Går livet bara utan att du hinner tänka efter? Vad vill du egentligen. Om du sätter ned dina mål på ett papper så får det en större mening, du hinner tänka efter och reflektera.

Vad det än må vara så behöver man mål och känna glädje och upprymdhet över att klara av saker och ting eller åtminstone var i närheten. Att liksom ha försökt.

Det kan vara att du vill studera eller kanske något mer banalt som att våga ställa upp i ett mindre motionslopp. Det kan förstås vara flera saker som att alltid vara snäll, ställa upp i föreningslivet, satsa själv, gå kurser m.m

Känner du att du har klarat av dina eventuella mål du satte upp som yngre och betyder dem fortfarande något för dig? Det är aldrig försent och ibland, kanske oftast, så är det resan som gör målet. Man lär och upplever.

Tycker du att du fick stöd från dina föräldrar som ung och hur är du själv nu? Alltför ofta så går man samma vägar, ta istället lärdom. Fundera! Har jag gjort vad jag kan. Alla vägskäl är värda en tanke, varje stund har sina förutsättningar.

Sätt dig och fundera på vad du vill. Jag känner själv att något fattas då jag inte längre var lika aktiv. Nä, det här är inte jag. Jag är fortfarande den jag är men jag mådde så mycket bättre då jag var den där vältränade killen med bra kondition. Eller iaf då jag försökte. Resan, vet du! Dit skall jag igen! Vart skall du någonstans? Alla kan förändra sitt liv, vilka vägar skall du gå?

Själv känner jag att jag i första hand vill vara ett bra stöd för min familj men ändå så måste jag ha mitt idrottande vid sidan om. Som ett stöd liksom.

Och så vill jag hjälpa andra, då mår jag bra!

Några kompisar från jobbet skulle ut och springa på morgonen och jag hade tänkt att hänga på men var lite tveksam då det var så tidigt. Sen skulle jag ändå upp och följa med Felix som skulle iväg på en klassresa så jag kom upp tack var det. Men kompisarna kom iväg lite innan så jag drog ut på en runda själv. Körde lite som jag kände och tyckte att jag såg min brorson på väg till dagis så jag ropade men fick inget svar. Lite pinsamt då det inte var dem men jag körde på. Eftersom jag ändå kom att tänka på min lilla brorson, 5 år är han, så drog jag bort till dagiset och ropade efter honom. Ah, han är alltid så sprallig och glad och jag fick en kram. Alla tyckte att det var så häftiga grejer jag hade på fötterna. Sen kom mamman med sitt barn som jag trott vara "min" lilla Oliver. De hade hört att jag ropade men inte reagerat.

Fortsatte sedan till min mormor och tog lite fika, trevligt! Efter ett tag så drog jag hemåt och tog en härlig dusch innan jag fixade lite på tomten. Vattnade lite och försökte få in rätt mängd klor i poolen. Hmm, jag tycker att jag har öst i klor men det står ändå på noll!

Jobbade och drog sedan till tandläkaren där jag fick min tand fixat, den hade ju gått sönder för några dagar sedan. Akta er för hårda nötter i frukostflingorna!

Sen väntade jobbet igen och nu sitter jag här och väntar på att klockan skall gå! :-) Ibland så får jag några minuter över och passar då på att blogga lite. Skall snart börja städa av och gå hem, härligt!