Rätt segt idag så kroppen var mörbultat från igår. Men smärta är ju vekhet som lämnare kroppen... Nä, jag bara skojar! Det gick hyfsat bra idag men när jag ledde pausgympan så fick jag kommentarer om varför ledaren stönade och stånkade mest! :-)

På kvällen sedan var det absolut ingen träning inplanerad utan istället skulle vi till lillebrorsan som fyllde år. När han tog fram whiskey-flaskan så tog jag en liten jäkel. Och faktiskt även en liten öl. Trevligt sällskap och kvällen gick. Nu sitter man hemma och kollar av mailen och så innan man hoppar i säng. Skönt med  helg snart!

Oj, oj! Tog jag mig kanske vatten över huvudet när jag såg till att fotbollskidsen skulle ha chansen att träna 4 dgr/veckan? Igår så var det 1,5 h först med laget och sen ville jag själv träna lite innebandy med arbetskamraterna. Nu är jag riktigt jäkla slut och kopierar därför av från Facebook. (Datumet är ändrat - det är onsdagen som avses i alla hänseenden)

Är toktrött efter mycket träning idag. Först 1,5 h med fotbollskidsen och jag lovar att det börjar gå undan! När jag började slå för mycket felpass så fick det bli paus. Precis som att de också var slut! ;-) Efter det så hann jag precis komma hem och stelna till innan det var 1,5 h innebandy och det var bland det värsta jag varit med om!

En armbåge på hakan, de vanliga rappen och tacklingarna men sen kom jag emellan 2 bjässar och kilades fast varvid jag inte kunde få fram benen. Rakt mot målet och det kändes, med "Slangens" olycka i minnet, som om det gick i slow-motion! :-0 Men jag lyckades nästan få bort ben och knän innan jag föll över målet.

Med smalbenet så sparkades målet iväg en liten bit och det gjorde förstås ont! Men benet höll! ;-) Och inget blod, bara lite blått nu. Fast när jag senare fick ett lite rapp på det stället så sved det så in i ....vete! Oj, mycket text! Har Ni kommit så här långt så får Ni en tapperhetsmedalj! :-) Undrar om jag somnar gott ikväll...

Idag har det varit rätt mycket beställningar på egna firman och eftersom jag jobbar heltid på ett annat jobb så kan det bli lite mycket ibland.

Idag fick jag iväg 4 beställningar, inte så illa! Och trots att snön lyser med sin frånvaro så har jag börjat att skicka iväg Kuzminsicklar nu! Det börjar väl klia i skidfantasterna! :-)

Men jag hade ju hoppats på lite träning idag men det orkade jag inte. Och eftersom jag fick hem ett tvillingkort, ja det heter så, till min mobil så blev det till att leka med det istället.

Men nu orkar jag inte skriva mer. Måste i säng!

Träning imorrn med kidsen och då gäller det att vara pigg!

Ullis ville att vi skulle hyra "Natt på museét 2" och titta på hela familjen. Fast Tim hade blivit bortbjuden till en klasskompis så han drog. Ja, vi nästan tvingade iväg honom eftersom han nästan aldrig är med på ngt.

Så vi gick till ICA och köpte lite kvällsgott och hyrde filmen. Men jag hade börjat blivit så trött så jag nickade till några gånger och när jag efter ett tag skall skruva upp ljudet så hittar jag inte dosan och går fram till Tv´n. Där trycker jag på fel knapp och trycker av allt! Oops! Men det var ju bara tv´n jag hade tryckt av så allt var ju igång rätt snabbt igen! :-) He he, bra jobbat, Niclas! Sen är det full fart i filmen rätt igenom och den är ju speciellt på sitt sätt. Inte så tokig faktiskt och lite kärlek hade de klämt in igen. Den får godkänt och kan vara kul att se på tillsammans med barnen. Såvida barnen inte är över 20 år då...

Rätt segt att kliva upp imorse då det skulle komma 2 kunder direkt klockan 08:00. Shit! Jag kom nog i säng lite sent i natt också. Inte direkt förtroendeingivande och när man håller på att sickla skidor bör man vara lite skärpt. Så när jag samtidigt som jag sicklar försöker att sätta mig in i en fråga så slinter jag lite på skidan. Jag trodde att det skulle bli en bestående skada så jag blev rejält frustrerad! Shit! Men det gick att arbeta bort det rätt snabbt men kanske inte den bästa reklamen för det egna företaget direkt. Det hela tog 2 timmar och det var förstås mycket mer tid än beräknat med de köpte rätt mycket produkter också så man kanske inte skall gråta blod! :-)

Sen hann jag få mig en liten kopp kaffe med Ullis innan nästa kund kom och skulle ha sina skidor sicklade. Även där blev det en hel del prat och det är nästan som att gå till frisören. Man får vara lite psykolog också! Fast det är kul när de berättar om sina liv och så. Alltid får man lite tips själv på olika saker då de har jobbat med alla möjliga saker och kan förstås saker som jag inte kan. Jodå, jag lovar! ;-)

Efter det så fikade vi lite med I som kom över och jag fixade lite med bokföringen. Upptäckte att en lapp som jag trodde var ett kassakvitto i själva verket var en faktura från ett företag! Ojsan! Jag brukade betala kontant till det företaget så när de var snälla och skrev ut en faktura så blev det förstås fel! Lite väl mycket försenat men jag messade och bad om ursäkt. Det är inte klokt så tufft det kan vara att vara företagare när vissa kunder inte kan sköta sig! ;-)

Wow! Vad var det som hände. Jag sprang till affären och missade därför Rabih och lite på den andra artisten och det var väl just Mariette. Men de fick jag ju höra lite senare...

Calle imponerade och även Reza och för all del även Tove fast låtvalet kanske var lite tokigt. Men det var säkert lite baktanke med det hela. Men Erik! Shit! Han var sjukt bra och faktiskt bättre än originalet men det får man ju aldrig säga och speciellt inte när objektet i fråga är avliden. Men hur som  helst. Det här var nog det värsta jag hört! Wow!

Att blogga om kortspel på bloggen är väl höjden av dålig smak så jag tror jag avstår att nämna att jag blev Rastens Mästare vid 9-rasten imorse! :-) Skämt åsido så vann jag tyvärr inte den andra och sista viktiga matchen så Dagens Mästare blev någon annan lycklig person men bara att få gå hem lite innan de andra var schysst nog! :-)

Väl hemma så ser jag att det har kommit ett paket med lite coola skidglasögon och annat smått och gott. Kul! Fast tyvärr inga Powerslide...

Det verkar vara många sjuka i fotbollslaget för det dök bara upp 3 spelare och så jag då förstås.

Men då blir det ju sjukt bra kvalitet på de olika momenten vi tränar och visst blev det så. Men vi fick förlytta oss rätt snabbt för på ett ögonblick så blev det så mörkt så det gick inte att se mer än 10 meter framför sig och speciellt inte de röda mörka konerna. De dök liksom upp i synfältet 1,5-2 meter framför en. Och det går förstås inte när man kommer med fart. Så vi bröt upp och jag gick till grusplan och slog på de stora lamporna, det blev skillnad!

Där fortsatte vi med lite övningar för att sedan avsluta med en liten prickskjutar-tävling som Tim vann. Han har en skön känsla i högerfoten. Det var nästan utklassning. Men skönt att röra på sig.

På vägen hem så möter vi några stora lastbilar och med deras ljus i ögonen så ser jag inte att det kommer en mörklädd person som skall passera övergångstället. Trots att jag håller mycket låg hastighet så ser jag inte honom (och det gjorde ingen annan heller i bilen) förrens i sista stund. Han pekar mot skylten och jag försöker visa att det är mörkt ute och att han inte syntes. Det tar han som att jag pekar finger och jag blir alldeles paff och står helt stilla ett tag medans vi blänger på varandra. Sen snurrar jag runt och åker fram till honom och förklarar att jag INTE pekade finger mot honom ifall han nu trodde det. Med barnen i bilen så ville jag inte bråka alltför mycket. Och då bad han förstås om ursäkt.

Men det här med mörklädda gångare, dessutom i motljus, som skall passera ett övergångsställe. Förut har jag aldrig tyckt att det varit ett problem men nu håller de på att bygga om vägen så den är avsmalnad på några ställen. Kanske gör det att fokus hamnar på fel ställe och speciellt i mörkret. På med reflexer, folks! 

Det verkar vara många sjuka i fotbollslaget för det dök bara upp 3 spelare och så jag då förstås.

Men då blir det ju sjukt bra kvalitet på de olika momenten vi tränar och visst blev det så. Men vi fick förlytta oss rätt snabbt för på ett ögonblick så blev det så mörkt så det gick inte att se mer än 10 meter framför sig och speciellt inte de röda mörka konerna. De dök liksom upp i synfältet 1,5-2 meter framför en. Och det går förstås inte när man kommer med fart. Så vi bröt upp och jag gick till grusplan och slog på de stora lamporna, det blev skillnad!

Där fortsatte vi med lite övningar för att sedan avsluta med en liten prickskjutar-tävling som Tim vann. Han har en skön känsla i högerfoten. Det var nästan utklassning. Men skönt att röra på sig.

På vägen hem så möter vi några stora lastbilar och med deras ljus i ögonen så ser jag inte att det kommer en mörklädd person som skall passera övergångstället. Trots att jag håller mycket låg hastighet så ser jag inte honom (och det gjorde ingen annan heller i bilen) förrens i sista stund. Han pekar mot skylten och jag försöker visa att det är mörkt ute och att han inte syntes. Det tar han som att jag pekar finger och jag blir alldeles paff och står helt stilla ett tag medans vi blänger på varandra. Sen snurrar jag runt och åker fram till honom och förklarar att jag INTE pekade finger mot honom ifall han nu trodde det. Med barnen i bilen så ville jag inte bråka alltför mycket. Och då bad han förstås om ursäkt.

Men det här med mörklädda gångare, dessutom i motljus, som skall passera ett övergångsställe. Förut har jag aldrig tyckt att det varit ett problem men nu håller de på att bygga om vägen så den är avsmalnad på några ställen. Kanske gör det att fokus hamnar på fel ställe och speciellt i mörkret. På med reflexer, folks! 

Det verkar vara många sjuka i fotbollslaget för det dök bara upp 3 spelare och så jag då förstås.

Men då blir det ju sjukt bra kvalitet på de olika momenten vi tränar och visst blev det så. Men vi fick förlytta oss rätt snabbt för på ett ögonblick så blev det så mörkt så det gick inte att se mer än 10 meter framför sig och speciellt inte de röda mörka konerna. De dök liksom upp i synfältet 1,5-2 meter framför en. Och det går förstås inte när man kommer med fart. Så vi bröt upp och jag gick till grusplan och slog på de stora lamporna, det blev skillnad!

Där fortsatte vi med lite övningar för att sedan avsluta med en liten prickskjutar-tävling som Tim vann. Han har en skön känsla i högerfoten. Det var nästan utklassning. Men skönt att röra på sig.

På vägen hem så möter vi några stora lastbilar och med deras ljus i ögonen så ser jag inte att det kommer en mörklädd person som skall passera övergångstället. Trots att jag håller mycket låg hastighet så ser jag inte honom (och det gjorde ingen annan heller i bilen) förrens i sista stund. Han pekar mot skylten och jag försöker visa att det är mörkt ute och att han inte syntes. Det tar han som att jag pekar finger och jag blir alldeles paff och står helt stilla ett tag medans vi blänger på varandra. Sen snurrar jag runt och åker fram till honom och förklarar att jag INTE pekade finger mot honom ifall han nu trodde det. Med barnen i bilen så ville jag inte bråka alltför mycket. Och då bad han förstås om ursäkt.

Men det här med mörklädda gångare, dessutom i motljus, som skall passera ett övergångsställe. Förut har jag aldrig tyckt att det varit ett problem men nu håller de på att bygga om vägen så den är avsmalnad på några ställen. Kanske gör det att fokus hamnar på fel ställe och speciellt i mörkret. På med reflexer, folks!