Senaste inläggen

Av Niclas Bernhardsson - Lördag 27 juni 22:45

Som rubriken antyder så känns det rätt bra men ni som följer mig vet att det inte bara har varit bra saker. Igår så var det begravning för kära grannen Tore. Det var sorgligt men ändå fint och det blev ett värdigt avsked. 

Men jag har ju inte bloggat sedan den tionde juni och det är ju ganska precis två och en halv vecka sedan. Så vad har hänt? Jag tar, precis som tidigare, och staplar upp det:

Studierna: Jag blev klar med sista uppgiften och den kändes ju lätt och jag är lite besviken att jag inte kollade upp lite mer vad som förväntades av mig. Men jag klarade mig och fick godkänt även på den. Och eftersom jag endast fick ett VG så blev det G totalt på kursen. Men helt okej och alltså ytterligare 30 hp och denna gång kanske mer användbara poäng. 30 hp i bokhistoria kanske jag inte har lika mycket nytta av men skall jag vara ärlig så var det så himla kul och väldigt bra att ha gjort då man fick en bättre förförståelse för vad böcker har betytt för historien. Till hösten hade jag egentligen tänkt att plugga matematik men har nu strykit mig då jag återigen skall arbeta som lärare i idrott och hälsa och det känns så kul! 

Arbete: Jag jobbar ju förstås hela tiden med Enklaresport och i och med Corona så har faktiskt nätbeställningarna ökat och då har vi ändå inte gjort någon reklam alls. Och Tim har ju också jobbat i skolan så det har blivit riktigt tufft. Men nu har jag sommarlov och borde ha all tid i världen...

Hemmafronten: ...om det inte vore för alla projekt med huset! ;-) Men det är kul och hela familjen hjälper till och det är skönt. 

Löparklubben: Den är verkligen ett andningshål och jag känner att jag lever upp när det är så många på träningarna. Och vi är förstås hårda med att vi håller avstånd men fördelen med träning är ju också att ingen kommer som känner sig dålig och det är vi stenhårda på. Skulle det komma andra rön så kanske vi får tänka om igen. Men just nu rullar det på och alla är superduktiga. I tisdags så sprang vi förresten Trosa Stadslopp och de som ville fick ladda ned en race-app och efteråt bjöd Flaken på dricka och solbrillor till de som ville. Och det ville nog alla ha. 

Träning: Min egen träning då? kanske vän av ordning frågar. Och ja absolut! Det är nog det som gett mig ny luft under vingarna. Jag blev så himla exalterad över det nya jobbet och den tidigare stressen, jag nog måste haft, känns som bortblåst. Och inga behöver känna sig utpekade och på slutet blev det riktigt bra och vi gjorde verkligen allt vi skulle och mer därtill. Så nu är jag snart tillbaka i gamla träningsnivåer och nästa fredag skall jag träffa Anton som skall röntga knät. Just nu är det mycket Zwift men jag är igång och joggar lite med löparklubben också och hejar på och coachar. Jag kan fortfarande drömma mig tillbaka till det fantastiska Kalmar Ironman 2019. Att jag som opererade foten i slutet av januari och som mest kom upp i 14-15 km löpning innan loppet och som snabbast sprang i 6 min/km. Och totalt hade jag 30 mil på hela året. Att jag då skulle takta mellan 5.25-5.55 under stora delar av loppet och sedan få under 4.20 på maran är helt ofattbart. Och det efter en cykling på 18 mil med 33,4 km/h, i snitt. Ja, det hade jag inte väntat mig och jag går fortfarande och ler åt minnet och nu är det som extra bränsle åt mig. 

Begravning: Ja, igår var det ju då dags för begravningen och Ullis hade varit duktig och kollat upp kläder men jag var som vanligt ute i sista stund och tänkte väl att jag hade det jag behövde. Sen märker jag att jag inte har någon skjorta och nu börjar det bli bråttom. Och vi var tvungna att fixa släper och nu ringer Ullis och säger att det är något strul med en soffa till svärmor! :-0 Jisses! Jag slänger förbi men nu kan det bli lite problem för bilen måste snart in på ombesiktning och vi skall lämna in den på lagningen i Vrena. Och nu med en soffa på släpet som får stå kvar. Men det borde lösa sig och det gjorde det. Vi hann iaf i god tid och som tur var så hade jag tränat på lite slipsknutar så när det var dags så fixade jag slipsen på tio sekunder och sen på med kläderna men där var det tight! Fy bubban! Jag gick dra in magen och få lite hjälp med kavajen då jag bränt hela ryggen. Och det kände jag förstås i kyrkan då jag inte kunde luta mig bakåt men vilken fin begravning. Sonen höll ett väldigt fint och känsloladdat tal och ingen kunde hålla tårarna borta. Det var så fint och värdigt och ja... vad skall man säga. En ära och en självklarhet att vara med. Tore har varit en rätt stor del i mitt liv och jag åkte alltid förbi och tittade upp på altanen och hejade. Rätt ofta gick jag dit och pratade och fastän han hade gått bort så tittade jag av ren reflex bort mot altanen då jag åkte förbi. 

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - Onsdag 10 juni 21:33

En dryg vecka till utan bloggning och det här skall ju vara mitt andningshål, att liksom få skriva av mig. Men det har varit rätt så mycket och det har bara varit att bita i. 

Arbete och plugg: Full fokus på att få ett fint avslut för eleverna och dessutom verkligen se till så att man fått med allt för bra och rättvisa bedömningar. Men det mesta var så klart gjort tidigare men det blir ändå en viss stress och speciellt med tanke på Covid 19, som det numera skall kallas offentligt. Och mitt i allt så pluggar jag ju också och jag skulle göra en fältstudie på en elev. Och som tur var så ställde den eleven som jag brukar skjutsa hem efter skolan upp. Och jag började att göra ett kartläggande samtal och sen väntade jag lite med det andra. Utan någon riktig koll på när resten skulle vara klart. Sen så visade det sig att hela uppgiften skulle vara klar nu i söndags och jag fick värsta paniken! Nu gällde det att få tag på eleven och så hade jag glömt en viktig bok på skolan. Jag satte igång och ringa men fick inget svar. In i bilen och iväg mot Björnlunda, dock via en omväg förbi Järna där jag lämnade lite hjul. Sen fick jag då tag på eleven och hans pappa. De var dock upptagna med födelsedagsfirande så jag fick ställa om men eleven orkade och ville ställa upp senare. Så nu hem och läste ikapp mig så mycket jag kunde. Eleven ringer och nu full fart till Gnesta och plockade upp honom. Nu hade jag ju allt stängt men solen sken så vi jobbade utomhus, vid vattnet. Lite fika på det och snart var uppgiften med honom klar. Jag släppte av honom och sen var det fullt ös med uppgiften. Alla i kursgruppen tyckte det var svårt men jag bara skrev och det kändes alldeles för lätt. Typ som om jag måste gjort någonting fel. Givetvis borde jag ha läst igenom vad jag skrivit men rätt som det var så klickade jag på "Skicka in"! :-0 Men det var rätt skönt och nu är det bara att hålla tummarna.

Träning: Det har det av förklarliga skäl var dåligt med. Men jag försöker röra mig lite på löpträningarna och knät känns emellanåt lite bättre. En cykling bara sedan sist och det är förstås för dåligt. Men snart räknar jag med att vara igång lite mera igen. Och nu är jag riktigt taggad igen! 

Skolavslutning: Så var det då dags för skolavslutning och igår så hade vår klass en aktivitetsdag och själva dagen skötte klassen bra men det var helt klart en anspänning och en hel del fick pushas precis lagom mycket för att inte tappa det. Men det gick vägen och alla var supernöjda. Sen brännbollsmatch och jag hade taggat igång mig rätt hårt. Så det blev lite tråkigt när min klass låste sig. Ingen spelade på den nivå som de kan och de blev lite besvikna. Och speciellt på mig som lyckades med allt. Jag har nog aldrig tagit så coola lyror och slagit så långt, iaf inte i följd. Men jag tyckte det blev jobbigt på slutet då de ville så mycket. 

Men idag var det skolavslutning och det var skönt! Jag fick ta över en klass som var lite oroliga och jag kan inte säga att jag var en mirakelmedicin men jag hoppas och tror att jag var ett bra stöd för dem. Sen försökte jag få in lite estetisk undervisning och det är ju en balansvägning då det är nyttigt för klassen samtidigt som den kan sväva iväg lite och bli lite småstökig. Men jag försöka balansera där och göra det bästa för klassen. 

Enklaresport: Bra drag på beställningar och mycket tid går åt att styra om till andra produkter då jag inte hinner med. Men nu väntar ett sommarlov och jag lär hinna få ordning på det mesta. 

Jobb: Det blev snabba puckar efter att jag skickade in en ansökan till en skola. Tim visade mig en mall och ansökan blev riktigt fin och det hann inte gå lång tid förrän det ringde i mobilen. En skola ville "jättegärna" träffa mig och det kändes som ett drömjobb och jag bokade in en intervju på torsdag. Det här var i måndags. Men när jag skall åka hem så ser jag att rektorn var angelägen om att det skulle avslutas fort så jag ringer in och bestämmer mig för att komma in direkt. Jag känner att jag bara ler och kan inte hålla något pokeransikte alls! :-) Så det slutar med att jag tackar ja men vilket jobb det är avslöjar jag inte ännu. ;-)

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - Söndag 31 maj 20:30

Ja, sist var det ju 2,5 veckors uppdatering och nu är det närmare 3 veckor. Jag får helt enkelt skärpa mig men det är bara så mycket nu så det blir lätt så att bloggen släpar efter. Så jag gör som sist och betar av lite som har hänt. 

Träningen: Jag har tappat lite sting och träningen har fått stå tillbaka lite. Men förrförra tisdagen så testade jag att jogga men bröt efter ett varv och förra tisdagen släppte det rejält. Det kom en ny tjej till träningen och jag körde ett varv i skogen med henne och farten var rätt lugn så jag kunde göra henne sällskap. Sen kom huvudgruppen och nu var det lite kritiskt för träningen var förlagd till terrängspåret, vid Vitalisskolan, och det innebar en jogg på närmare 2 kilometer dit. Så jag förklarade upplägget och de som ville gå på toaletten innan fick göra det typ nyss. Så när alla var klara så var det då dags och jag tog täten men hade noll fartkänsla. Dels var jag lite stel och dels så var jag löpotränad, eller något. Jag vågade heller inte vrida mig för att se så alla var med så jag frågade konstant. Det var rätt flåsigt men det var ju en grupp på runt 30 personer så ingen riskerade ju att missa vart man sprang. Och det kändes som att man aldrig kom fram men det gjorde man ju och nu var jag trött. Jag hoppas och tror att det är stelheten som gör det. 

Sen var det löpskolning och vad maffigt att se alla köra. Som vanligt så är det en sida som går rätt bra och den andra lite stappligt. Sen var det då dags att släppa iväg alla och jag lät de springa iväg så fort de kom till spåret för att det inte skulle bli trångt. Det var ju fullt upp med att hålla isär alla med tanke på Corona. När alla var iväg så provsprintade jag lite i en backe och det kändes riktigt bra men snart blev jag kall och då var det kört. Jag hejade och fotade om vartannat. Riktigt kul och jag försökte lära mig några nya namn. Sen var det då dags att springa hemåt och nu var det klart stelare och jag lät de bakom mig springa om och förbi. Det blev totalt 4,8 km och en rejäl träningsvärk några dagar efter. 

Skolan: Fullt upp med att få in alla bedömningar och eleverna hade det jobbigt men jag peppade på och lyckades bra med det. Riktigt kul att se vad de egentligen kan. Klassen har haft det tufft genom åren men jag kan verkligen se att det kommer att gå bra för dem. Ibland behöver man lite motgångar för att kunna lyfta. Hursomhelst så har det varit fullt upp med att verkligen hinna få med alla prov för att det skall bli rättvisa betyg och jag lyckades riktigt bra med både prov och bedömningar. Extra skönt, om man får skryta, att jag återigen prickade in mina betyg mot de nationella proven. Nu var det iofs endast i svenska men ändå! :-) 

Kursen: Och apropå svenska så är jag verkligen i slutskedet med min svenskakurs. Den heter svenska för åk 4-6 och är på 30 hp. Någonstans så virrade jag bort mig och trodde att jag var klar och när jag upptäckte att jag INTE var det så var det tufft att läsa ikapp. Men nu är jag ikapp och jag lyckades över förväntan att komma ikapp så nu känns det riktigt bra. Jag har endast en uppgift kvar och det är, efter att ha läst lite böcker, göra en fältstudie på en elev. Och det ville jag förstås förankra med elevens föräldrar och det vara bara tummen upp och givetvis från eleven också. Det slog mig att vad händer om man inte får tag på en elev? Spricker den uppgiften och de poängen då? Nåja, det är nu en ickefråga så nu är det gasen i botten.

Löparklubben - Enklaresport Running Club: Vi har ju återigen fått in innebandyungdomar och alla tycker det är skitkul! Det livar verkligen upp och det känns som det blir ringar på vattnet. Och Ullis idé med en nybörjargrupp var väldigt bra. Så pass bra att vi kör vidare med den så får man välja hur man vill köra och det är nu alltid 4-8 stycken på den också. Och huvudgruppen är så pass stor så vi snittar runt 25-30 stycken. Det ställer förstås lite krav på avstånd men vi är duktiga sköter det bra. Det är heller inga sjuka personer som kommer på träningen men det är oavsett bra att föregå med gott exempel och få det till en vana. 

Enklaresport: Jag jobbar ju med Enklaresport på sidan om och gör ingen reklam men beställningarna bara ökar och det är ett helsicke att hålla koll på lagersaldot. Det är just nu en galen omsättning i världen på alla möjliga saker och sportsaker är inget undantag. Och det är framförallt shoparna som går bra så det är bara att kavla upp armarna. 

Övrigt: Vi jobbar vidare på tomten och det har som vanligt tagit tid men nu är det förståeligt med tanke på allt som händer. Men själva grundarbetet, inför gjutningen, är snart klart. Och nu har alla engagerat sig i familjen. Felix har förresten flyttat hem igen då han kände att den utbildningen han gick på inte passade honom. Så nu jobbar han på Astra igen men det är rätt skönt. Tim jobbar ju på min systerskola och jag skjutsar honom på morgonen. Men snart är det lov och det blir jäkligt skönt. Nä, nu har bläcket tagit slut så jag säger adios! :-)

Av Niclas Bernhardsson - Måndag 11 maj 19:54

Ja, nu vet jag inte vad som har hänt. 2,5 veckor utan blogg och då har jag ändå hållt igång bloggen i över tolv år, tror jag. Men jag får vara lite lat och sammanfatta lite så det inte blir för mycket fel. 

Skola: Det känns enormt skönt att min kollega äntligen är tillbaka och det säger sig självt att det måste kännas av när en kollega försvinner och man inte får någon ersättare. Men nu är hon alltså tillbaka och jag har börjat se ljuset igen. Det är lite tufft när man inte hinner med och kan följa upp eleverna resultat. 

Kursen: Jag har i veckan fått klart med min kurs men med tillägget att jag måste få in några fältstudier. När jag var själv var det förstås omöjligt då det handlade om att observera andra lärare och se hur de arbetar. Nu finns ju hoppet och möjligheten och jag har fått klartecken från en annan kollega, så det känns jättebra. Alla i kursen verkar haft det svårt men alla verkade också klarat av kursen. Handledaren kändes lite väl tuff men, så här i efterhand, så förstår jag upplägget lite mer. Kanske skulle det varit tydligare från början dock. Vad kursen egentligen har gett i form av poäng mot behörighet vet jag inte riktigt men det får jag förstås kolla upp. Det kanske blir en glad överraskning. 

Träning/skada: Jag har haltat från och till men det har hela tiden gått bättre och det har ofta gått bra att cykla. Och igår så lyckades jag faktiskt stå upp och trampa och lyckades sprinta till mig ett pb på en sträcka. Så det känns positivt och det är enormt häftigt att coacha alla på löpträningarna för det är skitmånga som är med nu. Givetvis så springer vi med avstånd, så här i Coronatider. 

Övrigt: Hemmavid så har vi arbetat på tomten och även Tim har varit med och tagit i. Det har gått över förväntan och kärran har gått till soptippen hela fyra gånger fylld med jord och gräskockor. Tanken är att vi skall bygga ut vår uteplats och få det lite mysigare. 

Av Niclas Bernhardsson - Fredag 24 april 22:30

Ja förra bloggen slutade jag ju med att jag åkte hem från skolan och upptäckte att jag glömt en viktig bok. Det var ju sista inlämningsdag, för examinationen, på söndag. Så det var bara att inse att det var lika bra att åka tillbaka och hämta den. Men först landade jag lite hemma. Sen åkte jag och Ullis till skolan och det stod noll bilar på parkeringen så jag blev lite rädd att det skulle vara låst med någon specialnyckel eller t.o.m vara något larm på, som jag inte kunde slå av. Men jag blev lite förvånad att det var öppet och när jag ropar så hör jag att en av fritidspersonalen var kvar. Jag tror att jag var där runt 16.30 Jag gick iaf in i mitt klassrum och hämtade boken och snart var vi på väg igen. Ullis hade hört att ett nytt fik skulle öppnas i Björnlunda så vi åkte förbi men det såg stendött ut och snart förstod vi att det skulle öppnas imorgon, lördag. På jobbet hade jag hört mig för och förstått att det nog skulle bli bra. Tillbaka hem och jag satte mig direkt och började med min uppgift. Eller fortsatte med min uppgift kanske man skall säga för jag hade ägnat en hel del tid på att förstå på mig på det här med syntaktiska meningar och bisatser. Det var dessutom en hel del regler som gjorde det extra krångligt och när man väl tyckte att man kunde det så hade man en annan idé en stund senare. Men det var kul och spännande och det var väl för väl! :-) 

Hursomhelst så klämde jag in lite cykling både lördag och söndag. Men korta rundor men jag tror det är viktigt att hålla igång. Och speciellt för knät. Rätt som det var, på söndagen, så kände jag att nu fick det vara nog. Dock så kände jag, någonstans i bakhuvudet, att det nog var smart att ögna mig igenom det några gånger men det kändes som luften var slut. Jag brann ju för uppgiften, och borde kunna det här, så någonstans fanns en förhoppning om ett extra högt betyg. Men nu fick det bli som det blev. 

Och väldigt tufft med skolan där jag helt plötsligt har gått från en ständig elevassisten till ingen. Dock med ett mellanhopp med en kollega som skulle vara med två dagar i veckan men med ansvar för flera ämnen, de dagarna. Det var helt okey för mig då jag kunde planera andra lektioner bättre. Men nu är kollegan hemma p.ga den rådande Coronan och det kan man ju inte säga så mycket om. Tvärtom är säkerhet väldigt viktigt men jag går förstås på knäna. Men det är ju upp till mig att säga till men det är så lite jag. Nu har jag iaf flaggat för hur det ligger till, om ledningen nu skulle missat det. Hursomhelst så får jag lägga upp lektionerna lite annorlunda nu så jag orkar med. 

Måndag och jag haltar som vanligt och nog sjutton slår jag i knät som sedan värker minst en halv dag. Och nu tänker jag att det äntligen är dags att ta tag i matens kemi. Det är ett projekt som bör förberedas bra men jag har ju legat efter men nu kändes det som jag banne mig måste börja. Det var ju så lätt på kursen men ledaren var van och instruktionerna, som vi fick, kunde varit tydligare. Men ungarna var duktiga men några moment blev lite konstiga och gav inte det utfall som jag önskat. Men vi fortsätter nästa måndag och nu har vi iaf börjat. På kvällen så var jag lite trött men försökte ändå cykla lite. Det var dessutom Astrid Lindgren-tema, på Primetime, och det drog igång mitt under cyklingen. Jag hade kommit igång med cyklingen men när det kommer en fråga om Pippis häst, som jag svarar fel på, tillsammans med 90% andra, så dör min motivation. Ha ha, det var så lustigt, iaf så här i efterhand. Frågan löd! Vad hette Pippis häst i originalversionen? 1. Hästen 2. Lilla gubben 3. Pricken Lägg därtill att man har lite tidspress. Tänk på erat svar nu och så skriver jag det rätta längst ned. Jag blev helt tom och tappade lusten för att cykla... Ha ha, det låter ju onekligen som det inte behövdes så mycket för att störa mig och det var nog rätt att bryta där. 

Sen tisdag och nu har ju tisdagarna blivit något av Supertisdagar då så många nya kommer till träningarna och jag blir både taggad och motiverad. Jag gillar ju att coacha också och det passar ju bra då jag är lite skadad. När jag kommer ned så håller Ullis på att avsluta med ett innebandylag och det har blivit som så att hon springer med det laget först och fortsätter med nybörjargruppen där jag även ansluter och hjälper till lite. Nu fick jag en chock för jag trodde det skulle var bara ngn person, eller ingen alls, på nybörjarträningen. Istället var det nog 8-9 stycken och minst en helt ny. Så Ullis börjar med att jogga upp en varv och så hjälper jag till lite med löpskolningen men Ullis tar hand om det mesta. Sen droppar det inte en hel del folk och många börjar jogga upp och sen, ganska precis klockan 19, så ropar jag ut lite instruktioner och det verkar vara runt 25 stycken. Mycket handlar förstås om instruktioner om avstånd, med tanke på Corona, och efter uppjoggen så ropar jag till mig Ullis som får visa övningarna tillsammans med mig i mitten på planen. Resten av gänget springer förstås utspridda på banan. Det funkar riktigt bra och jag fokuserar lite extra på vad man skall tänka på och sedan drar de igång. Jag filmar lite och lägger sedan ut på Instagram och Facebook. Det blir riktigt bra och man kan verkligen se hur kul det är! :-) 

Veckan fortsätter sedan och onsdagen tittar vi på film, på skolan. Jag försöker underlätta för mig på de lektioner som inte längre är mina och det blir en skön avlastning. På onsdagskvällen så orkar jag med lite cykel igen och nu blir det 48 minuter och det verkar som jag skakat av mig nesan med Pippis häst. Det var ju för jäkligt att jag skulle missa den frågan. Jag som dessutom läst mycket om Astrid Lindgren på universitetet. 

Torsdag och jag släppte av Tim på busstationen, i Gnesta, och åkte vidare mot vårdcentralen för en ny koll på knät. Tim har förresten börjat jobba på Kvarnbackaskolan så det blir extra tidiga mornar för mig som ofta åker och släpper av honom. Tanken är ju att vi skall passa på att övningsköra lite så det måste vi lösa. Hursomhelst så märker vi stora framsteg men det låser sig fortfarande men sjukgymnasten är inne på att vi skall rehaba mycket och inte sikta in oss på operation direkt då det är sämre i längden. Hon kanske har rätt. Det går ju ändå åt rätt håll. 

Sen på kvällen så blir det motorcykeln in till Nyköping för att träffa Ullis småsyrror. Men bara en har tid att träffas men det är mysigt ändå. Vi går i hamnen och de har märkt upp ordentligt med avståndsmarkeringar och alla verkar sköta det. Gott med glass men vi blir lite oroliga över motorcykeln. Det börjar låta om kedjan igen som verkar bli så torr fort. Jag måste hitta ett bra smörjmedel och det asap! 

Fredag och det brukar betyda mysdag men först ser jag till att eleverna får jobba hårt först och alla sköter sig bra. Och vi avslutar med lite fika och Lilla Aktuellt Skola. Jag försöker också få fram om jag blivit godkänt på min uppgift men hittar inget. På kvällen sen så hittar jag något om att det VERKAR som att handledaren skall ha skickat ut något till de som inte blivit godkända och det borde ju per automatik innebära att jag iaf är godkänd. Det var inte helt klart men så tolkade jag det. På kvällen så satt jag och jobbade lite med ett matteprov vi skall ha på måndag. Förklarar jag ordentligt, hur de skall fylla i, så kan det innebära att provet blir automatiskt rättat och det är ju fantastiskt. 

Och hur var det nu med Pippis häst? Jo, den kallades visst för Hästen, i originalversionen, och jag gissade ju på Lilla Gubben. Med facit i hand, och som jag beskrev det här, så låter det förstås inte helt fel att det var Hästen som var rätt svar och någonstans i bakhuvudet så lät det bekant. I efterhand... ;-)


Av Niclas Bernhardsson - Fredag 17 april 15:16

Slutet av förra veckan var, av förklarliga skäl, rätt lugn och skall man ändå skada sig så var det ju bra att jag hade påsklov.

Söndag och första gången jag vågade mig på att träna igen efter skadan. Jag var lite osäker på om det ens skulle fungera att cykla men jag tänkte prova och sjukgymnasten tyckte jag även att cykla var en bra rehabträning. Jag kom upp på cykeln och så länge jag inte provade att stå upp eller något annat ansträngande så fungerade det. Och det fungerade bättre än väntat men jag körde medvetet väldigt lugnt. Det blev 40 minuter och med en så låg snittwatt som 97. Trots det kom jag 17,6 km men det var säkert några ryggar att lägga sig bakom. 

Måndag. Det blev till att ta med sig kryckorna till skolan men jag klarade av att gå utan dem men avlastade lite då jag gick och åt. 

Tisdag. Nu gick det lite bättre att gå och jag valde att åka ned på träningen för att coacha lite. Jag ser att det var många nya på en träningsgrupp som Tanja håller i och där Ullis är med och kör lite. De använder sig av vårat träningsprogram så på något sätt så är de med i klubben iaf. Sen var det nybörjargruppen och idag var det bara Fox-Lena men då fick hon bra coachning av Ullis, som tog hand om träningen. När stora gruppen kom så började jag att coacha och efter att ha fått igång dem så fotade jag lite och lade ut det på nätet och det var poppis. Framförallt blev jag taggad att ta lite bättre bilder och filmer nästa gång. Och nästa gång blir det lite mer fokus på tekniken för det finns det lite att slipa på. 

Onsdag och skolan. En kollega kom inte så jag fick ta hennes lektioner men problemet blir att jag får mindre tid att planera mina lektioner och så kan det nog bli en tid framöver. Samtidigt håller jag på att plugga en hel del och är nu inne i slutuppgiften, själva eximinationen. Vi får väl se hur mycket jag orkar med. Det gick iaf bra och så även på torsdagen. 

Torsdagen. Nu var det uppföljning av knäet och jag satt och väntade i väntrummet och en annan patient blev uppropad men ingen kom och hämtade mig. Men efter 5-8 minuter så kommer en tjej springande och det var visst min sjukgymnast. Jag satt i fel väntrum! :-0 Så nu blev det nog mindre tid för mig, tänkte jag. Det kändes iaf lite stressat men hon verkade nöjd med mina framsteg. Och jag fick lite nya övningar att utföra.

Fredag. Vi körde hårt på förmiddagen och sen precis innan lunch så var det elevens val och många elever ville köra lite idrott och köra lite Kahoot och varför inte. De hade ju jobbat på riktigt bra så vi kör på det, tänkte jag. 

Vi avslutade skoldagen med lite mys och Lilla aktuellt skola men precis innan så körde jag en skämtvideo med träning som gått snett. Tack, Kendris för gott fika. På vägen hem så hoppade jag in på Humbles och köpte lite till familjen också. Och givetvis, upptäckte jag väl hemma, så glömde jag en viktig bok på skolan så det blir snart en tur tillbaka...

Av Niclas Bernhardsson - Fredag 10 april 16:41

Onsdag morgon och jag ringde till vårdcentralen och bokade tid. Det fanns en tid redan idag, kl. 13.00 Så fort jag hade benen i ett visst läge så stelnade knät till så när jag hade suttit några minuter så kunde jag sedan inte gå utan hjälp. Så Tim sprang ut i boden och hämtade ett par kryckor. Så var det då dags att bege sig till Gnesta men hur skulle det gå att koppla? På grund av stelheten så tog det lite extra tid att komma ut i bilen och jag hoppade fram på kryckorna. Oops, nu var det bara är drygt 20 minuter kvar och så ser jag att tanken lyser rött! :-0 Men det står att jag skall komma 40 km så jag väljer att inte åka och tanka då jag inser hur lång tid det kommer ta i mitt tillstånd. Så börjar jag att åka och tanken visar 35 km. Bara hoppas nu att den håller sig där och att jag klarar av att koppla ned om det kommer något farthinder. Jag hade lite problem i början och hur blir det när jag stelnar till i sätet, tänker jag. Jag försöker köra lite smart och växlar ned i god tid så jag slipper växla i värsta uppförsbacken, som den vid Vårdinga kyrka. Det går bra och sen är det förstås lite bökigt vid stoppskylten men det går också bra. Inne i Gnesta är det lite bökigt men jag slipper möte i de trånga passagerna. Nu framme och jag är klart plågad och får inte ut benet rakt. 

Sjukgymnasten känner och klämmer men verkar inte vara helt på det klara vad det är. Hon är inne på ledbandet eller menisken. Jag är nästan helt säker på att det var ledbandet som delvis, eller helt, gick av. Men eftersom jag fortfarande är relativt stabil, tycker hon, så kanske det inte är ledbandet. Men jag har ju tränat rätt mycket så lite stabiliserande muskler har jag ju runt knät. Nåja. Jag fick ett träningsprogram och jag bokade in ett uppföljningsmöte nästa torsdag och det funkade. Så det var bara att stappla sig in i bilen och åka iväg igen. Nu gick det lite lättare efter att ha rätat ut benet och jag tankade förstås men helt klart stappligt. Hem kom jag också men inte mer än så...

Av Niclas Bernhardsson - Tisdag 7 april 20:15

Så var det tisdag och det var som vanligt full fart. Bra drag på Enklaresport så jag hann inte med så mycket mer men tanken var att jag skulle plugga ikapp lite. Men snart nog hade jag både hunnit äta lunch och kollat på någon gammal Champions League-match, med Tim. Det var kul och visst var det Henke Larsson som dök upp från avbytarbänken och assisterade till två mål så att bucklan kunde bärgas. Tim hade full koll innan och jag blir så imponerad över alla hans fotbollskunskaper. Sen tänkte jag trampa lite på Zwift för visst skulle jag väl klara av att jogga med nybörjargruppen och sen få igång huvudgruppen. Jag hade förresten dragit iväg ett meddelande till en på SN (Södermanlands Nyheter) om att vi kör med säker löpträning och att det nog skulle komma rätt många ikväll. Jag fick till svar att de hellre, iaf initialt, ville ha med mig och mina tips om säker träning. Okey, tänkte jag. Det funkar väl. Och så skulle det bli ett större reportage senare. Jag kör lite cykel iaf och det blir 31 minuter och 17,6 km. Jag började lugnt och sedan ökade jag. 

Sen kom Ullis hem och åt lite fort. Jag skulle komma ned senare men Ullis skulle börja och springa lite med Tanja. 

Jag bestämmer mig för att ta bågen ned då jag vet att det är mycket skräp i bilen och jag kände inte för att slänga det idag. Kanske var det lathet, eller så började jag bli sliten. Hursomhelst så byter jag om och snart är jag på bågen och iväg. Väl framme så skrämmer jag några tjejer med att gasa på lite och de verkar bara tyckte att det var roligt. Eller så var de bara artiga. Det visade sig att Ullis och Tanja sprungit med ett gäng innebandytjejer. Jag gör mig klar och skall börja jogga med nybörjargruppen men det gör ont på insida knä och jag får heller inte igång pulsen så snart får jag gå en bit. Men jag tar det med ro och tänker att jag snart är igång. Så lite löpskolning och knät värker fortfarande lite men det verkar funka. Så är vi då igång med intervallerna och jag väljer att springa med Fox-Lena och jag peppar henne. Snart i mål och det är nog bara tio meter kvar när det bara hugger till i utsida knä! Det känns som något bara "snappar" av! Lite av en gummisnoddskänsla och jag stappar skrikandes mot gräset och undrar vad fan som hände. Många såg när det hände och de ser fundersamt på mig och jag själv funderar. Det känns ju inte så mycket när jag inte gör ngt men jag känner omgående att jag inte kan springa mer. Oops! Vad var det där, tänkte jag. Jag försöker stretcha men det gör ingen skillnad och jag känner mig instabil. Jag fortsätter peppa de som springer och nu börjar det fyllas på med folk. Jag hälsar alla välkomna och förklarar hur det skall gå till och hur vi skall springa säkert, med tanke på Corona. Det går bra men jag har svårt att visa alla övningar och jag får skippa de mest utmanande för knät. Sen är alla igång och jag fotar lite och märker att många startat för hårt men killarna borde vara vana så de sade jag inte till utan inriktade mig mer på tjejerna som inte varit med så mycket. Så de inte känner sig värdelösa då klubban kommer. Det är ju lätt hänt. Sen, när vi ser att allting flyter på, så åker jag och Ullis hemåt. Det går rätt bra att åka hojen men jag känner lite lätt panik då jag skall stanna och få ned stödet. Vad sjutton har hänt med knät. Det här verkar vara allvarligt och jag går in. Fortfarande så går det att gå men hur skall det bli imorgon...

Presentation

Omröstning

Finner du inspiration på min blogg?
 Nej inte alls!
 Jo, kanske liiite då
 Jodå, får sådär lagom sug på att träna
 En hel del faktiskt
 Jag får massor av energi och blir sugen att testa att köra lopp!

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok

Följ bloggen

Följ Niclas B med Blogkeen
Följ Niclas B med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se