Senaste inläggen

Av Niclas Bernhardsson - Lördag 14 jan 11:46

Ja, jag måste nog skriva passen då det plötsligt blev två pass istället för det planerade långpasset. 

Jag hostade återigen rätt mycket i natt och jag var mycket tveksam och osäker på om det var vettigt att springa idag. Men Ullis var nog rätt inställd på att vi skulle springa och jag ville inte göra henne besviken. Dock kände jag att det var jäkligt dumt och rätt som det var så kommer jag med idén om att köra inomhus istället. Ullis är väl inte jättesugen men ok! Hon hörde på mig att det var kört att springa ute. Eftersom de körde gruppträning på Safiren så hoppade vi in i bilen och drog till Trosa. Bilen framför mig svänger dock in mot Sports Club och jag bara känner att det här inte blir bra! Ah, det är säkert en gångare, säger jag. Som skall ockupera ett löpband och är det då redan en där och går, så är det kört! :-0 Jag skyndar mig ut men kvinnan är också rätt snabbt ute ur sin bil och det blir som så att vi nästintill går samtidigt in och mycket riktigt. På ett band står redan en kvinna och går och Ullis är snabbt klar och gör sig redo att springa. Jag inser att kvinnan vi kom samtidigt med också skall köra på ett band och de brukar dessutom stämma träff här på mornarna och köra en timma på bandet. Först går hon med på att jag kan köra men sen undrar hon om vi inte kan dela på bandet och absolut, säger jag. Jag kan ju staka en halvtimma först. Fair deal! 

Så jag gick till stakmaskinen och drog igång. Hyfsat lugnt men efter 12-13 minuter, samt några små ökningar, så känner jag för att dra på och jag trycker på i två minuter och kör sedan lugnare i tre minuter. Det upprepar jag sedan totalt tre gånger och avslutar sen lite lugnare sista minterna. Men pulsen var rätt hög, troligtvis en klar koppling till blodgivningen. Men jag har en egen teori om att det kan vara bra att köra på lite efter att man gett blod. För samtidigt, som blodmängden samt i synnerhet de röda blodkropperna återbildas, så ökar kroppens egen tillverkning av hormoner. Om man då samtidigt tränar på lite extra hårt ibland så borde man ha nytta av det. Nåja, det är bara en hemsnickrad teori och frågan är om det inte tar ut varandra lite grand. Jag kom 6633 meter iaf. 

Efter den halvtimman så var det dags att köra lite på löpbandet då. Nu hade bägge kvinnorna gått av och bäst att tillägga att de inte bara var "vanliga" gångare utan de körde på rätt bra och sprang även lite då och då! :-) Och alla är förstås välkomna! Jag tänkte bara jogga lugnt och Ullis tyckte vi kunde bryta vid runt en timme och jag skulle då köra fem kilometer. Så jag satte bandet på lugna 10 km/h. Men det kändes inte så lugnt och jag var flåsig från start. Klart att stakningen påverkade men det var ruggigt tungt idag. Jag satte på 0,5% lutning men ändrade snabbt tillbaka till noll lutning. Det tog alldeles för mycket och vilken kontrast till förra löpbandsträningen. Pulsen låg på runt 74-77 % av maxpuls och den borde ju ligga runt 60-65% i den här farten. Nåja, det var ju överkomligt och jag sprang och tänkte att jag körde Morakniv triathlon. Tiden gick lite fortare då. Efter passet så körde jag 4-5 minuter gym. Bara för att stärka upp bakre låren. 

Fort hem och in på Hulo för att hämta vallaställ. De öppnade 10.00 och jag var där någon minut innan. Sen fort hem och första kunden var tidig så jag hann inte duscha. Barnbarnet var med och han orkade inte så värst länge innan han drog farfar i ärmen. Men han gick nöjd därifrån med häftiga rillrar och en smart fästförstärkare. Det vet ni inte vad det är va? Sen upp och äta lite till och jag hinner knappt det förrän nästa kund kommer och han skall alltså ha ett vallaställ. Direkt ut till bilen, i mina korta tights, då jag inte hunnit duscha, och in igen. De gick fort och jag fick ursäkta röran igen i butiken. Pust! Måste får ordning på alla prylar nu! :-)

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - Fredag 13 jan 22:45

Fredag och första jobbveckan efter jullovet och jag får alltid lite ångest då jag varit ledig en längre tid men det gick sjukt bra. Riktigt skönt att vara igång igen. Men sen så får jag meddelande om att Felix dator är redo att hämtas i Stockholm och han undrar förstås om vi kan åka. Jag är dock lite sen och min sista klass var lite sena så jag lät dem vara kvar in i det sista och sen fick jag själv plocka undan. Så det blev stressigt värre men vi hann precis hämta Felix då han slutade och han jobbar ju på Astra i Snäckviken. När vi hämtat honom så var vi ju ganska nära mitt gamla jobb Ronnaskolan och varför inte åka förbi och hälsa. Och visst var det några kvar och det var riktigt kul att hälsa på mina "gamla" chefer och förstås på Lena, som jobbar i expeditionen. Samtidigt tänkte jag kolla av läget hur det såg ut på jobbfronten men framförallt ville jag hälsa. Hoppas det gick fram! :-)

Sen, väl hemma, så ville jag träna och det blev simning. Ullis skulle passa på och fika med hennes lillesyrror och eventuellt träna efter fikat. När jag skall ta på mig simbyxorna så strular snöret och jag får till slut ta mina simbyxor som är mer för lek. Men idag skulle det bara bli enkel distans och så fick det bli då. Det blev väl 1,3 km, tror jag. I lagom distansfart. När jag kommer ut igen från duschen och bastun så sitter Ullis kvar med sina syrror. Och förstås med lilla Cornelia. Så man fick gosa lite med henne också. :-)

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - Torsdag 12 jan 20:12

Och delen av mig själv var en flytande substans och förstås blod. Jag fick skynda mig från skolan och nästan slänga ut två spelsugna killar från gympasalen och sen var det bråttom hem och hämta Ullis. Vidare iväg mot Nyköping och när vi nästan är framme så kommer Ullis på att hon glömt sin legitimation. Och jag som var lite förkyld också. Det här var ju på gång att lukta fiasko och så var det ju dessutom akut brist på blod! :-0 Men med diverse papper och scanningar så löste det sig och det var helt okey för mig också . Väl framme i stolen så vill de kolla blodtrycket och det var ju typiskt, tänkte jag. När jag är förkyld och allt. Sjuksköterskan passar också på att kolla pulsen och jag såg att hon blev förvånad och jag koncentrerade mig ytterligare på att få låg puls. 40 slag i minuten och hon höjde på ögonbrynen men hon reagerade också på att jag hade tvillingslag, som hon uttryckte det. Jag var mer bekant med dubbelslag, som jag vet att jag har vid vissa pulsintervaller. Så det blir spännande att kolla pulsen då jag är riktigt lugn. Blodtrycket var på 121/72 och det är nog bra. Och senaste järnvärdet låg på fina 150. Bra, bara köra på! Men idag blev det förstås ingen träning men vi åkte ned och morsade på löparna men idag var det bara Rainy och Tokan. Nu hoppas jag på att jag kan vara med på alla träningarna en lång tid framöver. Grymt sugen på att träna nu!

Av Niclas Bernhardsson - Onsdag 11 jan 22:23

Sex dagar utan träning och jag var faktiskt helt säker på att inte träna idag. Iaf under dagen. Och vad kul att träffa skolbarnen igen. Det blev två lektioner idag och ett bra möte där vi bestämde när vi skulle ha vår innebandyturnering på skolan. När jag väl kom hem, efter en rätt försiktig körning genom snöstormen så kommer jag på att jag är ju inbokad på två pass idag och då börjar jag fundera på om jag inte skall köra lite lätt iaf. Det är ju bara att kliva av om det blir för tufft. Först var det 45 minuters Core med Sara som ledare. Sen direkt efter så var det spinning med Magnus som ledare och det brukar alltid vara rätt tufft då det är spinning, iaf på Safiren. Så jag sade till Magnus att jag kör själv och så skulle jag sitta lite på sidan för att inte dra ned de andra. Det är ju inte så kul för honom om jag sitter och kör annat. Så han fick säga till de andra om han ville. Och det gjorde han, skönt!

Jag körde efter pulsklockan och försökte att inte gå upp för högt. Det slutade med att jag körde på ett snitt på 60% av maxpuls, och det var ju kanon. Alla sade att de var så svettiga men jag var nästan torr så det är klart att det blev ett lugnt pass för mig. Nu är det bara att hoppas att det går att sova i natt utan att hosta sönder lungorna. Så har det varit de senaste nätterna. Och imorgon skall jag lämna blod. Det är visst riktig kris nu på blod. Det blev förresten 52 minuters spinning och jag försökte ligga i bågen så mycket som möjligt.

Av Niclas Bernhardsson - Tisdag 10 jan 10:33

Först och främst så vill jag klargöra att jag inte blivit helt galen då jag skriver om mig själv i tredje person! :-)

Men jag är ju en rätt kraftig motståndare till allt vad dieter heter och tyvärr så brukar man bara lura sig självt då många dieter går ut på att strypa kolhydrater och det i sin tur gör att man tappar rätt mycket i vikt fort pga att kolhydrater binder mera vätska. Men till saken då. Tim kom och visade mig något nytt, för mig var det iaf det, och det var 16/8-dieten, eller om man skall kalla det fastan. Och eftersom Colting talat sig varm för att då och då lägga in lite fasta och själv ser jag det som intressant då kroppen får chans att återhämta sig och t.ex cancerceller inte får näring, så lyssnade jag noga. Jag fick en länk och läste på och det verkar stå överallt om den och det låter ju klart vettigt. En av de svåraste sakerna vi har är ju att stå emot då det blir sug men det handlar mest om gammal vana. Eller gammal och gammal. Det går rätt fort att skapa ett beroende och, enligt mig, runt 1-2 veckor att bli av med det.

Och bäst att tillägga att jag är inne på den sjätte träningsfria dagen och att jag är sjuk och inte kunnat träna beror inte på någon diet då jag började igår med det här. Och det är väl egentligen ingen diet utan det går bara ut på att inte äta under 16 timmar per dygn. Resterande 8 timmarna så är det förstås tillåtet. Forskning visar att kroppen ges tillräckligt med tid för att inte på något sätt tro att det är i svältläge utan man tar från fettet och kan ändå bygga muskler. Jag ger er själv tid att söka på 16/8. Själv ser jag den stora fördelen i att inte gå och småäta i onödan. I övrigt så kommer jag känna efter om jag mår bra av att köra så här hela veckan och om man bör äta lite speciellt under det s.k ätarfönstret.

Men det kan ju ändå vara kul att följa lite resultat. Precis innan jag blev sjuk så vägde jag in på 83 kg. I samband med det så firade vi Ullis och Tim och det blev faktiskt lite fika så jag har säkert gått upp 2 kg då jag heller inte tränat. Men 83 kg hade jag nog fort kommit till så jag säger att det är startvikten idag. Asch, jag kollar av. Jo, 85,1 kg stod vågen på.

Hör gärna av er med lite tankar och ideér. Min tänkta matchvikt vid Kalmar Ironman är runt 73 kg.

Btw, forskning blir man ju inte riktigt klok på. Har ni sett att man skall leva längre om man äter mindre kolhydrater? Nu visar annan forskning att om man äter extremt mycket kolhydrater så lever man längre. Läser man för mycket så dör man nog i allmän förvirring! ;-)

Av Niclas Bernhardsson - Tisdag 10 jan 10:02

Ja så har man då äntligen läst klart en bok igen. Som ni säkert läste igår, de av er som är trogna läsare av bloggen iaf, så har jag haft boken Gysing 50 nyanser av LÖPNING i min hand och i natt så läste jag även ut de sista sidorna. Så nu har jag återigen öppnat "bokfönstret" och apropå fönster så har jag precis öppnat ätarfönstret igen. Jag som typ varit den värsta av motståndare till olika typer av dieter men den här 16/8-dieten, om man nu kan kalla den för diet, verkar bra och jag tror på den. Men mer om den strax. Till boken igen då.

Boken handlar kort och gott om olika händelser i och kring löpning, som lopp och träning. Skrivet med en hjärtlig ton och med bägge fötterna på jorden. Ibland med betoning på lätt, som när han provade Anti Gravity band. Nu kommer jag inte ihåg precis vad bandet heter men det finns bland annat ett på Sydpolen och då pratar jag om badhuset i Södertälje. Kanske bra att tillägga så ni inte börjar planera in en livsfarlig och väldigt omständig expedition här och nu. Nu kanske inte alla tycker det jag skrev nyss var så roligt men det är lite av samma typ av humor och skräms man inte iväg av den och samtidigt gillar löpning så är det absolut en bok för dig. Många av texterna känner man förstås igen från svenska Runners World. Tidningen som han skriver i och som väl fortfarande är den ledande löpartidningen i Sverige. Jag gillar skarpt den nya utmanaren, om man får säga så?, Spring. Hursomhelst, spring och köp boken! Den har jag läst nu då jag ändå varit hemma och varit sjuk.

Av Niclas Bernhardsson - Måndag 9 jan 18:15

Rätt anspråkslös rubrik men orkar man så finns här lite djupa och, förhoppningsvis, intressanta tankar.

Tränar man inte så kan kan man ibland ta sig tid att fundera lite och det finns alltid saker att fundera på. Som det här när man kollar runt på Facebok och ser alla upprörda inlägg om våld, terrorism och allmänt elände. Folk läser och folk tar in och det skrivs om det "Nya Sverige" och "Sverige går under" och så vidare. Men jag har både jobbat i det "Nya Sverige" och fått riktigt fina vänner från andra kulturer. Vad jag däremot IRL aldrig känt av är obehag från denna farliga nya sida. Däremot så ser jag "svenskar" om och om igen skriva nedsättande saker och det är upprördhet hit och dit.

Skulle man fråga var och en om de verkligen fått det så hemskt så är svaret garanterat nej men det finns självklart undantag men de undantagen tillhör de få procenten klientel som alltid funnits där. I dess olika former men alltid att de haft det svårt. Förr var det mer "svenskar", nu tillhör de alltmer flyktingar och invandrare. Egentligen inget konstigt men allt det här flödet av information är för mycket för de flesta att ta in. Och tro inte att flyktingarna tar våra jobb, tvärtom så mår landet bra av lite arbetslöshet, det är bara politiker som vill få er att tro annat. Och får invandrarna jobb i första taget så är det som busschaufförer och lokalvårdare. Men vill ni byta så är det säkert okey.

Vidare så har jag läst igen och blir jag fast i en bra bok så slänger jag mig över nästa. Och så håller det på tills jag kommer till en dålig bok. Och den boken som nu fångade mitt intresse var Gysing 50 nyanser av LÖPNING. Och det var nästan så att jag inte kom in i den först då han försökte sig på en rätt svår konst med att blanda två olika tidsepoker och jag förstod inte det först så jag släppte ifrån mig boken, inte bara en utan två gånger. Sen, på tredje försöket, så förstod jag och kom så in den och emellanåt är den riktigt bra. Han skriver väldigt likt mig själv fast förstås bättre. Och har bra självdistans och vågar skriva vad han tycker. Riktigt roligt och det är humor rätt igenom boken. Nu har jag bara några kapitel kvar och jag kan gott och väl rekommendera den men dock endast till löpare. Eventuellt även till andra motionsformer men man bör ha något intresse av att sporta så snoret rinner.

Det som fångade mitt intresse, angående djupa funderingar, var egentligen två saker. Först och främst så var det ett djupare avsnitt som  handlade om löpare förr i tiden och varför man egentligen springer. Gysing kommer också in på det här när man tappar intresset och det sen visar sig att man åkt på en förkylning. Säg den som inte livrädd konstaterat att man inte har sug på att springa längre. Och som tur är så är man bara förkyld. Fast visst fasen har man tappat typ allt! Allt är borta, finns inget kvar. Allt man byggt upp. He he... Men det här med löpare förr i tiden. Rätt som det var så finns man inte mer. Kanske några gamla tider finns kvar som några barnbarnsbarn kan se men något mer lär det inte vara. Men man springer för sig själv och för stunden. Det är liksom resan som är målet. Det är rätt skönt att konstatera. Både de pass som man kan njuta av efteråt men även då man liksom bara flyter med och insuper allt runtomkring.

Något som också kan fånga ens tankar och förhoppningsvis även ge dig en morot är att man ibland måste sikta bra mycket högre än det man egentligen tänkt. Något som jag tänkt på är att vi ju skall vara typ precis likadana i våra kroppar och inget direkt anmärkningsvärt kan ha hänt på t.ex 100 år. Men ändå skulle ju var och varannan motionär nuförtiden placera sig högt på lopp som gick i början på 1900-talet. Själv skulle min maraton-tid gott och väl räckt till guld på många av spelen. Och det som vi ser som mycket träning nu kanske de skrattar åt om 100 år. Om de ens förstår vitsen med att springa då. Rätt svårt att tänka sig hur världen ser ut då.

Framförallt så tänker jag rätt ofta på hur okunniga många verkar vara nu. Bara för att många åker fast i doping-tester så skriker några saker som "släpp dopningen fri", ja det heter faktiskt dopning. Men hallå! Låt min sport vara. Och de som menar på att det bara handlar om ett lotteri borde faktiskt se på att det är förhållandevis många återfallsförbrytare som åker fast. Det säger ju att testerna faktiskt fungerar, om än hyggligt. Däremot så skall det förstås vara bra mycket tuffare straff än de som är nu. Nu törs ju många faktiskt chansa. Och våga säga ifrån ordentligt kring det här utbredda statskontollerade fusket, det är ju en riktig tragedi för idrotten. Vill ni göra något för idrotten så gå ned på gräsrotsnivå och hjälp barn och ungdomar och skapa en positiv bild av idrotten som den borde se ut. Och våga säg ifrån mot fusk!

Avslutningsvis då. Tack för att ni läste och våga engagera er mot orättvisa och tror ni på något. Kämpa för det!

Kram på er! :-)

Av Niclas Bernhardsson - Söndag 8 jan 10:15

Obs, varning! Nördigt träningsinlägg om mina egna tankar kring året.


Ni som följer min träning på bloggen har förstås märkt att det inte kommit några inlägg de sista dagarna, visserligen så brukar jag inte alltid hinna skriva direkt, men det beror på att jag åkt på en förkylning. Men skall man bli förkyld så var det ju ett bra tillfälle. Ledig från skolan och dessutom passade det in med Ullis och Tims födelsedagar och jag behövde ju inte krama gästerna. Hursomhelst så har det inte blivit någon träning men en gång kunde jag inte låta bli att testa en bana på cykeltrainern. Men bara några minuter men det är svårt att hålla sig lugn. Och det fick man ju äta upp. Men är man sjuk så kan man lägga tid på annat och speciellt på att lägga upp en plan och kanske "fiska" fram några villiga sponsorer. Men innan jag fortsätter så vill jag bara säga att jag inte säljer mig själv. Jag är rätt restriktiv på vilka jag gör reklam för. Tror jag inte på produkten så gör jag absolut inte reklam. Men är man sugen på att synas ihop med mig och min satsning så får man jättegärna skicka ett mail (info(at)enklaresport.se).

Min satsning i stora drag. Jag försöker öka mängden successivt och försöker ligga kvar med 1-2 pass i veckan där jag kör extra hårt. Lite beroende på hur jag känner mig. All prio ligger på att försöka komma till Hawaii Ironman 2017 och sen har jag lite delmål på vägen. Just nu känns det, i ärlighetens namn, väldigt avlägset fast ibland ändå lite realistiskt. Mina tankar har väl gått ungefär som så att simningen är typ 100% teknik och just nu har jag faktiskt fått till en lite bättre rytm där jag kickar lite bättre synkroniserat kring armdraget. Det var något jag missat. Den simtid jag siktar på är 1 h. De som följt mig genom åren skakar kanske på huvudet men ser man på mina tider mot träningstiden så ser det kanske lite annorlunda ut. Och även med vetskap att det återigen strulade rejält med mina glasögon i år och troligtvis borde det blivit 1.22-1.25 i år.

http://www.movescount.com/sv/members/member396126-enklaresport Här kan man följa min träning,

Så simningen känns väl egentligen inte omöjlig men det är fortfarande några växlar jag måste hitta, just nu så måste jag typ sprinta för att hitta den farten jag behöver och dessutom hålla den hela sträckan. Men jag vet att det handlar väldigt mycket om teknik och än så länge så går det fortsatt framåt. Två simpass i veckan blir det och det har jag lyckats hålla rätt bra.

Cyklingen! Där har jag egentligen aldrig varit i närheten och jag måste cykla på 5.00-5.05 och då pratar vi om 36 km/h och sist cyklade jag på 5.54, tror jag. Men tiden rann iväg då jag inte cyklat alls knappt och steg av tre gånger. Tyvärr så har jag cyklat alldeles för lite men nu har jag steppat upp träningen rejält och jag har även blivit sponsrad med en intressant cykeltrainer. Den gör att jag kan lägga ned en hel del extra träning. Sist hade jag som vanligt inte över 100 mil, det har jag förresten aldrig haft och ändå cyklat hyfsat bra. Så jag tror det ligger för mig. Nu verkar jag äntligen kunna ligga över 30 km/h på träning, det hände aldrig förut. Och hittills ser det rätt bra ut på trainern. Jag försöker att ha ett pass i veckan där jag trycker på lite med intervaller. Resten blir rätt lugna. Tanken är att ha tre cykelpass i veckan.

Löpningen. Där vet jag att mycket handlar om att komma ned i vikt. Träningen har gått bra en längre tid och jag börjar få mer och mer kvitton på att jag verkligen är på rätt väg. Ett pass på bandet för en kort tid sedan visade på farter jag knappt hade då jag var som bäst. Nu måste jag springa på 3.30 på maran och det i slutet av en Ironman. Det låter ändå som det som känns rimligast då jag räknar med att vara i löpform på runt tre timmar på maran. Sist så gick det rätt dåligt och jag krampade återigen i baksida lår och jag sprang på 4.30, tror jag. Men men, jag är positiv och löpningen går framåt och jag har trappat upp träningen rejält och har även börjat gått ned i vikt igen. Fortfarande är det runt 10 kg kvar. Nuvarande vikt är 83 kg. Nu sjuk har jag inte orkat kolla men några kg upp är det förstås då man degar till sig.

Totat bör jag köra på 9.30 för att nog ha en chans att nypa en slot till Hawaii och det är alltså på Kalmar Ironman det skall göras. Men allt beror förstås på motståndet och förut har jag trott att det skall räcka med runt 9.50-9.55 Bara det riktigt sjuka tider men sist var alla så mycket bättre. Bara 10 h i min åldersklass är en ren drömtid så även det är ren och skär respekt men skall man till Hawaii krävs det ännu bättre så jag siktar ännu snabbare. Snabba byten och försöka komma in i nästa gren hyfsat fort. Går allt som det skall så kan tider på 9.30-9.40 kännas realistiskt men inte ens det kan alltså räcka. Tufft men vägen är målet också och det gäller att leva i nuet och se varje framsteg som en seger.

Följ gärna min satsning och fortsätter det gå bra så kommer jag att förbättra sidan allteftersom.


Lopp på vägen under året kommer att vara:

Vasaloppet - dock ej prio men en tid på 6.00-6.30 siktas på

Ev. Skövde 6h. Dock så brukar magen ge upp då det är för tätt inpå Vasan. Men kanske springer jag i 3h.

Spin of Hope - Spinning för Barncancerfonden och bland annat Team Alice. 5-6 h spinning vore nice men det beror på hur många pass jag får.

Ev. Premiärmilen

Kungsholmen Runt - sub 90 min

Stockholm Marathon

Trosa Stadslopp - målet är 35 min

Morakniv Sprint (försöker nå pallen men bra folk är med och jag är mer uthållig än snabb)

Ev. Morakniv Olympisk distans (beror på hur det går på Sprinten)

Ångaloppet Sprint

Kalmar Ironman


Vad jag märkt, av de som faktiskt kommit till Hawaii Ironman, är att luften verkar gå ur en då man kommit fram till målet. Så det måste ligga i bakhuvudet att faktikst inte tackla av helt om man skulle klara målet.

Presentation

Omröstning

Jag satsar nu mot Hawaii Ironman men det är väldigt tufft att komma dit och kostar förstås en hel del pengar. Skulle du mot att synas på sidan vilja sponsra mig på vägen?
 Nej, det vill jag inte
 Ja men bara om du lyckas komma dit. (100-500kr)
 Ja, jag sponsrar gärna (100-500kr)
 Ja, jag sponsrar gärna på vägen dit men även sen (100-500+100-500kr)

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4
5
6
7
8
9 10 11 12 13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok

Följ bloggen

Följ Niclas B med Blogkeen
Följ Niclas B med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se