Så var man då hemma igen från Global Cup, i Enköping!

Felix och jag åkte upp själva på torsdagen och Tim och Ullis kom sedan med tåg på fredagen. Men vilka jävla platser vi fick. Att vi överhuvudtaget fick husvagnen att stå någorlunda rakt och sedan få upp förtältet är en gåta. Skall man ha en camping så borde man ju fixa iordning platserna lite bättre och bilarna stod lite hursomhelst och när jag skulle hjälpa en mamma att baxa in deras husvagn så höll jag på att smälla i vid en sväng. Husvagnar och bilar uppför sig visst lite olika. Vi har ju en extra bred och eftersom deras var smalare så tog jag det lite mer soft men det var visst fel... Men det gick iaf bra.

Men till matcherna då!

Vi har ju lite ojämnt lag och alla orkar inte lika mycket. Jag får väl säga att vi föll med flaggan i topp. vi förlorade stort i de flesta matcher och våran stackars målis hade dessutom stukat handen lite innan Cupen vilket gjorde att vi var tvungna att ställa in en ovan målis i sista matchen. Men ibland spelade vi riktigt bra men fick inte igång passningsspelet hela tiden men ibland blixtrade vi till.

Stor eloge till hela laget och Tim och Felix gjorde mig riktigt stolta och bägge satte sina spår.

Tim med sina jätteinkast, det är inte klokt hur långt han kastar. Alla, jag skojar inte, blev chockade över hur långt han kastade. Det är typ lika långt som många målvakter skjuter ut. Tyvärr så fick han inte till sina berömda skott. Han skjuter typ hårdare än många i A-laget och han är 14 år.

Felix kämpade klart hårdast och sprang mest av alla. Han fick dessutom mest speltid och imponerade stort. Riktigt kul, Ni gjorde Er pappa riktigt stolt! Det gjorde hela laget förresten och vad kul med alla föräldrar som ställde upp! Tack skall Ni ha!

Ja, det låter det!

Ullis ville ut på en morgonrunda och jag var verkligen asseg på morgonen. Att dagarna i ända stå och coacha ett gäng killar som spelar fotbollscup tar tydligen mer än man tror. Tyckte jag fick bra med sömn men på morgonen så tar det tid att väcka kroppen. Sen skulle visst killarna upp och ta ett morgondopp redan klockan 07:00! Jisses!

När vi, jag och Ullis då, sprang förbi vattnet så var det redan 4-5 killar där och badade. Sen kom Liselotte förbi och vi snackade lite vilket var perfekt så jag fick stretcha lite till.

Sen sprang vi vidare och när vi kom fram till skogen så blev det väldigt kuperat. Och då ville jag förstås gå lite grand eller åtminstone stanna och pinka lite. Men det var stört omöjligt. Redan efter 5 sekunder så hade jag 20 mygg på mig och det var bara att avbryta! Vi sprang vidare och uppe på höjde så testade jag igen och då ser jag att en mygga mött döden på min ... ja, Ni vet! Kanske var det himmelriket eller så var det helvetet... Vem vet! :-)

Vi försökte hålla igen på pratet för att svälja myggor tillhör verkligen inte min drömsysselsättning!

Sen får jag nog av det kuperade landskapet och vi vänder hemåt. Men även Ullis har lite strul med kroppen och vi tycker att 20 minuter, eller vad det nu var, fick räck. Jag kollade förresten av skuggan och såg att på 10 meter så hade skuggen flyttat sig 85 cm, det blir alltså 8,5 cm på 1 meter. Det kan man förstås räkna på men låt mig tänka efter...

Asch, matematik har aldrig tillhört mina favortämnen. Jag lyckades på något sätt räkna ut rätt svar men fick nedslag på uträkningarna alltsom oftast.

Till Ullis förtret, skojar bara, så svullnade inte picken!