Vid halv 5 så hade jag löpträning med killarna på jobbet, vi har en löpargrupp. Sedan så skulle frun dyka upp och göra oss sällskap. Men först så var det löpargruppen som gällde och vissa hade lite bråttom, dock inte i spåret (he he), då de hade tider att passa och en del måste ta det lite lugnt i början. Så en efter en trillade de av och innan Ullis (min fru) ens kommit så var jag själv kvar. Vi hade kört lite fartlek och på det teknikträning. Efter det så drog vi ett varv till innan jag blev själv. Men jag såg att Ullis hängt upp sin överdragsjacka och väntade in henne. Hon kom med bra fart nedför backen och talade om att hon körde fartlek. Hm, jag var ju lite uppvärmd sas. Hon drog upp en bra fart direkt i första backen och jag fick ta i ruggigt mycket för att inte bli avhängd och jag upptäckte att jag var tvungen att stressa henne för att hon skulle sätta in det där sista rycket. Bra fart! Till slut så var jag tvungen att börja släppa ryggen på henne.

Hm, vad blev det i löpmängd för mig då? Räknar efter lite och får det till ungefär så här:

Från hemmet till Häradsvallen: 2,0 km

1 varv med fartlek då jag springer på då en går och sedan vänder. Tror vi kan säga 2,0 där med (minst!).

Ytterligare ett var men med en liten kort vändning, säg +50 meter=1,800 meter.

Löpskolning: ca. 250 meter

3 x 1750 meter med Ullis

Summa: 1h 15 minuter (med lite paus)

Sträcka: Ca. 11,3 km

Rejält trött efteråt. Rätt bra fart i intervallerna. Fick dock lite ont i benhinnorna under passet.

Smakar f-n - hålla god min?

Ja, idag i Favoritmorgon så pratade Christian och Linda om hemska middagsbjudningar och det får ju förstås en att minnas. Det som först slog mig var då jag var barn och vi var bortbjudna till ett par bekanta. Det var iaf kyckling som bjöds och direkt så tar det stopp! Det är så starkt pepprat så det går inte att äta. Mamma och pappa blir förstås generade men eftersom jag vanligtvis äter allt (och mycket!) så förstod de nog att något var fel men deras kyckling var det ju inget fel på. Men efter lite provsmakning på min så kom det fram att herrn i huset hade tappat hela pepparkaret över min kyckling.... Hm, jag slapp äta resten! Sen kommer jag ihåg hur det var släktmiddag hos mormor och hon trugade på mig att jag skulle äta någon grå, äcklig och lite slemmig sak. Inte direkt lockande men jag provade iaf och det smakade inte alls gott. Sen sade hon, glad i hågen, att det var ål. Ja, tillagad på något sätt som jag nu har glömt.

Själv får jag väl medge att jag kanske bjöd min hustru på en av hennes kanske mest otäcka middagsbjudningar. Det var spagetti och köttfärssås. Det lät ju bra men köttfärssåsen var på burk, det var det enda jag visste om, och när hon frågade om saltet så såg jag helt oförstående om. Salt? Nä, det har jag inte. Som efterrätt så bjöd jag på röda gelehallon men när hon tackade nej så drog jag i mig alla själv. :-) Hm, konstigt att vi blev ihop efter det! Som försvar så får jag väl säga att jag bodde själv rätt tidigt och även tidigare var själv ibland på somrarna då pappa låg ute på jobb. Fick allting portionerat i påsar liksom.

Och jag har faktiskt blivit ganska bra på att laga mat! Eller hur, Ullis? ;-)

Imorgon så handlar det om vänskap och det är mycket intressant!