Man kanske skulle börja med sammanfattning...

Därför att Barcelona betalar det!

Varför skall vissa påpeka att en person, ett hus eller en sak inte är värd en viss summa pengar som uppenbarligen har betalats för vad det nu än må vara?

Det är givetvis väldigt många variabler som många kanske inte har räknat med såsom tröjpengar, tv-licenser, ökade publikintäkter och mycket annat beroende på hur mycket man går in på det. Tv-licenserna är ju en djungel i sig. Ser mer personer på en viss kanal för att t.ex Zlatan spelar i Barcelona och den kanalen har köpt in sig på Barcelonas matcher så är ju det också en variabel att räkna med.

Allt det här är ju förstås väldigt svårt att sätta sig in i för oss som inte har kunskap eller vetskap om vilka summor det handlar om.

Men helt tydligt tycker Barcelona att Zlatan är värd de pengarna och bara genom att ha spelat som han gjort under åren så har han skapat en gedigen skara fans!

Tror nog att Zlatan drar in de där pengarna till klubben fortare än någon anar!

Och inte var han så kass igår som många "förståsigpåare" vill göra gällande. Tyckte att han hade lite otur och att bollarna inte riktigt kom fram till honom bara. Med tanke på det så var det ändå en kul match och vad roligt att han fick göra mål men vad gör han i anfallet som kommer ganska direkt efter? Ah, varför passa där? Lite för osjälviskt men det kanske han har igen senare...

Zlatan höll mig vaken igår kväll och sedan hade jag nog lite svårt att somna tror jag. Vaknade även till någon eller några gånger på natten. Rejält trött under dagen och sen var det nästan så att jag började känna mig sjuk.

Men Ullis ville ut och springa och jag följde motvilligt med. Till en början var det supersegt och vid minsta backe så sög det rejält i baksida lår. Efter ett tag så började det dessutom att domna bort i fotleden/benhinnorna. Ja, någonstans där är problemen, tror jag. Jag fick stanna till och gå ett tjugotal sekunder och sedan känns det som om blodflöder kommer igång igen. Så jag springer ikapp och förbi Ullis för att sedan stanna igen och upprepa proceduren, det blir som intervaller. Efter ett tag så går det att springa på igen och vi bestämmer oss för att springa en stund till. Förbi Hasseponken springer vi och det känns alltid psykologiskt bra, ha ha!

Till slut så funkar det att springa men jag börjar samtidigt bli trött. På slutet så får bägge sänka farten. Det blev knappa 40 minuter iaf, inte så illa med tanke på att början var katastrofal!