kluriga frågor som jag dock tyckte jag kunde besvara. Hon köpte iaf en sickel så missnöjd kunde hon inte vara. Men förra gången jag demonstrerade stålsickling så visade jag på en bekants skidor där det visade sig att han hade en rätt kraftig utåtvridning av foten vilket gjorde att belagen var snedslitna.... Ah, rätt tufft att få de plana! Och idag så kom en kille och ville att jag skulle sickla hans skidor och jag får en chock efter ett tag då de är fruktansvärt vågiga. Jag frågar om han bränt belagen och visst hade han det och dessutom försökt att limma ihop dem efter ett de släppt från skidan.

Skidorna var också rätt dåliga så det kändes inte som någon jättesuccé direkt men jag räddades av gong-gongen då "Henke" visade upp de jag hade sicklat förra året och alla fick dessutom känna på mina nya fina skidor som jag kört ca. 15 mil på. Det gjorde nog susen. Men är det inte typiskt? Skall det strula så skall det göra det under en demonstration/föreläsning! :-0

På vägen hem så höll jag knappt på att komma ur fläcken då jag bara slirade och strax efter så ser jag massor av bilar som får åka gamla E4:an då det antagligen hänt en eller flera olyckor på stora vägen.

Ja, Ullis och jag drog iväg igår också för lite skidåkning men grabbarna hade insjuknat under dagarna och jag kände också av lite i halsen. Men vi drog iväg och det fungerade hyfsat i böjan men allteftersom började det killa i halsen och jag bestämde mig under första varvet för att korta ned det hela. Väl tillbaka vid startplatsen så fick jag för mig att testa rundan som går längs Albanoplan men den var riktigt lös och stavarna bara försvann så det blev en kortare tur och sedan ringde Ullis som undrade var jag var. Hon hade hört att jag mådde lite halvdåligt och kollade av läget. Så vi drog hem och det blev väl då ca. 7,5 - 8 km för mig och tiden blev 30 minuter ganska precis på den ordinarie rundan men snön var rätt kärv och spåren rätt mjuka.