Efter gårdagens debacle med min taffliga målvaktsinsats där jag stukade tummen så trodde jag inte alls på innebandy idag. På morgonen så hade jag rejält ont och det var en pina på jobbet. Trots det, eller kanske på grund av det, så avtog smärtan mot kvällen och jag gick bort och testade. Det funkade men jag kände mig tung och slö. Gick inte så bra idag men det var som vanligt roligt. I början tog jag tvärslut efter några ruscher.

IQ är ju ett känt begrepp för att förklara hur smart man är eller rättare sagt hur logisk man är. En missuppfattning är ju att även allmänbildning står för hur smart man är men det tycker inte jag. Hursomhelst så är det ju lite överskattat med just IQ. Visserligen så är det viktigt i många jobb men det är ju även EQ som står för Emotionell Intelligens. Det är oftast viktigare. Hedlund, i Lugna Favoriter, var lite orolig för hur han skulle bli som förälder och bara det i sig är ju ett gott tecken. Genom att bry sig och bli engagerad så blir man en bättre förälder. Alldeles för många föräldrar bryr sig inte och tar sig inte ens tid att försöka vara en bra förälder. Det viktigaste för ett barn är att alltid veta att det är älskad och redan där ser man att många gör fel. Hur många gånger har Ni inte hört en förälder, oftast tyvärr en mamma, säga något i stil med att "kommer du inte nu så blir du lämnad kvar här då jag går!” Oavsett vad barnet har gjort så får man aldrig och jag poängterar aldrig säga något liknande. Ett barn skall alltid veta att det är älskat, för mig är det numero uno! Sen skall man även vara konsekvent och bara det går ju stick i stäv med det föregående exemplet. Även där ser man ju många föräldrar som till slut ger med sig i en mataffär där ett barn tjatar om godis. Har man gett med sig en gång så blir det mångdubbelt värre nästa gång och så vidare. Givetvis så kan man snabbt korrigera ett felaktigt beslut ibland och sen beror det förstås på vilken ålder barnen är. Man måste ju även börja lära barnen att själva argumentera och våga tala för sig själva. En del tror också att det är bra att vara helt perfekt och kunna allt som förälder men det tror jag inte riktigt på. Jag växte själv upp med en pappa som skulle kunna allt, det kändes iaf så. Det innebar att jag inte själv tog det klivet framåt som jag borde. Det var förstås oavsiktligt av min pappa. Då tror jag det är bättre att förklara att man inte vet och kan allt. Det innebär INTE att barnen tappar sin respekt, vördnad och kärlek för sina föräldrar. Tvärtom så blir det inte lika stort glapp att fylla då de själva skall förskansa sig kunskap och ta klivet in i vuxenvärlden. Jag har känt att jag vunnit mycket på det.Sen har vi det klassiska med att säga en sak och göra en annan. Hur mycket tror Ni att barnen lyssnar på Er om just rökning och alkoholintag om Ni själva super och dricker? Ja, det behöver jag nog inte gå in så mycket på. Min bestämda uppfattning är att man alltid kan lära sig att bli en bättre förälder. Sök kunskap och tänk igenom hur du själv bör vara, det är ditt barn det handlar om. Bry dig och varför inte ta några minuter och verkligen prata med dig barn om hur dagen har varit och vad som hänt i t.ex skolan.  Försöka att vara ett föredöme men låt även barnen själva få tänka och ta plats.  

Oj, det här blev långt. Jag hade ju egentligen tänkt att prata om ”Macho-testet” som Hedlund hade gjort men nu får jag bara beröra det lite grand. Det ena behöver ju inte utesluta det andra. Bara för att man är lite manlig och lite macho så behöver det ju inte betyda att man inte kan vara känslig och förstående. Fast testet var ju inte helt tokigt. Se gärna www.lugnafavoriter.com.