Jisses vilken dag det var igår. Då det varit mycket jobb på slutet så var man rätt trött. Fick sluta lite innan på det ordinarie jobbet för att både hinna skicka lite produkter och sedan hasta till Felix utvecklingssamtal. Där var det bara lovord då han låg jättebra till i alla ämnen. Jag kikade lite försiktigt på klockan under tiden då vi hadel tid hos blodgivningen en stund senare. När det var slut så skickade vi med Felix en hundring så att han och Tim kunde få lite käk och drog sedan iväg direkt till Nyköping. Kanske skulle jag hinna lämna lite produkter till en kund också innan. Men magen började skrika efter mat och det blev en liten kamp mot klockan. Produktöverlämnandet gick smidigt och det visade sig vara en tidigare kund fast det hade jag ingen aning om. Det var han som sade det. Sen direkt till Mc Donalds och med hamburgaren i halsen så sprang vi från bilen till sjukhuset och tog hissen upp. Tror Ni inte att magen började att låta efter det? Jodå! Jag kände mig tvingad att förklara mig. Kanske inte så smart att lämna blod då man varit så trött som jag varit på slutet men nu var jag ju ändå på plats och skall jag vara ärlig så känns det faktiskt lite skönt rent fysiskt också att lämna. Givetvis så är den stora biten att det känns bra att hjälpa. Det vill jag gärna påpeka. Bara så att Ni vet så krävs det enorma mängder blod bara för att få ett ensamt blödarsjukt barn att överleva så tänk gärna efter en gång till.

Sicklingsblunder

När jag var klar med blodgivningen så satt Ullis fortfarande kvar på sin stol då en nål visst gått av så det tog lite extra tid. Jag drog ned och körde fram bilen för nu var det bara en halvtimme kvar innan sicklingskunden skulle komma.

Till råga på allt så hade våran spolarvätska frusit så jag fick ideligen tvätta av rutan men i skrivande stund så har det faktiskt släppt och börjat funka igen. Jag var lite orolig att pumpen hade gått sönder.

När vi ringer hem så har kunden fortfarande inte kommit och det var ju faktiskt lite bra. Väl hemma, ca. 10 minuter försenad, så har han ännu inte kommit och samtidigt som man undrar om han överhuvudtaget skall komma så känns det lite skönt. Inget kul att låta kunder vänta. Men han kommer strax efter och det är ytterligare en chef som kommer. Helt klart så är det väldigt mycket välutbildade personer som är öppna för det här med stålsickling. Det har varit många civilingenjörer, proffessorer, chefer och andra ofta välutbildade personer här och fått sina skidor sicklade. Men idag så klantade jag mig faktiskt lite. Inte så att det drabbade kunden något men jag sicklade en skida 2 gånger!

Som vanligt så blev det en hel del snack och mycket intressant saker togs upp. Men när jag är klar med första skidan, som bara den tog lite väl lång tid, så ställer jag mig ifrån den och mitt uppe i ett samtal så tar jag samma skida igen och tänker inte så mycket på det. Men mitt i allt så reagerar jag på att det inte går att se den nya nyansen på sicklingen och det är ju inte så konstigt men jag reagerar först när jag ser , och känner, att en skida, av det första paret, inte är sicklad. Det är ett par nya värsting skidor så det är ju skönt att man reagerar på att det känns strävt när det inte är sicklat. Sen går jag på det andra paret och får en chock. De är så snedslitna så jag får ta i så mycket jag kan. Han har i princip slitit bort kanterna på belaget och jag frågar lite försiktigt om han trampar snett och så var det. Samtidigt som jag tipsar om att skaffa bra inlägg så kämpar jag vidare men helt plana går det inte att få skidorna,

Helt klart det längsta , i tid räknat, jobb jag hittills gjort men ändå rätt kul. Han lär bli nöjd iaf men timpenningen för mig blev rätt låg... Men mycket intressant snack och kanske lockar han hit lite fler kunder när han åker ifrån dem i spåret.

Efter det så var jag tvungen att betala några fakturor jag missat och klockan drog iväg en bra bit över midnatt... Shit!

Efter förra veckans innebandyträning med tjejerna så väntade jag mig nästan att bli inbjudan igen men Ullis förklarade att jag "var för bra, så det var inget roligt!". Ja, något i den stilen iaf och det kan jag väl iofs köpa att det inte är roligt om någon är för bra men så bra är jag inte. Iaf inte då. Kände mig tung och klumpig.

Men killarna kör ju 2 timmar senare så det skulle jag väl orka men jag har varit så jäkla trött på sistone och beställningarna har ramlat in med en jäkla fart. Det är givetvis kul men eftersom jag har 1 jobb till så blir det lite väl mastigt ibland.

Hursomhelst så drack jag först lite kaffe med Ullis, Millan och Inger innan och efter det var det bara att pallra sig bort till hallen. Väl inne i hallen är det svinkallt och när man får ett stenhårt skott på knät så blir det ruskigt blått och gör riktigt, riktigt ont. Men det är klart att kylan påverkar.

Lagen lottas och det känns som om det blir väldigt ojämnt med lite för bra killar i motståndarlaget. Möjligtvis så gör det att jag omedvetet ser slaget förlorat i början och de vinner också första matchen men inte alldeles lätt. Jag undrar om vi inte skall lotta om till andra matchen men det vill ingen annan. Då kommer jag efter ett tag på mig själv att spela rätt lojt och matchen har liksom rullat på och när jag undrar vad det står så visar det sig att vårat lag leder med några mål mer. Lite förvånat så försöker jag då komma igång igen men det blir bara sämre då. Vet inte vad det är men de verkar vara på sin vakt. Men till slut så kommer jag in i matchen ordentligt och har för mig att det gick hyfsat bra i slutet av andra och vi drar ifrån och vinner.

I sista matchen så får vi en bra start och målen rullar på. I mitten av matchen så är Palmen het och stänker in varje skott på sin kant och sedan börjar de andra få in några bollar igen. Sen vet jag inte vad som händer men jag drar in 4 raka och på slutet så får jag för mig att köra en riktig dribblingsräd som faktiskt funkar. Jag kör någon töntig målgest men det kändes så kanon att det funkade!

I övrigt så simulerade jag ett golfslag och det drog förstås till i ryggen ordentligt så det känns som ett smärre ryggskott nu....

Matchen ja! Jodå, vi vann ganska lätt och det som kändes omöjligt gick faktiskt hem. Lewen, som var med för första gången, blev förvånad hur taggad jag var. Så antagligen så är jag väl det. Tävla, tävla! Det är viktigt! :-)

Har inte riktigt orkat blogga på ett par dagar men saker har givetvis hänt ändå. Men vad?

Ibland tänker man på saker man skulle vilja utveckla lite mer i bloggen men sen så är det liksomt borta. Precis som låttexter. Man skulle banne mig ha med sig en diktafon överallt. Kanske är det någon hit-låt som förvunnit då något annat kommit i vägen.

I bloggen kan man ju skriva om nästan precis vad som hänt och Ni som känner mig vet att jag gärna tävlar och ibland om vad som hänt. På jobbet är det ju kortspel på varenda rast och givetvis vill jag alltid vinna. Idag blev förresten Göran Trikolor, som det så fint heter i våran grupp. Hur det egentligen stavas är en annan fråga men det innebär alltså att man vunnit alla de 3 rasternas avgörande omgångar. Vid varje rast så har man alltså en "Rastens Mästare" och det X 3 Trikolor. Eller om det heter Trikolorer...

Men grattis iaf Göran! I finalen så spöade han dessutom Magnus. Ja, liksom förnedrade honom! ;-)

Och apropå att tävla så tävlar jag ofta med mig själv. Försöker mig på svåra vägar på cykeln hem. Tror det var igår som jag lyckades att cykla igen hela "genvägen" fast det endast var en smal packad snöremsa där med tjockare snö vid sidorna. Med full fart så for grinden upp och jag åkte in i fårhagen. Men vid andra passagen så öppnas grinden inåt och det klarade jag iofs inte av utan fick sätta ned ett ben... Ja, Ni hör va? Inte svårt att ha kul med min inställning.

Idag är det förresten innebandy igen och Ullis spelar just nu. Jag ville gärna hänga på även den här gången men det fick jag visst inte. Hon tyckte att jag var för bra! Och det lovar jag att jag inte är. Iaf inte i förhållande till många andra! Och med 20 kg extra på kroppen så kan det ju inte vara så farligt.

Men nog om det, jag spelar iaf själv lite senare ikväll.

Nu väntar lite faktureringar och övrig bokföring. Det har vällt in beställningar och det är givetvis jättekul.

Så var det dags för säsongens första skidåkning på hemmaplan och jag hade vallat igår kväll och det stämde ju inte alls längre. Men jag provade ett varv och det var riktigt bakhalt. Tyvärr så hade det blivit för mycket skräpmat i helgen så jag fick rejäla refluxbesvär och slembildning i halsen. Och med ansträngning så höll jag på att kräkas i spåren. Sen var det några bra killar i spåren och löjlig som man är så tävlar man liksom mot dem. Jag höll undan och drog även ifrån lite men efter det varvet, som är runt 6,5 km, så åkte jag upp till stugan och vallade om. Där träffade jag Pelle Bång och snackade lite med honom. Han tyckte att jag gått upp lite och det är ju sant. Lite hårt att höra det kanske men det var ändå inte för att vara elakt. Och det är ju klart. Nu väger jag 95 kg mot normala 73-75 kg. Det gör ju inte att det går fortare att åka längdskidor direkt...

Men jag drog iväg igen och nu tog fästet mycket bättre, iaf i början. När jag åker om en kvinna så viker hon sin stav utåt så jag får nästan slå bort den när jag skall förbi. Det är på vippen att vi åker omkull för spåren gick visst ihop precis där och det kunde ju inte jag se som kom bakifrån. Efter det varvet så kör jag ytterligare ett varv men nu tappar jag tekniken rejält då jag börjar bli trött och dessutom så kommer en rätt duktig kille en bit bak så jag kämpar på. Kanske lite töntigt att "tävla" så men det är ju alltid en morot. Fästet verkar bli sämre och kanske är det spannet som släpat i lite. Dessutom har det börjat snöa och då blev glidet lite sämre också. Men fästet kom nog tillbaka lite grand ju mer det snöade.

Väl tillbaka i stugan så är jag jättesvettig och det är bara att inse att den nya jackan jag köpt inte fungerar för sport!

Totalt så blev det runt 2 mil och tiden har jag ingen koll på. Efteråt så fick jag rätt ont i ryggen.

Så var det Camfil Cup igen men nu för våra 95:or och eftersom vi har så få 95:or så fick vi ringa in 1 och 2 andra har ganska nyligen börjat igen efter ett långt uppehåll. Lägg därtill att vi hade 2 st. 96:or och 4 st. 97:or!

Med den uppsättningen av lag som knappt spelat med varandra skulle vi ställa oss mot rena 95-lag som dessutom spelat ihop sedan länge. Det kändes nästan som det skulle vara helt kört men det kan man ju inte visa för killarna.

Och visst var det lite tafatt i början men vi stod emot bra när vi spelade bra och några av matcherna i gruppspelet kunde vi fasen ha vunnit med lite flax. Tim hade fint läge i första matchen men fick inte riktigt tid att dra på med släggan. Jag blev helt paff inne i omklädningsrummet, han har enorma muskulösa ben och han kan skjuta hårt. Därför ville jag att han skulle panga på och det gjorde han.

Men vi förlorade alla matcher i gruppspelet och i bronsmatchen så skulle vi möta det lag som vi tidigare förlorat med 5-0...

Men vilken insats! Vi spelade skitbra fast det trillade in några bollar och det var efter ett tag 2-0 i baken men vi gav inte upp. Sen lägger Tim en perfekt långboll mot huvudet på Fredrik Lyvik som elegant nickar den förbi målvakten! Yes! Första målet och nu var det full gas som gäller och nyinringde Beskow får eld i baken och gör några killar och skickar sedan upp den till Felix som dribblar förbi sin motståndare och tåfjuttar in den i bortre hörnet! Skitsnyggt! Wow! Nu steg ljudet på läktaren och efter det blev det straffar och jag undrade vilka som var sugna på att slå. Tim och Felix räckte inte upp handen men jag ville börja med Tim och plockade ut honom iaf. Efter ett tag så ropade jag att han skulle börja och bara dra på och det gjorde han. Målisen hann knappt se vad som hände när Tim dunkade upp den i nättaket. Våran nästa skytt blev Linus som också, liksom Tim, var nervös. Han brände sin straff men det gjorde inte så mycket då Danne i vårat mål storspelade. Sen sköt Chaiwat stolpe in och de andra tror jag också utjämnade. Sen missade Fredrik men Danne i målet stegade fram från målet och drog in den! Wow! Vi vann och vilken knall det var!

Gissa om det blev liv i lokalen! Alla hurrade och föräldrarna blev som tokiga. Det var endast tjuren Ferdina.... Oops! :-) Nädå men skoj var det!

Efter det så fick grabbarna gå fram och ta emot var sin medalj, det var de väl värda!

Nu skall snart en tokglad och stolt coach gå och lägga sig! :-)

Fick ett sicklingsjobb igår kväll och dessförinnan så hade jag tokstressat för att få iväg en massa beställningar varav 7 stycken Kuzminsicklar!

Och när killen kom, en bekant till mig för övrigt, så hade jag lite svårt att hitta alla grejer eftersom jag inte plockat upp allting sedan Mora-vistelsen samt att Ullis hade städat. Det ger ju inte sådär jättebra intryck då man inte hittar sina prylar. Sen var jag lite försiktig eftersom jag använder de nya Primateriasicklarna. Kanske bättre det då man inte är så van vid just dem.

Efter det tog jag några glas rödvin och slappnade av.

Direkt upp nu i morse då en ny kund kom och nu kunde jag jobba i lugn och ro och det gick mycket bättre. Nu hade jag dessutom allting framme. Skillnaden blev enorm då han inte hade skött sina skidor så bra innan. Så det var nästan så man blev sur på honom då han hade några riktigt fula repor i belaget. Sådana där som går jättedjupt och dessutom ut på sidan och gör ett fult hack vid sidan av skidan.

Efter det så var det kalas för hela slanten och Tim fick riktigt mycket saker eller rättare sagt pengar. Tror det blev hela 2500 kronor! Men hallå! Vad fick jag när jag fyllde? ;-) Och han som inte ens ville att det skulle komma folk idag...

Sen ser jag att Tour De Ski har börjat för herrarna och som tur var (!) så började folket att droppa av så jag lade mig i sängen och kikade. Riktigt spännande men Hellner orkade inte riktigt att hänga på. Det blir tufft för svenskarna imorgon i den avgörande bergsetappen!

Sen beställde vi mat från den nya grekiska restauranten, i Trosa. Måster erkänna att jag saknar kinarestauranten... Det var godare och det höll både Tim och Felix med om. Ullis gillar nog mer den grekiska maten. Men gott var det förstås ändå och Ullis och jag delade på det sista av rödvinet.

Nu har jag riktigt stort sug på att fixa iordning mina skidor så att jag kan ta en runda imorgon innan fotbollscupen.

Herregud! Tim är 15 år idag! Ja, faktum är att för ganska precis en kvart sedan så var det 15 år sedan han såg dagens ljus. Eller dag och dag förresten! ;-) Men jag kan iaf berätta att det var snöstorm den dagen.

Men idag var det en lugnare uppvaktning, det var faktiskt bara Lisa och Robin som tittade förbi. Men det var trevligt förstås. Stora festen blir på lördag.

Tim blev iaf glad för mamma och pappas present - pengar! :-)

Idag kom förresten Tims nya Playstation 3 -slim, som han köpt tillsammans med Felix. För deras egna pengar. De är visst coolt att ha varsina så de kan mötas online med kompisar och så. Och roligt verkar de ha. Alldeles för roligt så det är lite tufft att mota ned dem i sängarna! :-)

Usch, jag var faktiskt lite nervös idag då jag väntade in ett svar från ett affärsprojekt som jag skissat på. Det är garanterat det största jag har varit inblandad i och mina ideér mottags rätt positivt.

Kan tyvärr inte berätta mer men jag var lite stirrig idag iaf. Vi får väl se vart det slutar. Blir det något så lär det inte hända på en natt iaf så jag skall inte trötta ut Er.