Idag så lirade våra 97-or en träningsmatch mot Gnesta och det var med blandat resultat. Motståndarna hade två som var en klass bättre än alla andra vilket vållade oss stora bekymmer. Skulle jag har varit taktiskt riktig så hade jag lagt extra bevakning på dem men eftersom det handlar om att lära barnen spela fotboll på ett konstruktivt sätt så kändes det inte som ett alternativ.

Ganska snabbt så hade de 3-0 på oss men vi trummade oss in i matchen, samtidigt som regnet började ösa ned. Vi lyckades faktiskt utjämna med 3 snygga mål varav sonen Felix hade en rolig variant. Han kom fram till mig, mitt under matchen, och ville inte spela eftersom han hade en lös tand! Asch, tyckte jag. Den åker igenom kroppen om du råkar svälja den, sade jag. Men efter ett tag så kommer han med tanden, då han petat loss den. Strax efter byts han in och drar in ett långskott som går över målvakten!

I takt med att himlen öppnade sig, i andra halvlek, så började vi att tappa positionerna. Vet inte om mina direktiv vara dåliga eller om de började att tappa lusten. Att Gnesta samtidigt började att ta över spelet var säkert en bidragande orsak. Jag blev faktiskt lite förgrymmad över att vissa inte längre kämpade ordentligt. Fast de har spelat rätt mycket på slutet så det är nog bara att tona ned. Hursomhelst så slutade det nog 8-3, eller något, till Gnesta. Synd att killarna blev lite gnälliga på slutet. Trots allt så visade de emellanåt upp en stor glöd. Så jag är positiv!

Egentligen inget annat än en vanlig träningslandskamp men nu provar Sverige 3-5-2! Wow! Det verkar ju fungera hur bra som helst! En trebackslinje har väl Sverige aldrig kört med. Vi har ju av tradition varit starka bakåt men då vi på senare tid blivit sämre bakåt och samtidigt har ett överflöd av offensiva förmågor så verkar det här vara en bra idé!

I skrivande stund så står det 1-1 och jag har inte sett så mycket då det samtidigt var lite OS-snack i den statliga televisionen.

Henke drog visst in en riktig strut.

Synd att Zlatan inte kan vara med. Knästrulet verkar inte vara över.

Oavsett hur matchen slutar så lär Lagerbäck fortsätta med det här nya spelsystemet.

Nyss drog Henry en frispark mot närmsta krysset men Isaksson var med på noterna. Det var han dock inte minuten efter då Frankrike spelade skjortan av oss och nu leder fransmännen med 2 mål mot 1. Asch, det där borde vi ha varit med på. Nu tittar vi klart! Synd att ligga under då vi varit det bättre laget.

Idag passade Ullis och jag på medan Felix tränade. Vi fick sällis av Ullis lillasyster som for runt på en moped. Vi började att köra ut mot Trosa By för att utforska området lite. Lite tråkigt att inte veta hur det ser ut runt knuten. Det var några gårdar och efter ett tag så hade vi lyckats komma ut på den stora vägen mellan Vagnhärad och Trosa. Där vände vi mot Vagnhärad och sprang tillbaka mot Vallen, där Felix tränade. Oj, den killen sjöng bra! Ursäkta men jag hade American Idol på och någon David sjöng Stand by Me. Vilken känsla! Men tillbaka till träningen då. Det var alltså inte Felix som sjöng! ;-) Ullis och jag fortsatte med att springa upp och ned i trapporna. Jag tjuvstartade med 2 rundor och sedan blev det 12 till med Ullis. Rätt jobbigt! Vi gick ned och sedan dunkade vi på i högt tempo upp igen. Härligt pass! Det tog runt 54 minuter!

Nä, det är ingen bebis på gång utan en katt! :-)

Det är lite lustigt! Jag har aldrig varit en kattmänniska men man kan väl ändra sig! ;-) Hela familjen går och väntar nu. Vi fastnade helt för en söt liten älskling vid namn Mystica! :-)

Fina föräldrar med bra stamtavlor är det visst också men framförallt så är det en mycket seriös kennel höll jag på att skriva (och gjorde det visst!). Det heter visst katteri om jag inte är ute och cyklar alldeles.

Mystica är själva grundnamnet, vad vi skall kalla den är inte alls klart. Skulle vi ha en hane så lutade det åt Zlatan! :-) Mitt förslag nu med fröken Seger tror jag inte går igenom! ;-)

OS är ju snart förbi och jag knappt eller inte alls kommenterat det! Jag får bättra mig och det på en gång.

Ara!

Lite kort om Ara då. Eftersom så gott som alla vet hur det slutade så behöver jag inte dra hela historien utan börjar med att säga att det var Ara som gick segrande ur striden. Varför då, kanske Ni frågar?  Genom att ta bronset från Ara så blev fallet så mycket mer uppmärksammat och tro mig! Det är inte Ara som skall skämmas!

Att det handlar om korrumperade domare blir ju lätt tydligt då de inte ens klarade av att bevisa vad Ara gjorde fel. Först så var det ett armlås som domaren ville påpeka men det var inget, iaf inget som borde ge ngn poäng. Sen när domarna blev överbevisade så handlade det om mattflykt men även den var fel. Ara stannade kvar på mattan, endast en hand var utanför.

Det är ju sjukt att en person i förhand får bestämma vilka domare som skall döma olika matcher.

Så segrande ur den korrumperade brottningsorganisationen i OS blev Ara Abrahamian! Bra gjort, Ara!!

Kallur!

Det var ju givetvis mycket snöpligt men all heder åt Sanna som försökte till hundra procent. Nu är det ju inte alls säkert att hon skulle klarat av att ta medalj med tanke på hennes tävlingsfrånvaro, det krävs ju lite vana. Det var ju det som ställde till det för henne. Bara kämpa på! Vi tror på dig, Sanna!

Lassi Karonen!

Grymt dålig bevakning av honom innan OS! För de som läser RF´s tidning "Svensk Idrott" så var han ingen okänd person. Grym fysik och jag trodde på honom innan. RF blev väl inte ens inbjudna? Lite skumt! Det är ju ändå RF som ligger bakom svensk idrott.

Lisa Nordén

Asch, det är skillnad på junior -och senioridrott men visst hoppades man! Nu var ju inte förutsättningarna de bästa för Lisa som har simningen som sämsta gren. Iom att man inte använder våtdräkt så blir det ett sämre flytläge och det förlorar de som inte är lika bra på att simma och vattnet var dessutom inte så salt vilket i sin tur betyder sämre bärighet. 1 minut efter var lite för mycket och sen lyckades de inte komma ikapp täten. Men en bra erfarenhet. Förhoppningsvis så kommer hon igen och visst bör vi väl ha en manlig deltagare igen på startlinjen? Jocke Willén var ju med förra gången.

Holm?

Ja, vad tror Ni? Han har ju alla chanser men han är ju inte ensam direkt. Skulle Silnov sakna nerver så tror jag på honom, annars så är det väl jämt skägg mellan de 2 ryssarna, Silnov inkluderad, och Stefan. Rybakov har ju liksom Holm varit med förr. Ja, herregud vilken spänning det lär bli!

Heja, Stefan!

Idag var jag och Ullis hos sjukgymnasten i Stockholm, den som var inriktad på nerverna. Det gick bra och det kändes som det, trots stelhet, ändå blivit mycket bättre. Jag svarade även bra idag. Och förra gången fick hon ju inte med ländryggen som varit det som spökat på slutet.

Efter att ha kommit hem och skjutsat Felix till träningen så sprang Ullis och jag i spåret i Vagnhärad. På slutet så har jag ju fått stannat hela tiden då det först stramar i ländryggen och senare så lägger fötterna av. Jag körde med samma skor som vanligt och var väl lite tveksam om det var så bra att springa i kuperad terräng men det var ju bara att testa.

Det var lite småsegt i början men ändå ingen protest från rygg eller något annat. Bara lite tungt. Efter första varvet så stannade vi i någon minut och snackade lite med en löpare vi känner som varit halvelit som ung och nu var på gång igen med löpningen fast inte på samma nivå som förut. Han satsade iofs på silvermedaljtid på Lidingöloppet. Sen igång igen och det kändes bra. Första backen är rikigt grym med en lång raka som segar sig upp i ca. 6 % lutning i runt 200 meter för att därefter plana ut en kort bit för att sedan avsluta riktigt brant, där är det svårt att ens springa. Planen var att springa så länge det kändes okey och minst två varv ville vi få till. 3 skulle vara okey och ytterligare ett varv på det skulle vara bonus och varför inte dra till med 5 varv. Nu är ju inte varvet längre än 1750 meter från själva spårcentralen men det är rätt kuperat överlag så det är jag riktigt nöjd med. Lägger jag till 200 meter, då vi började lite innan, så blir det 8950 meter och det tog runt 50 minuter. Allteftersom så ökade vi farten och på slutet så drog jag till med några korta fartökningar för att liksom känna på lite. Fick stanna och flämta! Rätt jobbigt men också mycket skönt! På näst sista varvet så kände jag av ländryggen men det blev inte så mycket mer än så.

Jäkligt nöjd med att kunnat springa smärtfri!

Ullis ville ut och cykla idag och det ville jag med men det var först lite annat som jag var tvungen att göra. Men då det var gjort så var det bara att hoppa på cyklarna och dra iväg. Bägge två hade lust att köra ut mot Skanssundet och sedan så fick vi se. Lite slitna var vi fast vi inte gjort så mycket men jag tror att det är våra stela kroppar som gör det. Och kanske OS...

Ullis tyckte att vi hade motvind mest hela tiden men det berodde nog mera på att hon var trött. Vi tvätta bil och husvagn samt röjde på tomten igår och jag tror nog att det kan vara en bidragande orsak.

Väl framme vid färjelägret så bestämde vi oss för att ta färjan över och fortsätta till ett fik som vi besökt förut. På den vägen så är det börjande härligt med tvära svängar, helt sjukt kul!

Till slut så kom vi fram till fiket och börjar prata om hur man kommer till Södertälje och det hör en kvinna, vid bordet bredvid, och tipsar oss. Vi bestämmer oss för att köra dit och ta gamla Södertäljevägen hem. Men då vi nästan är framme i S-tälje så korsar jag ett litet parti grus och det "tjoffar" till! Attans, punka!

Men jag hade ju reservgrejer med mig men det var förstås inte med den rätta långa ventilen på. Den som är lite smalare i själva roten. Nu fick det bli en liten kompromiss då däcket inte kunna komma ned ordentligt på ena sidan vid ventilen. Schraderventilen, som jag tror den heter, är lite smalare i sig och framförallt längre för att pass högprofilfälgar.

Nåja, det tog ett tag men så blev jag äntligen nöjd och vi kom iväg. Rätt roligt att cykla den vägen iaf då vi aldrig varit där. Lite konstigt att det ligger så nära men ändå så hade man aldrig ens kört bil där. Väl framme i Södertälje, som inte riktigt tillhöra favortistäderna, så var det lite svårt att hitta ut till gamla Södertäljevägen så vi trixade lite och det tog tid. Men till slut så hittade vi och vi började streta i motvinden. Nu var det lite segt och vi hade ju inte heller kört så långa pass innan. Det borde bli över 8 mil idag iaf och det får man vara nöjd med.

Tråkiga skavsår idag igen, får skaffa mig nya cykelbyxor! :-0

Nja, så mycket träning har det väl inte varit men nu blir det en hel del på en gång.

Vi har haft det rätt bra på Öland men efter den inledande heta veckan med sönderbrända kroppar så blev det lite annat än sol då det kom en del regn men framförallt blåst!

En dag så blåste tältet nästan sönder som vi lånade ut till svärfar med familj. Sen fick Ullis småsyson bo i vår husvagn istället och svärfarsan med sin fru låg i bilen. Låter inte så roligt men de har en rätt stor bil och de hade visst gått bra.

Träningen då!

På söndagsmorgonen den 3:e augusti, samma dag som gästerna skulle komma, så passade Ullis och jag på att dra en lite längre runda på hela 2.09 Vi började att cykla norrut och svängde som vanligt in mot höger där SportRean fanns och drog på. Runt Norra Öland tills vi kom ut mot Några åkrar, som jag glömt namnet på, sedan vidare mot Byxelkrok. Men lite innan hade vi passerat en cyklist som passade på att lägga sig i rygg. Han låg där bra länge och jag slet i vinden medan Ullis låg på rulle. Det blåste rejält längst uppe vid åkrarna och sedan hade vi motvind hela vägen ned mot Löttorp. Men nu passade vi på att ta till höger i rondellen men vi kom förstås fram till rondellen vid Böda Sand så det blev inte så mycket längre. Efter det så körde vi vidare mot Löttorp, via den mindre vägen där man tar till höger rätt snabbt. Efter det så kom vi då äntligen fram och ut på den större vägen hem där det gick undan med vinden i ryggen. Sträckan har jag inte hunnit kolla men det var nog mellan 55 och 58 km.

Tisdagen den 4:e:

Ullis hade morgonjoggat men jag var för trött. Vi kom dock ut på kvällen och då ville Felix med! Kul! Vi joggade lite försiktigt och Ullis och jag alternerade med att köra intervaller och väntade sedan in Felix och den andre. Det blev nog 5 km iaf och vi var ute i 33,5 minuter. Felix var duktig!

Lördagen den 9:e

Efter en massa träningsfria dagar och dessutom på hemmaplan så kom vi då ut på en cykeltur igen. På torsdagsmorgonen så fick jag lite ryggskott då jag drog upp pinnarna till förtältet och det har förföljt mig i några dagar. Det känns dock inte som något vanligt ryggskott utan mera som mitt vanliga ryggproblem fast mycket värre. Ullis ville springa idag men det var omöjligt med min rygg. Jag ville prova att cykla istället och så fick det bli. Det blev Tystbergarundan som är på lite mer än 5 mil. Tyvärr så hade jag börjat få ont i huvudet och det kan bero på vädret.

Vi drog iväg och det var uppehåll och vi hade bara på oss vanliga t-shirts och det borde ju funka. Vi hinner dock inte mer än någon mil innan det börjar att regna lite lätt. Motvind och regn har ju aldrig varit så himla kul på cykel men det var bara att bita ihop. Kände mig rejält stum i benen i inledningen och Ullis fick gå upp och dra istället. Vi delade på en energikaka för att få ett litet fodral till Ullis mobil då det började att regna. Så efter en kort paus där vi knaprade energikaka och petade in mobilen i förpackningen så var vi igång igen. Men regnet tilltog och det blev stört omöjligt att ligga på rulle. Bortåt Tystberga så verkade regnandet att upphöra och jag väntade mig medvind efter att ha svängt upp på gamla E4:an men tji fick jag! Fast efter en liten bit så fick vi dock lite vind i ryggen men inte var det i närheten av motvinden vi hade i början och med någon mil kvar så började det att spöregna! Jisses vad nedkyld man blev. På slutet så var det som om någon drog ut en propp och då vräkte det ned! Fy f-n! Man såg ingenting och jag spände mig ytterligare vilket gjorde att huvudet pulserade! Att köra ned i smågropar med migrän är inte så roligt!

Vi kom då äntligen hem och aldrig har väl en varm dusch varit skönare!

Klockan stannade på 2.02, tror jag! Burr!