Senaste inläggen

Av Niclas Bernhardsson - Tisdag 18 feb 21:00

Tisdag och jag startade som vanligt dagen med att sitta med datorn, i sängen. Känns kanske lite lyxigt men jag känner också att jag har behövt att stressa ned lite. Och ta igen mig. Så mycket plugg och lite jobb med Enklaresport. Några beställningar, till Vasaloppsveckan, har droppat in också. Så den måste jag packa för också. Sen har vi saknat en åkare men det löste sig mot kvällen. Det blir Miche, som ställt upp för mitt lag förut. Lite lustigt för det var inte jag som fixade in honom i laget. Världen är bra liten. Hursomhelst så gick timmarna och Ullis skulle direkt till banan och springa lite innan så skulle jag dyka upp lagom till nybörjarträningen. Men jag kände mig fortfarande lite tagen i bröstet. Det var som förkylningen aldrig gått ur kroppen. Men jag dyker upp, träningsklädd, och morsar på Ullis och Oliven. Den senare hade ont i vaden så jag behandlade den och jag trodde inte att Oliven kunde vråla så mycket. Men det hjälpte och snart så sprang hon obehindrat. Fast om det blev någon käkstretch, det vet jag inte... Själv så joggade jag lite lätt och snart ser jag Tessan komma också. Hon undrade vart programmet var som hon skulle få på mailen och det är bara att inse att jag glömt att lägga till henne. Det är så många nya medlemmar så jag har inte ens hunnit med att lägga in alla. Så det var ju ett kul bekymmer! :-) Men det är lösbart. Samtidigt kommer paret Nässla och herr And skall köra rävjakt och jag hjälper honom med utrustningen. Snart är han igång och man ser ganska omgående att han får bra feedback från rävrösten - kul!  Jag joggar iaf bara lite lätt och det blir nog tre nedjoggningsvarv. Sen hjälper jag Anden med att att diagnositera datan och det ser bra ut. När jag kommer ut så ser jag att huvudgruppen står redo för att köra igång och jag undrar om de kört löpskolning men det verkar det slarvas med och nu frös de och ville köra igång. Nåväl. Snart åker jag och Ullis hem och jag känner att det inte är riktigt bra i bröstet men stressar inte upp mig. Jag har inga stora lopp inplanerade och jag får ta tiden som den kommer. Sen avslutar vi med att se på Superstars och kul att se reportaget om en tagen "Slang", dvs Magnus Wieslander. Med lite reservation för stavningen. 

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - Söndag 16 feb 16:30

Ja, det är mycket som har hänt men tyvärr så har det fortsatt gått utför med formen men det kan helt enkelt vara så att stress och förkylning spelar in. Jag har, under en längre tid, misstänkt att det kroppsliga förfallet har berott på stress men det har också gått med en punkt där jag känner att det har blivit bättre. Fast tyvärr så kom det en riktig influensa-våg och jag är ju en sådan person som aldrig viker ned mig men till så går det ju inte längre. Jag blev däckad och var hemma en vecka och nu har jag krypit på väggarna, då jag inte kunnat träna. Jag tyckte jag väntade länge men hostan satt i hur länge som helst men jag bokade in mig på Tabata, i fredags. Men något satt kvar i kroppen så jag körde igång med inställningen att inte dras med av instruktörens hejarop utan körde bara lugnt, passet igenom. Och det gick rätt bra och det blev således det lugnaste passet på mannaår. Fast ändå kanske lite för tidigt. Och det högra nyckelbenet har börjat värka så in i helsicke och jag undrar om jag inte har hostat söndet det. Det gör vansinnigt ont och jag måste nog gå och kolla upp det också. Dessutom har jag gått upp i vikt rekordfort och det suger verkligen. En elev blev så imponerad att jag kunde komma i form så fort men det han ser är snarare att jag gått från bra form till dålig form fort. Det är inte riktigt samma sak. Och igår, lördag, så tänkte jag köpa nya byxor, då två jeans, nästan samtidigt, gått sönder. Jag sade storleken till expediten och hon menade på att det inte stämde. -Vadå, svarade jag. Är jag så tjock? Hon sade inte emot och det var som ett slag i ansiktet. Men hur är det möjligt, tänkte jag. Jag var i mitt livs form i höstas och nu vågar jag inte ens väga mig. Jag fick dessutom höra att eleverna, som blivit av med en duktig lärare, medvetet gått in för att bli av med mig. Men nu var jag visst bra men visst hade jag känt av det, då jag startade. Det påverkade dock mig inte så mycket utan det var andra saker. Jag är dock inbokad på lite koll på hjärtat då det inte varit helt okey, på slutet. Och jag känner inte att jag vill chansa med hjärtat utan nu skall jag banne mig få en ordentlig koll på varför det ofta är så att jag inte kommer igång, förrän jag blivit riktigt varm. Om ens det... Nåja, nu har jag avsatt tid till att kolla upp allt ordentligt och jag har rätta förutsättningarna till att göra ett bra jobb på skolan, med min egen utbildning och jag har heller inga lopp inplanerade. "Bara" stafettVasan och jag saknar dessutom en åkare i laget... :-) Sen råkade jag visst också säga ja till att leda Vasaspinningen men där behöver man heller inte maxa. Men det brukar lösa sig. Nu är det fokus på att komma igång igen, kolla upp sig, och börja må bra! 

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - Lördag 1 feb 11:30

Tränar man inte så blir det inte lika mycket skrivet i bloggen. Men det har ändå hänt en del. I kommunen, där jag arbetar, så är det lite oroligt och mycket som händer just nu i skolvärlden. Själv så har jag valt att fokusera på mig själv och på min klass och det har känts bra. Faktiskt väldigt bra och det är viktigt att må bra. Desto tråkigare är det att se kollegor må dåligt av osäkerheten och, som jag upplever det, ogenomtänkta beslut. Själv satsar jag järnet på studerandet och skall man se något positivt med min förkyning så är det ju att jag hinner plugga mera. Fast det var ju inte för någon förkylnings skull jag varit hos läkaren utan för att kroppen inte fungerar som den skall på slutet. Jag upplevde att jag inte blev tagen på allvar hos läkaren jag var hos sist och han negligerade mig på flera punkter och trots en markant ökning av dubbelslag på hjärtat, nu var i princip vartannat slag ett dubbelslag, så skickade han hem ett brev att jag inte skulle träna så hårt. Men jag hade innan det sagt till att jag inte var nöjd och ville ha en annan läkare. Så i fredags så åkte jag efter skolan, och efter att ha skjutsat hem ett gäng elever, bort till vårdcentralen och nu hade jag gjort en liten fusklapp med lite saker jag tror kan vara bra att ta med. Den här läkaren förstod direkt att jag hade stenkoll på saker som pulsen och när pulsen skenade och hur det kändes osv. Det kändes bra och han lyssnade av hjärtat, tog blodtrycket och det blev ett till EKG. Det andra på kort tid och sjuksystern undrade om jag hade tagit EKG förut och jag måste ha sett lite uppgiven ut när jag sade att jag har nog rekord på det. Fast det har jag ju förstås inte men det var det som kom ur mig. Nästan 20 stycken är det nog iaf. 

Men sen tillbaka till läkaren och han var helt klar på att det är något som inte stämmer. Kör man Ironman, på hösten, i perfekt skick, och nu har så konstiga symptom så måste det utredas. Så nu är det remiss till Södertälje för ett arbets-EKG och långtids-EKG. Jag hade stenkoll på när jag gjorde långtids-EKG´t sist för det var nog precis på dagen innan, eller samma dag (?), som mamma dog. Jag kommer iaf ihåg att jag stod där och höll mammans hand då hon låg för döden med en massa slangar ut från kroppen. Så det var lite drygt sju år sedan. 

Sen hem och mot kvällen så börjar jag hosta igen. Det är som att det alltid bryter ut mot kvällen och ikväll skulle en skoluppgift in. Jag hade lånat sex stycken elever, i min klass, till en rolig uppgift och jag förklarade allting och det handlade bara om att prata och sen skulle samtalet analyseras. Helt anonymt och själva samtalet endast synligt för några få lärare på kursen. Vad som däremot kom fram det var att dagens ungdomar på allvar tror att det är en fullständig katastrof på jorden nu! Det var tråkigt att höra och saker som att "Australien brinner" och jag som inte följt det hela så noga kunde inte bemöta det med riktiga fakta utan mina "fem procent max" kändes inte trovärdiga. Så här i efterhand så var det enkelt att räkna ut att det är 1,3 % areal som har brunnit. Det är ändå väldigt mycket men långt ifrån "hela Australien"! Men det, och mycket annat, bör följas upp och i samtalet så framkom det även mycket som nog inte föräldrarna vet. Som att många elever matas med "hittepå-saker" som att de skall dö av än det ena och än det andra. Tyvärr så går de och är oroliga för en massa saker. 

Så trots utebliven träning så har det hänt mycket. Men nu kör vi! :-)

Av Niclas Bernhardsson - Tisdag 28 jan 20:15

Tisdag och händelserika dagar på skolan men tyvärr inte lika händelserikt på löpfronten. Det är i princip ungefär samma status på lungorna som tidigare. Och det innebär absolut löpvila men jag orkar iaf jobba. Och då jag ligger lite efter i studerandet så har jag fortsatt plugga så mycket det bara går. Den första boken, "språket lyfter", är riktigt bra men i princip bara en faktabok så den är riktigt mastig. Nu, ikväll, var det löpträning och jag kände förstås ansvar, då jag är både coach och ordförande, för klubben. Men Ullis skulle börja springa direkt efter jobbet och jag tänkte joina så fort jag kunde. Men jag packade ned boken och satte mig i ett varmt rum, när jag kom fram, medan Ullis körde intervaller utanför, på löparbanorna. Det regnade rejält och efter ett tag tittade hon in och hon var sjöblöt och passade på att kolla om jag hade lite kläder i min ryggsäck och mycket riktigt. Snart bytte hon om men då till vanlig bomullströja och sedan drog hon på sig jackan. Snart dyker Oliven upp och de börjar jogga lite grand. Efter ett tag dyker Näs-fia upp och hon uppvisar ett klart motstånd att börja jogga i regnet men snart är hon också igång och jag fortsätter att plugga. Det går riktigt bra och snart är det dags för huvudgruppen och jag går och möter upp gänget och samtidigt är Ullis, och de andra, klara och vi vinkar adjö och åker hem. Ullis fick ihop närmare 18 km och det var riktigt bra. Som i fornstora dagar! 

Väl hemma så har Tim fixat mat och det är lax och potatis och det smakade underbart. Så en bra dag trots allt, trots att jag åkte på värsta hostattacken på mötet idag...

Av Niclas Bernhardsson - Lördag 25 jan 19:00

Lördag och nu låg fokus på att plugga ikapp det jag missat i svenskakursen. Men det var lättare sagt än gjort för det var en riktigt "maffig" text och det gällde att hålla full fokus. Till en början så försökte jag ta lite noter men snart fick jag släppa det då det annars tagit för lång tid. Lägg till rolig skidåkning, på teve, på det och då förstår ni att timmarna fortlöpte utan problem. Fast det var ju ingen direkt svensk-dag så jag kunde ägna den mesta tiden åt att plugga. Träningen hade jag lagt åt sidan iaf för jag har börjat insjukna i någon typ av lunginflammation och hostar halva nätterna. Som sagt, med facit i hand borde jag tagit minsta tecken på sjukdom på allvar. Ett rejält tryck över bröstet och jag försöker att hålla mig inne så mycket som möjligt. Det blev dock en promenad till Hulo, med älsklingen, där vi skulle fixa ett "Team Bernhardsson-tryck"! på några tröjor. Sen hoppade vi in på "Utsikten" men jag kände att all ork började rinna ur mig så jag traskade hem och Ullis var kvar ett tag. 

Vi avslutade kvällen med att kika på Postkoden och sen Stjärnorna på slottet men jag pluggade mestadelen.

Av Niclas Bernhardsson - Fredag 24 jan 22:00

På skolan så hade det varit lite smått panik eftersom den som skulle baka till idag var sjuk men jag bad min kollega att försöka lösa det då jag ju vara på kurs igår. Men det verkade som det var löst och fredagsfikat är något de verkligen ser fram emot. Och resten av dagen gick också bra förutom en lite incident men de som var inblandade bad om ursäkt och allt fortlöpte efter det helt okey. Så snart så satt jag i bilen hem och jag började tagga igång mig för lite träning. Men jag kände mig inte helt okey och tänkte bara köra lite lugnt. Det är dock lättare sagt än gjort, speciellt då det är grupp-pass. Fast jag tyckte jag höll igen lite... Första tanken var att det var skönt att återigen få röra sig men med facit i hand så visade det sig att jag borde bromsat mycket tidigare. Efter det så blev det lite mys framför teven och idag var det Postkodmiljonären och Talang. Det senare tycker jag är riktigt kul att titta på och det är alltid så häftigt när det oväntade sker. 

Av Niclas Bernhardsson - Torsdag 23 jan 22:30

Då jag var mitt i ett litet break, i mitt studerande, så slängde jag ju mig på att läsa lite böcker igen och efter "Hundraettåringen som tänkte att han tänkte för mycket" så kunde jag inte hålla mig från att läsa "Stalker" av Lars Kepler. Det var en intrikat historia och det kändes hela tiden som om jag läst boken förut men jag blev aldrig säker. Kanske är det sättet de skriver på eller så påminner den starkt om en annan bok. Men hursomhelst så är det en bra bok men lite typiskt smutsig Kepler-sex som var klart svårt att relatera till. Joona Linna var tilbaka i handlingarna igen och allt kändes bra förutom precis på slutet då man nästan önskar att det kunde sluta på lite annorlunda sätt. Det förflöt lite väl mycket onödig tid bara för att en person lade på luren för tidigt. Är det viktigt så ringer man ju igen och inte sjutton får man fängelse i fyra år om man agerat moraliskt rätt och i praktiken räddad människoliv genom sitt agerande. Nä, gör om och gör rätt. Boken får trots det 2,5 i betyg. Asch, vi drar upp det till en 3:a. 

Av Niclas Bernhardsson - Torsdag 23 jan 22:00

Jodå, jag kom iväg men jag var sjukt trött och om jag inte minns fel så låg jag uppe sent och läste Stalker, av Lars Kepler. Den blev som ett gift så helt dålig kan den inte ha varit. Men nu var jag tvungen att väcka kroppen och jag hade inte ens full koll på när kursen startade. Så jag loggade in och såg att det var just 09.00 och skulle man komma tidigare så fanns det lite kaffe och en smörgås. Men jag kom iväg rätt bra och snart var jag framme vid Stadshuset. Riktigt fränt och väl inne blev jag rätt imponerad. Jag slog upp informationen, på mobilen och försökte lokalisera vart jag skulle. Snart var jag inne i rummet och det var inte så många där. Jag hälsade på de som verkade hålla i kursen och snart frågade jag en kvinna om jag fick sitta bredvid henne och det gick så bra. Efter det så startade då kursen och man fick berättade vart man jobbade och i vilka årskullar. På ett ungefär så kom jag nog ihåg det mesta, om de andra, men konstigt nog inte var, kvinnan bredvid mig, som jag senare samarbetade med, jobbade. Men det var roligt och man skulle då och då testa lådan själv och tävlingsinriktad som jag är så bröt jag snart samarbetet på så sätt att vi höll våra förutsägelser för oss själva och räknade poäng! :-) Det kändes oerhört skönt att jag tog hem vinsten i första omgången och då var det mot en rutinerad lärare och dessutom utbildad och behörig. Men jag är ju å andra sidan ett lite freak på just kosten. Fast man får inte slå sig på bröstet för mycket för i andra omgången så förlorade jag och skall jag vara petig så finns det visst protein i rätt många av de produkter vi provade. Dock inte så mycket men ändå. Nåja, det var roligt och det viktigaste är ju att man utbildas i att utbilda eleverna sedan. Det handlade iaf om matens kemi och kul med lite diskussion och jag blev nog gruppens jobbiga elev då jag frågade om det mesta. 

Väl hemma så var det lite snabb mat innan vi skulle gå och springa men jag kände att jag inte skulle klara av det. Jag satt i tio minuter hemma och sen gick det knappt att gå. Men lite annan träning borde jag klara av, tänkte jag. Jag och Ullis traskar bort till Safiren och jag beklagar mig för Putte men han och Ullis får springa. Ullis dock lite sliten och trodde bara att hon skulle springa 4-5 kilometer. Jag byter iaf om för lite gym och snart står jag och stakar och det var ju det där med lungorna. Jag hade ännu inte förstått att jag nog borde ta det lite lugnt men det blev iaf relativt hård stakning och jag körde 5 km på lite under 22 minuter. Efter det så blev det gym och jag avslutade med lite Cross Trainer och nu gick Primetime igång. Jag undrade varför inte Ullis kommit tillbaka för hon borde rimligtvis morsa på mig innan hon drog hem. Sen åker jag ut på en snöplig fråga och strax efter kommer Ullis och skiner som en sol! Det gick visst lysande att springa och de hade sprungit en mil utan problem. Nice! Jag hoppar av Cross Trainern och sen blev det en group selfie och sen in i dusch och bastu. Det kändes rätt bra så det kanske var falskt alarm med kroppen... eller?  Sen hosta då jag skulle försöka sova...

Presentation

Omröstning

Finner du inspiration på min blogg?
 Nej inte alls!
 Jo, kanske liiite då
 Jodå, får sådär lagom sug på att träna
 En hel del faktiskt
 Jag får massor av energi och blir sugen att testa att köra lopp!

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok

Följ bloggen

Följ Niclas B med Blogkeen
Följ Niclas B med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se