Idag var jag och Ullis hos sjukgymnasten i Stockholm, den som var inriktad på nerverna. Det gick bra och det kändes som det, trots stelhet, ändå blivit mycket bättre. Jag svarade även bra idag. Och förra gången fick hon ju inte med ländryggen som varit det som spökat på slutet.

Efter att ha kommit hem och skjutsat Felix till träningen så sprang Ullis och jag i spåret i Vagnhärad. På slutet så har jag ju fått stannat hela tiden då det först stramar i ländryggen och senare så lägger fötterna av. Jag körde med samma skor som vanligt och var väl lite tveksam om det var så bra att springa i kuperad terräng men det var ju bara att testa.

Det var lite småsegt i början men ändå ingen protest från rygg eller något annat. Bara lite tungt. Efter första varvet så stannade vi i någon minut och snackade lite med en löpare vi känner som varit halvelit som ung och nu var på gång igen med löpningen fast inte på samma nivå som förut. Han satsade iofs på silvermedaljtid på Lidingöloppet. Sen igång igen och det kändes bra. Första backen är rikigt grym med en lång raka som segar sig upp i ca. 6 % lutning i runt 200 meter för att därefter plana ut en kort bit för att sedan avsluta riktigt brant, där är det svårt att ens springa. Planen var att springa så länge det kändes okey och minst två varv ville vi få till. 3 skulle vara okey och ytterligare ett varv på det skulle vara bonus och varför inte dra till med 5 varv. Nu är ju inte varvet längre än 1750 meter från själva spårcentralen men det är rätt kuperat överlag så det är jag riktigt nöjd med. Lägger jag till 200 meter, då vi började lite innan, så blir det 8950 meter och det tog runt 50 minuter. Allteftersom så ökade vi farten och på slutet så drog jag till med några korta fartökningar för att liksom känna på lite. Fick stanna och flämta! Rätt jobbigt men också mycket skönt! På näst sista varvet så kände jag av ländryggen men det blev inte så mycket mer än så.

Jäkligt nöjd med att kunnat springa smärtfri!