Idag var det gymmet som stod på agendan för mig och Ullis. Hon tänkte springa i 80 minuter och jag själv tänkte väl testa och se iaf. Som tur var så var löpbanden lediga, det finns 2 bra, och vi satte igång. Det kände helt okey i början men efter 1,5 km så började det att kännas sämre och sämre fast nu i höger fot. Undrar om det inte skulle bli bättre med att köra med inläggen. Hursomhelst så försökte jag att springa förbi det jobbiga men fick ge upp efter 2 km. Därefter körde jag i 10 minuter på Crosstrainern och sen gav jag mig på roddmaskinen men där kan jag inte hålla mig utan kör på högsta motståndet och ger järnet. Det gör jag alltid så det blev bara 500 meter och det blev strax under 2 minuter då jag tog det lite lugnare på slutet.

Och eftersom det blir lite mer gym på slutet så beslöt jag mig för att dela upp kroppen på själv styrketräningen så idag körde jag axlar, bröst, triceps och mage samt lite benspark i rent rehabliteringssyfte.

Under tiden jag kör så ser jag att det kommit en äldre herre som ställer sig på löpbandet bredvid Ullis och han trycker på rätt friskt. Första tanken var faktiskt ett det var en fjant och att han snart skulle tröttna. Men han körde intervaller i 3:30-fart och det i tvåtusingar. Hmm, inte så illa och i den åldern. När jag frågar vad han heter så får jag allting klart för mig. Det är ju för sjutton Hans Nilsson! Han som gjort 2.16 på maran och milen på 29 minuter! Oops! He he, jag sade ingenting om min första tanke. Jag lovar att det är många som brukar gå och springa på löpbanden men som ganska snart får ge upp medan Ullis matar på.

Nu tränade han Hanna Jonsson och Erik Sjökvist! Några lopp springer han visst inte och det kanske inte är så lockande då man varit så bra men skulle jag vara 50 år och ha det drivet han hade i sitt löpsteg skulle jag var grymt lycklig! :-) Men men, det är bara att mala på! Bara tanken på att jag ändå kan vara i mitt livs form då jag är 50 driver mig. Vi hann snacka lite och han verkade ha koll på både mig och Ullis. Lite konstigt då vi inte är några elitmänniskor men Vagnhärad är ju inte så stort och är man intresserad så kanske man har koll. Själv så hade jag ingen aning om att han bodde i närheten. Både han och hans fru var väldigt trevliga iaf så det var ett roligt möte. Hasse hade förresten bra tips om hur jag skulle göra med mina problem med bortdomnade fötter och visst var det ischiasnerverna, sade han. Många löpare får de problemen enligt honom och själv så kniper (!) han och går till kiropraktor. Han nämnde en duktig kille i S-tälje så jag får nog ringa honom.

Totalt så blev det 1 timme och 20 minuter för mig idag och jag är nöjd. Tyckte dock inte att jag blev så slut som jag borde i de muskelgrupper jag körde.