Usch, den där bilden på mig, se förra inlägget, var verkligen en väckarklocka. Nu tycker jag inte själv att den gör mig rättvisa men kanske var det egentligen det bästa som kunde hända. Att sätta på sig kläder som man hade då man var i toppform är väl inte det smartaste eller...?

Skall jag komma i riktigt bra form till bland annat Trosa Stadslopp så gäller det att börja få lite energiunderskott och enligt vågen så är jag lite på gång iaf. Tog faktiskt fram vågen för första gången på ett par månader och den visade på 91,4 kg. Det är iaf åt rätt håll.

Jag skall försöka väga mig varje måndag på morgonen och så lägger jag ut det här.

Och hur skall jag gå till väga (!)?

Inget märkvärdigt, jag följer i princip mina tankar jag alltid har haft som på min lilla näringslärasida typ: http://w1.156.telia.com/~u15653696/nickes.htm

Fast inte lika strikt, det vikt(!)igaste är dock att jag går ned stadigt för annars så är det kört med mina mål. Idag blev min vadslagning officiell på jobbet också då jag skakade hand med Hasse. Vi slog vad om en hundring. Inte så mycket pengar men det är själva handlingen. Han skulle förresten bara bli glad om jag klarade av att gå under 35 minuter, dvs klara av mitt vad.

Träningsmässigt så får jag försöka vara igång så mycket som möjligt, nu har jag ju ändå dragit igång. Ikväll blev det tennis i en timme. Kanske inte det jobbigaste jag har varit med om men det var kul.

Tim blev lite sur då vi frågat om han inte ville ut och jogga med resten av familjen så han väckte mig i morse och frågade hur man fick igång musiken i källaren. Jag undrade först vad det var som klampade upp med skor från källaren!

Så han ville springa på löpbandet i källaren och det var premiär för honom så man var lite nervös.

Sen då han var klar så kunde jag somna om och sen var det lite segt att komma upp. Men efter frukost så fick vi, Ullis och jag, faktiskt med oss Felix på joggingturen. Jag var som vanligt seg i kroppen och fick stanna ibland och låta blodet komma tillbaka till fötterna. Vi stannade efter 3 km och lät Felix hoppa av, det är inte bra om det blir för långt i början. Sen fortsatte Ullis och jag på ett varv till men nu hade fötterna börjat protestera ordentligt så det blev fartlek, faktiskt nästintill intervaller, för mig. Jag drog på ordentligt och sprang ikapp och förbi Ullis och stannade sedan. Så höll jag på hela tiden och var rätt färdig på slutet.

Men vad roligt att hela familjen kom ut, det har nog aldrig hänt förut! :-)

Jag hade gått och trott att den här veckan bara skulle flyga iväg men så blev det inte! Det har varit tungt och segt och ganska lite jobb.

Men skönt att det är helg nu, hoppas få till lite schysst träning i helgen!

Ni som åker skidor - har Ni några bra tips på spår runt Nyköping - Södertälje?

Finns det spår vid Trosa Golfbana?

Nåväl, det har ju varit mycket den här veckan. Imorgon får vi förresten besök av broder Jocke och hans familj som väl skall gratta Ullis och Tim.

På jobbet, i Älvsjö, så har en gubbe snackat med mig om att spela pingis ett tag och vi har försökt få ihop logistiken men hela tiden gått bet. Men, idag gick det och vi fick med en duktig kille från Vagnhärad som hela tiden drömt om att få spöa mig! Och chansen fanns ju definitivt då han spelat i elitserien och det fick jag verkligen känna på! Hur det gick får Ni läsa en bit ned.

Han från Ävsjö hade spelat som ung i något Collage-lag i sitt hemland och hade nu kommit tvåa i det interna klubbmästerskapet på jobbet. Han är inte i allra bästa form så jag hade lite förhoppningar om att iaf kunna rubba honom men jag har ju inte spelat sedan jag var 15 år typ!

Nåväl, till saken då!

Det blev hela tiden bra matcher och elitseriekillen vann nästan för jämnan, jag lyckades slå honom i två matcher, vi spelade bara till 11 i varje match, men lyckades pressa honom i många matcher. Flera gånger så ledde jag stort men han tog sig väl samman då.

Mot Älvsjögubben gick det lättare för mig och det var nog ganska lika där. Däremot så hade han det riktigt tufft mot elitseriekillen.

Överlag bra spel, men lite ringrostigt, och alla var nöjda!

Det blev 1,5 h.

Bra hall med många banor, kul!

Eftersom jag hörde att det faktiskt hade dragits upp skidspår på Häradsvallen, tack TBOK (www.tbok.nu), så ville jag dra dit och köra ett kort pass. Men jag var tveksam på spåren i skogen men det skulle visst finnas ett spår på fotbollsplanerna så jag tog fram skidorna och åkte dit. Fästvallan skippade jag utan gjorde bara lite rent med Vallaväck. Tyvärr så hittade jag inte den ena pannlampan och den andra är lite trasig. Det blev till att köra lite försiktigt. Väl på plats så möter jag en kille som har kört i skogen men det var visst inte så jättebra.

Jag åker iaf ut på spåren som går ut på fotbollsplanerna och får upp en grym fart direkt! Oj, vad är det som händer. Det verkar gå igenom på några ställen och eftersom det finns lite grus här och där så är jag lite orolig för skidorna och sikten, i mörkret, är dålig! Längst bort så vänder det upp och då känner jag att jag får en stark motvind, det blåser visst en hel del och det förklarar den fart jag fick upp så lätt. Eftersom jag inte har någon fästvalla så är det bara stakning som gäller fast lite hjälp kunde man faktiskt få då det var "kramsnö". Bara man inte skjuter på för mycket. Fast tekniken blir rätt kass på det sättet så jag fortsatte med att bara staka. På vägen tillbaka på spåret, som slingrade sig lite hit och dit, så kommer jag på att en stor del går på rent grus och då blir jag ännu mer orolig och bestämmer mig för att korta ned passet rejält. Det blir ca. 20 minuter bara men det kanske är smart då jag fick rejält ont i triceps och bröst efter mitt förra Powerslide-pass.

Ett kort men kul pass!

Och vad menas då "backar" i det här fallet? Det betyder att man kör lite backträning - tufft uppför och lätt jogg alternativt gång nedför. Det blev väl 7 korta backar för mig varav de 6 sista var under Ravinbron i Vagnhärad.

Men jag fick återigen besvär med fötterna och i det här fallet så var det fotlederna som protesterade och senare så var det benhinnorna och det gör även ont just nu i skrivande stund! :-(

Tanken var att springa 2 varv på Lilla centrumslingan vilket hade blivit 6 km men då kroppen gav upp så stannade vi vid 1 varv och körde backträning på slutet. Vi peppade varandra rätt bra och fick i oss så mycket kalluft så att man ville kräkas. Det blev 30 minuter ganska precis och, förutom alla besvär, ett inte alltför pissigt pass!

Nu väntar dusch och säkert en kopp kaffe efter det för att sedan komma i säng för imorgon skall vi upp och gratulera ytterligare en familjemedlem. Tim blir 14 (!) år! Herrejösses! Vart tar tiden vägen?

Då jag inte helt har förkastat Öppet Spår i år (fast jag kanske borde?) så drog jag till med ett Powerslidepass nyss. Egentligen så ville jag åka till Lammsjön och staka lite men Hasse hade inte tid. Själv så är det lite dumt.

Hursomhelst så tar jag mig ut och det är svårt att ta sig fram där snön ger med sig. Bestämmer mig för att åka i bilspåren istället och stakar mig fram och tillbaka på centrumvägen i en halvtimme. Tuff backe på slutet mot Järnåldersvägen, jag stannade där Lundbyvägen börjar gå ned till vänster mot ån. Nedför gick det rätt fort och jag ville inte åka i höger körfält i början då det var lite mycket snö där. Efter ett tag så var det bara att byta sida. Ett bra pass och med tanke på att jag lämnade blod igår så är jag nöjd.

33,5 minuter, lagom men rätt tufft pass. Bra start!

Hur jävla dålig kan man vara som domare egentligen! Alltså, nu är jag inte partisk. Och jag pratar förstås om finalen i Junior Hockey-VM! Kanadensarna spelade oehört fult emellanåt och domarna stod inte emot publiktrycket utan lät de yngre "löven" göra som de ville. Jag har aldrig sett något värre! Vi stod emot bra och spelade hårt men med den publiken och de usla domarna så var det som vi hela tiden hade en spelare mindre på planen. Nu var iofs Kanada också väldigt bra och gjorde det svårt för Sverige men någon måtta skall det ju vara! Sveriges målvakta. Jakob Markström, blev ordentligt, och riktigt fult, påkörd hela tre (3!) gånger utan egentlig fördel för Sverige. En gång blev iofs en kanadensare utvisad men då hittade domaren en kvittning, då någon svensk ville markera vad han tyckte.

Nu var det mycket stolpe ut för svenskarna och jag kommer inte riktigt ihåg vad det blev på slutet då vi, Sverige, tog ut målvakten några gånger och Kanada kunde göra mål i öppen bur.

Men jag tänker mest på hur fult Kanade tilläts spela! Fy f-n, säger jag!